Tvist, huruvida skogstatens betjente äga rätt till beslagareandel för timmer, som olofligen afverkats å kronans eller öfriga under allmän uppsigt och vård stående skogar inom de Norrländska länen, och som af bemälde betjente tagits i beslag.
22 januari 1873
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1874, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,8 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 113–115 i årgången 1874. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, D) Byggningabalken. Fattigvårdsstadgan. Förordningen om all- mnänna skogarne. Jagtstadgan. Fiskeristadgan. skiftesstadgan. Förordningar om hemmansklyfning och jordafsöndringar, sjö- sänkning, vattenverk, bergverk, eldskada, brandstod, pensions- inrättningar, tillverkning och försäljning af bränvin. Kommunal-, nr 2 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 14 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Byggningabalken. Fattigvårdsstadgan. Förordningen om all- mnänna skogarne. Jagtstadgan. Fiskeristadgan. skiftesstadgan. Förordningar om hemmansklyfning och jordafsöndringar, sjö- sänkning, vattenverk, bergverk, eldskada, brandstod, pensions- inrättningar, tillverkning och försäljning af bränvin. Kommunal-, nr 2.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Elfte årgången, 1874 i litteraturen — s. 113–115 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 22 Januari 1873»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Skogsuppsyningsmännen J. Edholm och J. A. Löth instämde till Lycksele lappmarks häradsrätt jägmästaren R. Hedenberg med påstående, att Hedenberg måtte förpligtas till Edholm och Löth utbetala beslagareprocent, som borde dem tillkomma för å kronoskog olofligen afverkade skogseffekter, hvilka de tagit i beslag och Hedenberg derefter för kronans räkning försålt. . -
Häradsrätten utlät sig medelst utslag den 28 Januari 1871: att som af 42 § i K. Förordningen den 29 Juni 1866 angående hushållningen med de allmänna skogarne i riket.
Tidskrift för lagstiftning etc. ll:te årg. 8
s. 114 Sida 114 i årgången börjar här
jemförd med den i K. Brefvet den 24 September 1867 deröfver afgifna förklaring, äfvensom K. Brefven den 22 November 1867, uppenbart framginge, att, i fråga om anställande af åtal för skogsåverkan å såväl kronans som öfriga under allmän uppsigt och vård stående skogar inom de Norrländska länen samt • åverkadt virkes tagande i beslag, skogs-statens b etjente ägde i allo samma befogenhet och samma rätt till beslagareprocent som dess tjenstemän; alltså och då Hedenberg medgifvit, att vederparterne under patrulleringar inom deras bevakningsområden hvardera påträffat och med beslagsmärke försett ett tusen st. olofligen afverkade timmer, hvilka sedermera blifvit af Hedenberg försålde, samt att Edholm och Löth icke fått uppbära den derför erhållna beslagareprocent, blef, med stöd af åberopade lagrum, Hedenberg ålagdt att till Edholm och Löth utgifva hvad som, efter afdrag af auktions- och uppbördskostnader, i beslagareandel för ofvanberörde timmer influtit och Hedenberg tillgodokommit.
Hedenberg vädjade till Svea hofrätt, som enligt dom den 29 Februari 1872 fann, med stöd jemväl af 1 och 2 §§ i Kongl. Instruktionen för skogs- och jägeristaten i riket den 16 Mars 1838, icke skäl att i häradsrättens utslag göra ändring.
Underdånig talan fullföljdes af Hedenberg.
Nedre revisionen (revisionssekreteraren Lilienberg, föredragande, samt konstituerade revisionssekreteraren Glimstedt och tillförordnade revisionssekreteraren Welin) hemställde i underdånigt betänkande den 28 Augusti 1872, att Kongl. Maj:t matte pröfva rättvist att fastställa hofrättens dom.
Säken afgjordes i Högsta Domstolen den 18 December 1872, hvarvid justitieråden Almqvist och Huss funno, i öfverensstämmelse med hvad skogs-styrelsen yttrat, förevarande mål, såsom rörande parternes tjenst och dem deri tillkommande förmåner, jemlikt 10 kap. 26 § Rättegångsbalken, icke tillhöra domstols pröfning; hvaremot Högsta Domstolens öfrige ledamöter (justitieråden Cramer, Wretman, Naumann, “von Hofsten och Strandberg) förklarade sig anse ifrågava-
s. 115 Sida 115 i årgången börjar här
rande sak vara af beskaffenhet att tillhöra domstols upptagande.
Vid sålunda företagen pröfning af saken fastställde Högsta Domstolens flesta ledamöter hofrättens dom.
Justitierådet Strandberg yttrade: »Emedan, om än svaranderne må vara lagligen berättigade att åtnjuta beslagareprocent för ifrågavarande skogseffekter, den af svaranderne åberopade omständighet, att sökanden samma effekter för kronans räkning försålt, likväl icke efter mitt omdöme medför laga rätt för svaranderne att utkräfva beslagareprocent af sökanden; ty och då svaranderne icke heller i öfrigt ådagalagt något förhållande, på grund hvaraf en dylik rätt må anses dem tillkomma, pröfvar jag för min del rättvist, med ändring af domstolarnes beslut, svarandernes i saken instämda talan att ogilla».
Kongl. Maj:ts dom utgafs den 22 Januari 1873.