Äga borgenärer i konkurs, sedan beslut fattats angående sättet för realisering af konkursboets lösa egendom, genom nytt beslut bestämma annorlunda i samma fråga?
15 mars 1871
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1871, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,0 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 729–732 i årgången 1871. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, E) Handelsbalken. Vexellagen. Konkurslagen och förordningar, som dermed stå i samband. Sjölagen. Tullförfattningar, nr 27 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 109 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Handelsbalken. Vexellagen. Konkurslagen och förordningar, som dermed stå i samband. Sjölagen. Tullförfattningar, nr 27.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Åttonde årgången, 1871 i litteraturen — s. 729–732 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredrogs den 15 Mars 1871». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Vid sammanträde den 5 Juli 1869 med borgenärerna i Falkenbergs-sågverks-aktiebolags vid rådstufvurätten i Göteborg anhängiga konkurs beslöts, att bolagets såg skulle ovilkorligen säljas å första auktion, som komme att hållas före nästpåföljde Oktober månad; att blifvande köparen skulle tillförbindas att efter sysslomännens föreskrift och på dittills vid sågverket vanligt sätt försåga allt konkursmassan tillhörigt såg-timmer efter fem rdr pr tolft; att sysslomännen skulle äga att uppgöra förslag till detaljerade försäljningsvilkor, hvilket förslag skulle granskas vid sammanträde den 10 derpåföljde Augusti; samt att tillsvidare och så länge
1) Se sid. 722. Redan under det lagberedningarne reviderade lagkomitéens förslag, hade af S. L. Theorell blifvit yrkadt, att hela 3 kap. om försök till brott borde uteslutas, och i speciella fall bestämdt utmärkas när straff skulle följa äfven på försök. I liknande syftning yttrade sig en annan ledamot i sin reservation. Se årg. 1870, sidd. 680 och 681, not 1.
s. 730 Sida 730 i årgången börjar här
virke funnes, sågverksrörelsen skulle fortsättas; och vid sammanträde den 23 Oktober 1869 beslöts, att gjordt köpeanbud på sågen skulle antagas, hvarjemte vid sammanträdet närmare bestämdes sättet och vilkoren för timrets försågning — hufvudsakligen i öfverensstämmelse med beslutet den 5 Juli. .
Till rättens ombudsman ingafs derefter en af åtskilliga borgenärer undertecknad skrift, deri de förmälde, att ehuru nära ett år förflutit från konkursens början, sysslomännen ännu icke realiserat konkursmassans timmer, som låge i åtskilliga vattendrag invid ån Ätran, hvarest det vore underkastadt försämring och äfven lätt genom sjunkning kunde gå alldeles förloradt; samt att sysslomännen aftalat med köparen af sågen, att han skulle försåga konkursmassans timmer, i den mån sådant kunde ske, en åtgärd, som i betraktande af virkets mängd och sågverksägarens egna intressen sannolikt komme att under flera år fortgå; men då trädvaruaffärer kunde genom förändrade konjunkturer komma att lemna sämre resultat för massan, än om timret såldes å auktion, anhöllo bemälde borgenärer, det samtlige borgenärerna måtte sammankallas och höras huruvida de icke ville i enlighet med Konkurslagens föreskrift besluta, att timret skulle oförtöfvadt försäljas å offentlig auktion.
Med anledning häraf utlystes sammanträde till den 17 Januari 1870, hvarvid och sedan å ena sidan påyrkats timrets ofördröjliga försäljning, men andra borgenärer förklarat sig anse beslutet af den 23 Oktober 1869, såsom i behörig ordning fattadt och iclze öfverklagadt samt ledande till konkursmassans fördel, böra fortfarande lända till efterrättelse — rättens ombudsman tillkännagaf, att som sistnämnde borgenärer, hvilkas antal öfverstege en fjerdedel af samtlige vid sammanträdet närvarande borgenärer, ägde fordringar till högre belopp än de borgenärer, som godkänt det i berörde skrift ifrågasatta förslag, att timret oförtöfvadt borde försäljas, kunde samma förslag icke till någon åtgärd föranleda.
