Angående ersättning för fredad skog enligt 101 § i stadgan om skiftesverket i riket. Frågan om slik ersättning föredragen för delägarne innan erforderlig häfdeförteckning blifvit upprättad. Sådan ersättningsfråga anhängiggjord efter klyfningsför-
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1873, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 0,8 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 286–290 i årgången 1873. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, D) Byggningabalken. Fattigvårdsstadgan. Jagtstadgan. Skiftes- stadgan. Förordningar om sjösänkning, vattenverk, bergverk, eldskada, brandstod, pensionsinrättningar, tillverkning och för- säljning af bränvin m. fl, nr 6 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 44 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Byggningabalken. Fattigvårdsstadgan. Jagtstadgan. Skiftes- stadgan. Förordningar om sjösänkning, vattenverk, bergverk, eldskada, brandstod, pensionsinrättningar, tillverkning och för- säljning af bränvin m. fl, nr 6.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Tionde årgången, 1873 i litteraturen — s. 286–290 där är samma sidor som här.
- Dag: bandet skriver inte ut någon dag för avgörandet i det här referatet, och ingen har härletts.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Emellan Nils Nilsson och Nils Andersson, såsom ägare, den förre af 10 öres- och den senare af 18 öres skatt i hemmanet Lerbodatorp, hvarå laga skifte förrättats år 1830 och faststälts den 25 Februari 1831, verkställde kommissionslandtmätaren C. A. Schyllander hemmansklyfning, som afslöts den 25 September 1868; men uppå besvär af Nils Andersson hade Jösse härads ägodelningsrätt, genom utslag den 24 Augusti 1869, af anförda skäl ålagt Schyllander att företaga ny mätning å ägorna samt derefter för öfrigt omgöra skiftesförrättningen i alla de delar, som, efter hvad i 53 § Skiftesstadgan vore föreskrifvet, borde till behandling företagas först efter det konceptkartan kommit i fullständigt skick. Förrättningen företogs derpå ånyo den 20 Juni 1870, och under förrättningen framställde Nils Nilsson begäran, att ståndskogsliqvid måtte upprättas, hvilket åter bestreds af dåmera aflidne Nils Anderssons sterbhusdelägare, under påstående, att ståndskogsliqvid hållits vid en år 1830 å hemmanet försiggången sämjedelning ; att Nils Nilssons företrä-
s. 287 Sida 287 i årgången börjar här
dare dervid erhållit skog att afverka, men försummat afhemta densamma inom den i liqviden bestämda tid; samt att Nils Nilsson nu icke hade någon vidare rätt till mera skog än som fanns på hans gamla skifte. Utan afseende härå yrkade likväl Nils Nilsson, att all skogen skulle räknas, emedan, då sämjedelningar icke vore gällande, ej heller ståndskogsliqvid, som vid sådana delningar uppgjordes, kunde vara mera gällande, utan borde skogen hafva varit ansedd såsom samfälld allt dittills. Förrättningsmännen beslutade och verkställde räkning å skogen, men förklarade, att någon skogsafbrukning icke finge ske förr än vid vederbörlig domstol blifvit utredt, huru med äganderätten till den af parterna omtvistade ståndskogen sig förhölle.
Derpå afslutades förrättningen den 29 Juni 1870, och. blef, efter det den vunnit laga kraft, af ägodelningsrätten till framtida efterrättelse fastställd den 28 December samma år.
Till 1871-års vinterting med Jösse härad yrkade Nils Nilsson efter stämning åläggande för Nils Anderssons sterbhusdelägare att utgifva den skog, Nils Nilsson efter den afslutade skiftesutbrytningen tillkomme; men genom utslag den 30 Juni samma år förklarade häradsrätten, att, då den instämda frågan vore af beskaffenhet att böra bedömas i annan ordning än efter stämning till domstol, häradsrätten funne sig ej vara behörig att saken till pröfning upptaga.
Nils Nilsson sökte då hos kon:s befallningshafvande i länet och erhöll, genom resolution den 8 September 1871, förordnande för Schyllander att verkställa ståndskogsliqvid emellan Nils Nilsson och Nils Anderssons sterbhusdelägare.
Vid denna förrättnings företagande invände sterbhusdelägarne, att det enligt 129 § Skiftesstadgan ålegat Nils Nilsson att, inom föreskrifven tid, hos ägodelningsrättens ordförande anmäla klander emot förrättningsmännens beslut den 29 Juni 1870, angående ståndskogen, och att, då han sådant uraktlåtit samt i stället, efter stämning till häradsrätten, väckt påstående om delaktighet i sterbhusdelägarnes stånd-
s. 288 Sida 288 i årgången börjar här
skog, oaktadt 124 § 6 mom. Skiftesstadgan tydligt innehölle att denna fråga tillhörde ägodelningsrätts pröfning, han, enligt sterbhusdelägarnes förmenande, förlorat all talan angående delaktighet i ståndskogen. De bestredo alltså, att någon laglig åtgärd kunde vidare vidtagas med en ersättningsfråga, som vid det förhållande, att hemmansklyfningen icke blifvit öfverklagad, vunnit laga kraft.
