Naumanns tidskrift 1871 s. 495

Försäkringsaktiebolaget Skandia försäkrade genom sin agent i Petersburg F. Giese den 7 Juli 1860 egendom tillhörig W. P. Ssokolaw derstädes till belopp af 5,968 rubel silfver. Å polisen fanns, då den i förevarande mål förevisa-

s. 496 Sida 496 i årgången börjar härKopiera citering

des, antecknadt: »enligt förevisad skuldsedel af den 2 December 1868 hafva de i denna polis försäkrade föremål, tillhöriga tredje gillet köpman herr W. P. Ssokolaw, blifvit såsom pant öfverlemnade till öfversten Julius F. Akerman». A baksidan af polisen funnos tryckta s. k. allmänna vilkor, ibland hvilka art. 21 hade denna lydelse: »Såväl vid antagande af försäkringen, som ock vid godtgörelse för liden brandskada, rättar sig bolaget Skandia här, utom efter desse allmänna vilkor, noga efter föreskrifterna i de ryska brandförsäkringsbolagens allerhögst stadfästade statuter och underkastar sig i sin verksamhet ryska lagar, rättsbruk och usancer».

I en till öfverståthållareembetets kansli ingifven ansökning yrkade ryske undersåten öfverste Julius Feodorowitsch von Akerman, att då kejserliga civildomstolen i Petersburg genom utslag den 25 Oktober 1867, som vunnit laga kraft, stadfästat af kompromissrätt medeladt beslut, enligt hvilket försäkringsbeloppet 5,968 rubel silfver med ränta från den 22 Oktober 1860 skulle från bolaget Skandia till förmån för von Akerman indrifvas, samt bolaget i ofvanberörde tjugoförsta artikel utfäst sig att, såväl vid antagandet af försäkringen som ock vid godtgörandet af lidne brandskador, noga rätta sig efter föreskrifterne i de ryska brandförsäkringsbolagens stadfästade statuter och i sin verksamhet underkasta sig ryska lagar, rättsbruk och usancer, och sådan underkastelse vore till sina följder lika med de konventioner, som blifvit emellan stater ingångne angående verkställighet af de särskilda ländernas lagar, civildomstolens i Petersburg förutnämnda utslag måtte varda till verkställighet befordradt, och i följd deraf hos bolaget uttagas ifrågavarande belopp, jemte sex procent ränta derå från den 22 Oktober 1860 tills betalning följde.

Vid denna ansökning voro fogade:

a) ofvanberörde försäkringspolis ;

b) civildomstolens i Petersburg utslag den 25 Oktober 1867, deri resolverades »att kompromissrättens utslag kunde bringas till verkställighet genom att meddela exsekutorialer,

s. 497 Sida 497 i årgången börjar härKopiera citering

hvilka skulle till von Akerman utgifvas, när han sig i rätten dertill anmälde»; och fanns i civildomstolens beslut tillika omförmäldt, att i kompromissrättens utslag, som utfärdats den 12 April och den 20 Maj 1865, resolverats, att från bolaget Skandia skulle indrifvas till förmån för von Akerman 5,968 rubel silfver med ränta i förmågo af Civillagen 641 art. 1 delen 10 boken och tjugonde artikeln i försäkringsaftalet, från den 22 Oktober 1860 tills betalning följde, alldenstund bolaget vore pligtigt brandskadeersättning utgifva inom ej längre tid än en månad efter förebringande af bevisning, hvilket bolaget icke gjort; hvarjemte å civildomstolens utslag funnos tecknade dels exsekutorialordres af civildomstolen den 16 November 1867, dels ock intyg af ministern för utrikes ärenden i Ryssland under den 10 Oktober 1868, att berörde utslag vunnit laga kraft.

