Skall häfdeförteckning upprättas före skogsliqvid vid hemmansklyfning !
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1871, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,4 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 275–276 i årgången 1871. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, D) Byggningabalken. Jagtstadgan. Stadgan om skiftesverket i riket, förordningar om sjösänkning, vattenverk, bergverk, brand- stod, eldskada, tillverkning och försäljning af bränvin m. fl, nr 4 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 40 i bandet.
- Sidhänvisning: innehållsförteckningen anger s. 274 för det här referatet, men referatet börjar på s. 275 enligt sidhuvudet. Sidhuvudet gäller här; avvikelsen redovisas i stället för att döljas.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Byggningabalken. Jagtstadgan. Stadgan om skiftesverket i riket, förordningar om sjösänkning, vattenverk, bergverk, brand- stod, eldskada, tillverkning och försäljning af bränvin m. fl, nr 4.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Åttonde årgången, 1871 i litteraturen — s. 275–276 där är samma sidor som här.
- Dag: bandet skriver inte ut någon dag för avgörandet i det här referatet, och ingen har härletts.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Sedan vice kommissionslandtmätaren A. F. Rennerfeldt, efter vederbörligt förordnande och med biträde af gode män, företagit och den 4 November 1869 afslutat klyfning å ägorna till 56 öre 71/21 penningar skatt utaf det i Gunnarskogs socken och Wermlands län belägna hemmanet Backsjöbotten, anmäldes hos Jösse härads ägodelningsrätt klander emot förrättningen af Erland Andersson, som yrkade: att enär landtmätaren och gode männen vid ståndskogsliqvidens upprättande ej fästat behörigt afseende å de emellan Erland Andersson och skiftesdelägaren Anders Nilsson rörande ståndskogen ingångna aftal och sämjedelningar, rättelse uti berörda hänseende måtte af ägodelningsrätten varda vidtagen.
s. 276 Sida 276 i årgången börjar här
Vid ägodelningsrättens sammanträde företedde Erland Andersson åtskilliga handlingar till stöd för sitt yrkande, hvarefter ägodelningsrätten i utslag den 8 Mars 1870 yttrade: att enär vid ifrågavarande förrättning skiftesmannen och gode männen icke ålegat att vid uppgörande af ståndskogsliqviden hafva hänsyn till de särskilda aftal rörande ståndskogen, som derförut emellan Erland Andersson och Anders Nilsson kunde hafva träffats, utan endast att förfara i öfverensstämmelse med föreskrifterna i skiftesstadgan, såsom här ock ostridigt skett, fann ägodelningsrätten Erland Anderssons med åberopadt stöd af nämnde aftal framställda påstående om ändring i upprättade ståndskogsliqviden ej kunna bifallas; honom emellertid obetaget att särskildt i vederbörlig ordning, med anledning af de omförmälde aftalen, mot Anders Nilsson föra den talan, hvartill fog kunde förefinnas. ■
Erland Andersson sökte i underd. ändring.
Nedre revisionen (revisionssekreteraren Wedberg samt t. f. revisionssekreterarne Ryding, föredragande, och Glimstedt) afgaf underd. betänkande den 9 November 1870: Enär någon häfdeförteckning, oaktadt delägarne ostridigt häfdade vissa ägor, icke blifvit af förrättningsmännen upprättad, samt frågan om ersättning för förlorad ståndskog ej bort dessförinnan, enligt 55 § Skiftesstadgan, för delägarne föredragas, hemställde nedre revisionen i underd., att Kongl. Maj:t, med undanrödjande af ägodelningsrättens öfverklagade utslag och förrättningsmännens efter graderingen vidtagna åtgärder, måtte pröfva skäligt visa ärendet åter till skiftesmannen och gode män, som borde dermed laglikmätigt vidare förfara, utan annan ersättning till landtmätaren för ifrågavarande del af förrättningen, än den han för densamma i behörigt skick rätteligen bort åtnjuta.
Ärendet föredrogs inför Högsta Domstolen den 16 i nyssnämnde månad; och enär, vid det förhållande att delägarne i förevarande hemman, hvilket tillförene undergått laga skifte, ostridigt på grund af samma skifte och derefter upprättade sämjedelningar, häfda vissa ägor, ersättning för fredad skog,