Förrättningsmännen afgåfvo häröfver utlåtande och förklarade af anförda orsaker, att ståndskogsliqvid borde upprättas, hvarefter ståndskogen fördelades emellan delägarne efter deras skattetal, och Nils Nilsson berättigades att inom tio år å utstakadt område afverka visst antal sågstockar, hustimmer m. m. Någon häfdeförteckning upprättades lika litet vid denna som vid de två föregående förrättningarna.
Sterbhusdelägarne anförde besvär hos ägodelningsrätten och yrkade, att dem måtte tillerkännas rätt till all den ståndskog, de vid hemmansklyfningen ägde.
Vid ägodelningsrättens sammanträde erkände Nils Nilsson, att år 1830 sämjedelning ägt rum emellan dåvarande ägare af Nils Nilssons lott enkan Marit Andersdotter samt ägaren af öfriga 18 öre skatt Olof Månsson, hvarjemte parterna ömsesidigt medgåfvo, att de ej brukat skogen gemensamt, utan hvar sin lott deri enligt sämjedelningen.
Ägodelningsrätten yttrade i utslag: att emedan ostridigt vore, att sämjedelning år 1830 skett å den till skiftelaget hörande skog, och att enligt sådan delning, lotterna brukat hvardera den andel af skogen, som dervid dem tillagts; samt Nils Nilsson genom det till skiftesmannens protokoll för den 25 September 1868, § 11, gjorda förklarande, att delägarna sjelfva sins emellan uppgjort ståndskogsliqvid, desto hellre finge anses hafva åtnöjt sig med den ståndskog, hvilken då till hans lott hörde, som Nils Nilsson icke öfverklagat skiftesförrättningen sådan den först verkställdes; funne ägodelningsrätten Nils Nilsson ej vara berättigad till någon andel i ståndskogen å sterbhusdelägarnes skifte, i följd hvaraf, med undanrödjande af öfverklagade ståndskogsliqviden, sterbhusdel-
s. 289 Sida 289 i årgången börjar här
ägarne förklarades äga att öfver samma skog ensamma förfoga.
Nils Nilsson sökte i underdånighet ändring.
Medelst underdånigt betänkande den 20 November 1872 hemställde nedre revisionen (revisionssekreterarne Wedberg och Ryding, den sistnämnde föredragande, samt konstituerade revisionssekreteraren Glimstedt): att enär, såsom ägodelningsrätten anmärkt, ägarne af ifrågavarande hemmansdel ostridigt, på grund af föregånget laga skifte och derefter upprättad sämjedelning, häfdat visssa andelar af skogen, samt vid detta förhållande ersättning för fredad skog enligt 101 § Skiftesstadgan skolat tillkomma den, som förlorat jord, hvarå sådan skog funnits, utan att för skogen erhålla fullt vederlag; men frågan om dylik ersättning ej bort, enligt 53 § i samma stadga, för delägarne föredragas innan erforderlig häfdeförteckning blifvit upprättad, Kongl. Maj:t, med undanrödjande af ägodelningsrättens utslag äfvensom förrättningsmännens i afseende på ståndskogsliqviden vidtagna åtgärder, måtte pröfva skäligt visa ärendet i denna del åter till skiftesmannen och gode män, som skulle dermed laglikmätigt vidare förfara utan annan ersättning till landtmätaren för ifrågavarande del af förrättningen, än den han för densamma i behörigt skick rätteligen bort åtnjuta.
Vid målets föredragning inför Högsta Domstolen den 29 i nyssnämnde månad gillades underdåniga betänkandet af Högsta Domstolens flesta ledamöter (justitieråden Södergren, Almqvist, Wretman och von Hofsten).
Justitieråden Cramér och Carleson yttrade: Enär, jemlikt 124 § Skiftesstadgan, till ägodelningsrätts upptagande och pröfning icke höra andra frågor om ståndskogsersättningar än sådana, som i sammanhang med skifte uppkommit och blifvit, i den ordning författningarna föreskrifva, utaf skiftesmannen och gode männen afgjorda, samt ägodelningsrätten följaktligen icke bort, på sätt som skett, ingå i pröfning af förevarande efter klyfningsförrättningens fastställelse anhängiggjorda ersättningsfråga, funno justitieråden lagligt att, Tidskrift för lagstiftning etc. 10:de årg. 19
s. 290 Sida 290 i årgången börjar här
med undanrödjande af ägodelningsrättens utslag, hanvisa parterna att sin ifrågavarande talan om ståndskogsersättning genom stämning til vederbörlig domstol anhängiggöra och utföra efter befogenhet.