Skyldighet att återföra och uppsätta ett lusthus, som, utan fastighetsägarens medgifvande eller laga dom, blifvit bortfördt. Utsökningsbalkens I kap. 4 §. Strafflagens 10 kap. 20 §.
29 juli 1872
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1872, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,9 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 688–689 i årgången 1872. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Nionde årgången, 1872 i litteraturen — s. 688–689 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredrogs den 29 Juli 1872». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Byggmästaren J. P. Holmberg yrkade, efter stämning till Stockholms rådstufvurätt, att som portföljmakaren F. A. Clarberg den 9 Januari 1871 från en till Holmbergs fasta egendom n:o 9 vid Saltmätaregatan i Stockholm hörande trädgård låtit bortföra ett der befintligt, Holmberg tillhörigt lusthus, Clarberg måtte härför dömas till ansvar och förpligtas återställa lusthuset.
Rådstufvurätten yttrade i utslag den 18 April 1871: att enär Clarberg utan Holmbergs vetskap, förenämnda den 9 Januari på morgonen, låtit nedtaga och från den till Holmbergs omförmälda fastighet hörande inhägnade trädgård genom en utan Holmbergs samtycke uppbruten port bortföra ifrågavarande lusthus; men byggmästaren N. P. Bergström ostridigt varit ägare till lusthuset då det på hösten år 1869 flyttats till ifrågavarande, fabriksidkaren A. L. Rendahl då tillhöriga fastighet och uppstälts uti den dertill hörande trädgård; samt icke visadt blifvit, att Bergström derefter afhändt sig lusthuset förr, än han den 7 Januari 1871 försålt detsamma till Clarberg, som, på sätt ofvan förmäles, låtit lusthuset med den dertill hörande lösa grund från egendomen afhemta; alltså och då vid sådant förhållande den omständighet, att Holmberg, efter det lusthuset blifvit å berörda egendom uppstäldt, densamma inköpt, icke kunde för Holmberg medföra äganderätt jemväl till lusthuset, blef, med ogillande af Holmbergs påstående om lusthusets återställande, Clarberg, jemlikt 10 kap. 20 § Strafflagen, dömd att, för det han gripit konungens befallningshafvande i embetet och sjelf tagit sig rätt, böta 50 riksdaler.
s. 689 Sida 689 i årgången börjar här
Svea hofrätt, der parterna å ömse sidor anförde besvär, Holmberg deröfver att hans yrkande om lusthusets återställande blifvit ogilladt, förklarade, medelst utslag den 9 Januari 1872, sig icke hafva funnit skäl att i öfverklagade beslutet göra ändring.
Parterna fullföljde underdåniga besvär.
Målet föredrogs den 29 Juli 1872 inför Högsta Domstolen (i närvaro af justitieråden Carleson, Naumann, von Hofsten, Olivecrona, Lagerstråle, Strandberg och von Segebaden); och fann Högsta Domstolen Clarbergs besvär ej föranleda ändring i hofrättens utslag; men emedan, beträffande Holmbergs fullföljda talan, Clarberg utan Holmbergs tillstånd från dennes inhägnade trädgård bortfört omförmälda lusthus, samt Clarberg, hvars af honom föreburna, men af Holmberg bestridda äganderätt till lusthuset icke kan i detta mål komma under pröfning, är jemlikt 1 kap. 4 § Utsökningsbalken skyldig att det bortförda återställa, pröfvade Högsta Domstolen lagligt på det sätt ändra hofrättens utslag, att Clarberg förpligtades att ofördröjligen till Holmbergs trädgård återföra lusthuset samt derstädes uppsätta detsamma i lika godt skick, hvari det före afhemtningen befanns.