Kan ackord i konkurs — äfven om Rättens stadfästelse å detsamma meddelats — anses vara för de borgenärer, som ackordet icke antagit, bindande jemväl beträffande andra rättsförhållanden, än emellan borgenärerna, å ena, och gäldenären, å andra sidan !
27 februari 1871
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1871, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 0,5 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 608–614 i årgången 1871. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, E) Handelsbalken. Vexellagen. Konkurslagen och förordningar, som dermed stå i samband. Sjölagen. Tullförfattningar, nr 23 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 92 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Handelsbalken. Vexellagen. Konkurslagen och förordningar, som dermed stå i samband. Sjölagen. Tullförfattningar, nr 23.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Åttonde årgången, 1871 i litteraturen — s. 608–614 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom är utgifven den 27 Februari 1871»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Uti sin vid Stegeborgs häradsrätt anhängiga konkurs ingaf grefve C. A. Spens ett så lydande ackordsförslag: »Till mina resp, borgenärer! För den händelse jag genom mina vänners godhetsfulla bemedling skulle kunna erhålla ett lån stort 200,000 rdr emot inteckning i Engelholms fideikommissegendom, erbjuder jag mina resp, borgenärer ett ackord af 39 procent af hvars och ens fordran med derå upplupen sex procent ränta från afträdesdagen den 1 Augusti 1865, under vilkor att borgenärerna befria mig och mina arfvingar, jemte mina svågrar friherrarne A. B. och F. W. Rehbinder, som för en del af mina skulder ingått borgen, men nu jemväl äro i konkurstillstånd försatta, från vidare kraf medelst förbindelsernas återställande.
Engelholm den 3 November 1865.
C. A. Spens».
Sedan vid sammanträde med borgenärerna den 22 Februari 1866 grefve Spens förbundit sig att betala det utfästa ackordsbeloppet senast den 1 Juli 1866, antogs ackordsförslaget af borgenärerna, hvarefter och då någon anmärkning emot, detsammas godkännande ej till häradsrätten inlemnades, häradsrätten i utslag den 23 Mars 1866 fastställde ackordsförslaget till efterrättelse för borgenärerna, under förbehåll likväl att ackordssumman utbetaldes senast den 1 Juli 1866. Detta häradsrättens utslag vann laga kraft.
Bland de af grefve C. A. Spens utgifna skuldsedlar fanns en, som med de derå gjorda anteckningar var af följande lydelse:
s. 609 Sida 609 i årgången börjar här
»Till stadsmäklaren herr Joh. Holm eller ordres betalar jag, efter tvä månaders uppsägning, rdr 8,000 rmt jemte sex procent årlig ränta tills betalning sker. Valuta bekommen reverseras af Söderköping och Engelholm den 30 November 1862.
C. A. Spens.
För ofvanstående 8,000 rdr rmt med derå förskrifven ränta går undertecknad i full borgen som för egen skuld. Söderköping och Engelholm den 30 November 1862.
Walter Spens.
Räntan betald till den 30 November 1863.
A tergo: Johan Holm.
Af sysslomannen i h:r grefve C. A. Spens’ konkurs, hofrättskommissarien J. P. Lindman, har försäkringsaktiebolaget Skandia, såsom innehafvare af denna skuldsedel, bekommit det i grefve C. A. Spens’ konkurs stadgade ackordsbelopp 39 procent med 3,432 rdr 52 öre rmt; kommande, sedan genom vänlig uppgörelse eller laga rättegång blifvit afgjordt hvad rätt bolaget Skandia må kunna äga emot grefve Walter Spens, såsom löftesman, samt bolagets anspråk i detta afseende blifvit antingen underkände eller eftergifne eller uppfyllde, skuldsedeln att återställas. Stockholm den 2 Juli 1866.
På försäkringsaktiebolaget Skandias vägnar.
Ludv. Almqvist. A. W. Dufva».
Bolaget Skandia instämde grefve Walter Spens till nämnde häradsrätt med påstående att, på grund af hans å berörde skuldsedel tecknade borgen, utbekomma 8,000 rdr rmt med ränta från den 30 November 1863; med afdrag dock af de 3,432 rdr 52 öre, som bolaget redan uppburit i grefve C. A. Spens’ konkurs.
Under åberopande af bestämmelserna i det fastställda ackordsförslaget i sin fader grefve C. A. Spens’ konkurs, bestred grefve Walter Spens, att han vore skyldig betala nämnde skuldsedel. Enligt 95 § gällande konkurslag skulle ackordsförslag innehålla alla de vilkor, gäldenären ville der-
Tidskrift för lagstiftn. etc. 8:de årg. 39
s. 610 Sida 610 i årgången börjar här
vid fästa; och uti ifrågakomne förslag hade uttryckligen tillkännagifvits, att borgenärerna, jemte det de antogo 39 procent af sina fordringar såsom full liqvid, tillika skulle afsäga sig den rätt, de eljest enligt 110 § i Konkurslagen ägde att hälla sig till löftesmän för öfriga beloppet. Detta förslag hade i vederbörlig ordning fäststälts, och bolaget hade den 2 Juli 1866 lyftat ackordsbeloppet på förenämnde skuldsedel. Bolaget hade således förlorat all rätt till vidare talan emot grefve Walter Spens.
