Naumanns tidskrift 1872 s. 471

Slagtaren J. Svensson i Jönköping, som varit förmyndare för Anna Stina Johansdotter, aflemnade, sedan hon blifvit myndig den 1 Januari 1865, under den 12 December 1868 till Anna Stina Johansdotters dåvarande man Johannes Jonsson redovisning för förmynderskåpet, hvilken redovisning, börjande med den 26 Januari 1858, upptog såsom myndlin-

s. 472 Sida 472 i årgången börjar härKopiera citering

gens behållning sistnämnde dag enligt skuldsedel 489: 14 och dessutom, bland andra, följande poster:

1859, Mars 19, kontant afbetalt enligt qvitto å

skuldsedeln.....................................204: 67.

1864, Oktober 3, kontant.....................100: —

1865, Januari 14, » ...................40: —

1866, Januari 10, » ...................28:57.

1867, Febr. 18, » ...................10: —

Ränta...........................................6: 69.

Summa rdr 389: 93 öre.

I stämning till rådstufvurätten i Jönköping yrkade Johannes Jonsson, att som Svensson underlåtit att vid omförmälde räkning foga verifikationer till ofvanberörde poster, Svensson måtte förpligtas till Jonsson utgifva nämnde belopp 389 rdr 93 öre jemte ränta derå, äfvensom 1 rdr 67 öre, hvilket belopp Svensson efter den 1 Januari 1865, då Anna Stina Johansdotter blef myndig, påfört henne såsom förmyndarearvode.

Svensson företedde:

a) en den 26 Januari 1858 upprättad redovisning öfver qvarlåtenskapen efter Anna Stina Johansdotters moder, hvilken redovisning utmärkte, att Anna Stina Johansdotters arfsandel utgjorde 439 rdr 6 sk. 87/s rst. rgd;

b) en af Svensson den 26 Januari 1858 till Anna Stina Johansdotter eller ordres utgifven skuldsedel å nyssberörde belopp jemte fem procent ränta från sagde dag; varande å skuldsedeln tecknadt, utom ränteafbetalningar, följande: »1859 den 19 Mars är å andra sidan stående kapital afbetalt 204 rdr 32 sk. rgs» ; och vidare: »betalt med ny skuldsedel aflemnad den 10 Januari 1866»;

c) en af Svensson den 10 Januari 1866 till Anna Stina Johansdotter utfärdad revers å hos honom innestående arfsmedel, bestående af 200 rdr rmt jemte fem procent ränta till betalning skedde, å hvilken revers funnos antecknade åtskilliga afbetalningar ; och anförde Svensson tillika, att Svensson enligt Anna Stina Johansdotters eget medgifvande

s. 473 Sida 473 i årgången börjar härKopiera citering

godtskrifvit sig omförmälda 204 rdr 67 öre såsom ersättning för den förlust, Svensson lidit derigenom att Anna Stina Johansdotter jemte en person, med hvilken hon vid den tiden ämnat ingå äktenskap, af Svensson inköpt och användt en gröda, utan att sedermera kunna erlägga köpeskillingen derför; att Anna Stina Johansdotter såsom liqvid för sina återstående arfsmedel bekommit reversen af den 10 Januari 1866, hvilken Svensson derefter så småningom infriat, samt att på grund af hvad sålunda anförts Svensson bestrede käromålet i allo.

Jonsson förklarade sig icke kunna godkänna de i redovisningen upptagne poster, enär beloppen icke kommit hans hustru till godo. Qvittenset å skuldsedeln den 26 Januari 1858 angående 204 rdr 67 öre vore icke underskrifvet af myndlingen, ehuru hon varit skrifkunning, och förtjenade således icke något afseende.

Anna Stina Johansdotter, hvilken i målet hördes utan att vara instämd, förnekade såväl att hon, på sätt Svensson förmält, medgifvit afräkning å hennes hos Svensson innestående arfsmedel för posten å 204 rdr 67 öre, som ock att hon bekommit öfriga i redovisnigen upptagna poster.

I målet hörda vittnen berättade:

Förre handlanden C. J. Carded: Vid ett tillfälle år 1865 hörde vittnet Svensson och Anna Stina Johansdotter i Svensson bostad i Jönköping träffa uppgörelse rörande de medel, Svensson såsom förmyndare för Anna Stina Johansdotter hade om händer, sålunda, att Svensson lemnade Anna Stina Johansdotter eu skuldsedel, som, efter hvad vittnet ville påminna sig, lydde å 200 rdr, och efter hvilkens mottagande Anna Stina Johansdotter erkände sig ej hafva mera att fordra af Svensson.

