Om betalning af skuldebref, som för fordringsägaren skall hafva förkommit. Jemför denna tidskrift för år 1865, sid. 523.
29 november 1870
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1871, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 0,7 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 254–258 i årgången 1871. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, E) Handelsbalken. Vexellagen. Konkurslagen och förordningar, som dermed stå i samband. Sjölagen. Tullförfattningar, nr 9 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 36 i bandet.
- Sidhänvisning: innehållsförteckningen anger s. 523 för det här referatet, men referatet börjar på s. 254 enligt sidhuvudet. Sidhuvudet gäller här; avvikelsen redovisas i stället för att döljas.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Handelsbalken. Vexellagen. Konkurslagen och förordningar, som dermed stå i samband. Sjölagen. Tullförfattningar, nr 9.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Åttonde årgången, 1871 i litteraturen — s. 254–258 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom är utgifven den 29 November 1870»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Johannes Johansson i Kärlingesund instämde till Orousts och Tjörns häradsrätt handlanden H. R. Klingstedt, med påstående: att som han dels den 1.5 Januari 1861 till Johannes Johansson uthändigat ett skuldebref å 416 rdr 32 skillingar med fem procent ränta från den 24 Mars samma år och dels i Maj månad 1860 till Johannes Johansson utgifvit ett annat skuldebref, hvarå återstode 250 rdr, men Klingstedt, sedan dessa skuldebref på okändt sätt för Johannes Johansson förkommit, vägrat att gälda sin omförmälda skuld, Klingstedt alltså måtte förpligtas att till Johannes Johansson utgifva nämnde två belopp med tillhopa 666 rdr 32 skillingar rgd med ränta.
Detta påstående blef af häradsrätten genom utslag den 27 April 1863 och af Göta hofrätt, der Johannes Johansson efter erlagdt vad fullföljde talan, genom dom den 22 April 1864 ogilladt, hvarefter Kongl. Maj:t, till hvars öfverseende Johannes Johansson drog saken, medelst dom den 28 April 1865 yttrade: att enär Klingstedt uppgifvit, att ifrågavarande, åren 1860 och 1861 utfärdade skuldebref vore ställda till Johannes Johansson eller ordres, och annat förhållande icke blifvit af Johannes Johansson ådagalagdt, i följd hvaraf Klingstedt icke genom betalning af omstämda beloppet till Johannes Johansson kunde anses vara från framtida kraf utaf innehafvare af skuldebrefven ovilkorligen fredad; alltså och då Johannes Johansson icke erbjudit Klingstedt säkerhet för den kostnad och skada, honom i sistberörde hänseende kunde vederfaras, förklarades Johannes Johanssons instämda talan icke kunna för det dåvarande bifallas.
s. 255 Sida 255 i årgången börjar här
Genom ett den 24 Augusti 1865 upprättadt, i behörig ordning bevakadt testamente förordnade Johannes Johansson, att efter hans död all hans qvarlåtenskap, sedan begrafningskostnaden guldits, skulle tillfalla Dragsmarks sockens kyrka och Johannes Johanssons begge halfbröder Anton Abrahamsson och Abraham Abrahamsson på det sätt, att de begge sistnämnde deraf erhöllo en tredjedel och kyrkan återstoden.
Dessa Johannes Johanssons sterbhusdelägare instämde Klingstedt till nämnde häradsrätt, med påstående antingen att honom måtte åläggas att genast till dem gälda ifrågavarande skuld, emot en af två löftesmän, en för begge och begge för en, ingången, till vederhäftigheten af Klingstedt godkänd eller eljest lagligen styrkt borgen ej mindre för medlens återbärande med laga ränta derå, i händelse Klingstedt kunde visa att hans förbindelse icke blifvit dödad, än ock för ersättandet af all den kostnad och förlust, som kunde Klingstedt tillskyndas dymedelst, att kraf på grund af skuldebrefven af annan person blefve anstäldt; eller ock, derest detta påstående icke kunde bifallas, att Klingstedt måtte förpligtas att, sedan tionde året gått till ända från den dag, då han, enligt hvad han sjelf finge uppgifva, senast uti ifrågavarande afseende blifvit hos exsekutor sökt, eller ock från sista ränteliqvidens dag, till käranderna eller deras rättsinnehafvare betala förskrifna beloppen jemte upplupen ränta, då anspråken derom komme att från kärandernas sida framställas.