Bolaget svarade, att, enligt de af Kongl. Maj:t fastställda bolagsreglor, bolagets lagliga forum vore Stockholms rådstufvurätt, och att undantag derifrån blifvit i försäkringspolisen gjordt endast till förmån för försäkringstagaren, men att bolaget icke åt någon annan gjort dylikt medgifvande eller iklädt sig några skyldigheter mot von Akerman; att stämning till omförmälde rättegång i Petersburg, hvarom bolaget saknat kännedom, ej blifvit bolaget meddelad, och att bolaget ej heller blifvit satt i tillfälle att utse kompromissarie; att von Akerman, som underlåtit att hos bolaget anmäla, det äganderätten till den brandförsäkrade egendomen efter försäkringens tagande öfvergått å honom, på sådan grund förlorat all talan emot bolaget; samt att försäkringens giltighet tillintetgjorts äfven i följd deraf att hos bolaget ej anmälts, att berörda egendom varit jemväl i ryskt bolag försäkrad; och yrkades förty ogillande af von Akermans ansökning.

< Von Akerman erinrade, att polisen ej innehölle någon sådan inskränkning i bolagets skyldighet att underkasta sig ryska lagar, som å bolagets sida nu framstälts, helst bolaget, utan att skilja på försäkringstagaren och hans rättsinne-

Tidskrift för Lagstiftn. etc. 8:de årg.

s. 498 Sida 498 i årgången börjar härKopiera citering

hafvare, ovillkorligen förbundit sig att vid godtgörelse för liden brandskada underkasta sig ryska lagar; hvarförutan invändningen att von Akerman, genom uraktlåtenhet att ställa sig de i bolagets reglemente gifna föreskrifter till efterrättelse, skulle förverkat rätt till brandskadeersättning nu förlorat all betydelse, då en slik invändning bort framställas af bolaget under målets handläggning inför de ryska myndigheterna. Von Akerman företedde derjemte afskrift af kompromissrättens i Petersburg den 8 Maj 1864 utfärdade kallelse å bolaget att inom en manad svara a von Akermans inlaga om brandskadeersättnings utbekommande, äfvensom bevis att bolaget af samma kallelse undfått del.

Bolaget erkände, att det fått del af kallelsen, men anmärkte, att som kallelsen varit affattad på ryska språket, och det dröjt innan den hunnit öfversättas, hade bolagets svar så sent kommit till Petersburg, att civildomstolen ej pröfvat hvad bolaget till befrielse från krafvet andragit.

Öfverståthållareembetets kansli yttrade, medelst utslag den 16 Augusti 1869: att enär upplyst vore, att bolaget uti 21 artikeln af förutnämnda, den 7 Juli 1860 utfärdade polis utfäst sig att vid godtgörelse för lidna brandskador underkasta sig ryska lagar, rättsbruk och usancer; att sökanden, hvilken enligt anteckning å polisen, hos bolaget gjort anmälan derom, att de brandförsäkrade föremålen blifvit af Ssokolow såsom pant till sökanden öfverlemnade, emot bolaget framställt påstående om utbekommande af brandskadeersättning; att kompromissrätten i Petersburg, der bolaget, efter hvad upplyst blifvit, lemnats tillfälle att sökandens påstående bemöta, i utslag den 12 April och den 20 Maj 1865 resolverat, att från bolaget skulle indrifvas till förmån för sökanden 5,968 rubel med ränta, i förmågo af åberopade stadganden i ryska civillagen och 20 artikeln i försäkringsaftalet, från den 22 Oktober 1860 tills betalning följde, samt att Petersburgs civildomstol, vid föredragning af sökandens käromål emot bolaget angående brandskadan och i betraktande deraf att direktörerna för bolaget försutit den i ryska civillagen föreskrifna tid af två år för anförande af klander

