Naumanns tidskrift 1873 s. 249

Efter förordnande af justitiekanslern anställde advokatfiskalen Ture Arvid Billbergh vid Svea hofrätt åtal emot bergmästaren Adolf Fredrik Baer i anledning deraf att — efter det kommerskollegiet, till hvars pröfning blifvit öfverlemnadt ett af delägarne i Lindes och Ramsbergs bergslags malmöreskassa vid sammanträde den 20 Oktober 1863 fattadt beslut att ur nämnda kassa anslå ett belopp af 4,000 rdr såsom bidrag till kostnader för undersökning med anledning af väckt förslag om anläggande af jernväg emellan Frövi station och Fahlun genom nämnde bergslag, i skrifvelse till Baer den 27 Januari 1864 förklarat sig i ärendets dåvarande skick icke kunna lemna bifall till något användande af malmöreskassans medel för omförmälda ändamål, samt delägarne i kassan vid derefter hållen stämma den 29 Mars 1865, jemte det de af anförda skäl ansett sig böra vidhålla sitt förra beslut att till berörda undersökning lemna bidrag till belopp af 4,000 rdr, tillika, på sätt protokollet öfver stämman innehölle, föreskrifvit, det anmälan derom skulle göras hos kommerskollegiet — Baer underlåtit att, på sätt

s. 250 Sida 250 i årgången börjar härKopiera citering

ske bort, ånyo hänskjuta denna anslagsfråga till kommerskollegiet och dess yttrande afvakta, samt, fastän kommerskollegiet således icke haft tillfälle att yttra sig öfver senare stämmans beslut, än mindre densamma gillat, låtit, i strid jemväl med den ordning, Baer sjelf förmält sig dittills hafva iakttagit vid behandling af dylik fråga, beslutet komma till verkställighet genom utanordnande från kassan under påföljande fyra år af 4,000 rdr för förut omförmälda ändamål ; i anseende hvartill advokatfiskalen Billbergh yrkade, att Baer för hvad i omförmälda hänseende blifvit mot honom anmärkt måtte varda ådömdt det ansvar af böter, som kunde vara förenligt med grunderna i 25 kap, 17 och 21 §§ Strafflagen.

Sedan skriftvexlingen i målet afslutats, yttrade Hofrätten i utslag den 16 Augusti 1871: att enär det icke kunde på grund af gällande författningar anses hafva ålegat Baer att ofvanberörda fråga, rörande användande af malmöreskassans medel, till kommerskollegiets pröfning hänskjuta, och vid sådant förhållande den omständigheten att Baer underlåtit att, på sätt i följd af delägarnes i malmöreskassan vid stämma den 29 Mars 1865 fattade beslut ske bort, hos kommerskollegiet anmäla stämmans beslut att för ofvanomförmälda ändamål ur kassan anslå 4,000 rdr icke vore att till embetsfel hänföra, funne hofrätten åtalet icke kunna bifallas.

Om detta utslag förenade sig assessoren Munthe, vice häradshöfdingarne Böök, friherre Bennet och Selling; hvaremot hofrättsrådet Ramsay yttrade: »Som, jemlikt föreskrifterna i 61 § af gällande Grufvestadga, det blifvit åt bergsöfverstyrelsen uppdraget att hafva inseende och kontroll deröfver, att de redan bildade grufve- och mal möreskassorna, hvilka, ställda under förvaltning af bergmästaren och två utaf delägarne valda kassaföreståndare, blefvo till grufverörelsens understöd oförryckta bibehållna, samt för utöfvandet af berörda öfverinseende erfordras att de angående användandet af nämnde kassas medel fattade beslut varda kongl. kommerskollegiet meddelade, innan desamma verkställas; alltså och då det måste anses åligga vederbörande bergmästare

s. 251 Sida 251 i årgången börjar härKopiera citering

att, på sätt hitintills äfven i allmänhet lärer iakttagits, hos bergsöfverstyrelsen göra anmälan om de uti berörda afseende fattade beslut, anser jag väl bergmästaren Baers underlåtenhet, att i behörig tid hos kongl. kommerskollegiet anmäla ifrågavarande, af delägarne uti Lindes och Ramsbergs bergslags malmöreskassa fattade beslut, så mycket mera vara att till försummelse uti hans tjensteutöfning hänföra, som beslutet jemväl innefattat bestämmelse om sådan anmälan; men emedan icke visadt är, att bergmästaren Baer anordnat eller haft del i anordnandet af de medel, beslutet afser, likasom icke ens uppgifvet är, att ändamålet, hvartill medlen blifvit använda, varit för kassans bestämmelse främmande, finner jag likväl den försummelse i tjensteutöfningen, som bergmästaren Baer sålunda låtit komma sig till last, icke böra till någon ansvarspåföljd för honom föranleda».

