Jordafsöndring. K. Förordn ingen den 6 Augusti 1864 $ 11 tilllämplig eller icke!
22 januari 1873
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1874, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,3 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 115–119 i årgången 1874. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, D) Byggningabalken. Fattigvårdsstadgan. Förordningen om all- mnänna skogarne. Jagtstadgan. Fiskeristadgan. skiftesstadgan. Förordningar om hemmansklyfning och jordafsöndringar, sjö- sänkning, vattenverk, bergverk, eldskada, brandstod, pensions- inrättningar, tillverkning och försäljning af bränvin. Kommunal-, nr 3 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 15 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Byggningabalken. Fattigvårdsstadgan. Förordningen om all- mnänna skogarne. Jagtstadgan. Fiskeristadgan. skiftesstadgan. Förordningar om hemmansklyfning och jordafsöndringar, sjö- sänkning, vattenverk, bergverk, eldskada, brandstod, pensions- inrättningar, tillverkning och försäljning af bränvin. Kommunal-, nr 3.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Elfte årgången, 1874 i litteraturen — s. 115–119 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 22 Januari 1873»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Ägarne af hemmanet n:o 33 Westra Rödeby, Johannes Månsson och hans hustru Bengta Persdotter, uppläto genom kontrakt den 18 April 1811 till bagaren Karl Fredrik Genitz och kammarskrifvaren Adolf Fredrik Kullberg, deras hustrur, barn och arfvingar eller deras rättsinnehafvare, brukningsrätten till ett å södra delen af nämnda hemmans ägor beläget, till sina gränsor uppgifvet torp, mot vilkor, bland andra, att torpet finge begagnas i tjugo år, räknade från den 1 April 1811, emot en årlig afgift af 51 rdr 32 sk. banko; att såsom säkerhet för arrendeafgiftens utbetalande till hemmansägaren öfverlemnades ett kapital af 861 rdr 5 sk. 4 rst. banko, hvaraf årliga räntan skulle gå i qvittning emot be-
s. 116 Sida 116 i årgången börjar här
tingade arrendeafgiften; att nämnde kapitalbelopp äfvensom godtgörelse för odlingar och andra å torplägenheterna gjorda förbättringar skulle vid arrendetidens slut återbetalas af hemmans ägarne vid påföljd att arrendatorn eljest bibehölles vid brukningsrätten i ytterligare tjugo år, och att på enahanda sätt arrendet skulle fortfara, derest icke inom, hvart tjugonde år hemmansägaren till arrendatorn återgäldade omförmälde kapital och å torpet nedlagde förbättringar.
Ar 1869 stämde dåvarande ägaren af nämnda hemman Per Johan Holgersson till Östra häradsrätt pigan Elin Zachrisdotter, såsom innehafvare af sagde lägenhet, med påstående: att, som berörda kontrakt vore upprättadt i strid med gällande lag, Elin Zachrisdotter, med tillämpning af stadgandet i 1.1 § af K. Förordningen den 6 Augusti 1864, måtte varda ålagdt att till Per Johan Holgersson utan lösen afträda samma torplägenhet med derå uppförda byggnader och stängsel.
Elin Zachrisdotter påstod deremot i uttagen genstämning: att, som Per Johan Holgersson icke förvärfvat sagde hemman med bättre rätt än hans företrädare detsamma innehaft, Per Johan Holgerssons instämda talan måtte ogillas, eller ock, om Elin Zachrisdotter kunde tillförbindas lägenheten afträda, sådant finge tillåtas endast på de i kontraktet bestämda vilkor, att Per Johan Holgersson till henne återbetalade ofvanberörde 861 rdr 5 sk. 4 rst. banko och utgåfve godtgörelse för de å lägenheten nedlagde förbättringar.
I det köpebref, på grund af hvilket Per Johan Holgersson tillhandlat sig ifrågavarande hemman, förekom följande bestämmelse: »De å hemmanet varande jordafsöndringar eller arrenden förbehållas innehafvarne efter deras kontrakt, så vidt dessa äro med lag förenliga».
Häradsrätten yttrade enligt utslag den 14 April 1870: att genom afhandling den 18 April 1811 dåvarande ägarne af Per Johan Holgerssons hemman n:o 33 Vestra Rödeby, Johannes Månsson och Bengta Persdotter, på tjugo år till den 1 April 1831 under ofvan anmärkta vilkor till. Karl Fredrik Genitz och Adolf Fredrik Kullberg samt deras arfvingar och rättsinnehafvare bortstadt ifrågavarande torplägenhet,
s. 117 Sida 117 i årgången börjar här
och att densamma, sedan Genitz afstått sin rätt dertill åt Kullberg, efter åtskilliga öfverlåtelser kommit i Elin Zachrisdotters hand, utan att dock under tiden någon ägare af hemmanet, så vidt visadt vore, väckt anspråk på lägenhetens återvinnande; och emedan bestämmelserna i städjobrefvet den 18 April 1811, att giftostämman skulle räcka i ytterligare tjugo år, derest hemmansägaren vid besittningstidens slut icke fullgjorde för lägenhetens återvinnande stadgade vilkor, måste anses såsom ett emellan jordägare och städjotagare ingånget förnyadt aftal på enahanda grunder, berörda afhandling innehölle; ty och som, vid bedömandet af lagligheten utaf den sålunda senast skedda öfverlåtelsen, som inträffat den 1 April 1831, de stadganden, som K. Förordningen om vilkoren för hemmansklyfning och jordafsöndring den 19 December 1827 innehölle, måste lända till efterrättelse, samt i 2 kap. 6 § af berörde förordning vore stadgadt, att vid besittningstidens slut afsöndrad lägenhet skulle återfalla till hemmanet utan ersättning eller lösen, ehvad förbehåll vid upplåtelsen derom kunde vara gjordt eller icke; alltså och då besittningstiden i afseende å ifrågavarande lägenhet upphörde den 1 April 1871, pröfvade häradsrätten, i förmågo af 11 § i K. Förordningen angående grunderna och vilkoren för hemmansklyfning och jordafsöndring den 6 Augusti 1864, rättvist förpligta Elin Zachrisdotter att lägenheten i fråga utan lösen afträda, med rättighet likväl för henne att derifrån bortfl-ytta henne tillhörig åbyggnad eller stängsel, om jordägaren den oj lösa ville.