Genom utslag den 31 Augusti 1868 utlät sig häradsrätten: att alldenstund upplyst och medgifvet vore, att Klingstedt till ofvanbemälde Johannes Johansson uthändigat dels den 15 Januari 1861 ett ännu icke i någon mån infriadt skuldebref å 416 rdr 32 skillingar rgd med fem procent årlig ränta från den 24 Mars samma år, och dels någon dag i Maj 1860 ett skuldebref å omkring 350 rdr rgd med sex procent årlig ränta, hvaraf återstode 250 rdr med ränta; fördenskull och emedan något annat förhållande, än det af Klingstedt uppgifna, nemligen att sagde skuldebref, som på
s. 256 Sida 256 i årgången börjar här
okändt sätt för Johannes Johansson förkommit, varit ställda till Johannes Johansson eller ordres, icke blifvit ådagalagdt; ty och som ostridigt vore, att Johannes Johanssons qvarlåtenskap, hvaribland nämnde fordringar funnes upptagne, ägdes till två tredjedelar af Dragsmarks socken och till en tredjedel af Anton Abrahamsson och Abraham Abrahamsson; alltså och då käranderna numera erbjudit Klingstedt säkerhet för den kostnad och skada, honom tilläfventyrs kunde vederfaras, i händelse innehafvare af berörde skuldebref komme att emot Klingstedt anställa kraf på grund af desamma, ålades, jemlikt 9 kap. Handelsbalken, Klingstedt att till käranderna genast utgifva fordrade 666 rdr 67 öre tillika med dels årlig ränta å 250 rdr efter sex procent med bevillningsafdrag från den 31 Maj 1860 till den 1 Januari 1862 och efter oafkortade sex procent från och med sistnämnde dag till dess betalning komme att ske, och dels fem procent årlig ränta å 416 rdr 67 öre från den 24 Mars 1861 till dess liqvid ägde rum; dock med skyldighet för käranderna att låta Klingstedt få till sin säkerhet emottaga skriftlig borgensförbindelse for all den kostnad och skada, Klingstedt kunde få vidkännas i följd deraf, att innehafvare af ifrågavarande skuldebref tilläfventyrs komme att mot Klingstedt framställa krafsanspråk på grund af desamma, hvilken borgensförbindelse, hvad anginge 2/3 af nämnde kostnad och skada, borde vara i vederbörlig ordning utfärdad af Dragsmarks församling, och, beträffande återstående tredjedelen af samma kostnad och skada, skulle vara ingången af minst tre personer, en för alla och alla för en såsom för egen skuld, och försedd med vederbörande domares betyg derom, att nyssbemälde personer, inför domstol erkänt sina namnteckningar och vore hvar för sig vederhäftige för hvad de borgat.
Gröta hofrätt, hvarest Klingstedt efter vad sökte ändring, yttrade medelst dom den 24 Mars 1870: att emedan det icke vore styrkt, att ifrågavarande två skuldebref blifvit helt och hållet förstörda eller onyttige gjorda, samt Klingstedt, hvars uppgift att skuldebrefven varit ställda till Johannes
s. 257 Sida 257 i årgången börjar här
Johansson eller ordres ej blifvit vederlagd, således icke genom betalning af omstämda beloppet till sina vederparter vore för framtida kraf utaf skuldebrefvens innehafvare ovilkorligen fredad; ty och då Klingstedt förjaktligen icke kunde vara pligtig att annorledes än emot skuldebrefvens återfående fullgöra den äskade betalningsskyldigheten, blef, med upphäfvande af häradsrättens utslag, den i målet förda talan ogillad.
Om denna dom förenade sig vice häradshöfdingen Fagerberg samt assessorerna Westring och Lejman, hvaremot vice häradshöfdingen Heurlin fastställde häradsrättens utslag.
I hofrättens dom söktes i underdånighet ändring.
Nedre revisionen (revisionssekreterarne Svedelius och Wedberg, den förstnämnde föredragande, samt t. f. revisionssekreteraren Glimstedt) yttrade i underdånigt betänkande den 26 Oktober 1870: att enär sökanderne icke förmått vederlägga handlanden Klingstedts uppgift, att ifrågavarande skuldebref voro ställda till Johannes Johansson eller ordres, och Klingstedt följaktligen icke genom betalning af omstämda beloppet till sökanderne kunde anses vara från framtida kraf utaf innehafvarne af skuldebrefven ovilkorligen fredad; samt Klingstedt emot sitt bestridande icke torde kunna lagligen förpligtas att, mot den af sökanderna erbjudna borgenssäkerhet, äskade betalningsskyldigheten fullgöra, hemställde nedre revisionen, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist på det sätt fastställa hofrättens i saken meddelade beslut, att Klingstedt förklarades icke för närvarande vara skyldig att annorledes än mot skuldebrefvens återfående fordrade beloppet utgifva.
Saken föredrogs den 3 November 1870 inför Högsta Domstolen, hvars flesta ledamöter (justitieråden Bolin, Dreijer, Olivecrona och Lagerstråle') pröfvade rättvist, med ändring af hofrättens dom, fastställa häradsrättens beslut.
Justitieråden Qvensel och friherre Leuhusen fastställde hofrättens dom.
Tidskrift för Lagstiftn. etc. 8:de årg.
s. 258 Sida 258 i årgången börjar här
Justitierådet Carleson yttrade: »Enär i nu förevarande sak svaranden, med förebärande att han trodde sig hafva inlöst och sjelf förstört ifrågavarande skuldebref, uttryckligen bestridt sökandernas fordringsrätt, och vid sådant förhållande laga bevis om densamma saknas, pröfvar jag rättvist fastställa hofrättens dom».
Kongl. Maj:ts dom är utgifven den 29 November 1870.