Storsk, skogsm.. vid laga skifte undant, från deln., må ej ånyo skiftas
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1871, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 0,2 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 277–280 i årgången 1871. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, D) Byggningabalken. Jagtstadgan. Stadgan om skiftesverket i riket, förordningar om sjösänkning, vattenverk, bergverk, brand- stod, eldskada, tillverkning och försäljning af bränvin m. fl, nr 5 i årgångens innehållsförteckning. Bandets löpnummer gick inte att läsa ur OCR-lagret.
- Nummer saknas i OCR-lagret: bandet trycker ett löpnummer över varje post, men just det här numret har inte gått att läsa. Posten är avgränsad på kolumntiteln — sidhuvudets rubrik, som byts där nästa post börjar — och inget nummer har gissats.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Byggningabalken. Jagtstadgan. Stadgan om skiftesverket i riket, förordningar om sjösänkning, vattenverk, bergverk, brand- stod, eldskada, tillverkning och försäljning af bränvin m. fl, nr 5.
- Avgränsning osäker: numret saknas i OCR-lagret och rubrikraden gick inte att hitta på sidan, så referatet är avgränsat vid sidans början. Står det ett stycke av föregående post först, är det därför. Kontrollera mot det tryckta bandet innan du citerar början.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Åttonde årgången, 1871 i litteraturen — s. 277–280 där är samma sidor som här.
- Dag: bandet skriver inte ut någon dag för avgörandet i det här referatet, och ingen har härletts.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
enligt 101 § i Skiftesstadgan, bör tillkomma den, som förlorar jord, hvarå sådan skog finnes, utan att för skogen erhålla fullt vederlag; men frågan om dylik ersättning ej bort, enligt § 53 i samma stadga, för delägarne föredragas innan häfdeförteckning blifvit upprättad, pröfvade Högsta Domstolens flesta ledamöter (friherre Leuhusen, Bolin, Olivecrona och Lagerstråle), med undanrödjande af ägodelningsrättens öfverklagade utslag samt förrättningsmännens i afseende å ståndskogsliqviden vidtagna åtgärder, skäligt visa ärendet i denna del åter till skiftesmannen och gode männen, som hafva att dermed laglikmätigt förfara utan annan ersättning till landtmätaren för ifrågavarande del af förrättningen, än den han för densamma i behörigt skick rätteligen bort åtnjuta.
Justitieråden Qvensel, Cramér och Almguist funno skäl ej vara anfördt, som i ägodelningsrättens utslag kunde verka ändring.
Får förut storskiftad skogsmark, som vid laga skifte undantagits från delning, undergå nytt laga skifte mot delägares bestridande?
Då kommissionslandtmätaren K. Forsseen, uppå ansökning af P. O. Israëlsson vederbörligen förordnad att verkställa laga skifte å all den Norr Nordanede by tillhörande inrösnings- och afrösningsjord, hvilken icke tillförene undergått laga skifte, den 19 November 1869 med biträde af gode män företog denna förrättning, protesterade åtskilliga skiftesdelägare mot förrättningens fortgång, under förmälan, att byns inägor redan blifvit genom laga skifte delade, och att skogsmarken undergått storskifte, hvarmed de åtnöjdes. Med anledning häraf afgåfvo landtmätaren och gode männen det
s. 278 Sida 278 i årgången börjar här
utlåtande, att emedan förrättningsmännen funnit, dels att en del af skifteslagets ägor och skogsmark vore oskiftad, dels att det öfver skifteslagets mesta ägor och. skog åren 1817 och 1819 verkställda storskifte blifvit genom 1844-års laga skifte rubbadt uti såväl ägor som skog, utan- att någon jemkning i de från laga skiftet uteslutna ägor och skog skett, hvaraf framginge, att de från laga skiftet uteslutna ägor kunde och borde, till gemensam nytta för delägarne och utan någons lidande, genom laga skifte fördelas, så att betydligt färre antal skiften erhöllos inom skifteslaget, beslutade förrättningsmännen, med stöd af 2, 3 och 78 §§ i Skiftesstadgan, att laga skifte skulle verkställas öfver all den skifteslagets inrösnings- och afrösningsjord, som förut icke undergått laga skifte.
