Äganderätt till fastighet eller icke? Försäljning å konkursauktion af hela fastigheten eller blott en del deraf. Revisionsskilling erforderlig eller icke?
22 mars 1870
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1872, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 0,5 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 41–45 i årgången 1872. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Nionde årgången, 1872 i litteraturen — s. 41–45 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 22 Mars 1870»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Uti en till kon. befallningshafvande i Stockholms län ingifven och derifrån till magistraten i Södertelje för behörig åtgärd öfverlemnad skrift anhöllo kanslisten V. Tempelman och bruksägaren G. Myhrman j:r, i egenskap af sysslomän i landtbrukaren P. F. Mengels konkurs, att konkursboets inom Södertelje stads första östra qvarter belägna fasta egendomar under n:r 22, 23 och 241/2 samt 25 och 26 måtte, jemlikt 51 § Konkurslagen, säljas i den ordning, som om utmätt fastighet vore stadgad.
Magistraten yttrade medelst beslut den 5 April 1869: Enär af handlingarne inhemtades, att Mengel å auktion den 1 Oktober 1847 inropat ifrågavarande fastigheter och att Mengels hustru Olivia Duvell den 26 November 1851 aflidit och såsom arfvingar efterlemnat systern Ulrika Duvell, gift med färgaren L. Julin i Wexiö, samt icke visas kunnat att
s. 42 Sida 42 i årgången börjar här
Mengel fått äganderätt till sin bemälda hustrus andel uti förenämnda fasta egendomar och derâ erhållit uppbud, förklarade magistraten, att den begärda försäljningsåtgärden icke kunde i vidsträcktare mån vidtagas, än i afseende på Mengels hälft i egendomarne.
Tempelman, i hans förenämnde egenskap och jemväl såsom innehafvare af inteckning i fastigheterna, besvärade sig hos konungens befallningshafvande i Stockholms län och företedde handlingar, af hvilka inhemtades, bland annat, följande:
Såsom syssloman i Mengels konkurs, hade Tempelman den 22 Mars 1869 hos rådstufvurätten i Södertelje begärt uppbud för Mengel å den hälft i ofvanomförmälde fastigheter, hvarom Mengels hustru till hans förmån genom testamente förordnat. Berörde testamente, dateradt den 25 November 1848, innehöll, utom annat, att Mengel skulle efter hustruns död disponera öfver all den vid dödstimman befintliga så fasta som lösa egendom, och att, om Mengel doge barnlös, makarnes förmögenhet skulle gå till lika fördelning mellan deras arfsberättigade slägtingar, så att hustruns slägtingar finge den ena hälften af qvarlåtenskapen och mannens slägtingar den andra; och hade detta testamente af Mengel bevakats vid Håbo häradsrätt den 17 Juni 1852, hvarefter garfvaren Julin och hans hustru, sedan de, under åberopande af berörda testamente, som uppgafs hafva i början af år 1853, genom »obestyrkt afskrift af möjligen befintligt utdrag af den vid Håbo härads sommarting nästföregående år den 17 Juni hållna dombok», blifvit dem tillstäldt, anhållit om inteckning i Mengels fastighet Wallby till säkerhet för allt hvad hustru Julin i följd af samma testamente kunde tillkomma, stämde Mengel till 1854-års hösteting med Håbo härad och yrkade på grund af testamentet utbekomma hvad som af det Julins hustru anslagna årliga penningebidrag innestode oguldet; uti hvilket mål Mengel företett ett af kyrkoherden P. Andersson meddeladt intyg, att han den 11 Januari 1853 till Julin och hans hustru öfverlemnat en afskrift af hustru Mengels ifrågavarande testa-
s. 43 Sida 43 i årgången börjar här
mente. Men rådstufvurätten hade emellertid ansett testamentet icke innefatta för Mengel äganderätt till hustruns andel i boet, äfvensom, då Mengels åtkomst till hustruns hälft i fastigheterna ej blifvit visad, rådstufvurätten funnit den sökta lagfarten ej kunna beviljas.
