Uppmätning och rörläggning af kyrkoval! m. m. Hörer pröfning af sådan förrättning till ägodelningsrätt eller icke!
14 augusti 1872
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1873, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,8 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 273–276 i årgången 1873. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, D) Byggningabalken. Fattigvårdsstadgan. Jagtstadgan. Skiftes- stadgan. Förordningar om sjösänkning, vattenverk, bergverk, eldskada, brandstod, pensionsinrättningar, tillverkning och för- säljning af bränvin m. fl, nr 3 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 40 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Byggningabalken. Fattigvårdsstadgan. Jagtstadgan. Skiftes- stadgan. Förordningar om sjösänkning, vattenverk, bergverk, eldskada, brandstod, pensionsinrättningar, tillverkning och för- säljning af bränvin m. fl, nr 3.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Tionde årgången, 1873 i litteraturen — s. 273–276 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredrogs den 14 Augusti 1872». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Under åberopande af vederbörligt kommunalstämmobeslut, anhöll apotekaren 0. H. Ström hos kon:s befallningshafvande i Norrbottens län om förordnande för landtmätare att rå- och rörlägga gränserna för Nedre Kalix kyrkovall i enlighet med fastställd behörig karta; och förordnades kommissionslandtmätaren P. A. Brännström att kyrkovallen uppmäta, å karta affatta samt rå- och rörlägga.
Kontraktsprosten 0. Wiklund, af domkapitlet i Hernösand förordnad att såsom ecklesiastikt ombud öfvervara förrättningen, ingick till kon:s befallningshafvande med en skrift, deri han, under åberopande af kyrkolagens 26 kap. 9 § samt : Tidskrift för lagstiftning etc. 10;de årg. 18
s. 274 Sida 274 i årgången börjar här
Kongl. Maj:ts nådiga bref af den 6 Maj 1817, anhöll, å embetets vägnar, att Brännström måtte förordnas att, i sammanhang med ofvanomförmälda förrättning, å förteckning upptaga de enskilda hus, magasiner och öfriga byggnader, som å nämnde kyrkovall voro uppförda i strid med gällande författningar. Denna skrift remitterades af kon:s befallningshafvande till Brännström för den åtgärd, som kunde på honom ankomma.
Vid förrättningens företagande tillkännagaf sockneombudet, att socknemännens mening endast vore att få de yttre gränserna för kyrkovallen efter fastställd afvittringskarta på marken utstakade och rörlagda, hvarföre någon uppmätning af de å kyrkovallen uppförda byggnader icke af socknemännen ansågs nödig. Förrättningsmannen meddelade ock det beslut, att någon åtgärd utöfver den begärda rå- och rörläggningen af kyrkovallen ej kunde eller borde ifrågakomma; och förklarade prosten .Wiklund, till följd häraf, sig tills vidare afstå från sina ofvanomförmälda yrkanden.
En år 1807 upprättad karta öfver kyrkoherdeboställets inägor företeddes; och som de gränser för kyrkovallen, som å samma karta funnas bestämda, antogos såsom riktiga af alla vederbörande, verkställdes med ledning deraf nödiga mätningar; hvarefter gränsernas utstakning och rörläggning verkställdes samt förrättningen afslutades med besvärshänvisning till Nedre-Kalix tingslags ägodelningsrätt.
Samtidigt härmed hade Brännström erhållit förordnande' att uppmäta, å karta affatta samt rå- och rörlägga en O. H. Ström tillhörig ägolott, liggande i sammanhang med kyrkovallen och prestebordets ägor i Neder-Kalix kyrkostad; och som vid förrättningens företagande lemnades obestridt, att ifrågavarande ägolott vore densamma som i beskrifningen till 1807-års karta förekom under namn af »Stråhlbergska tomten», samt gränserna för denna tomt vore å kartan bestämda, så verkställdes ägolottens utbrytning och rörläggning, hvarefter jemväl för denna förrättning besvärshänvisning lemnades till ägodelningsrätten.
s. 275 Sida 275 i årgången börjar här
Sedan besvärstiden tilländalupit utan att besvär blifvit anförda, anmäldes förrättningarna till fastställelse. Ägodelningsrätten företog frågan härom vid utlyst sammanträde, och der återupptog Wiklund samma yrkande, hvarom han i sin skrift till kon:s befallningshafvande gjort framställning.
Ägodelningsrätten yttrade i utslag den 20 Februari 1872: att enär ifrågavarande landtmäteriförrättningar, enligt vederbörandes ansökningar och landshöfdingeembetets förordnanden samt prosten Wiklunds till förrättningsprotokollet gjorda anförande, icke haft att vidare åtgöra, än att affatta och utstaka rålinierna dels för Neder-Kalix kyrkovall och dels för apotekaren Ströms ägande så kallade Stråhlbergska tomten, samt hvarken prosten Wiklund eller någon annan, sedan förrättningarna förklarats afslutade och besvärshänvisningar lemnats, mot förrättningarna anfört besvär, hvarigenom dessa vunnit laga kraft, pröfvade ägodelningsrätten, som icke kunde fästa något afseende å hvad prosten Wiklund vid rätten anfört såsom icke till saken hörande, rättvist fastställa de gjorda utstakningarna af gränserna för Neder-Kalix sockens kyrkovall och för apotekaren Ströms så kallade Stråhlbergska tomten, hvilket skulle, sedan ägodelningsrättens utslag vunnit laga kraft eller blifvit faststäldt, å kartan och handlingarna tecknas.
Prosten Wiklund, såsom ombud för domkapitlet i Hernösand, anförde underdåniga besvär och yrkade att ägodelningsrättens beslut måtte upphäfvas och ärendet visas åter till ägodelningsrätten för vissa uppgifna utredningar och närmare pröfningar.
I underdånigt betänkande den 31 Juli 1872 hemställde nedre revisionen (revisionssekreteraren Ryding, föredragande, samt konstituerade revisionssekreterarne Lagergren och Glimstedt): att enär ifrågavarande två förrättningar, med hvilka egentligen afsetts bestämmande af rätt rågång, icke lära hemfallit under ägodelningsrättens pröfning, Kongl. Maj:t måtte pröfva lagligt undanrödja såväl de af landtmätaren och gode männen vid förrättningarnas afslutande meddelade besvärshänvisningar som ägodelningsrättens öfverklagade utslag;
s. 276 Sida 276 i årgången börjar här
och torde parterna äga att, efter befogenhet, de af förrättningarna beroende tvistefrågor till behörig domstol instämma.
Målet föredrogs den 14 Augusti 1872 inför Högsta Domstolen (i närvaro af justitieråden Södergren, Almquist, Carleson, Naumann, Babe, Lagerstråle och von Segebaden); och enär ifrågavarande två förrättningar, såsom afseende bestämmandet af rätt rågång, icke, enligt Skiftesstadgan den 9 November 1866, skolat tillhöra ägodelningsrätts pröfning, fann Högsta Domstolen lagligt undanrödja såväl de af landtmätaren och gode männen vid förrättningarnas afslutande meddelade besvärshänvisningar som ägodelningsrättens öfverklagade utslag.