Samtlige delägarne, med undantag af två, åtnöjdes icke med detta utlåtande, hvadan detsamma underställdes Torps tingslags ägodelningsrätts pröfning; och sedan vid ägodelningsrättens sammanträde skiftessökanden, på derom framställd fråga, förklarat, att all den inrösningsjord, hvars delning han påyrkade, vore belägen på den ursprungliga skogsmarken, meddelade ägodelningsrätten den 9 April 1870 utslag af följande innehåll: Som det å utängar, intagor och skog verkställda storskiftet inom byn blifvit faststäldt den 8 November 1820, och skogen derefter vid det inom byn förrättade laga skiftet från delning undantagits, dervid likväl en del å skogsmarken belägen odlingsjord, i öfverensstämmelse med 10 kap. 3 § af 1827-års Skiftesstadga, blifvit uti skiftet intagen; alltså och då laga skiftet likaledes vore faststäldt den 15 December 1845, fann ägodelningsrätten, jemlikt grunderna i 12 kap. 78 § af nu gällande Skiftesstadga den 9 November 1866, den förra delningen å skogen och der befintlig odlingsjord icke utan alla delägares medgifvande böra rubbas, och förklarade att ifrågasatta skiftet icke heller, emot de flesta delägarnes bestridande, lagligen kunde äga rum.
Underd. besvär fullföljdes af Israëlsson.
s. 279 Sida 279 i årgången börjar här
Landtmäteristyrelsen hördes i ärendet och yttrade: Enligt den tolkning af 78 § Skiftesstadgan, som hos ägodelningsrätten gjort sig gällande, skulle faststäldt storskifte â skogsmark, som vid sedermera förrättadt laga skifte blifvit från delning undantagen, icke få rubbas i annat fall, än då alla delägarne derom förenade sig, utan afseende å huruvida förnyadt skifte kunde medföra gemensam nytta för delägarne eller icke. En sådan åsigt kunde styrelsen för sin del icke gilla. Styrelsen ansåg nemligen nämnde § äga tillämplighet endast i afseende å de »orter, som under bergslag höra», efter hvad ock i §:s 7 mom. förmäldes. Alla frågor om huruvida förut storskiftad skogsmark, som icke vore belägen inom bergslag, — hvilket vore förhållandet med Norr Nordanede bys, — må ånyo skiftas, borde göras beroende af undersökning i hvad mån sådant skifte kunde ske till gemensam nytta för delägarne, jemlikt grunderna för 78 § 3 mom. Skiftesstadgan; och som, beträffande ifrågavarande storskifte å skogsmarken, förekomme, dels att icke en hvar delägares ägolott dervid blifvit fullständigt utbruten, utan flera delägare erhållit gemensamma skiften, och dels att en ganska betydande del — omkring 300 tunnland — af skogsmarken uteslutits från delning, ansåg styrelsen otvifvelaktigt, att nytt skifte å skogsmarken till ifrågavarande by borde kunna äga rum till gemensam nytta för delägarne; i följd hvaraf styrelsen tillstyrkte nådigt bifall till hvad klaganden i sådant afseende yrkat.
Underd. betänkande afgafs den 9 November 1870 af nedre revisionen (revisionssekreteraren Wedberg samt t. f. revisionssekreterarne Ryding, föredragande, och Glimstedt): Enär vid det laga skifte, som åren 1843—1844 ägt rum å Norr Nordanede by, delägarne beslutat att byns skog, som förut undergått storskifte, skulle med vissa förbehåll och undantag uteslutas från laga skiftet, samt detta senare blifvit i öfverensstämmelse härmed förrättadt; alltså och då berörda laga skifte är vordet af ägodelningsrätten faststäldt, samt följaktligen storskiftet i de delar, hvilka vid laga skiftet lemnats orubbade, numera torde böra tillerkännas samma
s. 280 Sida 280 i årgången börjar här
vitsord som om det i sammanhang med laga skiftet verkstälts, hemställde nedre revisionen i underd., att Kongl. Maj:t, likmätigt 3 § sista mom. Skiftesstadgan, måtte pröfva rättvist fastställa ägodelningsrättens utslag så att nu ifrågasatta laga skifte icke må emot någon delägares bestridande verkställas.
Detta underd. betänkande blef vid ärendets föredragning inför Högsta Domstolen den 15 i nyssnämnde månad gilladt af Högsta Domstolens flesta ledamöter (justitieråden Cramér, friherre Leuhusen, Almqvist, Bolin, Olivecrona och Lagerstråle).
Justitierådet Qvensel förklarade sig, med afseende å det af såväl landtmätaren och gode män som landtmäteristyrelsen intygade förhållande, att skogsmarken, hvaraf en större del vid storskiftet vore lemnad odelad, nu kunde jemväl i öfrigt bringas till färre och för delägarne fördelaktigare skiften, pröfva skäligt att, med ändring af ägodelningsrättens beslut i denna del, godkänna förrättningsmännens utlåtande.