Landtmäteriförrättning eller icke? Landtmäteri-instruktionen den 6 Augusti 1864.
16 januari 1872
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1872, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,6 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 478–480 i årgången 1872. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Nionde årgången, 1872 i litteraturen — s. 478–480 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredragning den 16 Januari 1872». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Brukspatronen Celsing anhöll hos landtmäteristyrelsen om granskning af en utaf t. f. förste landtmätaren 0. W. Hallström den 22 Augusti 1870 afgifven räkning för uppmätning m. m. af en del utaf ägorna till Pölsebo egendem.
Uti deröfver infordradt yttrande förmälde landtmäterifiskalen, att den begärda granskningen af räkningen syntes vara ändamålslös, då de göromål, som Hällström utfört, varit helt och hållet af så enskild natur, att han för desamma torde kunna betinga sig ersättning efter godtfinnande, samt det jemväl torde bero på Celsing att vägra utgifva större ersättning för de ifrågavarande göromålen än han funne skäligt.
Hällström anförde, att ifrågavarande förrättning verkstälts utan att han dertill erhållit något förordnande och varit i allo af enskild natur. Den hade endast afsett uppmätning, uträkning och indelning af en del ägor till Pölsebo egendom i och för försäljning af s. k. villor.
Genom beslut den 31 Oktober 1870 förklarade landtmäteristyrelsen sig så mycket mindre böra bifalla Celsings ansökning, som styrelsen af Hällströms yttrande i ärendet inhemtat att, i strid med 1 mom. i 9 § af Landtmäteriinstruktionen den 6 Augusti 1864, ifrågavarande förrättning blifvit verkställd utan förordnande af konungens befallningshafvande; men med afseende härå skulle handlingarna öfverlemnas till landtmäterifiskalen för den åtgärd, hvartill han kunde finna sig lagligen befogad.
I anledning häraf och som enligt landtmäterifiskalens åsigt Hällström låtit komma sig till last det tjenstefel, att han, i strid med nyssberörda författning, utan behörigt för-
s. 479 Sida 479 i årgången börjar här
ordnande verkställt landtmäteriförrättning, som afsett ägors uppmätning, uträkning och indelning, anhöll landtmäterifiskalen hos konungens befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län, att kronoåklagare mätte förordnas att vid vederbörlig domstol föra talan emot Hällström om ansvar enligt 25 kap. 17 § Strafflagen.
Ett sådant åtal anhängiggjordes af länsmannen J. E. Pillander vid Westra och Östra Hisings häradsrätt, hvarest Hällström genmälde, att han icke verkställt någon landtmäteriförrättning, utan blott lemnat sitt enskilda biträde till förvaltaren Gundberg å Pölsebo vid uppgörande af förslag för mindre ägostyckens indelning. Det åberopade stadgandet i landtmäteri-instruktionen förbjöde icke landtmätare att såsom enskild person lemna det biträde, som kunde äskas.
Ett i målet afhördt vittne ritaren Palm berättade, att han närvarit då förvaltaren Gundberg infunnit sig hos Hällström och begärt att denne måtte komma till Pölsebo för att efter Gundbergs anvisning utstaka gränsorna för några föreslagna villor samt derå uppgöra karta. Vid tillfället yttrade visserligen Gundberg något om kostnaden för sagde arbete, men något aftal i detta hänseende uppgjordes icke. Gundberg ifrågasatte icke behöfligheten af konungens befallningshafvandes förordnande och uppgaf ej heller att äskade biträdet kunde röra någon annans rätt än ägarens till Pölsebo. Vittnet hade åtföljt Hällström vid dennes första besök på Pölsebo, och dervid hade uppgjorts förslag till åtta stycken villor, hvarjemte karta deröfver upprättats; men några gode män hade icke tillstädesvarit, äfvensom icke heller något protokoll förts, utan hade tomternas areal antecknats å kartan.
Åklagaren erinrade, att då Hällströms räkning upprättats efter gällande landtmäteritaxa, hans arbete ock syntes böra anses såsom en landtmäteriförrättning.
Härtill genmälde Hällström, att då aftal om ersättningens belopp icke träffats, han, för att icke godtyckligt bestämma ersättningen, beräknat den efter landtmäteritaxan.
s. 480 Sida 480 i årgången börjar här
Häradsrätten yttrade i utslag den 19 Januari 1871: att emedan af skriftvexlingen hos landtmäteristyrelsen och vittnet Palms berättelse vore ostridigt, att hvarken ägaren till eller förvaltaren af Pölsebo hos konungens befallningshafvande sökt förordnande för Hällström att lemna tjenstebiträde, utan förvaltaren Gundberg enskildt hos Hällström begärt den handräckning, hvarom vore fråga; ty och som det biträde, Hällström lemnat Gundberg, i följd deraf varit af helt och hållet enskild natur och icke heller egt rum i den ordning, som för landtmäteriförrättningar vore föreskrifven; alltså och då det icke vore landtmätare förbjudet att i ärenden, som icke anginge tredje mans rätt, enskildt tillhandagå dem, som dem anlitade, fann häradsrätten, med stöd af stadganderna i 9 § 1 och 2 momenten af Landtmäteri-instruktionen samt 11 och 13 §§ i Skiftesstadgan den 9 November 1866, rättvist ogilla åtalet.
Landtmäterifiskalen besvärade sig i Gröta hofrätt, som i utslag den 28 Mars 1871 fann skäl icke hafva förekommit, ledande till ändring i häradsrättens utslag.
Underdånig talan fullföljdes; men vid målets föredragning den 16 Januari 1872 (i närvaro af justitieråden Qvensel, friherre Leuhusen, Naumann, Bolin, Habe, Dreijer och Olivecrona) fann Högsta Domstolen skäl icke vara anfördt, som kunde föranleda ändring i hofrättens öfverklagade utslag.