Johan A. Bolin i Göteborg: att vittnet och Anna Stina Johansdotter åren 1866 och 1867 samtidigt bott i samma hus i vestra förstaden i Jönköping, under hvilken tid vittnet sett henne innehafva omförmälde, för vittnet nu förevisade revers af den 10 Januari 1866 å 200 rdr med ränta och hört henne säga, att hon flera gångar under samma tid af Svensson bekommit penningar till belopp, som vittnet dock ej kunde

s. 474 Sida 474 i årgången börjar härKopiera citering

erinra sig, samt att, sedan vid ett tillfälle på hösten 1867 Anna Stina Johansdotter bedt vittnet se efter huru mycket som på reversen återstode oguldet, vittnet granskat reversen och funnit â densamma antecknade flera af betalningar, men icke erinrade sig deras sammanlagda belopp.

Pigan Clara Johansson, som tjenat hos Anna Stina Johansdotter frän hösten 1865, hade under de tvä senare åren af denna tid sett Anna Stina Johansdotter flere gånger erhålla penningar af Svensson.

Svensson yrkade: antingen att Anna Stina Johansdotter måtte ådömas edgång rörande hvad Jonsson förnekat att hon af Svensson bekommit, eller att Svensson måtte få med ed fästa riktigheten af förmyndareredovisningen.

Jonsson bestred Svenssons berörde yrkande och påstod bifall till käromålet, då efter hans förmenande Svensson icke styrkt sin redovisnings riktighet.

Rådstufvurätten yttrade medelst utslag den 25 Juli 1870: att enär, emot Jonssons bestridande, Svensson icke styrkt, att han till Anna Stina Johansdotter utbetalt eller annorledes lemnat godtgörelse för följande i förmyndareräkningen under nedanstående dagar henne påförda poster, nemligen under den 3 Oktober 1864 ett hundra riksdaler; den 14 Januari 1865 fyratio riksdaler; den 10 Januari 1866 tjugoåtta riksdaler 57 öre; den 18 Februari 1867 tio riksdaler och den 19 Mars 1859 två hundra fyra riksdaler 67 öre, eller att Svensson vore berättigad till det för tiden efter 1865-års början beräknade förmyndarearvode en rdr 67 öre; alltså förpligtades Svensson att till Jonsson emot qvitto genast utgifva sagde belopp jemte den ränta, Svensson å de fyra förstnämnda posterna sig tillgodofört, sex rdr 69 öre, eller tillhopa 391 rdr 60 öre tillika med sex procent årlig ränta å 204 rdr 67 öre från den 26 Januari 1860; å 101 rdr 88 öre från den 26 Januari 1865; å 42 rdr 48 öre från den 26 Januari 1866; å 30 rdr 36 öre från den 26 Januari 1867 och å 10 rdr 54 öre från den 26 Januari 1868, allt tills betalning komme att ske, dock med afdrag för bevillning å den del af räntan, som upplupit till den 1 Januari 1862.

s. 475 Sida 475 i årgången börjar härKopiera citering

Under åberopande af hvad i målet förekommit sökte Svensson ändring i Gröta hofrätt, som i dom den 3 Mars 1871 fann skäl ej hafva förekommit, ledande till ändring i rådstufvurättens utslag.

Svensson fullföljde underdånig talan.

Nedre revisionen (revisionssekreterarne von Segebaden, Svedelius och Fâhrœus, den förstnämnde föredragande) yttrade i underdånigt betänkande den 6 September 1871: Emedan i målet hörde vittnen intygat: förre handlanden C. J. Cardell, att vid ett tillfälle 1865 eller 1866, svarandens hustru Anna Stina Johansdotter med sökanden träffade den uppgörelse angående de medel, sökanden såsom förmyndare för henne omhänderhade, att sökanden till henne öfverlemnade en skuldsedel, som, efter hvad vittnet ville erinra sig, lydde å 200 rdr, och att Anna Stina Johansdotter efter emottagande deraf erkände sig icke hafva något mera att af sökanden fordra, samt Johan A. Bolin i Göteborg, att han under åren 1866 och 1867 sett Anna Stina Johansdotter innehafva en af sökanden den 10 Januari 1866 till henne utfärdad skuldsedel å 200 rdr jemte ränta, och att vid ett tillfälle 1867 hon anmodat vittnet efterse huru mycket å skuldsedeln, derå flere afbetalningar funnos antecknade, vore oguldet: tv och då härigenom half bevisning förekommit derom, att Anna Stina Johansdotter af sökanden erhållit godtgörelse för omstämde, i klandrade förmyndareräkningen uppförde utbetalningar, hemställde nedre revisionen i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte, med undanrödjande af hofrättens dom, ålägga sökanden att, om han förmådde inför rådstufvurätten med ed betyga, att Anna Stina Johansdotter, efter det hon uppnått myndig ålder, såsom full liqvid för de af sökanden för henne omhänderhafde förmyndaremedel emottagit ifrågavarande af sökanden den 10 Januari 1866 utfärdade, sedermera inlösta skuldsedel.