Elin Zachrisdotter vädjade till hofrätten öfver Skåne och Blekinge, som yttrade medelst dom den 17 Maj 1872: att emedan längsta tiden för arrendens och landbokontrakters bestånd, enligt K. Förordningen den 13 Juni 1800, blifvit bestämd till femtio år och denna tid i afseende å ifrågavarande, år 1811 gjorda upplåtelse redan vore tilländalupen, men genom ofvananmärkta kontrakt lägenhetens innehafvare blifvit berättigade att vid besittningstidens slut återfå det såsom säkerhet för arrendesumman till jordägaren öfverlemnade penningebelopp, 861 rdr 5 sk. 4 rst. banko, och Per
s. 118 Sida 118 i årgången börjar här
Johan Holgersson, på grund af hvad i saken förekommit, i fråga derom måste anses vara med upplåtaren lika forhunden; ty och dä det af häradsrätten åberopade stadgandet i K. Förordningen den 19 December 1827 och den 6 Augusti 1864 icke kunde â ifrågavarande, förut bestämda rättsförhållande äga tillbakaverkande kraft, pröfvade hofrätten, med ändring af häradsrättens utslag, rättvist på det sätt bifalla. Per Johan Holgerssons instämda talan, att Elin Zachrisdotter förpligtades att, fardagen efter det nyssnämnda belopp blifvit henne erbjudet eller betaldt, till Per Johan Holgersson lägenheten afträda, med rättighet för Elin Zachrisdotter att från lägenheten bortflytta henne tillhörig åbyggnad eller stängsel, om jordägaren den ej inlösa ville.
Om denna, dom förenade sig vice häradshöfdingarna von Sydow och Herslow samt hofrättsrådet Hagerman, hvaremot assessoren grefve Horn yttrade: »Emedan enligt K. Förordningen den 13 Juni 1800 längsta tid för beståndet af arrenden, som slutats om jord å landet, icke må sträckas utöfver femtio år; ty och som ifrågavarande torp på grund af åberopade kontraktet den 18 April 1811 innehafts utöfver femtio år; samt stadgandet uti omförmälda kontraktet, att hemmansägaren för torpet, då det skulle afträdas, ålåge utgifva stadgad lösen, desto mindre må tillämpas som ett slikt stadgande kunnat tillkomma endast för att omintetgöra den ovilkorliga bestämmelsen uti omförmälda författning, pröfvar jag för min del rättvist häradsrättens domslut att fastställa».
Per Johan Holgersson sökte i underdånighet ändring i hofrättens dom.
Nedre revisionen (revisionssekreteraren Östergren och konstituerade revisionssekreteraren Adlers) hemställde i underdånigt betänkande den 4 December 1872, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist fastställa hofrättens dom.
Föredraganden revisionssekreteraren Lilienberg yttrade: »Enär enligt ifrågavarande afhandling innehafvaren af den derigenom upplåtna lägenhet ej var skyldig afträda denna annorlunda än emot det belopp, 861 rdr 5 sk. 4 rst. banko, som enligt afhandlingen skulle öfverlemnas till jordägaren
s. 119 Sida 119 i årgången börjar här
till dennes säkerhet, och som jemväl enligt qvitto å afhandlingen af jordägaren uppburits; ty och då sökanden på grund af bestämmelserna vid det köp, hvarigenom han förvärfvat det hemman, från hvilket lägenheten upplåtits, måste anses lika förbunden med den, som upplåtelsen gjort, och det af sökanden åberopade stadgandet i K. Förordningen angående grunderna och vilkoren för hemmansklyfning och jordafsöndring den 6 Augusti 1864 icke torde vara tillämpligt uti förevarande tvist, hemställer jag i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist gilla det slut, hvari hofrätten stannat».
Saken föredrogs den 17 December 1872 hiför Högsta Domstolen (i närvaro af justitieråden Cramer, Almqvist, Wretman, Naumann, von Hofsten, Strandberg och Huss), hvarvid Högsta Domstolen biföll föredragandens särskilda mening.
Kongl. Maj:ts dom utgafs den 22 Januari 1873.