Naumanns tidskrift 1873 s. 397

Skeppklareraren A. F. Georgii hade uti stämning till Stockholms rådstufvurätt å enkan Gustafva Nettelbladt yrkat: att då Georgii, som jemte A. L. Olson å ett af enkan Nettelbladts son Waldemar Nettelbladt den 14 Juli 1863 till Rob. Ljunglöf eller ordres utfärdadt skuldebref å 7,200 rdr med sex procent årlig ränta derå till dess betalning skedde, nämnda dag tecknat borgen, en för begge och begge för en, såsom för egen skuld för fullgörande af räntan å ofvanskrifna belopp under en tidrymd af tio år från omförmälda dag, på grund af denna borgen fullgjort de den 14 Juli 1869 och den 14 Juli 1870 förfallna räntebetalningar med 432 rdr för hvartdera året, men enkan Nettelbladt jemväl den 14 Juli 1863 å ifrågavarande skuldebref näst före Georgii och Olsons borgensförbindelse tecknat borgen såsom för egen

s. 398 Sida 398 i årgången börjar härKopiera citering

skuld för fullgörande af skuldebrefrets innehåll, det måtte enkan Nettelbladt på grund deraf förpligtas godtgöra Georgii omförmälda, af honom guldna räntebelopp med tillhopa 864 rdr jemte ränta.

Ifrågavarande förbindelse med derå tecknade borgensoch öfrige påskrifter, företedd i en af notarius publicus bestyrkt afskrift, hade följande lydelse: »Till herr Rob. Ljunglöf eller ordres betalar undertecknad en låntagen summa stor riksdaler 7,200 rmt jemte sex procent årlig ränta till betalning sker; på så sätt, att jag Vald. Nettelbladt förbinder mig i mån af mina tillgångar årligen afbetala, dock om omständigheterna sådant till föga eller ingen del skulle tillåta och sålunda reversinnehafvaren vid min mors frånfälle ännu ej blifvit »täckt» för sin ofvanskrifne fordran, herr Rob. Ljunglöf eller hans ordres härmed erkännes såsom rättmätige till det arf, jag vid min mors frånfälle äger uppbära. Stockholm den 14 Juli 1863.

Waldemar Nettelbladt.

För fullgörandet af ofvanstående förbindelse går undertecknad i full borgen såsom för egen skuld. Stockholm den 14 Juli 1863.

Gustafva Nettelbladt.

För fullgörandet af räntan å ofvanskrifna belopp under en tidrymd af tio år från dato, gå undertecknade en för begge och begge för en i full borgen såsom för egen skuld. Stockholm den 14 Juli 1863.

A. L. Olson. A. F. Georgii.

1864 Okt. 5. Ett års ränta betald med rdr 432 rmt.

Herr A. F. Georgii har denna dag till mig inbetalt ett belopp af 2,050 rdr rmt, utgörande full liqvid for den borgen, han jemte A. L. Olson tecknat för räntans inbetalande under tio år, till följd hvaraf jag, såsom utredningsman i herr Robert Ljunglöfs sterbhus, härigenom frikallar dessa löftesmän från vidare ansvar för berörda förbindelse, som således må anses fullgjord. Stockholm den 6 Juli 1870.

Per Samzelius».

s. 399 Sida 399 i årgången börjar härKopiera citering

Enkan Nettelbladt genmälde å stämningen: Gäldenären hade utfäst sig betala ifrågavarande skuld endast i mån af tillgångar, och omedelbart derpå hade han likasom förutsatt, att omständigheterne föga eller intet skulle sådant medgifva samt hänvisat till arfvet. Gäldenären vore ej pligtig infria förbindelsen förrän han sjelf funne sina ekonomiska omständigheter det medgifva, eller Georgii kunde sådant bevisa. Hon hade icke, såsom Georgii och Olson för räntebetalningen, ingått ovilkorlig borgen, utan de vilkor, som gäldenären betingat sig, vore äfven till hennes förmån gällande. Utöfver skuldförbindelsens förpligtelser finge och kunde ej borgensförbindelsen utsträckas. Dessutom och fastän borgen gällde såsom för egen skuld, hade Georgii utkräft ränta som förfallit till betalning för mer än tolf månader sedan, äfvensom han fordrat ränta på ränta. På grund häraf bestreds yrkandet.

