Naumanns tidskrift 1871 s. 536

Uti två till domhafvanden i Oxie och Skytts härader ingifne räkningar öfver de andelar i sakören för år 1864, som tillkomme nämnde härader, hade vederbörande kronofogde affört, bland annat, för inbindning af kronofogdekontorets exemplar af Svensk Författningssamling och kon:s befallningshafvandes i Malmöhus län kungörelser för tiden från och med år 1829 till och med år 1864 äfvensom för papper till samt inbindning och liniering af samma häraders exsekutions- och expeditions-diarier för åtta år, tillhopa 51 rdr 331/3 öre för hvartdera häradet. Och då vid föredragning af berörde räkningar inför häradsrätterna, anmärkningar emot utbetalningarne framställdes, blefvo räkningarne jemte domboksutdrag öfverlemnade till kon:s bemälde befallningshafvande; hvarefter landshöfdingeembetet, genom särskilda reso-

s. 537 Sida 537 i årgången börjar härKopiera citering

lutioner den 12 November 1865, af anförda skäl förklarade, att de afförda beloppen skulle till vederbörande härader återställas.

Enligt meddelad hänvisning, anförde kronofogden besvär i kammarrätten, som dock medelst utslag den 29 April 1868 förklarade sig obehörig, att med målet taga befattning, och undanröjde besvärshänvisningen.

Sedan landshöfdingeembetet derefter den 26 September 1868 hänvisat kronofogden att i hofrätten öfver Skåne och Blekinge fullfölja ändringssökande, och kronofogden dit ingifvit besvär, meddelade hofrätten den 15 Februari 1870 utslag af innehåll, att enär slike ärenden som det ifrågavarande, jemlikt 31 § 18 mom. och 43 § af kongl. landshöfdingeinstruktionen den 10 November 1855, borde uti landskontoret handläggas och af landskamereraren föredragas och vore af beskaffenhet att röra allmänna hushållningen eller dermed äga gemenskap, samt följaktligen talan emot länsstyrelsens i dylika ärenden meddelade beslut icke tillhörde hofrätts pröfning, funne hofrätten skäligt att, med upphäfvande af den utaf landshöfdingeembetet den 26 September 1868 meddelade hänvisning, förständiga klaganden att, såvida han vid rätt till talan emot ifrågavarande den 12 November 1865 meddelade resolutioner ville vara bibehållen, inom trettio dagar derefter hos kon:s befallningshafvande göra anmälan för erhållande af ny lagenlig hänvisning till besvärs anförande.

Kronofogden fullgjorde hofrättens berörde föreläggande; hvarefter kon:s befallningshafvande i underd. skrifvelse den 5 April 1870 hemställde, att Kongl. Maj:t måtte meddela föreskrift, hvarest besvär öfver landshöfdingembetets omförmälda resolutioner skulle fullföljas.

Vid ärendets föredragning inför Högsta Domstolen den 1 Maj 1871, efter det handlingarna emellan domstolsledamöterna cirkulerat, funno de flesta af dem (justitieråden Qvensel, Södergren, friherre Leuhusen, Almqvist och Bolin) det böra genom skrifvelse Kongl. Maj:ts befallningshafvande till svar meddelas, att, enär de åberopade besluten af kam-

s. 538 Sida 538 i årgången börjar härKopiera citering

marrätten och af hofrätten icke lägga hinder i vägen för meddelande, af hänvisning, huru förevarande ärende må såsom en till rikets allmänna hushållning hörande fråga fullföljas, Kongl. Maj:ts befallningshafvandes gjorda framställning icke föranleder vidare yttrande.

