Får stadgandet i Kongl. Förordningen den 6 Augusti 1864 derom, att afsöndrad jord skall vid besittningstidens slut till hemmanet återfalla utan ersättning eller lösen, tillämpas med tillbakaverkande kraft! Jemför årg. 1871 sid. 619 o. f.
26 november 1872
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1873, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,3 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 387–390 i årgången 1873. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, C) Jordabalken, nr 5 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 61 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Jordabalken, nr 5.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Tionde årgången, 1873 i litteraturen — s. 387–390 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom är utgifven den 26 November 1872»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Nämndemannen Ingemar Månsson i Fösingsmåla hade i stämning å tullinspektoren löjtnanten A. Sandstedt till 1871- års sommarting med Medelstads härad yrkat: att som uti en den 7 Maj 1821 upprättad handling, hvarigenom dåvarande ägåren af ‘/s mantal Beckasjögärde Per Nilsson till smeden G. Ekström emot köpeskilling af 500 riksdaler banko och viss årlig afgäld upplåtit på femtio år en till samma hemman hörande lägenhet, kallad Kullbergstorp, tillika stadgats, att när, efter besittningstidens utgång, lägenheten till hemmanet återfölle, hemmansägaren skulle till lägenhetens innehafvare återbetala den derför erlagda köpeskilling, Sandstedt, såsom nuvarande ägare af nämnde hemman, hvari inteckning, jemlikt K. Förordningen den 9 Nov. 1844, blifvit till säkerhet för de enligt kontraktet förvärfvade rättigheter den 17 Februari 1853 meddelad och sedermera behörigen förnyad, måtte förpligtas att till Månsson, — hvilken till säkerhet för 300 rdr rmt, som han enligt skuldebref den 18 Juni 1864 försträckt Ekström, fått omförmälda köpeafhandling på sig öfverlåten, med rättighet att ur berörda köpe-
s. 388 Sida 388 i årgången börjar här
skilling erhålla godtgörelse för sin fordran, — vid besittningstidens slut, då lägenheten skulle afträdas, utgifva förenämnda 500 rdr banko med 750 rdr rmt jemte ränta derå från afträdesdagen. •
Sandstedt bestred berörda yrkande. Såväl 1827-års Förordning angående hemmansklyfning och jordafsöndring som ock K. Förordningen i nämnda ämne af den 6 Augusti 1864 stadgade, att på viss tid afsöndrad lägenhet skall vid besittningstidens utgång återfalla till stamhemmanet utan ersättning eller lösen, ehvad förbehåll derom blifvit gjordt eller icke. Förbehållet i nämnde kontrakt vore således olagligt och derföre ogiltigt. Dessutom hade inteckningen sökts först sedan en annan än den, som upplåtit torplägenheten, blifvit ägare af hemmanet, och den fordran, som Ekström kunnat hafva på grund af kontraktet, var då långt förut preskriberad. Den enligt K. Förordningen den 9 November 1844 meddelade inteckningssäkerhet afsåg endast rättigheten att besitta torpet, ej penningefordran, •— i fråga hvarom K. Förordningen den 13 Juli 1818 gällde. Hemmanet hade af Sandstedts fångesman inropats på exsekutiv auktion. Det dervid tillgängliga, af vederbörande domare utfärdade gravationsbevis omförmälde icke någon på berörda torpkontrakt grundad penningeinteckning, och någon sådan anmäldes och bevakades ej heller af Ingemar Månsson vid auktionen, ehuru han redan då innehade kontraktet såsom pant.
Ingemar Månsson erinrade häremot, att de år 1821 rörande jordafsöndring gällande författningar medgåfvo förbehåll om återbetalning af köpeskilling för på viss tid upplåten lägenhet; att kontraktet vore behörigen intecknadt och således gällande jemväl mot annan än den som utgifvit det; samt att då tiden för upplåtelsen icke gått till ända när hemmanet exsekutivt försåldes, någon anmälan och bevakning af Ingemar Månssons på kontraktet grundade rätt icke varit erforderlig.
