Naumanns tidskrift 1871 s. 732

Nils Johan Andersson i Fiskestad blef hos kon. befallningshafvande i Kronobergs län lagsökt af Peter Gustaf Johansson i Rudebo på grund af en med Nils Johan Anderssons namn underskrifven, den 23 Augusti 1867 utgifven skuldsedel, ställd till »J. A. Elmström i Ringshult eller innehafvaren» och lydande å 360 riksdaler med ränta. Målet förklarades tvistigt och kom derpå genom stämning till Konga häradsrätt, dit äfven David Carlsson i Thorahult, som enligt särskild förbindelse häftade i borgen för skuldsedelns innehåll, instämdes. Nils Johan Andersson nekade att hafva

s. 733 Sida 733 i årgången börjar härKopiera citering

utgifvit skuldsedeln. Ena skuldsedelsvittnet Carl Gustaf Andersson intygade på ed: att han den 23 Augusti 1867 medföljt Elmström till Nils Johan Anderssons hemvist för att vara behjelplig med skrifvandet af en skuldsedel. Sedan de ditkommit, skref vittnet ifrågavarande skuldsedel i närvaro af sin broder, andra skuldsedelsvittnet Peter Johan Andersson. Nils Johan Andersson godkände skuldsedeln. På vittnets fråga om han ville egenhändigt skrifva under sitt namn, hade han förmenat detta »göra detsamma» och anmodat vittnet att ditsätta hans namn. Elmström hade, efter hvad han för vittnet omtalade, lemnat godtgörelse för skuldsedeln derigenom, att Nils Johan Andersson förut af Elmström fått en inteckning, hvarpå återstodo obetalda de 360 rdr, hvarå skuldsedeln utgafs; — och återkallade vittnet ett af Nils Johan Andesson till häradsrätten ingifvet intyg, dateradt den 3 Mars 1869 och innehållande att vittnet ej skulle varit tillstädes vid reversens utgifvande eller kände något om dess innehåll.

På grund af detta vittnesmål ålade häradsrätten Nils Johan Andersson att med ed betyga, att han icke utfärdat eller låtit utfärda ifrågavarande, den 23 Augusti 1867 till Elmström utgifna skuldsedel.

Nils Johan Andersson gick eden och frikändes från krafvet.

Efter det David Carlsson på grund af sin borgensförbindelse nödgats infria skuldsedeln, stämde han Nils Johan Andersson till Konga häradsrätt och yrkade, att denne måtte fällas till ansvar för mened samt åläggas betala skuldsedelns innehåll 360 rdr med ränta äfvensom gälda lagsökningsoch rättegångskostnader. Länsmannen J. A. Löndahl, hvilken på angifvelse af David Carlsson uppträdde såsom allmän åklagare i målet, häktade Nils Johan Andersson.

Under påstående att vittnet Carl Gustaf Andersson falskeligen skrifvit skuldsedeln, nekade Nils Johan Andersson fortfarande till krafvet. ’

Carl Gustaf Anderssons broder Peter Johan Andersson, hvilken jemväl såsom vittne undertecknat skuldsedeln, men

s. 734 Sida 734 i årgången börjar härKopiera citering

under det förra rättegången pågick vistades utomlands, hördes nu på ed och berättade följande: Samma dag skuldsedeln utgafs, hade vittnet, på väg från Wäckelsång, händelsevis kommit att besöka Nils Johan Andersson, som då bedt dem dröja en stund och bevittna ett skuldebref, hvarjemte Nils Johan Andersson hemtade Elmström. Sedan Nils Johan Andersson med Elmström återkommit, skref vittnets broder på Nils Johan Anderssons begäran ifrågavarande skuldsedel å 360 rdr, hvilken Nils Johan Andersson då godkände till betalning och lät genom vittnets broder underskrifva sitt namn, hvarefter och sedan, såsom vittnet ville minnas, vittnena hvar för sig egenhändigt tecknat sina namn, Nils Johan Andersson ännu en gång erkände att han häftade i skuld till Elmströni med förskrifna beloppet. Ehuru vittnet ej kunde bestämdt intyga om valutan, ville vittnet dock minnas, att skuldsedeln skulle utgöra fyllnad till en inteckning, som Elmström öfverlemnat till Nils Johan Andersson.

o .