Öfver detta beslut fördes af V. Bredin m. fl. klagan hos rådstufvurätten i Göteborg, med yrkande att på grund
s. 731 Sida 731 i årgången börjar här
af stadganderna i 52 § Konkurslagen beslutet mätte förklaras olagligt, och sysslomännen förständigas att ofördröjligen å auktion försälja allt konkursmassan tillhörigt timmer.
Vederparterne bestredo allt afseende å berörde klagan.
Rådstufvurätten yttrade medelst utslag den 30 Mars 1870: att borgenärernas den 23 Oktober 1869 fattade beslut, att godkänna ett vid försäljning af konkursmassans sågverk fästadt vilkor om köparens skyldighet att försåga allt massans timmer, icke utgjorde hinder för borgenärerna att å senare i vederbörlig ordning utlyst sammankomst annorlunda förfoga om berörda timmer; och som vid den sålunda den 17 påföljde Januari hållna sammankomst Bredin och hans medparter påfordrat timrets ofördröjliga försäljning i befintligt skick, samt hvad dervid förekommit, angående försäljning af timret och sågverksrörelsens fortsättande för konkursmassans räkning ej vore att hänföra till sådan fråga om försäljning under hand af varulager, som borgenärer, enligt Konkurslagens 51 §, ägde besluta på sätt 60 § stadgade, utan föreskriften i 52 § dervid bort lända till efterrättelse; alltså och enär nyssnämnda paragraf i Konkurslagen bjöde, att försäljning af gäldbundet bos egendom ej finge, emot någon borgenärs bestridande, uppskjutas längre tid efter inställelsedagen än som till vederbörlig kungörelse derom nödig vore, blef, i förmågo af sistberörda paragraf, borgenärernas emot skedda bestridandet fattade beslut om uppskof med timrets försäljning i befintligt skick ogilladt, samt sysslomännen förelagdt att ofördröjligen besörja om dylik försäljning i behörig ordning.
Öfver detta utslag besvärade sig åtskilliga borgenärer i Gröta hofrätt, som utlät sig medelst utslag den 19 Juli 1870: hurusom af handlingarne inhemtades, att vid sammanträde med borgenärerna uti ifrågavarande konkurs dels den 5 Juli 1869 beslutats, att vid försäljning af konkursmassans sågverk fästa det vilkor, att köparen skulle efter sysslomännens föreskrift och på dittills vid sågen vanligt sätt försåga allt konkursmassan tillhörigt timmer mot visst pris, och att tillsvidare, så länge virke funnes, sågverksrörelsen skulle
s. 732 Sida 732 i årgången börjar här
fortsättas, och dels den 23 Oktober samma är borgenärerna och gäldenären enhälligt godkänt sysslomännens med nämnda vilkor verkställda försäljning af sågverket; och emedan dessa beslut, hvilka innefattade, att konkursmassans virke skulle sågas, innan det försåldes, icke blifvit i behörig ordning öfverklagade och således mäste lända till efterrättelse, blef, med upphäfvande af rådstufvurättens utslag, den af Bredin och hans medparter emot beslutet vid borgenärssammanträdet den 17 Januari 1870 förda talan ogillad.
I hofrättens utslag söktes i underdånighet ändring.
Målet föredrogs den 15 Mars 1871 inför Högsta Domstolen (i närvaro af justitieråden Qvensel, friherre Leuhusen, Carleson, Bolin, Dreijer och Olivecrona); och som borgenärernas öfverklagade beslut af den 17 Januari 1870 endast innefattar bestämmelse derom att borgenärernas icke öfverklagade beslut af den 23 Oktober 1869 skulle lända till efterrättelse, fann Högsta Domstolen icke skäl att göra ändring i det slut, hvari hofrätten i målet stannat.