I sina besvär hos kon:s befallningshafvande förmälde Tempelman: att Julin och hans hustru för flera år tillbaka aflidit; att, enligt testamentet, Mengels hustrus afsigt varit att tilldela sin man full rätt att öfver egendomen förfoga, således äganderätt; att vid tiden för hennes död och testamentets bevakning testamenterad jord icke behöft lagfaras; att till följd af testamentet något arfskifte efter Mengels hustru icke ägt rum; att Julin och hans hustru hvarken sökt urarfvagörelse eller att få undanskifta någon del af boet; att åtskilliga skulder, som tillkommit före hustru Mengels död, vore oliqviderade och att Tempelman vore innehafvare af tre uti ifrågavarande stadsfastigheter redan före Mengels åtkomst deraf intecknade skuldebref, för hvilka Mengel sedermera iklädt sig betalningsskyldighet, å tillhopa 5,500 rdr, hvilka skuldebref i afskrift företeddes. Då nu Mengel gjort konkurs, finge ej, emot stadganderna i 1 och 11 §§ af K. Förordningen om urarfvagörelse samt 6, 9 och 11 §§ i K. Förordningen om boskillnad, den del, som, i händelse testamente ej funnits, bort tillfalla hustru Mengels arfvingar, vid försäljning undantagas, utan skulle .boets samfälda egendom öfverlemnas till borgenärerna för att i första rummet användas att betala de skulder, som tillkommit i hustru Mengels lifstid. Mengel hade derföre till borgenärerna afträdt och dessa jemväl tagit hand om sterbhusets samtliga återstående tillgångar och deribland ifrågavarande fastigheter i deras helhet. Egendomen Wallby, hvilken jemväl var inköpt under hustru Mengels lifstid, hade kon:s befallningshafvande i Upsala län låtit försälja utmätningsvis i dess helhet. Tempelman anhöll alltså, det kon:s befallningshafvande måtte förordna: att ifrågavarande stadsfastigheter skulle genom magistraten försäljas i den ordning, som om utmätt fastighet vore föreskrifven.
s. 44 Sida 44 i årgången börjar här
Sedan magistraten blifvit öfver besvären hörd, meddelade kon:s befallningshafvande resolution den 18 Maj 1869 och fann Tempelman icke hafva anfört skäl, föranledande till ändring af magistratens beslut.
Tempelman fullföljde talan i Svea hofrätt, som dock i utslag den 6 Juli 1869 ej fann skäl att i kon:s befallningshafvandes öfverklagade resolution göra ändring.
Efter nedsatt revisionsskilling sökte Tempelman i underdånighet ändring, äfvensom han förde klagan deröfver att hofrätten, som genom beslut den 27 Juli 1869 berättigat Tempelman att Kongl. Maj:ts pröfning hemställa hofrättens utslag, icke tillåtit Tempelman att återfå den af honom för sådant ändamål nedsatta revisionsskilling.
I sjelfva saken åberopades hvad förut anförts, och då fråga endast vore huruvida vederbörande myndighet uti förevarande fall rätteligen förfarit, yrkades återfående af revisionsskillingen.
Nedre revisionen (revisionssekreterarne Svedelius och Fàhrœus, den sistnämnde föredragande, samt t. f. revisionssekreteraren Glimstedt) hemställde i underdånigt betänkande den 12 Februari 1870, att Kongl. Maj:t, som ej torde finna skäl att i hofrättens öfverklagade revisionsutslag göra ändring, måtte pröfva rättvist fastställa hofrättens i saken meddelade beslut.
Vid målets föredragning inför Högsta Domstolen den 16 i nyssnämnde månad blef, hvad angick Tempelmans klagan öfver hofrättens den 27 Juli 1869 meddelade beslut, det underdåniga betänkandet bifallet af Högsta Domstolens flesta ledamöter (justitieråden Södergren, Wretman, Naumann och Huss).
Justitieråden Cramér, Carleson och Bolin förenade sig om följande mening: »Enär detta mål, som angår klagan öfver magistrats förfarande vid verkställighet af Kongl. Maj:ts befallningshafvandes föreskrift om försäljning af fastighet, icke är att hänföra till tvistemål af sådan beskaffenhet, att för underdånig talan mot hofrättens utslag revisionsskilling bör af klaganden nedsättas, funno justitieråden, med ändring
s. 45 Sida 45 i årgången börjar här
af hofrättens härom den 27 Juli 1869 meddelade särskilda beslut, klaganden vara berättigad att den nedsatta revisionsskillingen återbekomma».
Beträffande sjelfva målet, biföll Högsta Domstolen det underdåniga betänkandet; sökanden obetaget att särskildt i laga ordning anmäla sitt anspråk att, såsom innehafvare af intecknade fordringar, få ifrågavarande fastighetsdel till samma fordringars betalning försåld.
Kongl. Maj:ts dom utgafs den 22 Mars 1870.