Ägoutbyte, utan sammanhang med laga skifte, bestrides af ena parten alltifrån förrättningens början. Skiftesstadgans 7 kap.
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1871, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,6 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 606–607 i årgången 1871. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, D) Byggningabalken. Jagtstadgan. Stadgan om skiftesverket i riket, förordningar om sjösänkning, vattenverk, bergverk, brand- stod, eldskada, tillverkning och försäljning af bränvin m. fl, nr 10 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 91 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Byggningabalken. Jagtstadgan. Stadgan om skiftesverket i riket, förordningar om sjösänkning, vattenverk, bergverk, brand- stod, eldskada, tillverkning och försäljning af bränvin m. fl, nr 10.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Åttonde årgången, 1871 i litteraturen — s. 606–607 där är samma sidor som här.
- Dag: bandet skriver inte ut någon dag för avgörandet i det här referatet, och ingen har härletts.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Kostnaderna för förrättningen. Samma stadgas 12 §.
Sedan kommissionslandtmätaren J. A. Kjebon med biträde af gode män företagit och den 23 Juli 1870 afslutat ägoutbyte emellan hemmanet Stora Sylta, tillhörande landtbrukaren H. Lorichs konkursbo, â ena, samt det under Ahlby lydande hemmanet Lilla Sylta, â andra sidan, belägna, det förra i Täby socken och det senare i Fresta socken af Stockholms län, öfverklagades förrättningen hos Wallentuna härads ägodelningsrätt dels af sysslomannen i nämnde konkurs notarien C. J. Carlstedt, dels ock af byggmästaren C. E. Westin, såsom innehafvare af enda inteckningen i Stora Sylta, under yrkande, att som sistberörda hemman skulle genom det verkställda ägoutbytet i vä^endtlig mån försämras, samma förrättning måtte undanrödjas och Lilla Syltas ägare, landtbrukaren C. J. Schön, hvilken sökt förrättningen, förpligtas ersätta alla deraf vållade kostnader.
Ägodelningsrätten yttrade i utslag den 12 November 1870: att enär, så vidt handlingarne utvisade, rågångarne emellan Stora Sylta och Ahlby med underlydande före förrättningens början icke varit fastställda eller eljest behörigen bestämda, samt förrättningsmannen icke under förrättningen uppgått rågångarne, på sätt Stadgan om skiftesverket i riket den 9 November 1866 föreskrefve; men rågångarne omkring hemman skulle vara bestämda, innan ägoutbyte med angränsande hemman finge äga rum; ty och då anmärkning mot den af förrättningsmannen antagna rågång blifvit framställd, fann ägodelningsrätten skäligt visa ärendet åter till förrättningsmannen och gode männen, hvilka hade att, sedan rågångarne blifvit i laga ordning bestämda, dermed lagligen för-
s. 607 Sida 607 i årgången börjar här
fara; hvaremellertid yrkandet att Schön måtte förpligtas gälda kostnaden i och för förrättningen lemnades utan afseende.
Notarien Garlstedt i sin förutnämnda egenskap fullföljde underdånigt ändringssökande.
Schön afgaf underdånig förklaring, hvari han yrkade, . att besvären icke måtte upptagas till pröfning, då Carlstedt hvarken haft bemyndigande från fordringsägarne i konkursen eller eljest varit befogad att föra talan i saken.
Medelst underdånigt betänkande den 10 Maj 1871 utlät sig nedre revisionen (revisionssekreteraren Svedelius samt t. t. revisionssekreterarne Ryding, föredragande, och Glimstedt): Enär bevakandet i förevarande ärende af hemmanet Stora Syltas rätt torde kunna hänföras till sådana konkursbo rörande förvaltningsfrågor, deri syssloman är berättigad att, utan särskild fullmakt, föra borgenärernas talan, hemställde nedre revisionen i underdånighet, att Schöns ofvanberörda invändning måtte lemnas utan vidare afseende; och som med ifrågavarande förrättning egentligen afsetts att bereda Lilla Syltas ägare större beqvämlighet för odling och häfd, utan att derigenom någon nytta för Stora Syltas ägare, vare sig i afseende på besparing i hägnadsbesvär eller rörande lättnad i häfd, syntes uppkomma; alltså och då ett så beskaffadt, utan sammanhang med laga skifte ifrågasatt ägoutbyte torde i 7 kap. Skiftesstadgan förutsätta jordägarnes ömsesidiga samtycke för att kunna verkställas; men å Stora Syltas sida utbytet blifvit allt ifrån förrättningens början bestridt, täcktes Kongl. Maj:t pröfva lagligt att undanrödja så väl landtmätarens och gode männens i ärendet vidtagna åtgärder som ägodelningsrättens i sjelfva saken meddelade beslut; vid hvilken utgång det borde åligga Schön, jemlikt 12 § Skiftesstadgan, att ensam vidkännas kostnaderna till landtmätaren och gode männen.
Då ärendet den 16 Maj 1871 föredrogs inför Högsta Domstolen (i närvaro af justitieråden Qvensel, Wretman, Naumann, Bolin, von Hofsten, Olivecrona och Huss), blef nedre revisionens berörde betänkande af Högsta Domstolen bifallet.