Stämpelpapper. Transport af köp eller nytt köp? Fiskalisk aktion.
27 februari 1872
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1872, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,5 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 463–466 i årgången 1872. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Nionde årgången, 1872 i litteraturen — s. 463–466 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredrogs den 27 Februari 1872». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
(Angående stämpelpapper se årg. 1865, s. 685; 1867, s. 314; 1868, s. 3.9.9 och 704; 1870, s. 234, 268, 607; 18 71, s. 206; 1872, s. 160).
Vid 1870-års lagtima hösteting med Jösse härad inlemnades för lagfart ett köpebref, hvarigenom Märta Andersdotter i Noserud den 10 December 1869 emot en köpeskilling af 711 rdr 75 öre tllihandlat sig tretton öre tio och två sjundedels penningar skatt i frälsehemmanet Östra Högvalta, hvilket köpebref var försedt med en af Märta Andersdotter med två vittnen den 3 Oktober 1870 undertecknad påskrift, hvarigenom hon förmälde sig transportera köpebrefvet, med samma rätt hon innehade, på Nils Nilsson, Peter Danielsson och Peter Persson, alla i Östra Högvalta, med erkännande, stt hon af dein »bekommit enahanda köpeskilling och liqvid», hvarjemte berörda påskrift utmärkte, att af omförmälda 13 öre 102/7 penningar skatt i Östra Högvalta Nils Nilsson öfvertagit sex öre, Peter Danielson sex öre sexton penningar och Peter Persson aderton och två sjundedels penningar.
s. 464 Sida 464 i årgången börjar här
T. f. domhafvanden i häradet vice häradshöfvingen Svante Hjertén redovisade stämpelpapper för denna handling med fyra rdr 20 öre.
I afgifvet memorial anmärkte advokatfiskalen i Svea hofrätt T. A. Billbergh : att då den å köpebrefvet af Märta Andersdotter tecknade påskrift innefattade, i afseende å det sålda och den deraf beroende köpeskillingen, bestämmelser, hvilka icke förekommo i sjelfva köpebrefvet och följaktligen icke voro att anse såsom blott en transport af köpebrefvet, samt med då gällande författning i ämnet, K. Kungörelsen den 23 Juli 1869, och särskilda i enahanda frågor af domstolarne meddelade beslut, öfverensstämde, att den afgiftsfrihet, som för transport af köpebref vore medgifven, icke ägde rum under sådana förhållanden som de ifrågavarande, vice häradshöfdingen Hjertén bort affordra lagfartssökanderna stämpelpapper till ofvannämnda belopp jemväl för öfverlåtelsen af den 3 Oktober 1870; i anseende hvartill och då det ålegat Hjertén, såsom vid tillfället tjenstförrättande ordförande i häradsrätten, att tillse stämpelafgiftens behöriga utgörande i förevarande fall, advokatfiskalen å embetets vägnar yrkade, att Hjertén måtte för anmärkta försummelsen i berörda tillsyn, hvarigenom kronan tillskyndats förlust till belopp af fyra rdr 20 öre, dömas, jemlikt 16 § af ofvannämnda Kongl. Kungörelse, att böta tio rdr samt ersätta kronan omförmälda förlust.
Hjertén bestred afseende å advokatfiskalens påstående och yrkade att varda ersatt för afgifvande af förklaring i målet samt för lösen af hofrättens utslag.
Hofrätten yttrade i utslag den 25 Oktober 1871: att som K. Kungörelsen angående stämpelpappersafgiften samt hvad vid kontrollen och uppbörden deraf bör iakttagas den 23 Juli 1869, i 6 § innehölle, att, derest transport eller öfverlåtelse af köpebref ägde rum inom den för lagfart föreskrifna tid räknad från första köpet, samt öfverlåtelsehandlingen för uppbuds erhållande inom samma tid hos domstolen företeddes, förnyad beläggning med stämpelpapper ej ifrågakomme; ty och då ifrågavarande, den 3 Oktober 1870 daterade påskrift å köpebrefvet, hvarigenom Märta Andersdotter på Nils Nilsson, Peter Danielsson och Peter Persson i Östra Högvalta på en gång öfverlåtit hela den af henne genom köpebref förvärfvade fastigheten, innefattade transport af hennes köp med enahanda vilkor, hvartill hon sig förbundit, samt Nils Nilsson, Peter Danielsson och Peter Persson på grund af Märta Andersdotters öfverlåtelse sökt lagfart å köpebrefvet
s. 465 Sida 465 i årgången börjar här
vid det ting, som infallit efter sex månader sedan köpet slutadt blef och således inom den genom K. Förordningen den 13 Juni 1800 i sådant afseende stadgade tid; alltså och emedan, vid sådant förhållande, för ifrågavarande köpebrefs beläggande med stämpelpapper behörigen redovisats, pröfvade hofrätten rättvist att vice häradshöfdingen Hjertén från åtalet befria; och skulle advokatfiskalen Billbergh, såsom ersättning för förklarings afgifvande i målet, till Hjertén utgifva tio riksdaler jemte kostnaden för lösen af hofrättens utslag fem riksdaler.