Justitierådet Olivecrona utlät sig: »Af handlingarna inhemtas: att kronofogden Ewerlöf uti tvenne till sommartingen med Skytts och Oxie härader år 1865 ingifne räkningar öfver samma häraders enskilda andelar af sakören för år 1864 i räkningarnes credit affört, dels utgifter för eldning i fångrummet i Klörups häkte samt för inköp af ved till tingshusets derstädes uppeldande och för vedens sågning, dels 6 rdr för papper till och inbindning af hvartdera häradets uppbördsböcker, dels ock för hvartdera af dessa härader 45 rdr 331/3 öre rmt för inbindning af kronofogdekontoret tillhörige exemplar af Svensk Författningssamling och af kon:s befallningshafvandes allmänna kungörelser, äfvensom för papper till och inbindning och liniering af kontorets exsekutions- och expeditions-diarier; att, vid den granskning af samma räkningar, hvilken ägt rum inför vederbörande häradsrätter, redovisningen och den deri upptagna användningen af häradets medel godkänts utom hvad som rörde utgifterna för inbindning m. m. af alla ofvan nämnde böcker, hvilka utgiftsposter, tillsamman 51 rdr 331/g öre för hvartdera häradet, icke ansågos tillkomma häraderna att gälda och derföre icke heller borde från häradernas andel i sakören afföras; att kon:s befallningshafvande i särskilda resolutioner den 12 November 1865 godkänt utbetalningarna för häradernas uppbördsböcker, såsom grundade på kon:s befallningshafvandes beslut den 15 November 1824, men deremot, vidkommande öfrige utgifter, mot hvilka hos häradsrätterna anmärkning förekommit, förklarat, att som något stadgande ej kunnat af uppbördsmannen uppgifvas eller af kon:s befallningshafvande vore kändt, som medgåfve användningen af härads enskilda andel i sakören för de ändamål, räkningarna omförmälde, skulle de anmärkte medlen till häraderna återlemnas; och att, sedan så väl kammarrätten som hofrätten öfver Skåne och Blekinge,

s. 539 Sida 539 i årgången börjar härKopiera citering

der Ewerlöf, efter erhållne besvärshänvisningar, fört klagan, i meddelade utslag af anförde skäl förklarat sig med mål af sådan beskaffenhet icke kunna taga befattning, hemställer nu kon:s befallningshafvande om föreskrift, hvarest klaganden Ewerlöf rätteligen skall ingifva sina besvär.

Af handlingarna framgår, att det är ostridigt, att de ifrågavarande medlen tillhöra häradsmenigheterna såsom deras egendom. Beloppet är likaledes ostridigt, och någon anmärkning har icke blifvit framställd, att uppbördsmannen gjort bäranderna någon orätt i sin uppbörd. Af sakförhållandet synes ock följa, att svaret på den hemställning, kon:s befallningshafvande gjort, måste blifva beroende af den rätta uppfattningen af frågan: skall det tillhöra häraderna, såsom menigheter betraktade, att af vissa för menigheternas behof afsedda medel betala utgifter af den beskaffenhet, som de i uppbördsmannens ofvanberörde redovisning uppförda utgiftsposter? Innehållet af denna fråga gifver, såsom det mig synes, tydligen vid handen, att saken måste röra den allmänna hushållningen och således vara af rent ekonomisk eller administrativ natur, hvaraf åter följer, att ärendet sjelft bör såsom ett administrativt ärende äfven behandlas. Kon:s befallningshafvande synes ock till en början från denna synpunkt hafva uppfattat och handlagt detsamma. När nemligen koms befallningshafvande, med stöd af gällande författningar i ämnet och den för kon:s befallningshafvande gifne instruktion, granskat de af uppbördsmannen aflemnade, inför häradsmyndigheterna föredragna räkningar öfver häradernas inkomster och utgifter, har kon:s befallningshafvande, såsom administrativ myndighet, dels gillat åtskilliga utgiftsposter, mot hvilka icke någon anmärkning från menighetens sida förekommit, dels ock emot häradsmenigheternas bestridande godkänt en utgiftspost »för papper och inbindning af häradernas uppbördsböcker», ehuru för åtgöranden i sistnämnde hänseende ej åberopats annan laglig grund, än ett koms be- • fallningshafvandes eget, i administrativ väg den 15 November 1824 fattadt beslut, hvarigenom förklarats, att en sådan utgift borde drabba häradsmenigheterna. Det tillkommer

s. 540 Sida 540 i årgången börjar härKopiera citering

ock otvifvelaktigt med rätta den administrativa myndigheten att i en mängd frågor, tillhörande den allmänna hushållningen, pröfva ändamålsenligheten af ifrågaställda utgifter och att afgöra, huruvida dessa skola gäldas af menigheters medel eller icke. En sådan den administrativa myndighetens1 pröfvande makt är ock snart sagdt alldeles nödvändig, när man tager i betraktande, huru tillgångar och behof vexla och förändras under tidernas lopp, och att den ekonomiska rättsskipningen måste, med hänsyn till förhållanderna i dessa afseenden, lämpa sina beslut, så vida ett godt och ändamålsenligt resultat skall kunna vinnas.

