Naumanns tidskrift 1871 s. 485

I aderton särskilda punkter bevakade landtbrukaren E. Sjöberg på Reutersberg fordringar i bruksägaren E. Beckius’ och hans hustrus vid Tuhundra häradsrätt anhängiga konkurs. Af dessa fordringar blefvo dock endast fyra föremål för tvist, på sätt här nedan vidare omförmäles.

s. 486 Sida 486 i årgången börjar härKopiera citering

l:o) Uti punkten 11 bevakade Sjöberg 7,000 rdr med ränta derâ frän den 1 Januari 1867, på grund af två särskilda, utaf kassören O. Ohlsson sagde den 1 Januari utfärdade och den 31 December 1868 till betalning förfallne skuldsedlar, hvardera å 3,500 rdr, för hvilka Sjöberg och Beckius enligt anteckningar iklädt sig, en för begge och begge för en, borgen såsom för egen skuld, och hvilka Sjöberg måst inlösa.

Emot denna bevakning anmärktes, att som Sjöberg sjelf jemte Beckius tecknat borgen å skuldsedlarne, betalningsrätt i Beckius’ afträdda bo icke borde Sjöberg tillerkännas för mera än hälften af skuldsedlarnes innehåll.

Under åberopande af 2 momentet i 116 § gällande Konkurslag, yrkade Sjöberg, att hans ifrågavarande bevakning måtte godkännas.

Häradsrätten yttrade- i utslag den 16 November 1869: att som Beckius i sin löftesmannaegenskap, derutöfver han icke visats hafva iklädt sig någon förbindelse till Sjöberg, lagligen icke ålåge att ansvara denne mera än hälften af ifrågakomne skuldebrefvens innehåll, helst det af Sjöberg åberopade lagrum icke kunde afse löftesmäns inbördes förhållande i fråga om betalningsskyldighet, pröfvade häradsrätten skäligt frånkänna Sjöberg utdelningsrätt ur afträdda boet för mera än halfva beloppet af förevarande, utaf honom bevakade fordran.

Sjöberg vädjade till Svea hofrätt. Det vore uppenbart att innehafvaren af skuldsedlarne kunnat såväl af Ohlsson, som af hvar och en utaf löftesmännen, utkräfva skuldsedlarnes hela belopp. Nu hade Sjöberg genom skuldsedlarnes inlösen blifvit innehafvare af desamma; och hade detta skett först efter det Beckius’ konkurs börjat, hade Sjöberg på grund af 116 § 2 mom. Konkurslagen haft obestridlig rätt att i Beckius’ konkurs åtnjuta utdelning for skuldsedlarnes hela belopp. Den omständigheten, att Sjöberg före konkursen inlöst skuldsedlarne, kunde väl icke rimligen försämra hans rätt. Derföre yrkade Sjöberg, att hans ifrågavarande bevakning måtte godkännas.

s. 487 Sida 487 i årgången börjar härKopiera citering

I dom den 19 Maj 1870 yttrade hofrätten: att enär Sjöberg, hvilken medgifvit, att han före början af Beckius’ konkurs infriat berörde skuldsedlar, icke enligt lag ägde att i konkursen bekomma utdelning å mera af livad Sjöberg, såsom nämndt vore, bevakat, än hälften, som utgjorde Beckius’ andel i skulden, pröfvade hofrätten rättvist gilla det slut, hvari häradsrätten stannat.

Sjöberg fullföljde underdånig talan. Om andra momentet i 116 § Konkurslagen skulle tolkas så, att den löftesman, som på grund af sin borgen infriat en borgensförbindelse före medlöftesmannens konkurs, skulle hafva sämre rätt än den som genom hvarjehanda utvägar så ombestyrde, att infriandet ägde rum först efter konkursens början, vore det svårt att förstå hvilken rättsgrund lagstiftaren i detta afseende följt. Men åt nämnde lagrum kunde icke gifvas en så orimlig tolkning. Derföre och då Sjöberg icke begärt eller begärde, att af den blifvande utdelningen i konkursen komma i åtnjutande af mera än som svarade emot skuldsedlarnes halfva belopp eller 3,500 rdr jemte upplupen ränta, påstods: att, med upphäfvande af underdomstolarnes beslut, Sjöbergs bevakning måtte godkännas.