Häremot erinrades af Georgii: Den frihet gäldenären i skuldsedeln förbehållit sig, att betala endast i mån af tillgångar, gällde endast kapitalet. Räntan hade han utfäst att årligen betala. Med den tolkning enkan Nettelbladt velat gifva åt sin borgen, skulle densamma vara nästan utan all betydelse. Den omförmälda preskriptionstiden af tolf månader gällde endast borgenär och löftesman emellan. Anmärkningen rörande fordrad ränta på ränta förtjenade intet afseende.

Rådstufvurätten yttrade i dom den 15 Maj 1871: att som enkan Nettelbladt medgifvit sig hafva på ifrågavarande af Waldemar Nettelbladt den 14 Juli 1863 till Rob. Ljunglöf eller ordres utfärdade skuldebref å 7,200 rdr och sex procent årlig ränta till skeende betalning nämnde dag tecknat borgen såsom för egen skuld för fullgörande af berörda förbindelses innehåll; alltså och ehuru skuldebrefvet, i hvilket Waldemar Nettelbladt förbundit sig, efter ordalydelsen, att i mån af sina tillgångar årligen afbetala, tillika innehölle att, om omständigheterna sådant till föga eller ingen del medgåfve, och sålunda skuldebrefvets innehafvare vid enkan Nettelbladts frånfälle icke skulle blifvit täckt för berörda

s. 400 Sida 400 i årgången börjar härKopiera citering

fordran, Robert Ljunglöf eller hans ordres erkändes såsom rättmätig till det arf, Waldemar Nettelbladt ägde att vid sin moders frånfälle uppbära; likväl och enär den af enkan Nettelbladt för berörda skuldebrefs innehåll ingångna borgen vore allmän och ovilkorlig. samt ostridigt vore, att Georgii, hvilken jemte A. L. Olson uti en äfven ofvanberörda den 14 Juli 1863 å skuldebrefvet näst efter enkan Nettelbladts borgen tecknad samt af Georgii och bemälde Olson gemensamt underskrifven förbindelse, en för begge och begge för en, såsom för egen skuld, borgat för fullgörande af räntan under tio år å det i skuldebrefvet förskrifna belopp, till Robert Ljunglöfs sterbhusdelägare inbetalt omstämda, den 14 Juli 1869 och den 14 Juli 1870 förfallna årsräntorna; ty blef, — utan afseende å hvad enkan Nettelbladt anfört såsom skäl för sin invändning, att den borgensansvarighet, hon sig åtagit, skulle först efter hennes död fullgöras, samt oberoende såväl deraf att skuldebrefvet icke blifvit af Georgii i hufvudskrift företedt som ock af den utaf enkan Nettelbladt jemväl föreburna omständighet att hon icke blifvit för den ränta, som den 14 Juli 1869 förfallit, af Georgii kräfd inom tolf månader derefter, — enkan Nettelbladt ålagdt att, för så vidt hennes ofvanberörda borgensförbindelse i öfrigt dertill föranledde, godtgöra Georgii de af honom till Robert Ljunglöfs sterbhus erlagda ifrågakomna räntor; men emedan enkan Nettelbladt samt Georgii och ofvanbemälde Olson med afseende å innehållet å deras omförmälda, å skuldebrefvet skrifna och samtidigt ingångna borgensförbindelse måste anses hafva åtagit sig gemensam ansvarighet för betalningen af den i skuldebrefvet utfästade ränta, samt enkan Nettelbladt till följd deraf ej kunde vara skyldig att godtgöra Georgii större del af de utaf honom för ifrågakomna två år utbetalda räntor, tillhopa 864 rdr, än på henne belöpte eller en tredjedel deraf; ty kunde Georgiis påstående icke i vidsträcktare mån bifallas, än att enkan Nettelbladt förpligtades att genast till Georgii utgifva en tredjedel af förenämnda belopp med 280 rdr jemte fem procent årlig ränta derå från stämningsdagen den 26 Mars 1871 till dess betalning följde.

