Åligger det vederbörande jordägare att lösa det länsstyrelsens utslag, hvarigenom bestämts för huru stort belopp af amorteringslån, beviljadt socken af allmänna medel, hvarje betalningsskyldigt hemman i socknen bör ansvara? Fiskaliskt åtal.
26 april 1871
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1872, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,9 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 111–115 i årgången 1872. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Nionde årgången, 1872 i litteraturen — s. 111–115 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredrogs den 26 April 1871». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Sedan kommissarierna i riksgäldskontoret uti skrifvelse den 31 Oktober 1867 hos koms befallningshafvande i Westmanlands län framställt anhållan att koms befallningshafvande måtte, i afseende å ett till sänkning af Backsjön och upprensning af Tillberga-ån inom Thorstuna, Tillberga, Hubbo och Romfartuna socknar af allmänna medel beviljadt amorteringslån, bestämma och till betalning fastställa den låneandel, för hvars återgäldande hvarje betalningsskyldigt hemman skulle ansvara, och det belopp, som i följd deraf till kapitalskuldens och räntans betalande borde för hvarje hemman årligen erläggas, meddelade kon. befallningshafvande den 2 November 1869 utslag, hvarigenom förklarades att för hvarje i omförmälda sjösänknings- och årensningsföretag deltagande hemman och hemmansdel skulle, såsom ett hemmanen under åren från och med 1869 till och med 1888 åliggande allmänt onus, vid tiden för de allmänna utskyldernas erläggande till kronouppbördsmannen i orten utbetalas ett visst, i utslaget faststäldt belopp.
Landskamereraren Anders Wilhelm Ahlm, som var expeditionshafvande i ärendet, lät tillställa en livar af jord-
s. 112 Sida 112 i årgången börjar här
ägarne ett transsumt af berörde utslag emot lösen, som beräknades endast till det för afskrift med vidimation stadgade belopp.
Sedan detta förfarande kommit till riksdagens justitieombudsmans kännedom, och han med anledning deraf förordnat advokatfiskalen i Svea hofrätt T. A. Billbergh att emot landskamereraren Ahlm anställa åtal, yrkade advokatfiskalen i afgifvet memorial: att som, änskönt handräckning i förevarande fall sökts icke af jordägarne, hvilka undfått statslånet, utan af den myndighet, som haft sig ålagdt att vaka öfver lånets behöriga indrifvande, samt de betalningsskyldige ej heller begärt att erhålla länsstyrelsens utslag i ämnet, landskamereraren Ahlm dock, på sätt nyss nämndt blifvit, låtit tillställa dem berörde transsumter af utslaget emot lösen; men, efter advokatfiskalens förmenande, låntagarne icke, emot 10 och 11 §§ i K. F. angående expeditionslösen den 30 November 1855, varit pligtige att lösa utslaget, utan de med en obehörig utgift betungats; landskamereraren Ahlm alltså måtte för berörde förfarande, jemlikt 20 § i förenämnde förordning samt 25 kap. 17 och 21 §§ Strafflagen, dömas till böter samt derjemte förpligtas att till vederbörande, med undantag af dem, som visades hafva anfört besvär öfver utslaget, eller eljest ville mot den erlagda lösen sina exemplar af utslaget behålla, den olagligen uppburna afgiften återställa.
Landskamereraren Ahlm anförde: Då riksgäldskontoret i sin berörde skrifvelse tillika äskat bevis om tiden, då kon:s befallningshafvandes begärda utslag blifvit låntagarne delgifvet, och låntagarne förbundit sig att utan undantag bestrida alla kostnader af hvad namn de vara måtte, som till följd af det beviljade lånet kunde för riksgäldskontoret föranledas, ansåg sig länsstyrelsen icke annorlunda kunna verkställa ifrågavarande delning, än att för hvarje hemmansinnehafvare utskrifva och honom emot bevis tillställa ett exemplar af utslaget, i hvad det rörde dess anpart af den årliga af betalningen. Ett sådant, äfven tillförene af länsstyrelsen i mål af enahanda beskaffenhet utan anmärkning begagnadt
s. 113 Sida 113 i årgången börjar här
expeditionssätt hade varit af behofvet påkalladt dels för att länsstyrelsens beslut för dem, som dermed funnit sig nöjda, måtte vinna laga kraft, dels ock för att den eller de, som med beslutet kunnat vara missnöjda, måtte sättas i tillfälle att beslutet öfverklaga. Såsom menighet eller korporation kunde i förevarande fall de lånesökande icke anses, och ej heller förde de gemensam talan, ithy att solidarisk ansvarighet icke ålåge dem, utan livar och en ansvarade endast för sin låneandel. Här voro således icke tillämpliga hvarken K. Resolutionen den 29 Maj 1752 eller senare delen af 10 § i gällande expeditionstaxa. Mot erläggande af den påförda afskriftslösen hade icke någon af låntagarne protesterat. På grund af hvad sålunda anfördt blifvit, bestreds afseende å den af advokatfiskalen i målet förda talan.