Ånyo hörd, hade Peter Johan Andersson vitsordat denna berättelse, med tillägg, att den honom då förevisade skuldsedeln ovilkorligen vore samma skuldsedel hvilken utgafs vid omvittnade tillfället, som var en Söndag (den 27 Augusti 1867 inföll dock på en fredag). Huruvida den daterades för »nästförutgångna gårdag» eller samma dag, mindes ej vittnet, som uppgaf att Nils Johan Anderssons hustru och Carl Johan Johansson i Fiskestad sökt förmå vittnet att återkalla eller ändra sitt vittnesmål, och lofvat att han derför skulle få vedergällning med hvad han ville begära.

Nils Johan Andersson förnekade, att vittnena ens varit inne i hans hus den dag ifrågavarande skuldsedel enligt deras utsago skulle vara utgifven. Nils Johan Andersson hade väl af Elmström emottagit en intecknad förbindelse å 1,500 rdr, men derför hade Elmström erhållit full liqvid dels kontant och dels derigenom att Nils Johan Andersson betalt åtskilliga Elmströms skulder.

Vidare hördes såsom vittne Anders Johansson, fader - till de båda skuldsedelsvittnena. Han berättade: På sommaren 1867, då hans söner hemkommo från ett besök hos

s. 735 Sida 735 i årgången börjar härKopiera citering

Ang. falsk värjemålsed. Vittne i en föregående tvist. 73.5

Nils Johan Andersson, omtalade de öfverensstämmande, att Nils Johan Andersson samma dag utgifvit till Elmström en af dem bevittnad revers å 360 rdr, som skulle fylla den valuta, Nils Johan Andersson förut lemnat mot en af Elmström emottagen inteckning; hvarjemte sönerna särskildt omnämnt, Carl Gustaf Andersson att han blifvit lockad och mutad att utgifva ofvanomförmälde intyg af den 3 Mars 1869, men att han, om han komme att vittna, ville inför domstolen tala sanning, samt Peter Johan Andersson, att Nils Johan Anderssons hustru velat muta honom att ändra sin vittnesberättelse, men att han ville fortfarande tala sanning och att reversen vore skrifven i enlighet med kontrahenternas vid tillfället uttalade mening.

Johannes Jonasson: Hade hört Carl Gustaf Andersson omtala, att han genom mutor blifvit lockad att utgifva omförmälde attesten, den han dock ämnade återkalla följande dag, då han skulle vittna i målet. Vittnet hade jemväl hört Elmströms hustru förebrå mannen att han intecknat hemmanet 3,000 daler för mycket, hvarpå Elmström genmält, att han af Nils Johan Andersson fått en motförbindelse på 360 rdr, som kunde gå i qvittning.

Carl Johan Johansson: att hvarken han eller Nils Johan Anderssons hustru erbjudit vittnet Peter Johan Andersson ersättning, derest han, i hufvudsaklig strid med sina uppgifter, ändrade eller rättade sin förra berättelse till förmån för Nils Johan Andersson. Men vittnet var närvarande vid ett samtal emellan Peter Johan Andersson och Nils Johan Anderssons hustru, dervid den senare erinrade att ifrågavarande skuldsedel omöjligen kunde vara utfärdad den dag, Peter Johan Andersson uppgifvit, emedan hon, som då varit hemma, derom bort få någon kännedom; och hade hustrun fordrat att Peter Johan Andersson i detta afseende borde göra rättelse i sitt vittnesmål. I slutet af Augusti 1867 uppgjorde vittnet liqvid emellan Elmström och Nils Johan Andersson angående inteckningen å 1,500 rdr. Denna liqvid afslutades så, att, sedan Nils Johan Andersson åtagit sig att betala åtskilliga skulder för Elmström, denne fått

s. 736 Sida 736 i årgången börjar härKopiera citering

att fordra på grund af inteckningen endast 40 rdr 37 öre eller ock 37 rdr 40 öre, och skulle de i öfrigt vara qvitt. Hvarken omtvistade skuldebrefvet eller någon fordringspost, motsvarande den deri förskrifna, hade dervid varit på tal.