s. 401 Sida 401 i årgången börjar härKopiera citering

Från detta beslut var en ledamot skiljaktig och yttrade: Alldenstund enkan Nettelbladt icke bestridt, att hon den 14 Juli 1863 tecknat borgen såsom för egen skuld för innehållet af en utaf Waldemar Nettelbladt samma dag till Rob. Ljunglöf eller ordres utgifven skuldsedel å 7,200 rdr rmt, jemte sex procent årlig ränta tills betalning skedde, deruti han förbundit sig att på så sätt gälda skulden, att han, i mån af sina tillgångar, årligen gjorde afbetalningar, samt Georgii, hvilken jemte A. L. Olson jemväl nämnde dag å skuldsedeln, näst efter enkan Nettelbladts borgenspåskrift, skriftligen tecknat borgen, en för begge och begge för en, såsom för egen skuld, för fullgörandet af räntan å ofvanskrifna belopp under en tidrymd af tio år från ofvanbemälde dag, medelst ett af utredningsmannen i Rob. Ljunglöfs sterbhus Per Samzelius å skuldsedeln tecknadt bevis styrkt, det han inbetalt ett belopp, som ansetts utgöra full liqvid för den borgen, han jemte A. L. Olson för räntans inbetalande ingått; fördenskull och emedan enkan Nettelbladt, hvilken i följd af sin borgenspåskrift måste anses skyldig till lika förpligtelser som gäldenären, icke visat att gäldenären varit urståndsatt att, såsom han sig åtagit, i mån af sina tillgångar å skulden göra afbetalningar, dertill jemväl räntan vore att hänföra, eller att enkan Nettelbladt eller gäldenären till skuldsedelns innehafvare betalt räntan för tiden från den 14 Juli 1868 till den 14 Juli 1870, hvarom nu vore fråga, samt det af enkan Nettelbladt åberopade stadgandet i 4 § af Kongl. Förordningen den 28 Juni 1798, att den, hvilken gått i borgen för betalningen af annans skuldebref såsom för sin egen skuld, men icke blifvit lagsökt inom tolf månader efter förfallodagen, skall vara för en sådan borgen fri, icke vore tillämpligt emellan löftesmän inbördes i fråga om enderas rätt att af de öfriga söka ersättning för hvad han utöfver sin andel i borgen efter löftesmännens antal måst till fordringsägaren utbetala; men deremot i betraktande af enkan Nettelbladts borgensförbindelse i förhållande till den af Georgii och Olson tecknade borgenspåskrift, den sistnämnda icke vore annor-

Tidskrift för lagstiftning etc. 10:de årg. 26

s. 402 Sida 402 i årgången börjar härKopiera citering

lunda att förstå, än att Georgii och Olson gemensamt med enkan Nettelbladt borgat för räntan, hvaraf följde att Georgii ej ägde rätt att af enkan Nettelbladt utfordra mera än en tredjedel af räntebeloppet; ty pröfvade denne ledamot skäligt instämma i det slut i målet, hvaruti rättens öfrige ledamöter stannat.

Parterna vädjade å ömse sidor till Svea hofrätt, som i dom den 16 Maj 1872 sig utlåtit: att som den borgen, enkan Nettelbladt tecknat å ifrågavarande af Waldemar Nettelbladt till Robert Ljunglöf eller ordres den 14 Juli 1863 utgifna förskrifning, hvarigenom Waldemar Nettelbladt förbundit sig att på det sätt gälda det deri upptagna kapital med ränta, att han i mån af sina tillgångar derå gjorde årliga afbetalningar, icke innefattade annan eller vidsträcktare förpligtelse för enkan Nettelbladt, än att ansvara för fullgörande af den utaf gäldenären sålunda åtagna förbindelse, samt följaktligen skyldighet för henne att gälda något af förskrifningens innehåll kunnat inträda först i den händelse, att Waldemar Nettelbladt, oaktadt hans tillgångar det medgifvit, underlåtit att å förbindelsen göra afbetalningar-, alltså och då Georgii icke visat att Waldemar Nettelbladt ägt tillgångar till gäldande af omstämda räntebelopp, funne hofrätten, med ändring af rådstufvurättens dom, den af Georgii mot enkan Nettelbladt i saken förda talan icke kunna bifallas.

Om denna dom förenade sig hofrättsrådet Ramsay, assessoren Böök och vice häradshöfdingen Selling, den sistnämnde föredragande.

Assessoren Munthe anförde: »Som enkan Nettelbladt genom den af henne å i fråga varande skuldebref tecknade borgen är, efter min uppfattning af samma handlingars innehåll och betydelse, lika med de begge öfrige löftesmännen ovilkorligen förbunden att, såsom för egen skuld, ansvara fordringsägaren för betalningen af omstämda, vid hvarje års slut, räknadt från skuldebrefvets dag, förfallna ränta; men den inbördes ansvarigheten löftesmännen emellan, enligt mitt omdöme bör, oberoende deraf, huruvida de gemensamt eller hvar för sig gått i borgen, bestämmas efter deras hufvudtal ;

s. 403 Sida 403 i årgången börjar härKopiera citering

alltså och då 4 § K. Förordningen den 28 Juni 1798 icke är på förhållandet emellan löftesmän tillämplig, samt enkan Nettelbladt icke ens uppgifvit att omförmälda ränta eller någon del deraf är af henne eller hufvudgäldenären erlagd, och följaktligen hennes invändningar om försuten tid för talans anställande och derom att skuldebrefvet ej blifvit företedt i hufvudskrift icke förtjena afseende, pröfvar jag rättvist gilla det slut, hivari rådstufvurätten stannat».