2:o) Uti punkten 14 i sin inlaga bevakade Sjöberg 4,500 rdr jemte ränta från den 14 Mars 1866 på grund af en utaf W. Hammarsköld den 19 Oktober 1836 till viss person eller ordres utfärdad och den 12 Februari 1867 i Halstahammars bruksegendom intecknad revers å 3,000 rdr banko med ränta, å hvilken revers, derå ränta guldits till den 14 Mars 1866, fanns under den 25 Januari 1869 tecknadt, att Beckius och Barklind, hvilka å exsekutiv auktion den 2 Januari 1869 inropat 0. Ohlssons konkursmassas tredjedel i den pantförskrifna fastigheten, iklädde sig solidarisk betalningsskyldighet för reversens kapital och ränta; och yrkade Sjöberg tillika förmånsrätt till betalning ur panten och dess afgäld.

s. 488 Sida 488 i årgången börjar härKopiera citering

Emot denna bevakning anmärktes, att åberopade reversen endast utgjorde Hypothek för en af Sjöberg under punkten 10 i bevakningsinlagan anmäld fordran å 750 rdr med ränta, till stöd hvarför Sjöberg åberopat en af Halstahammars bruksinteressenter Beckius, Barklind och Ohlsson den 15 April 1867 utfärdad handling, hvari de förklarat, att de af det lån å 4,500 rdr, som Sjöberg under den 12 i samma månad upptagit i Mälareprovinsernas enskilda bank, erhållit hälften, och att den vid lånereversalet fogade inteckning i Halstahammars bruksegendom tillhörde dem utan annan betalningsskyldighet än deras andel i lånet; och på grund häraf bestreds, att Sjöberg finge i afträdda boet uppbära utdelning för mera än berörde 750 rdr.

Sjöberg vitsordade, att reversen å 3,000 rdr banko lemnats såsom hypothek för 2,250 rdr, som Beckius, Barklind och Ohlsson bekommit af ett lån å 4,500 rdr, som Sjöberg i sitt namn tagit i Mälareprovinsernas enskilda bank. Likaledes förklarade Sjöberg att med bevakade 750 rdr med ränta afsåges den på Beckius belöpande andel af nyssberörde 2,250 rdr; men Sjöberg ansåge sig berättigad att i Beckius’ konkurs erhålla betalningsrätt för innehållet af berörde revers, till dess Sjöberg, som inbetalt hela lånet till Mälareprovinsernas enskilda bank, blefve till fullo godtgjord för Beckius’, Barklinds och Ohlssons låneandelar med ränta, helst Beckius jemte Barklind å reversen tecknat solidariskt betalningsansvar. För öfrigt upplyste Sjöberg, att berörde revers utgjorde hypothek jemväl för de af Sjöberg under punkten 5 i inlagan bevakade 112 rdr 82 öre, utgörande inbetalde ränteliqvider och omsättningskostnader för nämnde lån.

Häradsrätten fann, på grund af hvad i målet förekommit och emedan pant icke medförde rätt till betalning utöfver den dermed afsedda fordran, skäligt ogilla Sjöbergs anspråk på särskild utdelning i konkursboet för åberopade, såsom hypothek emottagne intecknade revers.