Härförutan hade i målet vittnats af tre utaf Nils Johan Andersson åberopade jemte några andra personer, hvilkas berättelser dock ej ägde något synnerligt sammanhang med eller inflytande på sjelfva saken.

Häradsrätten yttrade i utslag den 23 Maj 1870: att af handlingarne inhemtades, att sedan i förenämnda, till 1869- års vinterting instämda rättegång emellan Peter Gustaf Johansson och Nils Johan Andersson det ena af vittnena å skuldebrefvet den 23 Augusti 1867 Carl Gustaf Andersson, på ed hörd, berättat, bland annat, att Nils Johan Andersson i Carl Gustaf Anderssons och hans broder Petèr Johan Anderssons samtidiga närvaro låtit genom Carl Gustaf Andersson skrifva och underskrifva berörda skuldebref, hvilket Nils Johan Andersson derpå, såsom af honom sjelf utgifvet, till betalning godkänt, Nils Johan Andersson af häradsrätten, enligt utslag den 26 Maj 1869 fått sig ålagdt att med ed betyga, det han icke utfärdat eller utfärda låtit ifrågavarande skuldebref, hvarefter Nils Johan Andersson å utsatt dag vid nästpåföljande hösteting gått eden och vid sådant förhållande blifvit från krafvet befriad; och alldenstund Peter Johan Andersson, efter det nu ifrågavarande mål blifvit af David Carlsson instämdt, på begäran af honom vittnat i målet och dervid i likhet med Carl Gustaf Andersson intygat, att skuldebrefvet vore riktigt och att Nils Johan Andersson, under det begge bröderna samtidigt varit tillstädes, genom Carl Gustaf Andersson detsamma utgifvit; samt Peter Johan Andersson, sedan målets vidare utförande öfverlemnats, till allmän åklagare, ånyo hörd, till alla delar vitsordat sin förut aflagda berättelse, hvilken, liksom broderns vittnesmål, vunnit stöd af de utsagor, som af andra i målet åberopade vittnen afgifvits; fördenskull och emedan de vittnen, Nils Johan Andersson låtit höra, icke uppgifvit någon omständighet, som ovilkorligen tillintetgjorde giltigheten af den bevisning, emot

s. 737 Sida 737 i årgången börjar härKopiera citering

honom förekommit, eller ens i hufvudsakliga delar af målet förringade kraften af samma bevisning; ty funne häradsrätten Nils Johan Andersson, oaktadt sitt nekande, vara lagligen öfvertygad att hafva till J. A. Elmström utgifvit ifrågavarande skuldebref; i följd hvaraf och då Nils Johan Andersson således emot bättre vetande inför rätten med laga edgång bekräftat motsatsen, Nils Johan Andersson, jemlikt 13 kap. 1 och 6 §§ Strafflagen, dömdes att för mened undergå straffarbete i fyra år och under sin återstående lifstid vara medborgerligt förtroende förlustig; hvarförutan Nils Johan Andersson ålades dels att, emot återfående af skuldebrefvet, genast utgifva fordrade 360 rdr med sex procent ränta derå från dën 23 Augusti 1867 tills betalning komme att ske, dels ock att ersätta kostnaderna i målet.

Gröta hofrätt, hvars pröfning målet underställes och der Nils Johan Andersson sig besvärade, meddelade den 4 Juni 1870 utslag af följande innehåll: Emedan den bevisning, som i rättegången emellan Peter Gustaf Johansson och Nils Johan Andersson blifvit förebragt derom, att den sistnämnde utfärdat ifrågavarande skuldebref, måste anses vederlagd genom den edgång, Nils Johan Andersson i samma rättegång fullgjort, kunde i detta mål något afseende icke fästas å berörde bevisning; vid hvilket förhållande och då hvad i förevarande mål mot Nils Johan Andersson förekommit icke, emot hans nekande, innefattade full bevisning om åtalade brottet, hofrätten förklarade, att Nils Johan Andersson ej kunde åt saken fällas; i följd hvaraf det utaf David Carlsson, i sammanhang med hans stämning emot Nils Johan Andersson väckta ersättningsanspråk af hofrätten ogillades, och meddelades jemväl föreskrift om Nils Johan Anderssons försättande på fri fot, äfvensom om kostnadernas gäldande.