T. f. advokatfiskalen E. Settergren fullföljde underdånig talan emot hofrättens utslag.

Målet föredrogs den 19 Mars 1872 inför Högsta Domstolen; och som, enligt 61 § af Grufvestadgan den 12 Januari 1855, förvaltningen af sådan grufvekassa, som den ifrågavavarande, tillkommer bergmästaren och tvenne af delägarne valde kassaföreståndare, och redogörelse öfver denna förvaltning skall årligen insändas till bergsöfverstyrelsen, under hvars inseende och kontroll denna förvaltning är ställd, men deremot hemställan till nämnda styrelse af särskild förvaltningsåtgärd icke finnes föreskrifven i annat fall än då fråga är om nedsättning uti grufägarnes årliga afgifter till kassan; alltså och då bergmästaren Baers dröjsmål att hos öfverstyrelsen göra anmälan om det på eget ansvar af grufvedelägarne fattade och af kassaförvaltningen i verket satta beslutet om medlens utbetalning ej utgör sådant embetsfel, hvarå ansvar skäligen följa må, funno Högsta Domstolens fleste ledamöter (justitieråden Qvensel, Cramer, Wretman och Huss') ej skäl att i hofrättens öfverklagade utslag ändring göra; hvarvid justitierådet Qvensel tillade att, efter hans omdöme, ändamålet med den vid detta tillfälle, i likhet med hvad förut skett, i fråga om större utbetalningar från kassan

s. 252 Sida 252 i årgången börjar härKopiera citering

hos öfverstyrelsen gjorda hemställan varit att på förhand vinna visshet att vid räkenskapens granskning utbetalningen skulle lemnas utan anmärkning, vid hvilket förhållande kommerskollegiets i målet åberopade beslut ock kunnat så uppfattas, att derigenom icke ovilkorligt förbud mot utbetalningen meddelades.

Justitieråden Södergren och Naumann förenade sig i det yttrande: att ehuru, såsom hofrätten åberopat, i förevarande mål icke vore fråga om ansvar för underlåtenhet att fullgöra sådant åliggande, som i gällande författningar varit bestämdt och föreskrifvet; likväl och som häraf, enligt justitierådens omdöme, icke finge dragas den följd, att bergmästaren Baer, som på grund af allmän författning, Grufvestadgan den 12 Januari 1855, hade embetspligt att deltaga i förvaltningen af ifrågavarande malmöreskassa, skulle vara saklös i den händelse, att han i samma befattning försummat sådan åtgärd, som i följd af de i sjelfva förvaltningen uppkomna förhållanden uppenbarligen måste finnas nödvändig såväl för iakttagande af de angående kassan beslutande delägarnes rätt, hvartill, bland annat, måste höra att besluten icke annorlunda än i enlighet med deras sanna lydelse verkställdes, som ock dertill, att icke bergsöfverstyrelsen, under hvars inseende och kontroll kassan var ställd, ginge i mistning af något genom delägarnes beslut i särskildt förehafdt ärende åt bemälde styrelse förbehållet tillfälle att denna vårdnad om kassan i samma ärende iakttaga; och i afseende härå förekomme, att sedan, i anledning af kommerskollegiets i skrifvelse till bergmästaren den 27 Januari 1864 tillkännagifna vägran af samtycke till kassadelägarnes hos kollegiet anmälda beslut att till undersökning för fråga om anläggning af en viss jernväg anslå af kassans medel ett belopp af 4,000 rdr, delägarne vid allmän bergslagsstämma den 29 Mars 1865, hvarvid bergmästaren Baer närvarit och protokollet underskrifvit, åter upptagit nämnde fråga samt på anförda grunder förklarat sig vidhålla det förra beslutet om sådan utgift och dervid gjort uttryckligt tillägg af det bestämmande, att anmälan härom skulle hos kommerskollegiet