I sin vadeinlaga yrkade Sjöberg, att honom måtte tillerkännas rättighet att, med förmånsrätt ur den intecknade egen-

s. 489 Sida 489 i årgången börjar härKopiera citering

domen, njuta utdelning för 4,500 rdr med ränta frän den 14 Mars 1866, dock endast till dess han njutit full godtgörelse for det af honom för Beckius’, Barklinds och Ohlssons räkning utbetalda belopp (2,250 rdr + 112 rdr 82 öre för Beckius + 112 rdr 82 för Barklind eller tillsamman =) 2,475 rdr 64 öre jemte ränta från den 23 Februari 1869, då lånet bort vara i banken till fullo betaldt och till hvilken dag förskottsränta af Sjöberg erlagts.

3:o) Uti punkten 15 i sin inlaga bevakade Sjöberg, under yrkande om förmånsrätt, 5,000 rdr med ränta från den 23 Juli 1867, enligt ett af Beckius, Barklind och Ohlsson, en för alla och alla för en, sagde den 23 Juli till Sjöberg eller ordres utfärdadt skuldebref å 5,000 rdr med ränta, till säkerhet hvarför kommerskollegiet den 21 Augusti 1867 beviljat förlagsinteckning uti Halstahammars bruks inventarier, rudimaterier, maskiner, fordringar och balanser.

Emot denna bevakning anmärktes, att då berörde skuldebref vore hypothek för af Sjöberg anmälda fordringar, dels under punkten 6 till belopp af 210 rdr 50 öre och dels under punkten 7 till belopp af 3,031 rdr 50 öre, eller tillhopa 3,242 rdr, Sjöberg icke lagligen ägde undfå utdelning för mera än nämnde 3,242 rdr.

Sjöberg vitsordade, att skuldebrefvet å 5,000 rdr lemnats såsom hypothek för berörde 3,242 rdr, men yrkade att i afträdda boet få betalning jemväl för skuldebrefvet å 5,000 rdr, till dess fordringen å 3,242 rdr blifvit till fullo gulden.

4:o) Slutligen bevakade Sjöberg uti punkten 16 i sin inlaga 10,000 rdr med ränta från den 1 Juni 1868, på grund af en utaf Ohlsson i November 1866 till viss person eller ordres utfärdad skuldsedel, hvarför Beckius och Berklind, en för begge och begge för en, iklädt sig borgen såsom för

egen skuld.

s. 490 Sida 490 i årgången börjar härKopiera citering

Jemväl i afseende härå anmärktes att, då berörde skuldsedel lemnats såsom hypothek för en af Sjöberg under punkten 8 anmäld fordran å 5,500 rdr, Sjöberg icke borde få utdelning för mera än detta belopp.

Sjöberg medgaf, att skuldsedeln å 10,000 rdr lemnats såsom pant för berörde 5,500 rdr, men yrkade icke desto mindre betalningsrätt jemväl för 10,000 rdr, till dess hans fordran å 5,500 rdr till fullo liqviderats.

Beträffande bevakningarna i punkten 15 och 16 yttrade häradsrätten: att vid de i målet upplyste förhållanden och då anmärkningar framställts emot nämnde bevakningar, Sjöbergs anspråk på särskild utdelning ur konkursboet för de under berörde punkter anmälde fordringar icke kunde godkännas.

Sjöberg yrkade i vadeinlagan till hofrätten detsamma som han vid häradsrätten påstått. .

Angående de under rubrikerna 2:o, 3:o och 4:o här ofvan omförmälde fordringsanspråk utlät sig hofrätten: att enär Sjöberg, hyilkens i bevakningsinlagan framställda yrkande om förmånsrätt för skuldebrefvet å 4,500 rdr med ränta ur den intecknade fastigheten och för förbindelsen å 5,000 rdr med ränta ur det genom meddelade förlagsinteckningen pantsatta gods icke blifvit i konkursen bestridt, medgifvit, att Sjöberg innehade berörde skuldebref och förbindelse, äfvensom den af Ohlsson i November 1866 utgifna revers, såsom säkerhet för andra af Sjöberg i konkursen bevakade fordringar, pröfvade hofrätten rättvist gilla häradsrättens domslut i nu förevarande afseenden.

