Är gäldenär behörig att klandra köpeskillingsliqvid för af honom försåld fastighet, hvilken liqvid upprättats, sedan konkurs inträdt?
28 mars 1871
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1871, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 0,8 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 676–679 i årgången 1871. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, G) Utsökningsbalken, nr 5 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 103 i bandet.
- Sidhänvisning: innehållsförteckningen anger s. 679 för det här referatet, men referatet börjar på s. 676 enligt sidhuvudet. Sidhuvudet gäller här; avvikelsen redovisas i stället för att döljas.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Utsökningsbalken, nr 5.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Åttonde årgången, 1871 i litteraturen — s. 676–679 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 28 Mars 1871»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Öfverstelöjtnanten m. m. R. G:son Horn inköpte den 16 Augusti 1866 af majoren m. m. H. Hammarberg ett mantal Skeda, ett halft mantal Tuna Södergården och ett fjerdedels mantal Tuna Mårtensgården att tillträdas den 25 Mars 1867, samt utarrenderade på tio år från samma dag till Hammarberg nämnda egendomar.
s. 677 Sida 677 i årgången börjar här
Hammarberg försattes emellertid i konkurs redan i November 1866, och hans borgenärer öfvertogo arrendet af egendomarne till den 25 Mars 1868, hvarefter öfverstelöjtnanten Horn inropade konkursmassans arrenderätt till egendomen på ett år från sagde den 25 Mars 1868.
Vid sammanträde med Hammarbergs borgenärer den 7 November 1868 framlade öfverstelöjtnanten Horn en af honom upprättad beräkning, omfattande liqvid dels för köpeskillingen för berörde egendomar dels ock för hans arrende af desamma.
Mot dessa liqvider framställdes af borgenärerna åtskilliga anmärkningar.
Uti stämning å öfverstelöjtnanten Horn till Sunnerbo häradsrätt yrkade Hammarberg, att som nämnde liqvider vore oriktiga i afseende på Horns deri upptagne fordringar, rättelser i samma liqvider måtte ske i uppgifne hänseenden.
Uti ett till häradsrätten ingifvet skriftligt anförande bestred öfverstelöjtnanten Horn att med Hammarberg inlåta sig i den tvist, denne genom sin stämning å Horn framkallat; men, för den händelse sådant kunde honom åläggas, afgaf han tillika yttrande i sjelfva saken.
Häradsrätten förklarade genom beslut den 27 Januari 1869: att enär öfverstelöjtnanten Horn i sitt berörda anförande redan afgifvit svar i hufvudsaken, kunde hans invändning, att han ej vore pligtig att med Hammarberg inlåta sig i tvisten, icke förtjena afseende; hvarefter häradsrätten den 25 derpåföljde Augusti meddelade utslag i sjelfva saken.
Öfverstelöjtnanten Horn vädjade till Gröta hofrätt, som meddelst dom den 3 Juni 1870 yttrade: att hofrätten funne den omständighet, att Horn, som i det till häradsrätten inlemnade skriftliga anförande bestridt att med Hammarberg inlåta sig i förevarande, mot Horn väckta tvist, jemväl, för den händelse denna invändning icke skulle bifallas, afgifvit hufvudsakligt genmäle å stämningen, icke hafva utgjort lag-
s. 678 Sida 678 i årgången börjar här
ligt skäl för häradsrätten att, på sätt som skett, genom dess beslut den 27 Januari 1869, lemna invändningen utan afseende, hvadan samma beslut af hofrätten ogillades; och enär Hammarberg, i sin egenskap af gäldenär, icke varit behörig att föra den mot Horn instämda talan angående klander af de vid borgenärernas sammanträde den 7 November 1868 framlagde liqvider, undanröjdes häradsrättens utslag, såvidt det innefattade pröfning af samma klander.
Hammarberg sökte i denna dom i underdånighet ändring.
Uti underdånigt betänkande den 25 Februari 1871 yttrade nedre revisionen (revisionssekreterarne von Sydow och Wedberg samt t. f. revisionssekreteraren Glimstedt, den sistnämnde föredragande): att enär — efter det borgenärerna i Hammarbergs konkurs vid sammanträde den 7 November 1868 lemnat utan anmärkning ofvan omförmälde, af Horn uppgjorda liqvid, såvidt derigenom Horn dels upptagit sin fordran, på grund af sina innehafvande två, i egendomarne intecknade skuldebref, i kapital och ränta sammanlagdt till belopp af fyratiotvå tusen fem hundra sjutiofyra rdr 99 öre, dels tillgodofört sig ränta å det honom såsom arrende för egendomen under året från den 25 Mars 1867 till samma dag 1868 tillkommande belopp, dels ock upptagit sig till godo såsom af Hammarberg utfäst arrende för egendomen under året från den 25 Mars 1868 till samma dag 1869 tre tusen sju hundra åttatio rdr, men deremot för det Horn under samma tid sjelf fått bruka egendomen utfört sig till last allenast ett tusen sju hundra tjugofem rdr med ränta, — Hammarberg icke torde vara lagligen betaget att, 'på sätt som skett, sjelf mot Horn anställa talan för att i dessa delar af liqviden vinna yrkad rättelse till fördel både för konkursmassan och Hammarberg sjelf, hemställde nedre revisionen i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte finna skäligt, med undanrödjande af hofrättens dom i dessa delar, visa saken derutinnan tillbaka till hofrätten, som torde hafva att densamma uppå anmälan ånyo företaga och dermed vidare lagligen förfara utan hinder af förra beslutet.
s. 679 Sida 679 i årgången börjar här
Vid sakens föredragning den 28 Februari 1871 inför Högsta Domstolen (i närvaro af justitieråden friherre Leuhusen, Almqvist, Bolin, Habe, Dreijer och Olivecrona} gillades hofrättens dom.
Kongl. Maj:ts dom utgafs den 28 Mars 1871.