Ytterligare om enskild banks rätt i delägares konkurs till qvittning emellan hans delägare-fordran och hans skuld till banken.
27 februari 1871
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1871, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 0,2 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 594–596 i årgången 1871. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, E) Handelsbalken. Vexellagen. Konkurslagen och förordningar, som dermed stå i samband. Sjölagen. Tullförfattningar, nr 2 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 87 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Handelsbalken. Vexellagen. Konkurslagen och förordningar, som dermed stå i samband. Sjölagen. Tullförfattningar, nr 2.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Åttonde årgången, 1871 i litteraturen — s. 594–596 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 27 Februari 1871»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Skaraborgs läns enskilda bank bevakade i bolaget 0. Wendts & c:ni vid rådstufvurätten i Lidköping anhängiggjorda konkurs 43,000 rdr med ränta och yrkade, bland annat, rätt till qvittning mot den fordran, bolaget, såsom ägare af fem lottbref i banken å tillhopa 5,000 rdr, ägde hos banken.
Firman bröderna Westenholz i London, som i konkursen bevakat 2,698 pounds 1 shilling 2 pence sterling med ränta och derför fordrat förmånsrätt i nämnde, hos firman pantsatta lottbref, bestred berörda qvittningsanspråk, enär lottbrefven blifvit på firman öfverlåtna och således ej vidare af konkursmassan innehades.
Rådstufvurätten, till hvars pröfning qvittningsanspråket såsom tvistigt hänskjöts, yttrade genom utslag den 8 Juni 1869: att emedan, i händelse ifrågavarande, på bolaget O. Wendt & c:ni utställda lottbref varit qvar i bolagets hand, banken ägt betala den utdelning, som lottbrefven tillkommit,
s. 595 Sida 595 i årgången börjar här
äfvensom livad derå vid bankens utredning belöpt sålunda, att afdrag skett å den skuld, i hvilken bolaget till banken häftat och som ej kunnat godtgöras genom användande af för samma skuld möjligen ställd säkerhet, samt vid det förhållande, att, jemlikt 10 § i de för banken gällande bolagsreglor, Wendt & c:ni ej ägt att sina banklotter utan bankbolagets samtycke på annan öfverlåta, bankens omförmälda qvittningsrätt icke skäligen borde omintetgöras af en emot berörde stadgande stridande öfverlåtelse ; ty och som öfverlåtelsen till firman bröderna Westenholz skett, utan att, såvidt visadt vore, bankbolaget dertill samtyckt eller ens fått någon anmälan derom; alltså och då följaktligen bemälde firma icke ägde rätt att i annan ordning än bolaget 0. Wendt & c:ni sjelft lyfta hvad å lottbrefven i utdelning och för öfrigt belöpte, förklarade rådstufvurätten, att banken för sin bevakade fordran, såvidt den ej af tillgångarna i afträdda boet eller af de utaf banken möjligen innehafvande säkerhetshandlingar kunde gäldas, ägde innehålla och till godtgörande använda ej mindre de ifrågavarande lottbref tillkommande utdelningar, än äfven hvad i öfrigt kunde å samma lottbref belöpa, så att firman bröderna Westenholz, endast uti hvad sedermera deraf kunde återstå, finge njuta betalning för sin i konkursen bevakade, till betalning godkända fordran.
Gröta hofrätt, dit firman bröderna Westenholz vädjade, fann i dom den 8 April 1870 skäl icke hafva förekommit till ändring i rådstufvurättens utslag.
Bemälde firma fullföljde underdånig talan.
Nedre revisionen (revisionssekreterarne von Segebaden, föredragande, och Lilienberg, samt t. f. revisionssekreteraren Glimstedt) hemställde i underdånigt betänkande den 11 Januari 1871, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist fastställa hofrättens dom.
Saken föredrogs den 26 Januari 1871 inför Högsta Domstolen, hvars flesta ledamöter (justitieråden Södergren, Cramér, Carleson, Olivecrona, Strandberg och Huss) funno, med afseende å innehållet af det för Skaraborgs läns enskilda
s. 596 Sida 596 i årgången börjar här
bank gällande reglemente, ej skäl att i hofrättens domslut göra ändring. \
Justitierådet Naumann biföll det underdåniga betänkandet.
Kongl. Maj:ts dom utgafs den 27 Februari 1871.