Sjöberg fullföljde underdånig talan jemväl emot hofrättens dom i sistberörde hänseenden.

Nedre revisionen (revisionssekreteraren Wedberg och t. f. revisionssekreteraren Ryding, den sistnämnde föredragande) hemställde i underdånigt betänkande den 12 November 1870, att Kongl. Maj:t måtte finna skäl icke hafva förekommit, ledande till ändring i hofrättens dom.

Revisionssekreteraren von Sydow var, beträffande Sjöbergs bevakning af ifrågakomne skuldförbindelserna å 3,000

s. 491 Sida 491 i årgången börjar härKopiera citering

rdr banko, 5,000 rdr rmt och 10,000 rdr samma mynt, skiljaktig och yttrade: att enär Sjöberg ostridigt vore innehafvare af berörde löpande förbindelser, och gäldenärens ansvarsskyldighet för desamma icke blifvit bestridd, samt den omständighet, att Sjöberg medgifvit sig hafva emottagit förbindelserna såsom panter för särskildt bevakade fordringar, icke lagligen torde kunna föranleda ogillande af sökta utdelningsrätten för oftanämnda förbindelser, hvilkas tillgodogörande enligt deras innehåll och således på annat sätt än genom offentligt uppbjudande och försäljning icke kunde hafva varit Sjöberg betaget, tillstyrkte revisionssekreteraren i underdånighet: att, med ändring af domstolarnes beslut härutinnan, Kongl. Maj:t måtte tillerkänna Sjöberg utdelningsrätt i konkursmassan för de i nämnde skuldförbindelser förskrifne belopp; dock sålunda att Sjöberg icke finge uppbära större belopp än att han erhölle full godtgörelse för de fordringsbelopp med räntor, hvarför samma förbindelser blifvit 'satta i pant.

Efter det handlingarna bland Högsta Domstolens ledamöter cirkulerat, afgjordes saken den 13 Mars 1871, dervid justitierådet Lagerstråle yttrade: »Hvad angår sökandens påstående att åtnjuta förmånsrätt utur intecknade panter för ifrågavarande skuldebref å dels fyra tusen fem hundra rdr och dels fem tusen rdr till så stort belopp, som motsvarar de fordringar, på hvilka, efter hvad upplyst blifvit, samma skuldebref i sökandens hand utgöra hypothek; så enär detta påstående ej blifvit bestridt eller varit öfverlemnadt till rättens pröfning, anser jag vidare yttrande i anledning deraf icke erfordras.

Beträffande åter den fråga, som, vid granskning af de vid sökandens bevakning framställda anmärkningar och hvad i anledning deraf vid förhör inför rättens ombudsman samt i öfrigt förekommit, måste anses utgöra föremål för tvist, och domstolarnes beslut i afseende på ofvanberörde skuldebref, eller huruvida sökanden, i händelse pantförskrifna egendomen ej lemnade någon eller full tillgång för gäldande af intecknade skuldebrefven inom ofvanberörde begränsning, vore

s. 492 Sida 492 i årgången börjar härKopiera citering

berättigad att ej mindre för bristen än äfven för de särskildt bevakade fordringarna, för hvilka skuldebrefven utgjort hypothek, taga utdelning intilldess han fått full godtgörelse, finner jag det ej vara med lag förenligt, att utdelning för flera förbindelser af gäldenären å samma skuld utgår, och fastställer jag på sådan grund domstolarnes beslut i denna del; likasom jag i öfrige fullföljda frågor ej finner skäl att i hofrättens dom göra ändring».

