Angående stadgandet i 30 kap. 6 § Rättegångsbalken att »sätta borgen för sig sjelf eller träda i fängelse till sakens slut».
8 oktober 1872
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1873, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 0,7 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 277–279 i årgången 1873. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, Rättegångsbalken. Inteckningsstadgan. Stämpelpappersförerd- ningen. Expeditionstaxan, nr 3 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 42 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Rättegångsbalken. Inteckningsstadgan. Stämpelpappersförerd- ningen. Expeditionstaxan, nr 3.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Tionde årgången, 1873 i litteraturen — s. 277–279 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredrogs inför Högsta Domstolen den 8 Oktober 1872». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
I anledning af H. W. Münnichs hos Svea hofrätt framställda anhållan att få, i enlighet med 30 kap. 6 § Rättegångsbalken, utan afgift Kongl. Maj:ts pröfning hemställa hofrättens den 29 December 1871 gifna dom i sak emellan
s. 278 Sida 278 i årgången börjar här
Münnich, å ena, samt cigarrfabrikören C. F. Cartellieri, å andra sidan, angående redovisningsskyldighet, hade hofrätten genom revisionsutslag den 19 Januari 1872 i sådant hänseende föreskrifvit Münnich, bland annat, det honom ålåge att, till fullgörande af hofrättens dom, hos öfverståthållareembetets kansli eller i taka händer nedsätta ej mindre det Münnich till utgifvande åt vederparten ådömda belopp 500 rdr jemte fem procent årlig ränta derå från den 21 Januari 1871 och till den dag nedsättningen skedde, än äfven vederparten tillerkänd kostnadsersättning i saken hos Stockholms rådstufvurätt 30 rdr samt lösen för hofrättens dom 7 rdr 50 öre, samt att, derest Münnich härtill ej ägde penningar, silfver eller guld, eller tillgång att uppgifva i andra lösören eller i gods och jord på landet, eller hus och tomt i staden och han ej heller för hvad dömdt var kunde ställa full borgen, jemte borgen för kostnad och skada, honom ålåge att skaffa borgen för sig sjelf eller träda i fängelse till sakens slut; hvarjemte hofrätten stadgat, att hvad sålunda föreskrifvits borde fullgöras samt bevis derom till hofrätten ingifvas inom den tid, parterna hade att hos Kongl. Maj:t sig inställa, äfvensom att, om allt blifvit rätteligen fullgjordt, men icke eljest, Münnich ägde att innan klockan tolf den 27 nästpåföljde Februari i justitierevisionsexpeditionen ingifva sin underdåniga inlaga, den vederparten då hade att till besvarande emottaga.
Sedan Münnich, till fullgörande häraf, den 26 i sistnämnda månad till hofrätten ingifvit, jemte skrift, en af kontorsskrifvaren M. Meurling och kammarskrifvaren C. M. Th. Forsberg undertecknad löftesskrift, deri de ingått sådan borgen för Münnichs person, som, i brist af tillgång till præstandas fullgörande på annat sätt, funnes föreskrifven i 30 kap. 6 § Rättegångsbalken, äfvensom Münnich i berörda skrift erbjudit sig att, i händelse skälig anmärkning emot omförmälda borgen skulle förefinnas, träda i fängelse till sakens slut, meddelade hofrätten den 27 i samma månad det beslut: att som Münnich icke visat att hans omförmälde borgesmän kontorsskrifvaren Meurling och kammarskrifvaren Forsberg
s. 279 Sida 279 i årgången börjar här
voro vederhäftiga, och deras vederhäftighet icke vore för hofrätten känd, samt Münnich ej heller ingifvit bevis, att han trädt i häkte, och han således ej fullgjort allt hvad enligt hofrättens föreskrift honom ålegat iakttaga för att få underställa saken Kongl. Maj:ts nådiga pröfning, funne hofrätten det icke kunna tillåtas Münnich att saken hos Kongl. Maj:t fullfölja.
Münnich fullföljde underdåniga besvär, hvarjemte han, inom den derför bestämda tid, fullföljde sjelfva saken.
Målet föredrogs inför Högsta Domstolen den 8 Oktober 1872, och då Münnich inom den af hofrätten förelagda tid till hofrätten ingifvit borgen för sin person och derjemte erbjudit sig att, i fall nämnda borgen ej godkändes, träda i fängelse till sakens slut, funno Högsta Domstolens flesta ledamöter (justitieråden Qvensel, friherre Leuhusen, Wretman, Bolin, von llofsten och Oliveerona) att hofrätten icke bort förvägra Münnich att hos Kongl. Maj:t fullfölja talan mot hofrättens dom, hvadan bemälde ledamöter, med ändring af öfverklagade beslutet, förordnade, det nedre revisionen skulle äga att saken i vanlig ordning handlägga, derom parterna borde inför nedre revisionen förständigas.
Justitierådet Strandberg yttrade: »Jag finner väl, med hofrätten, den af Münnich hos hofrätten företedda borgen icke kunna godkännas; men emedan Münnich hos hofrätten förklarat, att, derest skälig anmärkning mot nämnde borgen förekomme, han vore villig träda i fängelse till sakens slut, finner jag den af hofrätten åberopade omständighet, att Münnich ej ingifvit bevis att han trädt i häkte, ej hafva utgjort laga skäl för hofrättens förklarande, att det icke kunde tillåtas Münnich att saken hos Kongl. Maj:t fullfölja; i följd hvaraf jag för min del, med undanrödjande af hofrättens berörda beslut, visar ärendet derutinnan åter till hofrätten, som har att dermed vidare lagligen förfara».