Är borgenär, som gjort jäf emot i konkurs bevakad fordran, skyldig att lösa de öfver jäfsfrågans behandling vid underdomstol förda protokoll? Fiskaliskt åtal.
14 mars 1871
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1872, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 0,6 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 107–111 i årgången 1872. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Nionde årgången, 1872 i litteraturen — s. 107–111 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredrogs den 14 Mars 1871». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
I fabrikören C. R. Lundblads vid Öknebo häradsrätt anhängiga konkurs framställdes af stadsmäklaren J. A. Berg såsom fordringsägare anmärkningar emot tre andra borgenärers i konkursen anmälda bevakningar. Angående dessa jemte andra anmärkningar hölls inför häradsrätten förhör den 13 Oktober 1869, hvarvid en af Bergs anmärkningar förföll, och behandlingen af de öfriga uppskjöts till 1870-års vårting.
Domhafvanden vice häradshöfdingen Hjalmar Claeson lät emellertid för Bergs räkning utskrifva protokollet öfver förhöret den 13 Oktober och tillsända honom samma protokoll för att lösas enligt påteckning med 11 rdr 50 öre; och då han vägrade lösa protokollet, öfverlemnade Claeson detsamma till korns befallningshafvande i Stockholms län, hvarpå genom exsekutionsbetjenter den 8 Januari 1870 hos Berg verkställdes utmätning för uttagande af berörde lösen. Öfver denna utmätning klagade Berg hos vederbörande, som infordrade förklaring af Claeson, hvilken medgaf afdrag med 2 rdr för hvad protokollet innehöll angående andra än de af Berg framställda anmärkningar.
Sedan Berg, till undvikande af det utmätta godsets försäljning, erlagt återstående 9 rdr 50 öre, anmälde Berg förhållandet hos justitieombudsmannen för laga beifran och fordrade för sin del, att, enär han hvarken begärt ifrågakomne expedition eller ansåge sig lagligen skyldig utlösa densamma, återfå erlagde nio rdr 50 öre.
Enligt remiss af justitieombudsmannen, tilltalades vice häradshöfdingen Claeson vid Svea hofrätt af advokatfiskalen
s. 108 Sida 108 i årgången börjar här
derstädes T. A. Billbergh, hvilken yrkade: att då Claeson, änskönt Berg i omförmälda mål ej varit att anse såsom vid häradsrätten kärande, klagande eller sökande, likväl låtit för Bergs räkning utskrifva berörde protokoll och genom exsekutor uttaga lösen derför hos Berg samt sålunda låtit komma sig till last oskickligt förfarande under domareembetets utöfning, till befrämjande af egen fördel, Claeson alltså, enligt grunderna för 16, 17, 21 och 22 §§ af 25 kap. Strafflagen, måtte fällas att böta 100 rdr och åläggas återbetala den bekomna lösen med 9 rdr 50 öre.
I afgifna förklaringar yttrade Claeson: Den, som vid domstol anhängiggör en tvist, vore att anse såsom kärande, vare sig att tvisten väcktes genom stämning eller på annat sätt. Om en borgenärs bevakning i konkurs skulle komma under domstols pröfning, erfordrades att någon emot samma bevakning gjorde anmärkning, hvadan följaktligen anmärkaren vore den, som väckt rättegången. Konkursmassan i sin helliet kunde icke anses såsom kärande, enär det kunde inträffa, att en borgenär gjorde anmärkning, som af domstolen ogillades och således ej medförde något gagn för konkursmassan. Äfven om anmärkningen gillades och konkursmassan derigenom kunde tillskyndas båtnad, qvarstode dock det förhållande, att anmärkande borgenären på eget bevåg och utan bemyndigande af konkursmassan väckt tvisten och i följd deraf åtminstone i första hand borde vara skyldig att lösa protokollet i den af honom utan annans uppdrag började rättegången; och då det väl vore ostridigt att, i händelse borgenären fullföljde tvisten i högre instanser, han och icke konkursmassan måste lösa blifvande utslagen, vore det svårt att inse laglig grund för ett motsatt förhållande i fråga om underdomstols protokoll och beslut. På dessa grunder borde Berg i ifrågavarande fall anses hafva varit kärande, hvarföre ock domhafvanden haft både rättighet och pligt att tillhandahålla honom ifrågavarande protokoll. I allt fall kunde dömhafvandens åtalade förfarande icke anses hafva härrört af åstundan att bereda sig en olaglig förmån, utan berott på en lagtillämpning, som icke
s. 109 Sida 109 i årgången börjar här
stått i strid med något bestämdt lagbud. Claeson bestrede följaktligen allt afseende å den emot honom förda talan.