Om detta beslut voro hofrättsrådet Uddenberg, assessoren Wahrolin samt vice häradshöfdingarne frihere Stael von Holstein och Almgren ense, hvaremot assessoren Moberg var skiljaktig och yttrade: »Enligt min åsigt är den af Märta Andersdotter den 3 Oktober 1870 gjorda påskrift å ifrågavarande köpebref, hvarmedelst hon af den utaf henne inköpta fastigheten öfverlåtit sex öre skatt till Nils Nilsson, sex öre sexton penningar skatt till Peter Danielsson och aderton och två sjundedels penningar skatt till Peter Persson, utgörande tillsamman hela den i köpebrefvet omförmälda hemmansdelen, icke att anse såsom transport af köpebrefvet utan såsom innefattande tre särskilda af henne gjorda försäljningar, ehuru enahanda köpeskilling för hela fastigheten med den i köpebrefvet blifvit betingad. Dessa nya köp anser jag följaktligen böra stämpelbeläggas, ett hvar i förhållande till så stor del af köpeskillingen för hela hemmansdelen, som belöper å afyttrade fastighetsdelen, eller hvartdera af Nils Nilssons och Peter Danielssons köp för ett belopp emellan tre och fyrahundra riksdaler; hvaremot, då köpeskillingen för Peter Perssons andel i fastigheten icke uppgår till ett hundra riksdaler, detta köp är från stämpel befriadt; och som sålunda Kongl. Maj:t och kronan tillskyndats en förlust af tre riksdaler 60 öre, derigenom att Nils Nilssons och Peter Danielssons köp icke blifvit stämpelbelagda, och vice häradshöfdingen Hjertén, såsom häradsrättens ordförande, är derför ansvarig; finner jag för min del lagligt, det skall,
Tidskrift för lagstiftning etc. 9:de årg.
s. 466 Sida 466 i årgången börjar här
jemlikt 6 § i K. Kungörelsen den 23 Juli 1869, vice häradshöfdingen Hjertén böta tio riksdaler och såsom ersättning till kronan utgifva förberörde belopp tre riksdaler sextio öre».
Advokatfiskalen Billbergh fullföljde underdånig talan.
Målet föredrogs den 27 Februari 1872 inför Högsta Domstolen; och som den i 6 § af K. Kungörelsen den 23 Juli 1869 medgifna frihet från förnyad beläggning med stämpladt papper å köpebref icke kunde äga tillämpning i förevarande fall, der vid öfverlåtelsen af det först afslutade köpet den väsendtliga olikhet i köpevilkoren förekommit, att fastigheten blifvit emellan flera särskilda köpare styckad, pröfvade Högsta Domstolens flesta ledamöter (justitieråden Qvensel, Carleson, Bolin, Babe, Olivecrona och Lagerstråle) rättvist att, med upphäfvande af hofrättens utslag och bifall till advokatfiskalsembetets i målet förda talan, fälla vice häradshöfdingen Hjertén att för åtalade försummelsen, jemlikt 16 § i ofvanberörda kungörelse, böta tio riksdaler samt ersätta den kronan tillskyndade förlust med fyra riksdaler 20 öre; kommande böterna och sistnämnda afgift att fördelas på sätt 17 § i samma kungörelse bestämmer.
Justitierådet Almqvist fann skäl ej vara anfördt, som i hofrättens öfverklagade utslag kunde verka ändring.