Af sakens natur synes mig derföre följa, att kon:s befallningshafvande varit fullt befogad att, efter pröfning af omständigheterna, godkänna eller icke godkänna alla de i förberörda räkningar upptagne utgiftsposter, dervid den administrativa myndigheten allena ägde att tillgodose det allmännas kraf och att ifrågavarande utbetalningar voro gjorda för ändamål, hvartill menigheternas medel rätteligen böra anses vara afsedda att användas.

Denna med sakens natur öfverensstämmande uppfattning af frågor, rörande användningen af häradernas andelar i sakören, såsom varande ärender af ekonomisk eller rent administrativ beskaffenhet genomgår ock författningarna i ämnet. Från långt tillbaka i forntiden har häradets enskilda andel i sakören ansetts vara en häradsmenigheternas egendom, som, vid allmänt ting, disponerades af denna menighet för häradets gemensamma behof. Det befanns dock i tidernas längd nödigt att, till förekommande af missbruk, ställa användningen af dessa medel under kontroll af den administrativa myndigheten, och redan i K. Förordningen den 6 Juli 1720 stadgades derföre, att häradets andel i sakören bör tillika med andra häradsmedel »efter förd korrespondens »med landshöfdingen och dess tillåtelse brukas till häradets »nytta, för hvilka penningar årligen till landskontoret redo »och räkning göras bör»; och i landshöfdingeinstruktionen af den 4 April 1734 (§ 5) säges likaledes, att för »häradets »enskilde andel af sakören, som endast till häradets nytta

s. 541 Sida 541 i årgången börjar härKopiera citering

»bör brukas», skulle räkning af häradshöfding uppgöras och till landskontoret insändas för att kon:s befallningshafvande skulle kunna vaka öfver användningen. Kongl. Brefvet den 18 December 1752, som stadgar om häradshöfdingarnas skyldighet att redovisa huru saköresmedlen »till häradets gemen- »samma, nytta kommit», angifver ock, att dessa medel »ej »utan kon:s befallningshafvandes tillstånd användas böra». Sedan sjelfva uppbörden af dessa saköresmedel blifvit på kronofogdarna öfverflyttad, men häradshöfdingarne fortfarande åligger att årligen ingifva räkning till kon:s befallningshafvande, stadgades i Kongl. Skrifvelsen den 4 December 1823, kungjord genom Svea hofrätts cirkulär den 15 i samma månad, att med räkningen skulle följa »häradsrättens vid räkningens »uppläsande hållne protokoll som jemväl borde innefatta de »förslag till medlens användande för häradets behof och nytta, »hvilka häradsboerna ägde att framställa, hvarefter kon:s be- »fallningshafvande skulle öfver sådana förslag meddela beslut». Denna författning, som sålunda medgifver häradsmenigheterna rättigheten att, om de vilja, framställa förslag angående användningen af ifrågavarande medel, lägger dock fortfarande, antingen menigheterna begagna eller icke begagna sin rättighet i detta afseende, sjelfva afgöranderätten i händerna på den administrativa myndigheten. Der nu myndigheterna icke akta nödigt afgifva något särskildt förslag, hvilket i de flesta fall torde vara händelsen, lärer den räkning, som vid häradsrätten blifvit föredragen, blifva den enda handling, hvilken kon:s befallningshafvande, såsom den pröfvande myndigheten, har att beakta jemte de anmärkningar, som deremot kunnat, vid föredragningen inför häradsrätten, blifvit gjorda. Rikets Ständers underdåniga skrifvelse n:o 74 vid 1823-års riksdag, hvilken skrifvelse närmast föranledde sist omförmälda författning samma år, har, såsom innehållet visar, icke haft till ändamål att åstadkomma någon inskränkning i den genom äldre författningar i ämnet åt kon:s befallningshafvande uppdragna afgörande myndigheten i alla frågor, rörande användningen af häradernas saköresmedel; den har tvärtom fulleligen erkänt densamma och allena åsyftat att skärpa kontrollen

s. 542 Sida 542 i årgången börjar härKopiera citering

öfver medlens användande, och i sådant hänseende föreslagit nya föreskrifter, hvilka vunnit Kongl. Maj:ts godkännande. Författningen af år 1823 bestyrker derföre, enligt mitt omdöme, den här ofvan anmärkta uppfattningen, att nemligen frågor, rörande användningen af härads andel i saköresmedel, skola såsom ekonomiska etter administrativa ärenden behandlas.

