Naumanns tidskrift 1872 s. 417

Efter stämning till Risinge tingslags häradsrätt å öfversten grefve G. H. Spens’ yrkade grosshandlanden P. H. Enhörning, att som grefve Spens låtit uti en i flera tidningar införd annons tillkännagifva, att hans egendom Rosendal komme att den 15 Oktober 1862 utarrenderas på femton år från den 14 nästpåföljande Mars, samt Enhörning, i förlitande på den i annonsen lemnade uppgift, att till egendomen häfdades omkring 170 tunland särdeles god, till sexårig cirkulation indelad åker och 130 tunland äng, å auktionen inropat arrenderätten mot en årlig afgift af 5,500 rdr under de tio första åren och 6,500 rdr under de följande; men det vid en af kommissionslandtmätaren J. Kraft på Enhörnings föranstaltande år 1868 verkställd uppmätning af egendomens åker och äng befunnits, att vid arrendets början arealen utgjort, af åkern allenast 147 tunland 20,8 kappland samt af ängen 118 tunland 13,8 kappland, eller 22 tunland 11,2 kappland åker och 11 tunland 18,2 kappland äng mindre än uti annonsen, som legat till grund för auktionen, blifvit utfäst, det emellan parterna ingångna arrendeaftal alltså

Tidskrift för lagstiftning etc. 9:de årg. 27

s. 418 Sida 418 i årgången börjar härKopiera citering

måtte upphäfvas, och grefve Spens förpligtas att återtagaegendomen samt ersätta Enhörning icke allenast den förlust, han lidit derigenom att han varit i mistning af skilnaden emellan den uppgifna och verkliga arealen af åker och äng, utan ock kostnaden för Krafts ofvanberörda förrättning, hvilken kostnad uppgått till 245 riksdaler.

Grefve Spens genmälde å stämningen: Enhörning hade icke & auktion inropat arrenderätten till ifrågavarande egendom, utan aftalet derom slutades efter auktionen och oberoende af denna. Det angick således icke Enhörning hvilka underrättelser meddelats till auktionsspekulanternas kännedom. De i auktionskungörelserna intagna uppgifter hade dock grundats på en under åren 1853 och 1854 öfver Spens’ egendom Grensholmen med underlydande hemman upprättad karta och lemnats af dåvarande tillförordnade andre landtmätaren Dahlqvist, sedan han indelat åkern vid Rosendal till cirkulationsbruk. Hvad Enhörnings uppgift om ägoarealen angick, så vore denna oriktig och bestreds följaktligen. Lägenheten Framnäs. som i arrendekontraktet undantagits, hade inberäknats i den ägorymd, som uppgafs i auktionskungörelserna, i hvilka dessutom uttryckligen sagts att ägorna utgjorde »omkring» 170 tunland åker och 130 tunland äng. Härjemte företedde och åberopade Spens dels en af bemäkle Dahlqvist år 1862 upprättad karta med tillhörande beskrifning öfver åkerjordens vid Rosendal indelning till cirkulationsbruk; varande åkern deri upptagen till 167 tunland 25,1 kappland, dels ock en af Dahlqvist utgifven attest af innehåll, att Dahlqvist lemnat Spens den uppgift om ägoarealen, upptagande åkern till 167 tunland 25 kappland och ängen till 126 tunland 28,4 kappland, hvilken legat till grund för arrendekungörelserna; att om till den af landtmätaren Kraft såsom ängsmark upptagna ägorymd lades dels lägenheten Framnäs om 7 tunland 23,6 kappland, dels ock 4 tunland 8 kappland äng, som af Kraft oriktigt undantagits från beräkningen, olikheten i uppgifterna om ängsvidden blefve nästan ingen, samt att, i fråga om åkern, skilnaden emellan Krafts och Dahlqvists beräkningar berodde derpå, att åtskillig

s. 419 Sida 419 i årgången börjar härKopiera citering

ej odlad jord inom åkerskiftena, hvilken Enhörning enligt arrendekontraktet ålåge att odla, icke, såsom vederbort, hänförts till åker.

Sedan åtskilliga personer blifvit på Enhörnings begäran hörda såsom vittnen i saken, meddelade häradsrätten utslag den 25 Juli 1870: Ehuru, enligt den af Kraft verkställda ägomätning jemte de af honom, nämndemannen Nils Persson i Stensäter och förre rättaren Johan Rockström i målet afgifna vittnesberättelser, den till Rosendal brukade åker och äng utgjorde, åkern 163 tunland 14,8 kappland, deraf 7 tunland 22 kappland af Enhörning under arrendetiden uppodlats, och 8 tunland 4 kappland upptogos af afloppsgrafvar och mindre diken, och ängen 118 tunland 13,8 kappland, med afdrag af 3 tunland 15 kappland, hvilka vid ägomätningen oriktigt beräknats, — samt Enhörnings gjorda arrendeanbud, på grund hvaraf Rosendal till honom genom kontrakt den 28 Oktober 1862 af grefve Spens bortarrenderats på 15 år från ofvanberörda tillträdesdag, skett å auktionsdagen innan auktionen afslutats, så att Enhörnings erbjudande i detta hänseende och grefve Spens antagande deraf influtit i auktionsprotokollet, hvadan samma anbud finge antagas hafva föranledts af uppgiften i auktionskungörelsen ; — likväl och emedan Enhörning till sitt arrendeanbud och ingåendet sedermera med grefve Spens af arrendekontraktet den 28 Oktober 1862 måste anses hafva låtit sig bestämmas icke uteslutande af sagda uppgift i auktionskungörelsen, utan fast mer af den närmare kännedom om Rosendals åker och äng samt beskaffenhet i öfrigt, som Enhörning af skyldig omtanka för eget bästa ej kunnat underlåta att före arrendeanbudet och arrendeaftalets bringande till slutlig uppgörelse sig förskaffa, hvartill Enhörning haft särskild anledning af uppmaningen i auktionskungörelsen till hugade spekulanter att före auktionen på stället taga fullständig kännedom om egendomen; samt Enhörning jemväl ägt tillfälle att inhemta noggrannare kunskap om den i auktionskungörelsen omförmäkla cirkulationsindelning af åkern, hvaröfver kommissionslandtmätaren Dahlqvist år 1862 upprättat karta och be-