s. 499 Sida 499 i årgången börjar härKopiera citering

emot utslaget i målet, i följd hvaraf detsamma skulle bringas till verkställighet, dels genom utslag, som enligt åtecknadt bevis vunnit laga kraft, den 25 Oktober 1867 resolverat, att det skulle för sökanden tillkännagifvas, att kompromissrättens förevarande utslag, i hvad det honom anginge, kunde på grund af åberopad författning bringas till verkställighet genom att meddela honom exsekutorial, som komme att utgifvas, när han i rätten sig dertill anmälde och dels den 16 November 1867 förordnat, att utslaget, eller, såsom det äfven benämndes, exsekutorialet, som till sökanden då utlemnades, skulle genom handräckning af vederbörande noggrannt verkställas; alltså och då hvad bolaget emot det af sökanden framställda kraf invändt icke vore af beskaffenhet att förringa verkan af kompromissrättens och civildomstolens i Petersburg berörda utslag, för såvidt afsåges beloppet af brandskadeersättningen, blef sökandens talan på det sätt bifallen, att bolaget förpligtades att till sökanden emot qvitto genast utgifva dels fordrade brandskadeersättningen fem tusen nio hundra sextioåtta rubel silfver antingen i nämnde myntslag eller i svenskt riksmynt efter den kurs, som vid betalningstiden i Stockholm högst gällde, jemte fem procent årlig ränta derå från lagsökningsdagen den 5 Augusti 1869, till dess betalning skedde, vid äfventyr af utmätning; hvaremot, beträffande sökandens anspråk på utbekommande af ränta i vidsträcktare mån än nyss vore omförmäldt, öfverståthållareembetets kansli förklarade frågan derom vara af tvistig beskaffenhet och icke kunna exsekutive afgöras, utan finge sökanden sin talan i berörde hänseende, vid domstol som vederborde, efter stämning anhängiggöra och utföra, om han dertill funne sig befogad.

Båda parterna besvärade sig i Svea hofrätt.

Von Akerman yrkade att, på sätt civildomstolen honom tillerkänt, undfå ränta å ifrågakomna beloppet från den 22 Oktober 1860.

Bolaget erinrade, att von Akerman ej af bolaget erhållit någon försäkring ej heller något medgifvande att få inträda i den rätt, bolaget beviljat någon dess försäkringstagare, hvar-

s. 500 Sida 500 i årgången börjar härKopiera citering

före ock emellan von Akerman och bolaget aldrig funnits något rättsförhållande, som kunnat berättiga honom att fordra, det bolaget i afseende å honom eller hans anspråk skulle underkasta sig utländsk domstols pröfningsrätt. Von Akerman hade icke hos bolaget anmält, att den försäkrade egendomen pantförskrifvits till honom, utan sådan anmälan hade gjorts af Ssokolow då försäkringen togs och till upplysning derom att von Akerman då hade berörde egendom i sin vård. Dessutom vore att märka, det civildomstolens utslag vore utom i annat hänseende äfven derutinnan olagligt, att Skandia, mot tydliga föreskrifterna i art. 20 i försäkringsbrefvet, enligt hvilket ränta finge beräknas först en månad från brandskadeersättningens bestämmande, ådömts utgifva ränta, beräknad en månad från den dag då branden timat, och således omkring l’/2 år förrän von Akermans anspråk hos bolaget först framställdes. På dessa och förut anförda grunder yrkades att von Akermans ifrågakomne ansökning måtte ogillas.

Hofrätten yttrade i utslag den 17 Mars 1870: att emedan frågan om bolaget kunde på grund af ofvanomförmälda, i 21 artikeln af försäkringsbrefvet den 7 Juli 1860 intagna bestämmelse vara förbundet att ställa sig till efterrättelse rysk domstols beslut, i hvad det innefattade bedömande huruvida den genom samma bref annan person tillerkända rätt att för liden brandskada å försäkrad egendom åtnjuta godtgörelse, öfvergått å von Akerman, vore af tvistig beskaffenhet, funne hofrätten bolaget icke kunna, emot sitt bestridande, utmätningsvis förpligtas att det af von Akerman utsökta belopp utgifva, i följd hvaraf, likmätigt 2 kap. 5 § Utsökningsbalken, med upphäfvande af öfverståthållareembetets kanslis utslag, saken i hela dess vidd skjöts under domaren.

Om detta utslag förenade sig assessoren von Bahr och hofrättsrådet Ramsay.