Länsmannen Löndahl sökte i underdånighet ändring.

Målet föredrogs den 21 November 1870 inför Högsta Domstolen, hvarvid dess flesta ledamöter (justitieråden friherre Leuhusen, Wretman, Naumann, von Hofsten, Strandberg och Huss) förenade sig om följande beslut: Emedan

Tidskrift för lagstiftn. etc. 8:de årg. 47

s. 738 Sida 738 i årgången börjar härKopiera citering

hvad som förekommit i detta mål, der Carl Gustaf Andersson ej blifvit såsom vittne hörd, icke utgör laga bevisning derom, att Nils Johan Andersson begått ifrågavarande brott, funno bemälde ledamöter icke skäl att göra ändring i det slut, hvari hofrätten i målet stannat.

Justitierådet Södergren yttrade: att enär till grund för detta åtal, som afsåg Nils Johan Andersons ansvarighet för hans förfarande uti den genom häradsrättens utslag den 13 December 1869 afgjorda rättegång, det blifvit i ett sådant oskiljaktigt sammanhang, som af ämnets nu anmärkta beskaffenhet oundgängligen följde, och, enligt justitierådets omdöme, icke genom någon i lag stadgad grund förhindrades till sin giltighet, åberopadt både hvad i nämnde rättegång förefallit och hvad, i fortsatt undersökning rörande den omtvistade skuldsedeln till fyllnad i den derom redan vunna bevisning, under den nu hållna ransakning förekommit; saint Nils Johan Andersson vid denna ransakning icke äskat ytterligare förhör med vittnet Carl Gustaf Andersson, hvars inför häradsrätten i Nils Johan Anderssons närvaro på ed afgifna intyg följaktligen, enligt justitierådets tanke, qvarstode oförändrådt i samma vigt, det såsom bevisning ägde vid häradsrättens förra pröfning af den hufvudsakliga frågan, om Nils Johan Andersson verkligen utfärdat eller låtit utfärda skuldsedeln, ansåg justitierådet sig böra vid pröfningen af förevarande åtal taga under beräkning jemväl Carl Gustaf Anderssons omförmälda vittnesintyg jemte hvad för öfrigt i den förra rättegången förekommit; men vid betraktande deraf att, enligt hvad Carl Gustaf Andersson i sitt vittnesmål vidgått, Nils Johan Anderssons under skuldsedeln befintliga namnteckning blifvit icke af denne, utan af Carl Gustaf Andersson gjord, hvadan den sistnämndes och hans broders Peter Johan Anderssons vittnesberättelser väsentligen ägde syftning att utgöra bevisning derom, att. tilltalade Nils Johan Andersson inuntligen bemyndigat Carl Gustaf Andersson till berörde åtgärd samt utlemnat skuldsedeln att gälla såsom hade den varit af Nils Johan Andersson underskrifven; i hvilket afseende dock vittnesberättelserna icke funnos med

s. 739 Sida 739 i årgången börjar härKopiera citering

noggranhet och samstämmighet sins emellan anföra de ordalag, med hvilka Nils Johan Andersson skall hafva skuldsedeln såsom sin förbindelse erkänt, ansåg justitierådet dessa vittnesmål och hvad i öfrigt i saken förekommit icke vara af beskaffenhet att, emot Nils Johan Anderssons nekande, innefatta fullt tillförlitlig bevisning derom, att han i sin gångna ed betygat hvad han vetat icke sannt vara; och fann justitierådet alltså icke skäl att göra ändring i det slut, hvari hofrätten stannat.