s. 420 Sida 420 i årgången börjar härKopiera citering

skrifning, upptagande, att i denna indelning ingått åkerjord till belopp af 167 tunland 25,1 kappland, inberäknadt afloppsgrafvar och mindre diken äfvensom inom åkerjorden belägna ouppodlade jordstycken; ty och som grefve Spens för uppgiften i auktionskungörelsen, att åkern vid Rosendal utgjorde omkring 170 tunland och ängen derstädes omkring 130 tunland, haft stöd af sistomförmälda landtmäterihandlingar och Dahlqvists den 14 Juni 1862 för kungörelsens utfärdande Spens lemnade uppgift om ängens areal till 126 tunland 28,4 kappland; samt olikheten emellan denna ägovidd och det af Kraft beräknade ängsområde antagligen hufvudsakligast uppkommit deraf, att i först berörda ängsareal jemväl upptagits lägenheten Framnäs, hvilken lägenhet Spens medgifvit hafva ingått i uppgiften uti auktionskungörelsen, fastän den förut varit af Spens till annan person på arrende upplåten; men den omständighet icke kunde äga något inflytande på saken, då vid auktionstillfället lägenhetens undantagande från arrendet genom uppläsande af det derom upprättade arrendekontrakt före utropet tillkännagifvits; alltså, enär i allt fall, — äfven om Enhörning ansåges hafva å auktionen inropat arrenderätten till Rosendals egendom, oaktadt, enligt auktionsprotokollet, annan person dervid gjort högsta anbudet, hvilket med klubbslag fästats, samt Enhörnings anbud sedermera gjorts och antagits utan sådan stadfästelse af auktionsförrättaren och således innefattat mera enskildt erbjudande, — det derefter emellan parterna upprättade arrendekontrakt, hvilket tillförbunde arrendatorn att fullkomligt uppodla de åkerskiften, som då icke voro till hela sin vidd odlade, icke innehölle någon bestämmelse eller utfästelse af Spens rörande den ägorymd af åker och äng, arrendekontraktet omfattade, hvadan Spens icke haft laglig förbindelse att vid Enhörnings tillträde af egendomen tillhandahålla denne åker och äng till viss areal; samt det förhållande, Enhörning åberopat till stöd för sin talan, följaktligen icke kunde utgöra lagligt skäl för upphäfvande af arrendekontraktet emellan parterna eller grundlägga rätt

s. 421 Sida 421 i årgången börjar härKopiera citering

till den omstämda ersättningen, pröfvade häradsrätten rättvist ogilla Enhörnings stämningspåståenden.

Enhörning fullföljde talan i Göta hofrätt, åberopade hvad förut anförts samt erinrade derjemte, att, då ägorymden varit angifven i auktionskungörelsen, det icke ansetts nödigt att derom intaga någon bestämmelse i kontraktet.

Hofrätten yttrade i dom den 10 Mars 1871: att då grefve Spens genom den i förutnämnda annons meddelade uppgift rörande vidden af egendomens åker och äng icke utfäst sig att tillhandahålla den blifvande arrendatorn åker och äng till viss rymd, samt hvarken det vid auktionen förda protokoll eller det på grund af samma protokoll emellan parterna upprättade arrendekontrakt innehölle någon bestämmelse i berörda hänseende, fastställdes det slut, hvartill häradsrätten kommit.

Enhörning sökte i underdånighet ändring.

Nedre revisionen (revisionssekreteraren Svedelius samt t. f. revisionssekreterarne Adlers, föredragande, och Lagergren) hemställde medelst underdånigt betänkande den 4 November 1871, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist gilla hofrättens dom; och då saken den 15 i nyssnämnde månad föredrogs inför Högsta Domstolen, bifölls betänkandet af de flesta ledamöterna ( justi tier åden Cramér, Carleson, Wretman och Bolin).

Justitieråden Södergren, Naumann och Huss yttrade : att, enär ifrågavarande, vid auktionen upplästa kungörelse innehåller, att egendomen utgjorde omkring 170 tunland i cirkulationsbruk indelad åker och 130 tunland äng, och upplyst vore, att egendomens ägorymd i åker och äng, då afdrag ej skedde för mindre diken och afloppsgrafvar samt inom åkerskiftena belägen, till odling afsedd och i cirkulationsindelningen inberäknad, ehuru vid arrendeaftalets ingående ännu ej odlad jord, äfvensom för lägenheten Framnäs, som enligt kontraktet från arrendet undantagits, i det närmaste uppginge till det i kungörelsen uppgifna ägobeloppet, justitieråden fastställde det slut, hvartill domstolarne kommit.

Kongl. Maj:ts dom är utgifven den 18 December 1871.