Häradsrätten yttrade i utslag den 21 Juli 1871: att enär K. Förordningen den 6 Augusti 1864, angående grunderna och vilkoren för jordafsöndring och hemmansklyfning.
s. 389 Sida 389 i årgången börjar här
i 11 § stadgade ovilkorligen, att lägenhet, som på viss tid blifvit från hemman afsöndrad, skulle vid besittningstidens slut utan lösen till hemmanet återfalla, ehvad förhehåll vid upplåtelsen derom kunde vara gjordt eller icke, pröfvade häradsrätten rättvist Ingemar Månssons i målet förda talan att ogilla.
Ingemar Månsson vädjade till hofrätten öfver Skåne och Blekinge samt yrkade, att då 1864-års K. Förordning ej kunde äga återverkande kraft på ifrågavarande redan år 1821 upprättade afhandling, till säkerhet för hvars innehåll i sin helhet laglig inteckning meddelats och behörigen förnyats, samt löseskillingen utgjorde ersättning för det å lägenheten nedlagda arbete, häradsrättens utslag måtte upphäfvas och stämningspåståendet vinna bifall.
Hofrätten gaf dom den 22 Mars 1872 af innehåll: att som det i K. Förordningen den 6 Augusti 1864 förekommande stadgande, att afsöndrad jord skall vid besittningstidens slut till hemmanet återfalla utan ersättning eller lösen, icke kunde å ifrågavarande, redan den 7 Maj 1821 gjorda upplåtelse äga tillbakaverkande kraft till befrielse för upplåtaren eller den med honom lika förbundne att, enligt det om upplåtelsen träffade aftal, återgälda hvad för den afsöndrade jorden uppburits; och till säkerhet för åberopade afhandlingen blifvit i Sandstedts förberörda hemman meddelad inteckning, hvars gällande kraft, så vidt visadt vore, icke blifvit undanröjd, i följd hvaraf Sandstedt med afseende å samma handling vore lika förbunden med den som handlingen utfärdat; samt afhandlingen uttryckligen innehölle, att, vid utgången af tiden för beståndet af den derigenom skedda afsöndring, den erlagda köpeskillingen skulle till lägenhetens innehafvare återgäldas; alltså och då den i handlingen stadgade besittningstid tilländagått och lägenheten, enligt Sandstedts medgifvande, till hemmanet återfallit, pröfvade hofrätten rättvist att, med upphäfvande af motvädjade utslaget, förpligta Sandstedt att till Ingemar Månsson som, på sätt ofvan förmälts, blifvit innehafvare af afhandlingen, genast
s. 390 Sida 390 i årgången börjar här
utgifva fordrade 750 rdr rmt jemte sex procent ränta derâ från den 7 Maj 1871 till dess betalning skedde.
Sandstedt sökte i underdånighet ändring. Utom hvad förut blifvit anfördt åberopade Sandstedt, att, då inteckningen för ifrågavarande kontrakt icke skett »inom laga tid» efter upplåtelsen, och hemmanet sedermera sålts exsekutivt samt ifrågavarande lösesumma icke tagits i beräkning vid den laga kraftvunna köpeskillingsliqviden, Sandstedt i följd häraf icke vore lika förbunden med den, som utfärdat upplåtelsehandlingen, hvadan Ingemar Månssons talan borde ogillas.
Medelst underdånigt betänkande den 5 Oktober 1872 hemställde nedre revisionen (revisionssekreterarne Svedelius, föredragande, och Lilienberg samt konstituerade revisionssekreteraren Glimstedt) att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist fastställa hofrättens dom; och detta betänkande blef af Högsta Domstolen gilladt vid sakens föredragning derstädes den 24 i samma månad (i närvaro af justitieråden Qvensel, Cramér, friherre Leuhusen, Bolin, von Hofsten, Olivecrona, och Strandberg').
Kongl. Maj:ts dom är utgifven den 26 November 1872.