Ansvar ådömdt magistrat för enahanda förseelse, som den, hvilken i nästföregående n;r omförmäles. K. F. den 21 Mars 1835.
14 november 1871
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1872, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 2,2 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 310–312 i årgången 1872. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Nionde årgången, 1872 i litteraturen — s. 310–312 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredragning inför Högsta Domstolen den 14 November 1871». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Efter det på ansökning af enkan Ullrika Svanberg, såsom innehafvare af ett den 24 November 1860 utfärdadt, uti 7/s bergsmanstomt i roten 19 i Sala intecknadt skuldebref å 2,800 rdr rmt med ränta, kon:s befallningshafvande i Westmanlands län medelst utslag den 25 November 1869 förklarat, att, derest icke bergsmannen J. Erik Sahlstrom, emot afskrifning å originalskuldebrefvet och qvitto, till enkan Svanberg utgåfve berörda belopp jemte 6 procent ränta derå från den 1 April 1868 till dess betalning skedde samt 16 rdr i ersättning för lagsökningskostnaden, Sahlstrom tillhörig andel i ofvannämnda fastighet skulle gå i mät och exsekutivt försäljas, hade grufveingeniören A. M. Gullbrandson, såsom dåmera innehafvare af enkan Svanbergs rätt, hos bemälde befallningshafvande sökt att, som förenämnda utslag blifvit den 8 December 1869 till magistraten öfverlemnadt för att till verkställighet befordras, men, oaktadt mer än fem månader derefter förflutit, verkställighet af samma utslag icke följt, magistraten alltså, jemlikt K. Förordningen den 21 Mars 1835, måtte varda ålagdt att till Gullbrandson redovisa berörda utslag så till kapital som ränta och expenser.
Magistraten afgaf förklaring: Då utslaget lemnades till verkställighet, bifogades ej det intecknade originalskuldebrefvet, hvilket aflemnats först den 26 Mars 1870. Derförinnan
s. 311 Sida 311 i årgången börjar här
hade fastighetens försäljning ej kunnat utlysas. Den 2 påföljde April utfärdades kungörelse om auktionen till den 12 Maj, och då anbud dervid ej förekom, utsattes ny auktion till den 25 Juni. Om något dröjsmål kunde anses hafva skett, hade Gullbrandson sjelf dertill varit vållande. På sådan grund bestreds yrkandet.
Häremot påminde Gullbrandson: Originalförbindelsen hade erbjudits då exsekutionen begärdes, men hade då ej ansetts behöflig. Ehuru han flera gånger påmint om försäljningen, hade magistraten dock först den 25 Mars påfordrat inteckningsreversen i hufvudskrift. Magistraten hade sålunda varit skuld till uppskofvet med försäljningen. Något hinder för den begärda åtgärden hade dessutom icke blifvit i magistratens exsekutionsdiarium antecknadt.
Kon:s befallningshafvande meddelade utslag den 20 Augusti 1870 af följande innehåll: Enär i öfverensstämmelse med kon:s befallningshafvandes ifrågavarande den 25 November 1869 gifna och, enligt livad exsekutionsrapporter samt företedt diariibevis utmärkte, den 8 December samma år till magistraten i Sala för verkställighet aflemnade utslag, Sahlstrom varit berättigad att, emot afskrifning å originalskuldebrefvet och qvitto, genast vid delfåendet af utslaget utan utmätning gälden betala; men Gullbrandson icke förr än den 26 Mars 1870 till exsekutor aflemnat det fordringsbevis, hvarpå utslaget sig grundade, och derigenom sjelf föranledt uppskof med verkställigheten, som icke lagligen kunnat vidtagas förr, än exsekutor blifvit satt i tillfälle att Sahlströms ofvanberörda rätt bevaka, förklarade kon:s befallningshafvande öfverklagade dröjsmålet med redovisning af ifrågavarande exsekutionsärende icke kunna läggas magistraten till last samt ogillade Gullbrandsons emot magistraten framställda anspråk.
Svea hofrätt, der Gullbrandson fullföljde talan, yttrade i utslag den 22 Februari 1871: att som upplyst och ostridigt vore, att, sedan kon:s befallningshafvandes ofvanomförmälda, den 25 November 1869 meddelade utslag blifvit den 8 påföljande December öfverlemnadt till magistraten för att till
s. 312 Sida 312 i årgången börjar här
verkställighet befordras, och utmätning af bergsmannen Sahlstroms ifrågakomna fastighet ägt rum den 23 sistnämnda månad, magistraten dröjt att foga nödiga anstalter till försäljning af fastigheten, så att auktion derå icke försiggått inom fyra månader från utslagets emottagande, samt magistraten icke, emot Gullbrandsons bestridande, visat att hinder för egendomens försäljning och köpeskillingens indrifvande blifvit antecknadt i det diarium, som magistraten hade att öfver utmätningsmål hålla; alltså blef, likmätigt 4 mom. i K. Förordningen den 21 Mars 1835, med ändring af kon:s befallningshafvandes utslag, magistraten ålagdt att, om och i den mån redovisning för förenämnda utslags innehåll till kapital, ränta och lagsökningskostnadsersättning ännu kunde vara ofullgjord, sådan redovisning till Gullbrandson genast aflemna.
Magistraten anförde underdåniga besvär och yrkade, att, med upphäfvande af hofrättens utslag, kon:s befallningshafvandes beslut i målet måtte varda fastställdt.
Vid målets föredragning inför Högsta Domstolen den 14 November 1871 (i närvaro af justitieråden Cramér, Carleson, Wretman, Naumann, Bolin och Huss), fann Högsta Domstolen skäl icke vara anfördt, som i hofrättens öfverklagade utslag kunde verka ändring.