Naumanns tidskrift 1874 s. 119

Enligt vederbörligt förordnande och med biträde af gode män företog förste landtmätaren i Malmöhus län G. Gustafsson laga skifte å ägorna till 1/2 mantal Toarp n:0 2 i Oxie socken och härad.

Vid förrättningens början den 6 Augusti 1863 voro följande personer antecknade såsom delägare, nämligen Nils Nilsson för 135/512 mantal, Nils Månsson för 15/128 mantal, Hans Nilsson för 45/512 mantal, Nils Andersson för 1/96 mantal, Mårten Rasmusson för 7/960 mantal, och Ola Larsson för 1/220 mantal. Dessa delägare ingingo nämnde dag beträffande delningsgrunden skriftlig förening så, att Nils Anders-

s. 120 Sida 120 i årgången börjar härKopiera citering

son, Jöns Olsson och Märten Rasmusson skulle bibehålla sina genom öfverenskommelse bildade innehaf oförändrade; att Ola Larsson skulle erhålla, jemte sitt förra innehaf, dragontorpet och er annan omnämnd lägenhet under blifvande mantal inbegripna; att Nils Mårtensson skulle till sitt innehaf likaledes erhålla två omförmälda afsöndringsj ordar att inräknas under blifvande mantalet, samt att återstående ägorna, med undantag af en viss afsöndrad lägenhet, skulle delas efter taxering emellan Hans Nilsson och Nils Nilsson, med iakttagande att sistberörde lägenhet skulle inräknas till den eller de lotters mantal, som genom blifvande skifteslinie uppkomme utanför densamma; hvarefter rätta mantalet & alla lotterna skulle uträknas efter ågående ägotaxering.

Med tillämpning af dessa bestämmelser verkställdes sedermera förrättningen och afslutades samma dag den börjat. Förrättningen öfverklagades dock af Nils Mårtensson af anförda orsaker; och i utslag den 1 Mars 1864 yttrade Oxie härads ägodelningsrätt, att enär af handlingarne ej upplystes, att aflidne Jöns Nilssons och hans efterlemnade hustrus omyndiga döttrar Botildas och Elnas rätt blifvit vid klandrade skiftesförrättningen bevakad, helst deras förmyndare Nils Nilsson dervid haft sin egen rätt att påakta, — möjligen i strid med myndlingarnas, — blef, med ogillande af förrättningen, ärendet visadt åter till skiftesmannen.

Detta utslag vann laga kraft. Då förrättningen åter företogs den 4 Januari 1866, antecknades Nils Mårtensson såsom ägare af 15/256 mantal samt hans stjufdöttrar Elna och Botilda Jönsdotter, för hvilka Lars Persson i Toarp blifvit förordnad till god man, såsom ägare af tillsamman 15/256 mantal. I öfrigt var icke någon förändring beträffande delägarne eller hemmantalen. I fråga om delningsgrunden kunde vederbörande ej blifva öfverens. Nils Mårtensson och hans stjufdöttrars gode man Lars Persson yrkade att bekomma mark efter deras i protokollet antecknade hemmantal; hvaremot Nils Nilsson och Hans Nilsson påstodo att föreningen af den 6 Augusti 1863 skulle lända till efterrättelse samt Nils Mårtensson och hans stjufdöttrar bibehållas vid

s. 121 Sida 121 i årgången börjar härKopiera citering

deras innehaf och hemmantal, uträknade i öfverensstämmelse med samma förening. Och som detta var en jordatvist, beroende på köpeafhandlingarnes tydning, kunde förrättningen ej fortgå, utan hänvisades parterne att instämma talan till domstol, efter befogenhet. Berörde tvistighet hade uppkommit deraf, att i den afhandling af den 19 September 1857, hvarigenom till Jöns Nilsson och Kjerstin Persdotter försålts 15/128 mantal n:o 2 Toarp, stadgats såsom vilkor, att till detta hemman lades »jordegendomen söder om landsvägen».

