Ytterligare angående sysslomäns i konkurs ansvarsskyldighet.
5 november 1868
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1871, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 0,3 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 307–309 i årgången 1871. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, E) Handelsbalken. Vexellagen. Konkurslagen och förordningar, som dermed stå i samband. Sjölagen. Tullförfattningar, nr 14 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 48 i bandet.
- Sidhänvisning: innehållsförteckningen anger s. 14 för det här referatet, men referatet börjar på s. 307 enligt sidhuvudet. Sidhuvudet gäller här; avvikelsen redovisas i stället för att döljas.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Handelsbalken. Vexellagen. Konkurslagen och förordningar, som dermed stå i samband. Sjölagen. Tullförfattningar, nr 14.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Åttonde årgången, 1871 i litteraturen — s. 307–309 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredragning inför Högsta Domstolen den 5 November 1868». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Länsmannen C. J. Rylander, i egenskap af syssloman i majoren J. F. Flach’s och hans hustrus konkurs, klandrade i stämning till Göta hofrätt en af rådmannen W. Hammarström och handlanden C. B. Alsing, hvilka före Rylander varit gode män och sysslomän i nämnde konkurs, den 1 November 1859 afgifven redovisning för förvaltningen af konkursmassan; och i dom den 21 Juni 1861 förklarade hofrätten Hammarström och Alsing skyldige att föra nämnde konkursmassa tillgodo laga ränta å massan tillhöriga auk-
s. 308 Sida 308 i årgången börjar här
tionsmedel 8,182 rdr 39 öre från den 1 Januari 1853, och, enligt åtagande vid borgenärernas i konkursen sammanträde den 15 Mars 1859, godtgöra massan laga ränta från den 1 Januari hvarje år för de penningar, som under föregående året till massan influtit, mot rättighet för Hammarström och Alsing att likaledes från den 1 Januari hvarje år räkna sig tillgodo ränta å hvad de under föregående året för massan utgifvit, äfvensom att, med iakttagande af dessa och andra föreskrifna rättelser i den lemnade redovisningen, upprätta ny sådan och vid stadgadt vite inom viss tid Rylander tillställa samt tillika öfverlemna de konkursmassan tillhörige medel, som, efter hvad den nya redogörelsen kunde komma att utvisa, ännu af Hammarström och Alsing innehades, hvilken dom fastställdes af Kongl. Maj:t den 25 Januari 1864.
Sedan ny redovisning den 30 Augusti 1866 uppgjorts af Hammarström och gode männen i Alsings dåmera till borgenärers förnöjande afträdda bo, yrkade Rylander i stämning till hofrätten, att omförmälde redovisning måtte ogillas, och ny sådan aflemnas, äfvensom att Hammarström och Alsings konkursmassa måtte åläggas att solidarisât ansvara för det saldo, som den nya redovisningen komme att upptaga.
Efter det Hammarström bland annat anmärkt, att han icke ansåge sig stå i ansvar för majoren Flach’s och hans hustrus konkursmassas medel af det skäl, att Alsing, jemlikt ett af honom den 1 November 1859 utgifvet och af Hammarström i afskrift företedt intyg, erkänt sig vara för redovisningen af densamma ensam ansvarig — yttrade hofrätten i dom den 13 December 1867: att emedan Hammarström och Alsings konkursmassa, enligt hofrättens den 21 Juni 1861 meddelade, af Kongl. Maj:t fastställda dom haft skyldighet att i den föreskrifna nya redogörelsen dels godtgöra konkursmassan laga ränta från den 1 Januari hvarje år för de penningar, som under föregående året till konkursmassan influtit, mot rättighet för Hammarström och Alsing att räkna sig till godo ränta å hvad de under föregående året för konkursmassan utgifvit; dels ock från dea
s. 309 Sida 309 i årgången börjar här
1 Januari 1853 föra konkursmassan till godo enahanda ränta â ofvanomförmälde auktionsmedel 8,182 rdr 39 öre, men uti den Rylander den 30 Augusti 1866 tillställda räkning ränta beräknats endast efter fem procent och å nämnda auktionsmedel först från den 1 Januari 1854, ålades Hammarström och Alsings konkursbo att, med iakttagande af de rättelser som i dessa hänseenden redan blifvit stadgade, upprätta och vid utsatt vite inom sex veckor från hofrättens doms dag tillställa Rylander en ny redogörelse för Hammarströms och Alsings förvaltning af majoren Flach’s och hans hustrus konkursmassa; hvarjemte hofrätten, som, då Hammarström och Alsing ej med borgenärernas medgifvande sig emellan delat förvaltningen af konkursboet, icke kunde fästa afseende å Hammarströms förebärande, att Alsing vore för massans medel ensam ansvarig, förpligtade Hammarström och Alsings konkursmassa att gemensamt till Rylander utbetala det belopp, som, efter hvad den nya redogörelsen komme att utvisa, den 1 November 1859 utgjort majoren Flach’s och hans hustrus konkursmassas fordran, jemte sex procent ränta derå från sagde dag, intill dess betalning följde, med skyldighet för hvardera af Hammarström och Alsings konkursmassa att, i händelse brist hos endera af dem uppstode, gälda hvad hos denne ej kunde utgå.
Hammarström och sysslomännen i Alsings konkurs fullföljde underdånig talan.
I underdånigt betänkande den 24 Oktober 1868 hemställde Nedre revisionen (t. f. revisionssekreterarne Fâhræus, Poignant och Lagergren), att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist fastställa hofrättens dom, i följd hvaraf det skulle åligga sökanderna att inom sex veckor från Kongl. Maj:ts doms dag fullgöra den af hofrätten stadgade redovisningsskyldighet.
Vid sakens föredragning inför Högsta Domstolen den 5 November 1868 (i närvaro af justitieråden Alexanderson, Holin, von Hofsten, Habe, Dreijer, Olivecrona och Lagerstråle) fann Högsta Domstolen ej skäl hafva förekommit till annan