Bolaget genmälde: att, enligt nyssberörde 110 § i Konkurslagen, borgenär, som antagit ackords för slag, vore deraf oförhindrad att mot gäldenärens löftesmän eller medgäldenärer föra den talan, hvartill han eljest varit lagligen berättigad. Sådan rätt borde i förevarande fall ännu mera tillkomma bolaget, som aldrig godkänt grefve C. A. Spens’ ackordsförslag. Den omständighet, att bolaget lyftat ackordsbeloppet, borde icke heller något betyda, då detta skett under det uttryckliga vilkor, att bolaget derigenom icke betogs sin lagliga fordringsrätt hos grefve Walter Spens, ett vilkor, som af vederbörande godkänts, då bolaget fått uppbära ackordsbeloppet utan att återställa, skuldsedeln. På grund af hvad sålunda anfördt blifvit yrkades, att, utan afseende å gjorda invändningar, käromålet måtte bifallas.
Häradsrätten yttrade i utslag den 7 Augusti 1869: att då det af grefve C. A. Spens i hans konkurs framställda ackordsförslag, hvilket blifvit af häradsrätten genom laga, kraftvunnet utslag den 23 Mars 1866 faststäldt, uttryckligen bestämde, att, mot det han till sina borgenärer erlade 39 procent af deras fordringar med upplupen ränta, han och hans arfvingar samt friherrarne A. B. Rehbinder och F. W. Rehbinder, hvilka för en del af hans skulder ingått borgen, medelst förbindelsernas återställande befriades från, vidare kraf; samt bolaget ej visat, att grefve C. A. Spens i något afseende brustit i hvad han genom ackordsförslaget sig åtagit, blef grefve Walter Spens, såsom arfvinge till grefve C. A. Spens, från käromålet frikänd.
s. 611 Sida 611 i årgången börjar här
Bolaget vädjade till Göta hofrätt och. anförde der: att, om än omförmälde vilkor i ackordsförslaget vore för bolaget bindande, samma vilkor dock ej kunde tolkas så, att grefve Walter Spens redan under sin faders lifstid tillagts samma fördelar som friherrarne Rehbinder. Uttrycket i förslaget »mig och mina arfvingar» kunde nemligen ej betyda annat än C. A. Spens och vid hans död lefvande, efter honom arfsberättigade personer, och kunde således ej afse grefve Walter Spens för annan händelse, än att han i en framtid blefve en af bemälde arfvingar, helst den följande satsen »som för en del af mina skulder ingått borgen, men nu jemväl äro i konkurstillstånd försatte» ej vore hänförlig till ordet »arfvingar», utan endast till friherrarne Rehbinder. Bolaget yrkade, att, med upphäfvande af häradsrättens utslag, käromålet måtte bifallas.
Hofrätten yttrade i dom den 22 Juli 1870: att enär det i ofvanomförmälda ackordsförslag stadgade vilkor för ackordsbeloppets erläggande ej kunde, med afseende å grefve Walter Spens, tydas annorlunda, än att han, såsom grefve C. A. Spens’ arfvinge, skulle befrias från kraf för dennes skulder, äfven om grefve Walter Spens för dem iklädt sig borgen, alltså och på de af häradsrätten åberopade skäl fastställde hofrätten motvädjade utslaget.
Om denna dom förenade sig vice häradshöfdingen Hessle, assessoren Andersson och hofrättsrådet Hedenstjerna; hvaremot vice häradshöfdingen Skarin utlät sig: »Emedan ackord i konkurs, äfven om fastställelse å detsamma meddelats, enligt mitt omdöme, ej är i annat afseende bindande för de borgenärer, som ackordet icke antagit, än beträffande rättsförhållandet emellan borgenärerna och gäldenären i konkursen, samt ingalunda kan inskränka en i ackordet ej deltagande borgenärs rätt emot andra personer; ty och som kärandebolaget icke antagit det i grefve C. A. Spens’ konkurs framställda ackordsförslag, samt bolaget, derigenom att detsamma lyftat ackordsbeloppet 3,432 rdr 52 öre, så mycket mindre kan anses hafva underkastat sig ackordets bestämmelser rörande borgenärernas rätt mot gäldenärens löftesmän,
s. 612 Sida 612 i årgången börjar här
som denna lyftning medgifvits utan fullgörande å bolagets sida af det i ackordet stadgade vilkor om skuldebrefvets återställande, och bolaget derjemte i det öfver sagda belopp å skuldebrefvet tecknade qvitto uttryckligen förbehållit sig den rätt, bolaget på grund af borgensförbindelsen emot grefve Walter Spens ägde; alltså finner jag för min del bolagets rätt emot grefve Walter Spens i berörde hänseende icke vara genom ackordet i någon mån inskränkt; till följd hvaraf och då mot skuldebrefvets och borgensförbindelsens giltighet någon anmärkning i öfrigt ej förekommit, jag pröfvar, jemligt 10 kap. 9 § Handelsbalken, lagligt att, med upphäfvande af motvädjade utslaget, förpligta grefve Walter Spens att, emot erhållande af skuldebrefvet, till kärandebolaget genast' utgifva 8,000 rdr, tillika med sex procent årlig ränta derå från den 30 November 1863, till dess betalning följer; dock med afdrag för det af bolaget lyftade ackordsbeloppet 3,432 rdr 52 öre, jemte enahanda ränta derå från lyftningsdagen den 2 Juli 1866 till dess liqvid sker».