Hofrätten yttrade i utslag den 18 November 1870: att ehuru låntagarne, hvilka ej i målet varit kärande, klagande eller sökande parter, icke på grund af föreskrifterna i gällande expeditionstaxa haft skyldighet att lösa exemplar af kon:s befallningshafvandes utslag; likväl och som expedierandet af ifrågavarande transsumter af berörde utslag varit föranledt af kommissariernas i riksgäldskontoret i förenämnda skrifvelse framställda anhållan om bevis angående tiden, då vederbörande låntagare af kon:s befallningshafvandes beslut erhållit del, hvilken delgifning lagligen bort verkställas, på sätt som skett, medelst tillställande af afskrifter af utslaget, och landskamereraren Ahlm icke varit pligtig att annorledes än emot erhållande af den för afskrift med vidimation stadgade lösen ombesörja berörde expeditioners utskrifvande; alltså och då, med hänsyn till den af landskamereraren Ahlm åberopade omständighet att låntagarne iklädt sig betalningsskyldighet för alla af lånet föranledda kostnader och således skolat i sista hand vidkännas omförmälda, till samma kostnader hänförliga expeditionslösen, någon skada icke kunde anses hafva genom det anmärkta expeditionssättet för låntagarne uppkommit, i hvilket afseende klagan icke heller blifvit af någon bland dem förd, ansåg hofrätten landskame-
Tidskrift för lagstiftning etc. 9:de årg.
s. 114 Sida 114 i årgången börjar här
reraren Ahlms ifrågavarande förfarande icke vara af beskaffenhet att till ansvar för honom föranleda, i följd hvaraf hofrätten funne åtalet icke kunna bifallas.
Advokatfiskalen Billbergh sökte i detta utslag i underdånighet ändring.
Målet föredrogs den 26 April 1871 inför Högsta Domstolen; och som i ofvanomförmälda, af kommissarierna i riksgäldskontoret hos kon:s befallningshafvande anhängiggjorda ärende, der icke någon af de betalningsskyldige jordägarne begärt att af kon:s befallningshafvandes beslut erhålla del, landskamereraren Ahlm vid sådant förhållande saknat stöd af lag för den anmärkta åtgärden att påföra jordägarne lösen för de transsumt af kon:s befallningshafvandes utslag i nämnde ärende, som landskamereraren ansett sig böra expediera för verkställighet af den utaf kommissarierna gjorda begäran om beslutets delgifvande åt de betalningsskyldige; alltså funno Högsta Domstolens flesta ledamöter (justitieråden Wretman, von Hofsten, Strandberg och Huss), på grund af 20 § i K. F. om expeditionslösen den 30 November 1855 samt 25 kap. 17 § Strafflagen, skäligt att, med ändring af hofrättens utslag, fälla landskamereraren Ahlm att, för hvad han sålunda vid embetets utöfning låtit komma sig till last, böta tjugofem rdr ; men enär icke någon af de personer, som ifrågavarande lösen erlagt, såvidt visadt blifvit, framställt begäran om densammas återbekommande, blef advokatfiskalens i nämnda hänseende emot landkamereraren Ahlm i detta mål förda ersättningstalan lemnad utan afseende.
Justitieråden Naumann och Dreijer yttrade: att som uti ifrågavarande, genom kon:s befallningshafvandes utslag den 2 November 1869 afgjorda ärende, hvilket varit af ekonomimåls natur och rört så många särskilda personer, att bestyrkt afskrift af nämnda utslag icke kunnat hvarje person utan större kostnad och besvär tillställas, följaktligen, vid jemförelse med K. Brefvet den 5 Januari 1808, kungjordt genom kammarkollegiets cirkulär den 1 Februari samma år, laglig anledning saknats att, till verkställighet af den utaf kommissarierna i riksgäldskontoret hos länsstyrelsen äskade
s. 115 Sida 115 i årgången börjar här
embetsåtgärd, låta, på sätt som skett, hvar och en af de personer, som utslaget rörde, ett exemplar deraf emot lösen tillställas, justitieråden instämde i det slut, hvari Högsta Domstolens flesta ledamöter stannat.