Försäljning eller löfte om försäljning ?
10 januari 1872
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1872, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 0,8 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 503–505 i årgången 1872. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Nionde årgången, 1872 i litteraturen — s. 503–505 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 10 Januari 1872»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Landtbrukarne Frans Lodén och C. J. le Grand uppgjorde den 21 Maj 1870 ett så lydande aftal:
»Emellan undertecknade är öfverenskommet att, i händelse jag C. le Grand kommer att köpa Kärrstorps egendom med underlydande hemman, så förbinder jag mig härmed att på herr F. Lodén transportera köpekontraktet om samma, oförändradt sådant jag kan erhålla det, hvaremot jag Fr. Lodén förbinder mig att betala till herr le Grand 3,000 rdr rmt, som herr le Grand äger bekomma af den först inflytande afbetalning å skogen. Sålunda öfverenskommet af Dörby den 21 Maj 1870.
Fr. Lodén. C. J. le Grand». (två vittnen).
Enligt köpekontrakt den 13 Juni 1870 köpte le Grand egendomen Kärrstorp med underlydande hemman af friherre A. C. Raab för 80,000 rdr rmt.
Lodén instämde derefter till Norra Möre häradsrätt le Grand med påstående att han, som vägrat fullgöra sitt i förutnämnda handling gjorda åtagande, måtte förpligtas öfverlåta berörda kontrakt å Lodén, mot det att le Grand bekomme 3,000 rdr rmt.
Le Grand bestred käromålet, enär berörde aftal icke, emot 1 kap. Jordabalken, kunde för kontrahenterna medföra förbindande verkan.
Häradsrätten utlät sig medelst utslag den 28 December 1870: att, då det vore ostridigt emellan parterna, att de uti
s. 504 Sida 504 i årgången börjar här
berörde skriftligen upprättade handling öfverenskommit, att le Grand, om han komme att köpa Kärrstorps egendom med underlydande hemman, skulle emot tre tusen riksdaler riksmynt till Lodén öfverlåta det kontrakt, som angående köpet blefve gjordt, och att le Grand den 13 Juni 1870 tillhandlat sig omförmälde fastigheter, förpligtade häradsrätten, med tillämpning af berörde öfverenskommelse, le Grand att emot tre tusen rdr rmt till Lodén öfverlåta berörde köpekontrakt.
Detta utslag innefattade nämndens åsigt, hvaremot domhafvanden yttrade: »Emedan ifrågavarande öfverenskommelse ej kan annorlunda betraktas än såsom ett le Grands löfte att framdeles med Lodén sluta köp om den ifrågakomne fastigheten, och slikt löfte lagligen ej medför förbindelse för löftesmannen, finner jag skäligt ogilla käromålet».
Le Grand vädjade till Gröta hofrätt, som i dom den 21 April 1871 yttrade: att emedan den till grund för stämningspåståendet åberopade öfverenskommelse endast innefattade ett löfte af le Grand att med Lodén sluta köp om ifrågavarande fastigheter, derest le Grand blefve ägare af dem, men le Grand icke kunde, emot sitt bestridande, tillförbindas att uppfylla samma löfte, pröfvade hofrätten, med upphäfvande af häradsrättens utslag, lagligt ogilla Lodéns stämningspåstående.
Lodén fullföljde underdånig talan.
Nedre revisionen (revisionssekreterarne Svedelius och Lilienberg, den sistnämnde föredragande, samt konstituerade revisionssekreteraren Lagergren) hemställde i underdånigt betänkande den 11 November 1871: att Kongl. Maj:t torde finna le Grand icke på grund af ifrågavarande, den 21 Maj 1870 upprättade handling, hvilken ej innefattade köpslut af den deri nämnda egendom, kunna, emot sitt bestridande, förpligtas att öfverlåta på Lodén det köpekontrakt om samma egendom, som emellan le Grand och friherre Raab upprättats, samt förthy pröfva rättvist fastställa det slut, hvari hofrätten stannat.
s. 505 Sida 505 i årgången börjar här
Saken föredrogs den 28 November 1871 inför Högsta Domstolen, hvars flesta ledamöter (justitieråden Qvensel, Dreijer, von Hofsten, Rabe och Lagerstråle) gillade det underdåniga betänkandet.
Justitierådet Almqvist yttrade: »Som svaranden efter min âsigt icke lagligen kan förpligtas att fullgöra sitt ifrågavarande, till sökanden gifna löfte, gillar jag det slut, som i det underdåniga betänkandet blifvit tillstyrkt».
Kongl. Maj:ts dom utgafs den 10 Januari 1872.