Hofrättsrådet Forssell yttrade: »Som det af Waldemar Nettelbladt den 14 Juli 1863 till Robert Ljunglöf eller ordres utfärdade skuldebref, för hvars fullgörande enkan Nettelbladt tecknat borgen såsom för egen skuld, icke kan annorlunda förstås, än att gäldenärens deri gjorda förbehåll om rätt för honom att få i mån af sina tillgångar göra årliga afbetalningar endast afser sjelfva kapitalet, men icke den årliga räntan, samt enkan Nettelbladt följaktligen är på grund af sin borgen förbunden att betala den årliga räntan å berörde skuld; alltså och då den af Georgii jemte annan person å skuldebrefvet tecknade borgen för samma ränta tillkommit först efter det enkan Nettelbladt skrifvit sin berörda löftesförbindelse, samt Georgii förty har rätt att af enkan Nettelbladt återfå allt hvad han till följd af samma borgen fått utbetala, pröfvar jag, som lika med rådstufvurätten ogillar enkan Nettelbladts invändning derom, att Georgii skulle hafva försutit laga tid för utkräfvande af den ränta, som förfallit den 14 Juli 1869, rättvist på det sätt ändra rådstufvurättens dom i sjelfva saken, att enkan Nettelbladt förpligtas emot qvitto till Georgii betala fordrade beloppet 864 rdr jemte fem procent årlig ränta derå från stämningsdagen den 26 Mars 1871 till dess betalning följer».

Under åberopande af livad han förut anfört, äfvensom den af hofrättsrådet Forsell uttalade särskilda mening, sökte Georgii i underdånighet ändring.

Nedre revisionen (revisionssekreterarne Svedelius, föredragande, och Lilienberg) afgaf den 12 Oktober 1872 underdånigt betänkande af följande innehåll: Som enkan Nettelbladt genom den af henne å skuldebrefvet tecknade borgen

s. 404 Sida 404 i årgången börjar härKopiera citering

iklädt sig förbindelse att såsom för egen skuld ansvara för betalning af den i skuldebrefvet förskrifna årliga ränta; samt Georgii, hvilken, först efter det berörde borgen blifvit af enkan Nettelbladt särskildt ingången, å skuldebrefvet tecknat ytterligare borgen för utfästa räntebetalningens fullgörande under viss tid, förty torde anses lagligen berättigad att för hvad han till följd af sin borgen finge utbetala erhålla godtgörelse af enkan Nettelbladt; alltså och då 4 § i Förordningen den 28 Juni 1798 icke vore i förevarande fall tillämplig, samt enkan Nettelbladt ej ens uppgifvit, att omstämda räntan eller någon del deraf blifvit af henne eller hufvudgäldenären erlagd, och följaktligen hennes invändningar om försuten tid för talans anställande och derom att skuldebrefvet ej blifvit i hufvudskrift företedt icke lära förtjena afseende, hemställde nedre revisisionen i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist att, med ändring af hofrättens dom, förpligta enkan Nettelbladt att mot qvitto till Georgii genast utgifva fordrade 864 rdr jemte fem procent ränta derå från stämningsdagen till dess betalning sker.

konstituerade revisionssekreteraren Glimstedt var i så måtto af skiljaktig mening, att, enär enkan Nettelbladt icke blifvit för det räntebelopp, som den 14 Juli 1869 till betalning förfallit, inom tolf månader derefter af Georgii lagsökt, revisionssekreteraren, jemlikt K. Förordningen den 28 Juni 1798, ansåg enkan Nettelbladt icke böra förpligtas att berörda belopp med ränta derå till Georgii utgifva.

Saken föredrogs den 24 Oktober 1872 inför Högsta Domstolen, hvars flesta ledamöter (justitieråden Qvensel, Cramér, friherre Leuhusen, Bolin och von Hof sten) fastställde hofrättens dom.

Justitieråden Olivecrona och Strandberg gillade den af konstituerade revisionssekreteraren Glimstedt yttrade särskilda mening.

Kongl. Maj:ts dom utgafs den 26 November 1872.