Naumanns tidskrift 1872 s. 307

För uttagande af Nils Anderssons i Hylleslöf genom hofrättens öfver Skåne och Blekinge utslag den 1 Mars 1866 fastställda fordran hos husmannen Nils Nilsson i Bätteberga 100 rdr för läkarelön, tidspillan, sveda och värk, 75 rdr förfallet årligt skadestånd och 12 rdr ersättning för rättegångskostnad, hade t. f. länsmannen J. Sjöström den 10 December 1868 från Nils Nilsson utmätt åtskillig lösegendom, värderad till 54 rdr 50 öre. Sedan Nils Nilsson derefter invändt och sökt styrka, att nämnda egendom ej tillhörde honom, förklarade Sjöström medelst utfärdadt protokollsutdrag, att, emot 7 kap. 1 § Utsökningsbalken, det i mät tagna godset icke vidare kunde under utmätning behållas, hvarjemte Sjöström till Nils Andersson återställde handlingarne med bifogande af intyg att Nils Nilsson saknade tillgångar.

Häröfver klagade Nils Andersson hos kon:s befallningshafvande i Malmöhus län, som genom utslag den 22 Mars 1869 förklarade, att utmätningen komme att äga bestånd, derest icke densamma, på besvär af Nils Nilsson eller uppgifna ägaren af utmätta godset, kunde i laga ordning varda ändrad.

Enligt förordnande af t. f. kronofogden i orten, inställde sig länsmannen G. Friberg den 6 Juli 1869 hos Nils Nilsson for att sälja det utmätta godset vid kungjordt offentligt ut-

s. 308 Sida 308 i årgången börjar härKopiera citering

rop; men sedan Nils Nilsson anmält, att vissa uppgifna ägare till nämnde gods från Nils Nilsson afhemtat detsamma; att växande grödan å torplägenheten Bätteberga, som Nils Nilsson innehade, vore af honom genom afhandling såld för qvitterade 78 rdr, och att Nils Nilsson ej heller eljest ägde något, hvarmed han kunde gälda Nils Anderssons ofvanberörda fordran, hade Friberg afslutat förrättningen med intyg, att då inga tillgångar af värde funnos i Nils Nilssons bostad, samt åberopade afhandlingen om grödan å lägenheten vore upprättad i öfverensstämmelse med K. Förordningen den 20 November 1845, Nils Nilsson saknade tillgångar till godtgörande af nämnda fordran; hvarförutan Friberg uppgaf kostnaden för förrättningen till 6 rdr 18 öre.

Äfven denna förrättning öfverklagades af Nils Andersson med yrkande, att enär Friberg oriktigt förfarit derutinnan, att han låtit bero vid Nils Nilssons anmälan, att föregifna ägare till utmätta godset afhemtat detsamma, i stället för att från dem återtaga godset, äfvensom derigenom att Friberg underlåtit lagfora dem, som undanskaffat godset, för det brottsliga i detta förfarande, exsekutor, som likaledes felat genom dröjsmål med försäljningen af oftanämnda gods, måtte ej mindre förpligtas att ersätta Nils Andersson godsets värde med ränta äfvensom återgälda hans kostnader, än äfven tillhållas att lagligen åtala vederbörande.

Efter det delägarne i sterbhuset efter Friberg, som under målets handläggning aflidit, samt kronofogden N. Witthoff blifvit hörde, yttrade kon:s befallningshafvande i utslag den 15 December 1870: Enär hvarken efter Fribergs död något ansvar för en eller annan hans tjensteförsummelse kunde ifrågakomma, eller sådant hans förfarande blifvit af Nils Andersson ådagalagdt, som kunde föranleda ersättningsskyldighet för Fribergs sterbhusdelägare, samt det icke heller för öfrigt vore visadt, att, med hänseende till ifrågavarande hos Nils Nilsson i mät skrifna godsets skyddande mot förskingring, exsekutor underlåtit något af hvad honom enligt lag och författningar ålegat, ansåg kon:s befallningshafvande Nils Anderssons yrkande icke förtjena annat af-

s. 309 Sida 309 i årgången börjar härKopiera citering

seende, än att honom lemnades obetaget att, derest han emot Nils Nilsson eller godsets uppgifne ägare ville fullfölja talan om ansvar för detsammas förskingring, förbrytelsen och den, som förmenades hafva gjort sig dertill skyldig, särskildt hos vederbörande kronoåklagare till åtalande vid domstol i laga ordning angifva.

Hofrätten öfver Skåne och Blekinge, der Nils Andersson anförde besvär, meddelade den 2 Juli 1871 utslag, hvarigenom kon:s befallningshafvandes utslag fastställdes.

Nils Andersson sökte i underdånighet ändring.

Målet föredrogs den 14 November 1871 inför Högsta Domstolen; och emedan af handlingarna inhemtades, att utmätning af lösegendom för gäldande af klagandens ifrågavarande domfästade fordran hos Nils Nilsson af t. f. länsmannen Sjöström förrättats redan den 10 December 1868, äfvensom att Kongl. Maj:ts befallningshafvande i utslag den 22 Mars påföljda år förklarat samma förrättning böra äga bestånd; men vidare åtgärd för detta handräckningsärendes bringande till slut icke sedermera följt förr än den 6 Juli 1869, till hvilken dag auktionen å den utmätta egendomen varit utsatt, och då förrättningsmannen länsmannen Friberg, sedan Nils Nilsson uppgifvit att lösegendomen blifvit förskingrad, förklarat Nils Nilsson sakna tillgång till betalning af klagandens fordran; ty och som häraf uppenbart framginge, att med redovisningen för utsökningsärendet blifvit fördröjdt utöfver i lag bestämd tid af tre månader från detsammas anhängiggörande; samt kronofogden Witthoff, hvilken enligt 4 § i Instruktionen för kronofogdarne den 10 November 1855 har ansvarighet för redovisningens behöriga verkställighet, icke gittat styrka, att laga hinder derför mött; alltså och på grund af 1 och 4 momenterna i K. Förordningen den 21 Mars 1835, pröfvade Högsta Domstolens flesta ledamöter (justitieråden Cramér, Naumann, Bolin och Huss) rättvist, med upphäfvande af hofrättens och Kongl. Maj:ts befallningshafvandes öfverklagade utslag, förpligta Witthoff att till klaganden, på sätt han äskat, genast utgifva det belopp 54 rdr 50 öre, hvartill den utmätta egendomen upp-

s. 310 Sida 310 i årgången börjar härKopiera citering

skattats, jemte ränta derå efter sex för hundra årligen från ansökningsdagen den 16 Augusti 1870 till dess betalning sker.

Justitieråden Carleson och Wretman funno skäl icke vara anfördt, som i hofrättens öfverklagade utslag kunde verka ändring.