Assessoren Lothigius instämde med vice häradshöfdingen Skarin.
Bolaget Skandia fullföljde underdånig talan.
Nedre revisionen (revisionssekreterarne von Segebaden och Lilienberg, den förstnämnde föredragande, samt t. f. revisionssekreteraren Glimstedt) yttrade i underdånigt betänkande den 11 Januari 1871: att emedan bolaget Skandia icke antagit det i grefve C. A. Spens’ konkurs framställda ackordsförslag, samt den omständighet, att bolaget låtit häradsrättens fastställelse af ackordet vinna laga kraft, icke torde kunna anses hafva betagit bolaget den fordringsrätt, som pä grund af grefve Walter Spens’ borgen bolaget tillkomme; ty och då bolaget derigenom att det lyftat ackordsbeloppet 3,432 rdr 52 öre så mycket mindre underkastat sig ackordets bestämmelser rörande borgenärernas rätt mot gäldenärens löftesmän, som denna lyftning medgifvits utan fullgörande å bolagets sida af det i ackordet stadgade vilkor om skuldebrefvets återställande, och bolaget derjemte i det öfver nämnda belopp å skuldebrefvet tecknade qvitto uttryckligen förbehållit sig den rätt, bolaget på grund
s. 613 Sida 613 i årgången börjar här
af borgensförbindelsen mot grefve Walter Spens ägde; alltså och enär mot skuldebrefvets och borgensförbindelsens giltighet någon anmärkning i öfrigt icke förekommit, hemställde nedre revisionen, det Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist att, med upphäfvande af hofrättens dom, förpligta grefve Walter Spens att, emot erhållande af skuldebrefvet, till bolaget genast utgifva åtta tusen rdr rmt tillika med sex procent årlig ränta derå från den 30 November 1863 till dess betalning följde, dock med afdrag för det af bolaget lyftade ackordsbeloppet tre tusen fyra hundra tretiotvå rdr 52 öre, jemte enahanda ränta derå från lyftningsdagen den 2 Juli 1866 till dess betalning skedde.
Saken föredrogs den 25 Januari 1871 inför Högsta Domstolen, hvars flesta ledamöter (justitieråden Södergren, von Hofsten och Olivecrona) förenade sig i det yttrande: att som, efter det borgenärerna i grefve C. A. Spens’ konkurs antagit och häradsrätten genom utslag den 23 Mars 1866 till efterrättelse fastställt gäldenärens ackordsförslag, att gäldenären skulle betala 39 procent af hvarje borgenärs fordran med viss ränta, och deremot borgenärerna befria gäldenären och hans arfvingar jemte hans svågrar friherrarne A. B. och F. W. Rehbinder, som för en del af skulderna ingått borgen, från vidare kraf medelst förbindelsernas återställande, bolaget Skandia, såsom innehafvare af den skuldförbindelse, hvarom nu tvistas, lyftat hvad enligt detta ackord på fordringen belöpte och sålunda af ackordet sig begagnat; alltså och då, vid det förhållande att bolaget Skandia under rättegången i denna sak icke företett någon utredning, som kunnat utesluta antagandet att det lyftade beloppet utgjort mera än hvad som, derest ackordet icke skett, utan deremot konkursmassans tillgångar kommit att emellan borgenärerna fördelas, skolat bolaget Skandia tillfalla, den omständighet, att bolaget vid lyftningen af ackordsbeloppet icke återställt fordringshandlingen, utan i sitt afgifna qvittobref förbehållit sig fortfarande rätt till talan emot löftesmännen, icke betager den gjorda liqviden dess egenskap såsom verkställighet af ackordet; så och på de i öfrigt af domstolarne anförda
s. 614 Sida 614 i årgången börjar här
grunder, pröfvade Högsta Domstolens bemälde ledamöter rättvist hofrättens domslut att fastställa.
Justitierådet Naumann biföll nedre revisionens underdåniga betänkande.
Justitierådet Strandberg biföll jemväl nedre revisionens underdåniga betänkande på det tillagda skäl, att ackord i konkurs, äfven om rättens fastställelse å detsamma meddelats, ej vore i annat afseende bindande för de borgenärer, som ackordet icke antagit, än beträffande rättsförhållandet mellan borgenärerna, å ena, och gäldenären, å andra sidan.
Kongl. Maj:ts dom är utgifven den 27 Februari 1871.