Justitierådet Olivecrona utlät sig: »Emedan den omständigheten, att sökanden tidigare än bruksägaren Beckii och hans hustrus konkurs inträffat, hos fordringsägaren infriat den proprie borgen, hvilken han och Beckius, en för begge och begge för en, tecknat på ifrågavarande, af kassören 0. Ohlsson till handlanden A. C. Schenson eller ordres den 1 Januari 1867 utgifna skuldebref, hvartdera å tre tusen fem hundra rdr rmt med sex procent ränta, icke kan, efter mitt omdöme, i närvarande fall, der borgenären saknat all anledning att anställa bevakning, leda till minskning af den rätt, som sökanden, jemlikt 116 § 2 momentet Konkurslagen, i händelse han först efter konkursens början förberörde borgen inlöst, ostridigt ägt till utdelning i konkursen efter samma belopp, som fordringsägaren sjelf, derest han ej betalning fått, lagligen kunnat i konkursen bevaka, alltså pröfvar jag, med ändring af domstolarnes beslut i denna del, rättvist förklara sökanden berättigad att, på grund af den utaf honom gjorda bevakning, åtnjuta utdelning i förhållande till hela kapitalbeloppet, sju tusen rdr med ränta; dock så att sökanden i anledning af samma bevakning icke må uppbära mera än som svarar mot hans fordran hos medlöftesmannen Beckius för hälften deraf eller tre tusen fem hundra rdr med ränta; och finner jag, beträffande sökandens i öfriga delar fullföljda talan, skäl icke hafva förekommit, ledande till ändring af hofrättens dom».

Justitierådet Rabe instämde med justitierådet Lagerstråle.

Justitierådet Bolin yttrade: »Jag finner ej skäl att, i anledning af sökandens fullföljda talan, göra annan ändring

s. 493 Sida 493 i årgången börjar härKopiera citering

i hofrättens dom, än att, då ostridigt är att de af sökanden, till grund för gjord bevakning af dels tre tusen rdr banko eller fyra tusen fem hundra rdr rmt med ränta och dels fem tusen rdr med ränta, åberopade skuldförbindelser å nämnde belopp af sökanden innehafvas såsom pant för särskilda, enligt hvad handlingarna utvisa, af honom i konkursen bevakade fordringar, sökanden förklaras berättigad att, med tillgodonjutande af yrkad och obestridd lemnad förmånsrätt, i laga ordning undfå godtgörelse för skuldförbindelsen å fyra tusen fem hundra rdr med ränta ur den till säkerhet derför intecknade fastighet och dess afkomst, samt för förbindelsen å fem tusen rdr ur det enligt förlagsinteckningen pantsatta gods; dock att sökanden för hvardera skuldförbindelsen icke må uppbära högre belopp än att den fordran, för hvilken desamma, enligt hvad förmäldt är, utgör pant, blifver till fullo gulden».

Justitierådet Carleson utlät sig: »Emedan, hvad angår sökandens med yrkande å förmånsrätt gjorda bevakning af fyra tusen fem hundra rdr rmt med ränta enligt skuldsedel, utfärdad af V. Hammarsköld till E. Vallér eller ordres den 19 Oktober 1836 och intecknad den 12 Februari 1867 i Halstahammars bruksegendom, Beckius genom påskrift å skuldebrefvet åtagit sig betalningsskyldighet för detsamma, och sökanden, hvilken icke visats hafva till skuldebrefvet annan eller sämre rätt än han sjelf uppgifvit, följaktligen måste antagas innehafva det såsom pant för dels en till Beckius jemte två andra personer lemnad försträckning af hälften utaf ett af sökanden i Mälareprovinsernas enskilda bank upptaget och sedermera inlöst lån, dels ock för räntor och omkostnader för lånet, eller tillhopa två tusen fyra hundra sjutiofem rdr 64 öre jemte ränta derå från den 23 Februari 1869, hvilken fordran likväl jemväl innefattar två af sökanden särskildt bevakade belopp, det ena å sju hundra femtio rdr enligt Beckii skriftliga erkännande af den 15 April 1867, och det andra å ett hundra tolf rdr 82 öre enligt räkning å räntor och omkostnader för sistnämnde fordran; ty pröfvar jag rättvist att, med ändring af domstolarnes beslut, förklara