Vice häradshöfdingen Westman utlät sig: »Jag finner ej skäl att i öfverklagade utslaget göra annan ändring än att, då öfversten von Akerman blifvit genom kompromiss-

s. 501 Sida 501 i årgången börjar härKopiera citering

rättens, af civildomstolen i Petersburg fastställda utslag tillerkänd rätt att, utom skadeersättningsbeloppet 5,968 rubel silfver, åtnjuta ränta derå från den 22 Oktober 1860, och bolaget Skandia icke ens ifrågasatt, att ju ränta bör, jemlikt det af kompromissrätten ur rysk lag åberopade stadgande, utgå med sex för hundra om året, bolaget Skandia förpligtas, vid af öfverståthållareembetet bestämdt äfventyr, att å de öfversten von Akerman tillerkända 5,968 rubel silfver erlägga sex procent ränta från berörde den 22 Oktober 1860, till dess betalning sker».

Notarien Böök förenade sig med vice häradshöfdingen Westman.

Assessoren Munthe anförde: »Jag finner icke skäl att göra ändring i öfverståthållareembetets kanslis utslag, i hvad derigenom frågan om öfversten von Akermans rätt att af bolaget Skandia utbekomma ränta i vidsträcktare mån än fem procent från lagsökningsdagen blifvit till domstolen hänskjuten; men, med afseende å hvad bolaget Skandia emot öfversten von Akermans ifrågavarande anspråk invändt, finner jag saken jemväl i öfriga delar vara af tvistig beskaffenhet, så att dermed icke utmätningsvis förfaras kan, i följd hvaraf densamma, likmätigt 2 kap. 5 § Utsökningsbalken, med upphäfvande af öfverståthållareembetets kanslis utslag, af mig skjutes under domaren».

Von Akerman sökte i hofrättens utslag i underdånighet ändring.

Nedre revisionen (revisionssekreterarne von Segebaden och Lilienberg samt t. f. revisionssekreteraren Glimstedt) hemställde i underdånigt betänkande den 11 Januari 1871: att Kongl. Maj:t, med afseende å hvad bolaget emot sökandens ifrågavarande fordringsanspråk invändt, måtte pröfva rättvist fastställa hofrättens meddelade beslut.

Saken föredrogs den 25 Januari 1871 inför Högsta Domstolen, hvars flesta ledamöter (justitieråden Södergren, Olivecrona och Strandberg) pröfvade rättvist fastställa hofrättens utslag.

s. 502 Sida 502 i årgången börjar härKopiera citering

Justitierådet von Hofsten fann skäligt att, med upphäfvande af hofrättens utslag, fastställa öfverståthållareembetets kanslis i målet meddelade beslut.

Justitierådet Naumann yttrade: Enär bolaget »Skandia» i de å ifrågavarande brandförsäkrings-polis tecknade »Allmänna Vilkor», § 21, gjort den utfästelse, hvilken bolaget äfven vid skriftvexlingen inför öfverståthållare-embetet erkänt, att »vid godtgörelse för liden brandskada underkasta sig ryska lagar, rättsbruk och usancer», samt således äfven livad rysk lag stadgar om behörig domstol och laga kraften af dess beslut;

enär kompromissrätten och civildomstolen i S:t Petersburg genom utslag, som vunnit laga kraft, ålagt bolaget Skandia att till förmån för sökanden von Akerman utbetala fem tusen nio hundra sextioåtta rubel silfver, med sex procent ränta derå från den 22 Oktober 1860 tills betalning sker;

enär den af sistnämnda domstolar stadgade uttryckliga bestämmelse, att sagde belopp skola till von Akermans förmån utgifvas, efter min tanke utvisar, att jemväl dennes panträtt i handlanden Ssokolows brandförsäkrade ifrågavarande lösegendom, samt verkan af denna panträtt i förevarande fall, blifvit af samma domstolar genom berörda laga kraftvunna beslut efter pröfning afgjord;

finner jag rättvist, med ändring af hofrättens öfverklagade utslag, att fastställa öfverståthållareembetets beslut i fråga om brandskadeersättningens kapitalbelopp, men förpligtar svarande bolaget att derjemte å detta belopp till sökanden von Akerman erlägga den i ofvannämnda ryska myndigheters utslag stadgade ränta.

Kongl. Maj:ts dom utgafs den 27 Februari 1871.