s. 253 Sida 253 i årgången börjar härKopiera citering

göras, bergmästaren Baer underlåtit att bringa beslutet i denna sistnämnda del till verkställighet, så att kommerskollegiet icke förr, än genom de under senare år inkomna räkenskaper för kassan, erfarit, att utgiften varit besluten, men tillika, att densamma var verkställd af de personer, som, enligt föreskriften i grufvestadgan, vore valda att såsom kassaföreståndare jemte bergmästaren utöfva kassans förvaltning; alltså och emedan bergmästaren Baer i och för berörde, å embetets vägnar honom åliggande befattning med kassaförvaltningen, otvifvelaktigt varit den, på hvilken det skolat ankomma att verkställa de meddelanden till kommerskollegiet, som af angelägenheterna i kassaförvaltningen påkallades; och i förevarande särskilda fall, der bergmästarens embetspligt icke finge i verkställighet bero af de tvenne å kassadelägarnes sida valda kassaförvaltarnes vilja, bergmästaren icke tillkommit att låta denna pligtutöfning bestämmas af någon egen beräkning i frågan om eller i hvad mån den af kassadelägarne beslutna anmälan hos bergsöfverstyrelsen kunde eller borde der föranleda något förnyadt hindrande af den ånyo beslutna penningeutgiften, och det icke heller rimligen kunnat undfalla bergmästarens uppmärksamhet, att bergslagsstämmans beslut om ärendets anmälande hos kommerskollegiet måste afse en särskild åtgärd, till likhet med hvad för det förra beslutet om samma utgift iakttagits, icke blott det, att utgiften, sedan den blifvit verkställd, skulle i räkenskapen upptagas och dermed framdeles komma till kommerskollegiets kännedom, enär detta förhållande icke i någon mån kunde ankomma på bergslagsstämman att tillåta eller förhindra och således icke kunde göras till föremål för något särskildt beslut å stämman; ty funne justitieråden, att bergmästaren Baer i omfärmälda måtto felat i sin embetspligt, hvadan justitieråden, i förmågo af 25 kapitlet 17 § Strafflagen, pröfvade rättvist, med upphäfvande af hofrättens utslag, fälla bergmästaren Baer att böta två hundra riksdaler.

Justitierådet Carleson utlät sig: »Som, efter det bergmästaren Baer hos kommerskollegiet anmält och förordat

s. 254 Sida 254 i årgången börjar härKopiera citering

ett af delägare i Lindes och Ramsbergs bergslags malmöreskassa fattadt beslut att ur kassan lemna ett bidrag af 4,000 rdr till undersökning i afseende â föreslagen jernväg från Frövi till Fahlun, kommerskollegiet genom skrifvelse den 27 Januari 1864 förständigat bergmästaren att i frågans dåvarande skick kollegiet icke kunde till något användande af kassans medel för omförmälda ändamål lemna bifall; men berörda belopp det oaktadt blifvit för samma ändamål under nästföljande år ur kassan utbetaldt på grund af delägarnes den 29 Mars 1865 fattade beslut, som, först efter det utbetalningen ägt rum, blifvit, enligt beslutets innehåll, hos kommerskollegiet anmäldt; alltså och då, jemlikt 61 § Grufvestadgan den 12 Januari 1855, omförmälda kassa varit ställd under bergmästarens och tvenne af delägarne valda kassaföreståndares förvaltning, och Baer, i sin egenskap af bergmästare, om han än icke deltagit i medlens utbetalning, utan först genom kassaräkningarna erhållit kännedom om de af kassaföreståndarne tid efter annan verkställda utbetalningarna, i allt fall, genom underlåtenheten att till rättelse anmäla de, i strid med bergsöfverstyrelsens tillkännagifna åsigt, skedda utbetalningarna, visat försummelse i tjenstens utöfning, pröfvar jag rättvist att, med ändring af hofrättens utslag och i förmågo af 25 kap. 17 § Strafflagen, fälla bergmästaren Baer att böta två hundra riksdaler riksmynt».