Angående laga domstol. Hofrätts underdåniga hemställan om tillåtelse att meddela bestämmelse i detta ämne i visst mål.
13 februari 1872
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1872, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,0 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 501–503 i årgången 1872. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Nionde årgången, 1872 i litteraturen — s. 501–503 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredrogs den 13 Februari 1872». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Bara häradsrätt, hvarest bryggaren Axel Richter i Malmö yrkade, att som ett par hemmansägaren Hans Åkesson i Mölleberga tillhöriga hästar en dag i Mars månad 1868 skenat å Stortorget i Malmö och dervid skadat en Richters häst, så att den, oaktadt erhållen läkarevård, till följd af skadan ljutit döden, Hans Åkesson måtte förpligtas ersätta Richter värdet af nämnde häst och godtgöra Richter hvad han till anskaffande af läkemedel och såsom läkarelön samt i öfrigt för hästens skötsel utgifvit, utlät sig, medelst utslag under år 1869: att enär den af Richter fordrade ersättningen skulle hafva sin grund i en förbrytelse, som blifvit i Malmö begången, häradsrätten funne, jemlikt 10 kap. 21 §
s. 502 Sida 502 i årgången börjar här
Rättegångsbalken, sig icke vara behörig att målet till pröfning upptaga.
Sedan rådstufvurätten i Malmö, hvarest Richter sedermera anhängiggjorde sin ofvanberörde talan, och der målet handlagts af rådstufvurättens brottmålsafdelning, medelst utslag den 25 Februari 1870, som vunnit laga kraft, yttrat, att då icke något påstående om ansvar utan endast om ersättning blifvit af Richter i målet framstäldt, rådstufvurätten ansåge, jemlikt 10 kap. 1 § Rättegångsbalken, sig icke vara behörig att målet pröfva; samt Richter uti ny, till nyssnämnde rådstufvurätts civilafdelning uttagen stämning mot Hans Åkesson framställt enahanda påståenden som här ofvan finnas anförda, förklarade rådstufvurätten genom utslag den 17 April 1871, att rådstufvurätten på grund af förut omförmälda, laga kraftvunna utslag den 25 Februari 1870 icke kunde med målet taga vidare befattning.
Öfver sistnämnde utslag besvärade sig Richter i hofrätten öfver Skåne och Blekinge; och emedan, så vidt handlingarne gåfve vid handen, Richter icke i målet lagt Hans Åkesson till last, att han genom någon straffbar åtgärd eller underlåtenhet varit vållande till uppgifna skadan, utan Richters väckta ersättningsanspråk syntes grundas endast å den omständighet, att Hans Åkesson vid ifrågavarande tillfälle var ägare till de hästar, af hvilka skadan föröfvades; ty och som vid sådant förhållande Bara häradsrätt, inom hvars domvärjo Hans Åkesson hade sitt hemvist, jemlikt 10 kap. 1 § Rättegångsbalken, vore, enligt hofrättens omdöme, den domstol, hvilken det tillkomme att Richters förevarande talan pröfva; men det utslag, hvarigenom samma häradsrätt förklarat sig obehörig att målet upptaga, ostridigt vunnit laga kraft, hemställde hofrätten i underdånig skrifvelse den 6 Oktober 1871, det hofrätten måtte tillåtas att, utan hinder af den laga kraft, som åkommit Bara häradsrätts anmärkta utslag, meddela bestämmande om laga domstol i målet.
Ärendet föredrogs den 13 Februari 1872 inför Högsta Domstolen (i närvaro af justitieråden Qvensel, Södergren, fri-
s. 503 Sida 503 i årgången börjar här
herre Leuhusen, Almqvist, Bolin, Olivecrona och Lagerstråle); och fann Högsta Domstolen skäligt till hofrättens underdåniga hemställan lemna bifall.