Advokatfiskalen erinrade, att domhafvandens tankegång ådagalade en oriktig uppfattning af konkurslagens stadganden; ty den talan, en anmärkare förde emot bevakad fordran och som föranledde domstolens pröfning af samma fordran, hade till syftemål icke uteslutande egen, utan hela samfällighetens d. v. s. konkursmassans fördel, såsom det syntes af 76 § Konkurslagen, hvarföre ock anmärkaren icke kunde anses såsom kärande, sökande eller klagande i den mening, dessa uttryck ägde i 10 § gällande expeditionstaxa, eller betraktas såsom den der anhängiggjort en tvist vid den domstol, der konkursen redan vore anhängig. Följaktligen kunde icke heller anmärkaren vara skyldig lösa domstolsprotokoll vid det eller de tillfällen, då anmärkningen behandlades, utan torde väl, såsom allmänt brukligt vore, konkursmassan, i hvars intresse anmärkningen likasom hela konkurssaken tillkommit, vara skyldig lösa domstolens protokoll i denna likasom i öfriga till konkurssaken hörande angelägenheter, äfven om borgenär på eget bevåg och utan annans uppdrag gjort anmärkning, och ehvad denna ländt konkursmassan till fördel eller icke.
Hofrätten yttrade medelst utslag den 26 September 1870: att som vice häradshöfdingen Claeson, efter det stadsmäklaren Berg, såsom fordringsägare i klädesfabrikören Lundblads konkurs, mot åtskilliga i konkursen bevakade fordringsanspråk framställt jäf, derom förening icke kunnat träffas, låtit för Bergs räkning utskrifva och honom affordra lösen för ett exemplar af häradsrättens vid behandlingen af berörda tvistiga fordringsanspråk den 13 Oktober 1869 hållna protokoll, hvilket exemplar jemväl upptagit hvad angående andra i konkursen väckta tvistefrågor vid häradsrätten förekommit; men Berg derigenom att han, på sätt berördt vore, mot i konkursen bevakade fordringar gjort jäf, icke, på sätt Claeson förmenat, varit att anse såsom kärande, samt ej heller på annan grund lagligen varit skyldig att,
s. 110 Sida 110 i årgången börjar här
då han sådant icke särskildt begärt, lösa häradsrättens ifrågavarande protokoll; alltså pröfvade hofrätten skäligt på det sätt bifalla advokatfiskalen Billberghs talan, att Claeson för hvad honom i omförmälda måtto till last kommit, jemlikt 20 § i K. F. angående expeditionslösen den 30 November 1855 samt 25 kap. 17 och 22 §§ Strafflagen, fälldes att böta tjugofem rdr, äfvensom Claeson förpligtades att till Berg återgälda beloppet af den hos honom uttagna lösen nio rdr 50 öre, hvaremot Claeson ägde att ifrågavarande åt Berg utskrifna expedition återbekomma.
Vice häradshöfdingen Claeson sökte i detta utslag i underdånighet ändring.
Målet föredrogs den 14 Mars 1871 inför Högsta Domstolen, hvars flesta ledamöter (justitieråden Cramer, Naumann, von Hofsten och Huss') funno skäl icke vara anfördt, som i hofrättens öfverklagade utslag kunde verka ändring.
Justitieråden Wretman och Strandberg förenade sig om följande yttrande: Som, enligt hvad handlingarna utmärka, jemväl sysslomännen i omförmälda konkurs emot deri bevakade fordringar framställt jäf, hvilka hänskjutits till häradsrättens pröfning och derstädes företagits till behandling i sammanhang med de anmärkningar, som emot till en del samma, till en del andra anmälda fordringsanspråk blifvit gjorda af stadsmäklaren Berg; alltså funno väl bemälde justitieråd klaganden hafva oriktigt förfarit deruti, att han låtit hos Berg, den der icke begärt del af häradsrättens ifrågakomna protokoll, uttaga lösen för ett exemplar af detsamma; men då klaganden genom sitt berörde förfarande icke må anses hafva visat sådan vårdslöshet, försummelse, oförstånd eller oskicklighet i sitt embete, att han derför kunde till ansvar fällas, blef, med rättelse i denna del af hofrättens öfverklagade utslag, klaganden från de honom ådömda böter af justitieråden befriad, hvaremot justitieråden ej funno skäl att i hofrättens utslag i öfrigt göra ändring.
Justitierådet Almqvist utlät sig: »På grund af stadgandena i 10 § af Expeditionstaxan den 30 November 1855 anser jag stadsmäklaren Berg hafva varit skyldig att emot
s. 111 Sida 111 i årgången börjar här
lösen uttaga häradsrättens protokoll uti ifrågavarande mål, såvidt det rörde de af Berg, i anledning af bevakningar i fabrikören Lundblads konkurs, framställda anmärkningar; hvadan jag för min del pröfvar skäligt att, med ändring af hofrättens utslag, förklara det emot vice häradshöfdingen Claeson anställda åtal icke kunna bifallas».