s. 494 Sida 494 i årgången börjar härKopiera citering

sökanden berättigad att, med yrkad förmånsrätt i konkursmassans för omförmälde skuldebrefs innehåll intecknade andel i Halstahammars bruksegendom, njuta utdelning i konkursen för sin ofvannämnda fordran af två tusen fyra hundra sjutiofem rdr 64 öre jemte ränta derå från den 23 Februari 1869; dock med iakttagande, att i samma fordran anses inbegripne de af sökanden, såsom berördt är, särskildt bevakade beloppen å tillhopa åtta hundra sextiotvå rdr 82 öre rmt; och enär, hvad beträffar sökandens med yrkande af förmånsrätt anmälda bevakning af fem tusen rdr med ränta enligt det af Beckius jemte två andra personer, en för alla och alla för en, den 23 Juli 1867 till sökanden eller ordres utställda skuldebref, för hvilket förlagsinteckning i Halstahammars bruks inventarier, rudimaterier, maskiner, fordringar och balanser skall vara af kommerskollegium meddelad, samma skuldebref blifvit enligt sökandens af motparterna icke vederlagda uppgift lemnad honom såsom pant för sökandens särskildt bevakade fordringar af dels tre tusen tretioen rdr 50 öre, dels två hundra tio rdr 50 öre för C. O. Barklinds af sökanden infriade kreditivskuld till riksbanken, men sökanden icke kan på grund af skuldebrefvet tillerkännas utdelning i konkursen för mer än han har att å skuldebrefvet fordra, och således endast för hvad sökanden i nyssnämnde afseende utbetalt, varder af mig domstolarnes beslut i denna del af saken sålunda ändrade och rättade, att sökanden berättigas att för berörde fordringsbelopp å tillhopa tre tusen två hundra fyratiotvå rdr rmt njuta yrkad och obestridd förmånsrätt till godo.

I öfrigt finner jag ej skäl att i hofrättens öfverklagade dom göra ändring».

Justitierådet Almqvist yttrade: »Emedan utredt och ostridigt är, att de i 14, 15 och 16 punkterna af Sjöbergs bevakningsinlaga anmälda skuldebref innehafvas såsom särskilda panter för uppgifna fordringar, pröfvar jag rättvist att, med ändring af domstolarnes beslut i dessa delar, förklara Sjöberg berättigad att ur samma panter njuta betalning med förmånsrätt för de uppgifne fordringarne, såvidt

s. 495 Sida 495 i årgången börjar härKopiera citering

dessa blifvit i konkursen bevakade, nemligen: för den i 10 punkten anmälda fordran å sjuhundrafemtio rdr med ränta, utur den i 14 punkten angifna intecknade skuldsedel å fyra tusen fem hundra rdr, som anmälts utgöra pant, bland annat, för nyssnämnde fordran; för de i 6 och 7 punkterna bevakade belopp dels två hundra tio rdr 50 öre och dels tre tusen tretioen rdr 50 öre eller tillhopa tre tusen tvä hundra fyratiotvå rdr med ränta, utur den i 15 punkten omförmälda skuldsedel â 5,000 rdr, för hvilken förlagsinteckning blifvit meddelad; samt för den i 8 punkten anmälda vexelfordran å fem tusen fem hundra rdr med ränta och i 9 punkten upptagna kostnader tjugotvå rdr 33 öre utur den till säkerhet för samma fordran lemnade, i 16 punkten anmälda skuldsedel â tio tusen rdr med dervid, enligt uppgift i skuldsedeln, bilagdt intecknings-hypothek.

I öfrigt finner jag ej skäl att göra ändring i hofrättens dom».

Justitierådet Qvensel biträdde den af justitierådet Lagerstråle yttrade mening.

Kongl. Maj:ts dom är utgifven den 18 April 1871.