På enskilda fordringsägares ansökan, och utan magistrats föregående beslut eller borgmästares hörande, förordnar hofrätt, på uppgifna skäl, särskild ordförande i magistrat att hålla auktion å fastighet, som tillhörde ett konkursbo i staden, och uppgöra
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1873, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 2,7 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 255–256 i årgången 1873. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, Rättegångsbalken. Inteckningsstadgan. Stämpelpappersförerd- ningen. Expeditionstaxan, nr 2 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 37 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Rättegångsbalken. Inteckningsstadgan. Stämpelpappersförerd- ningen. Expeditionstaxan, nr 2.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Tionde årgången, 1873 i litteraturen — s. 255–256 där är samma sidor som här.
- Dag: bandet skriver inte ut någon dag för avgörandet i det här referatet, och ingen har härletts.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Uti en till Göta hofrätt ingifven skrift anhöllo handlanden G. Blackstadius och Julie Blackstadius i Falkenberg, denna senare såsom fordningsägare i handlanden Blackstadii vid rådstufvurätten i nämnde stad anhängiga konkurs, att som magistratens ordförande, borgmästaren A. M. Lundberg, bevakat fordran i konkursen och sålunda vore jäfvig att förrätta dels en af magistraten, efter anhållan af sysslomännen i konkursen, till den 16 Januari 1872 utlyst auktion å konkursboets i staden belägna gård med tillhörande utmark och torfmåsse och dels liqviden om blifvande köpeskilling, hofrätten måtte förordna ojäfvig ordförande i magistraten att samma ärende behandla.
Med anledning häraf hade- hofrätten genom utslag den 9 i nyssnämnda månad förordnat rådmannen vice häradshöfdingen J. S. Eckhardt att i egenskap af särskild ordförande uti magistraten i laga ordning handlägga ifrågavarande ärende.
Häröfver anförde borgmästaren Lundberg i underdånighet besvär och yrkade: att, då nämnda förordnande, som sökts och meddelats utan hans kännedom, förnärmade hans rätt, detsamma måtte af Kongl. Maj:t undanrödjas.
Vidare yttrade han: att om förordnande för annan att handlägga ärendet skulle behöfvas, tillkomme meddelandet deraf icke hofrätten, utan magistraten, emedan ifrågavarande uppdrag vore af enskild natur, hvilket magistraten, såsom berättigad till inkomsten deraf, väl borde handlägga, men ej å embetetes vägnar, utan såsom kommissionär.
s. 256 Sida 256 i årgången börjar här
Sedan vederbörande blifvit öfver besvären hörda, och hofrätten i underdånigt utlåtande hemställt, att, om borgmästaren Lundberg ansåges behörig att i målet föra talan, Kongl. Maj:t dock täcktes finna, att, enär borgmästaren på grund af anmärkta förhållandet varit jäfvig, och magistraten utan honom ej domför, hofrätten, i enlighet med 13 kap. 3 § Rättegångsbalken kunnat och bordt på gjorda ansökningen förordna annan ordförande — föredrogs målet den 21 Augusti 1872 inför Högsta Domstolen, hvars flesta ledamöter (justitieråden Södergren, Carleson, Rabe, Lagerstråle, Huss och von Segebaden), med stöd af Kongl. Förklaringen den 22 Februari 1770, funno den af borgmästaren Lundberg förda klagan icke kunna till pröfning upptagas.
Justitierådet Naumann yttrade, att vid det förhållande, som i förevarande mål sig företer, justitierådet ansåg besvären böra till pröfning upptagas.
Anm. Sista punkten i Kongl. Maj:ts åberopade ytterligare nådiga förklaring öfver 17 kap. 12 § Rättegångsbalken, gifven den 22 Februari 1770, innehåller: «att emedan uppå domarens jäfvande icke någon hans egen, utan partens rätt beror, samt den domare icke annorlunda än för nog väldug kan anses, som genom egen klagan och besvär visar sin åtrå att komma åt saken; ty finne Vi det för en domare eller ledamot uti en af flera ledamöter bestående rätt vara ett otillständigt och lagstridigt rättegångssätt, att domaren sjelf må genom besvär söka ändring uti det rättens utslag, som honom för jäfvig ansett, utan är det enkannerligen partens rättighet, då han skäl dertill företer». — Rättegångsbalkens 13 kap. 1 §: «Nu vill kärande eller svarande jäfva domaren, göre det beskedeliga, och dôme domaren sjelf om det jäf.» Ibidem § 3: Pröfvasjäf lagligt emot häradshöfding eller borgmästare etc., förordne hofrätten etc.