I följd häraf torde saken böra visas åter till rådstufvurätten, som skulle hafva att på anmälan densamma åter företaga samt meddela de för edgångens fullgörande nödiga föreskrifter äfvensom i öfrigt lagligen förfara.

s. 476 Sida 476 i årgången börjar härKopiera citering

Saken föredrogs den 25 September 1871 inför Högsta Domstolen, hvarvid justitierådet Strandberg fastställde hofrättens dom. :

Justitierådet Lagerstråle yttrade: »Med afseende å hvad i saken förekommit till stöd derför, att svarandens hustru Anna Stina Johansdotter redan, förr än hon med svaranden ingick äktenskap och sedan hon blifvit myndig, med sökanden uppgjort slutliqvid om sina arfsmedel och för då återstående delen deraf fått emottaga en af sökanden utgifven och af honom sedermera infriad skuldsedel, pröfvar jag skäligt, med ändring af domstolarnes beslut, förpligta sökanden Svensson att, om han gitter, inför rådstufvurätten med ed betyga, att han godtgjort Anna Stina Johansdotter de af honom, såsom hennes förmyndare, omhänderhafde medel utom i fråga om det belopp, sökanden i den af honom åberopade räkning i sådant afseende fört sig till last; blifvande till följd häraf saken visad åter till rådstufvurätten, som har att uppå anmälan bestämma dag för den sökanden nu ålagda ed samt med saken vidare lagligen förfara».

Justitierådet Olivecrona förenade sig med justitierådet Lagerstråle.

Justitierådet Rabe afgaf följande yttrande: »Enär sökanden, med företeende i hufvudskrift af ett den 10 Januari 1866 dateradt, af honom undertecknadt och till Anna Stina Johansdotter stäldt skuldebref å 200 rdr, invändt, att, sedan Anna Stina Johansdotter, som är född den 6 November 1829, blifvit, enligt Förordningen den 16 November 1863, myndig att sig och sin egendom sjelf råda och förestå, emellan sökanden och Anna Stina Johansdotter träffats uppgörelse angående hennes tillgodohafvande hos honom, hvarvid å detta, som Anna Stina Johansdotter medgifvit utgöra endast två hundra riksdaler, sökanden utfärdat berörde skuldebref; samt till stöd för sökandens omförmälda uppgifter förekommit, att två i saken hörde vittnen intygat: f. handlanden C. J. Gardell: att vid ett tillfälle 1865 eller 1866 Anna Stina Johansdotter med sökanden rörande de medel, han såsom förmyndare för henne omhänderhade, uppgjort sålunda, att sökan-

s. 477 Sida 477 i årgången börjar härKopiera citering

den lemnade Anna Stina Johansdotter en skuldsedel, som, efter hvad vittnet ville minnas, lydde â 200 rdr, efter livars emottagande Anna Stina Johansdotter erkände sig icke hafva mera att fordra af sökanden; och Johan A. Bolin från Göteborg: att han, hvilken åren 1866 och 1867 bott i samma hus som Anna Stina Johansdotter, under sagde tid sett henne innehafva ofvanbeskrifna, af sökanden förevista skuldebref; alltså pröfvar jag rättvist att, med upphäfvande af domstolarnes beslut, ålägga Anna Stina Johansdotter att, om hon gitter, inför rådstufvurätten med sjelf sins ed vita och betyga, att hon icke, sedan hon blifvit myndig och innan hon inträdt i äktenskap, af sökanden såsom fordringsbevis emottagit det af honom åberopade och företedda skuldebref å 200 rdr rmt samt dervid medgifvit sig då icke hafva att af sökanden fordra mer än sistnämnda belopp; i följd hvaraf saken visas åter till rådstufvurätten, som har att uppå anmälan densamma ånyo företaga och nödiga föreskrifter för edgångens fullgörande meddela samt vidare med målet lagligen förfara».

Justitierådet Naumann yttrade: »Då i mål af beskaffenhet som det förevarande, der mannen Johannes Jonsson är kärande, värjemålsed icke utan våda torde kunna åt hustrun Anna Stina Johansdotter anförtros, pröfvar jag skäligt uppdraga ed åt slagtaren Svensson och instämmer med justitierådet Lagerstråle».

Justitierådet Wretman instämde med justitierådet Lagerstråle.

Justitierådet Södergren förenade sig med justitierådet Strandberg.

Kongl. Maj:ts dom utgafs den 18 Oktober 1871.