I närvarande fall är det uppbördsmannen, som klagat öfver de beslut, hvarigenom kon:s befallningshafvande vägrat godkänna användningen af häradernas saköresmedel för vissa utgifter, som, enligt uppbördsmannens åsigt, bort af häradernas tillgångar gäldas. Om nu ärendet både till sin natur och enligt gällande författningars bestämmelser är att betrakta såsom ett ekonomiskt ärende, lärer det svårligen, i anledning af den person, som vill föra klagan öfver beslut i sådant ärende, kunna förvandlas till ett judicielt eller domstols-ärende, som skulle dragas under hofrätts pröfning. Det är lätt tänkbart, att häradsmenigheterna velat fullfölja missnöje öfver kon:s befallningshafvandes ofvanberörde resolutioner i den del, som förklarar, att utgifterna för papper och inbindning af häradernas uppbördsböcker skulle, i strid med hvad häradsmenigheterna ansett riktigt, af häradernas andel i sakören bekostas. Men någon giltig grund för antagandet att, i detta senare fall, ärendet skulle hafva förändrat karakter och öfvergått till domstolsärende, har jag ej kunnat finna. Det skulle ock verkligen vara orimligt om klagan i ett mål af beskaffenhet att otvifvelaktigt röra den allmänna hushållningen skulle i ena fallet fullföljas i den ordning och till det forum, som för ärenden af ekonomisk beskaffenhet är stadgadt, men deremot förklaras böra såsom judicielt eller domstols-ärende i det andra fallet behandlas. Om icke ärenden, som till sin natur äro af enahanda beskaffenhet, skola underkastas en likartad pröfning, skall all konseqvens i lagtillämpningen på ett betänkligt sätt brytas och gifva ökad anledning till klagomål öfver oreda i den administrativa rättsskipningen.

Att 10 kap. 27 § sista mom. Rättegångsbalken här skulle vara tillämpligt, kan jag icke finna. Klagan är nemligen

s. 543 Sida 543 i årgången börjar härKopiera citering

icke förd deröfver att uppbördsmannen gjort häradsmenigheterna någon orätt i sin uppbörd, hvilken kon:s befallningshafvande af sådan orsak skyndsamligen borde rätta; det är tvärtom uppbördsmannen, som genom sina besvär afser att vinna ändring i kon:s befallningshafvandes beslut, rörande användningen af häradernas saköresmedel för utgifter, dem kon:s befallningshafvande, såsom administrativ myndighet, ansett de ifrågavarande häraderna icke böra gälda.

Vid sådant förhållande och då frågan huruvida häradernas enskilda andelar i sakören skulle för de i de granskade redogörelseräkningarna upptagna ändamål användas enligt min uppfattning, är en ekonomisk fråga, hvilken rörer den allmänna hushållningen, pröfvar jag, för min del, skäligt förklara, att vidare svar på kon:s befallningshafvandes framställning icke erfordras».

Justitierådet Lagerstråle yttrade: »Som Kongl. Maj:ts befallningshafvandes ifrågavarande resolutioner icke afse meddelandet af beslut öfver något, i den ordning Kongl. Brefvet den 4 December 1823 föreskrifver, väckt förslag till användande af härads enskilda andel i sakören, utan innefattar förpligtelse för uppbördsman att af dylika medel, som han uppburit, utbetala särskilda belopp, till hvilkas innehållande Kongl. Maj:ts befallningshafvande funnit honom icke vara lagligen berättigad, anser jag, för min del, samma resolutioner vara att hänföra till sådana' beslut, om hvilka i 10 kap. 27 § Rättegångsbalken förmäles och öfver hvilka besvär i hofrätt upptagas; pröfvande förthy skäligt att, med undanrödjande af hofrättens den 15 Februari nästlidna år meddelade, här ofvan omförmälda utslag, förordna, det Kongl. Maj:ts befallningshafvande har att meddela ny laglikmätig föreskrift om hvad den med Kongl. Maj:ts befallningshafvandes resolutioner missnöjde bör för talans fullföljd i hofrätten iakttaga».