Uti stänming å vederbörande till Oxie häradsrätt bade Nils Mårtensson och Lars Persson derpå yrkat, att ofvanberörda köpeafhandling måtte förklaras icke innefatta hinder för Nils Mårtensson, Kjerstin Persdotter samt Botilda och Elna Jönsdöttrar att för deras ägande 15/128 mantal erhålla så mycket af skifteslagets jord, som derpå i förhållande till hemmantalet belöpte.

Häradsrätten och hofrätten öfver Skane och Blekinge ogillade stämningspåståendet; men Kongl. Maj:t yttrade, i anledning af sökt ändring, medelst dom den 9 Mars 1869, att enär omstämda köpebrefvet uttryckligen innehölle, att till Jöns Nilsson och dennes hustru försåldes 15 128 mantal mo 2 Toarp, fann Kongl. Maj:t, med ändring af domstolarnes beslut, skäligt på det sätt bifalla käromålet, att den i berörda köpebref förekommande bestämmelse, att till förenämnda, försålda mantal lädes jordegendomen söder om landsvägen, förklarades icke utgöra hinder för Nils Mårtensson och Lars Persson, att vid laga skifte å 12 mantal mo 2 Toarp i ägorna dertill bekomma andel för 15 128 mantal, derest sådan rätt eljest kunde dem lagligen tillkomma.

Då förrättningen den 13 Maj 1869 åter företogs, voro emellan förenämnda delägare fortfarande skiljaktiga åsigter om delningsgrunden; och förrättningsmännen afgåfvo det utlåtande, att de till följd af Kongl. Maj:ts ofvan anmärkta dom icke kunde finna annat slut i tvistefrågan om delningsgrunden, än att den ifrågavarande delningen borde rättas emellan Nils Nilsson, Hans Nilsson, Nils Mårtensson samt Elna och Botilda Jönsdöttrar efter deras vid skiftets början

s. 122 Sida 122 i årgången börjar härKopiera citering

uppgifna hemmantal, desto hellre som det af Nils Nilsson såsom delningsgrund yrkade innehafvet syntes vara undanröjdt genom Kongl. Maj:ts dom.

Med detta utlåtande åtnöjdes ej Nils Nilsson, hvadan detsamma underställdes ägodelningsrättens pröfning. Vid ägodelningsrättens sammanträde företedde Nils Nilsson ett den 11 Juli 1857 upprättadt köpebref, hvarigenom Nils Olsson och hans hustru till Nils Nilsson och hans fästeqvinna försålt »en jordalycka, 35 tunnland, hvilka utgöra 15/64 mantal, liggande nordost om allmänna farvägen vid nordvestra sidan af Nils Olssons å mo 2 Toarp belägna skatterusthållshemman». Häraf syntes, förmälde Nils Nilsson, att han, redan innan Jöns Nilsson tillhandlat sig hemmansdelen söder om landsvägen, förvärfvat äganderätt till berörde 35 tunnland, vid hvilket förhållande hans rätt till dessa måste vara klar och ostridig, så att Jöns Nilssons rättsinnehafvare, för undfående af andel efter 15/128 mantal, i hvad fall som helst icke kunde på dessa 35 tunnland äga något giltigt anspråk.

Ägodelningsrätten yttrade i sitt utslag: att då bestämmelsen uti det af Nils Olsson och hans hustru för Jöns Nilsson och Kjerstin Persdotter den 19 September 1857 utfärdade köpebref å 15/128 mantal af n:o 2 Toarp, att dertill skulle läggas jordegendomen söder om vägen, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts anmärkta dom icke utgjorde hinder för Kjerstin Persdotter och hennes omyndiga barn, såsom innehafvare af Jöns Nilssons rätt, att erhålla jord efter det i köpekontraktet bestämda mantal, samt dessa således måste anses vara innehafvare af den areal uti ifrågavarande skiftes- Jag, som motsvarade förenämnda mantal, jemfördt med öfriga delägarnes hemmantal, fann ägodelningsrätten skäligt att, mod godkännande af landtmätarens och gode männens utlåtande, förklara, det skulle hemmantalet 15/128 mantal ligga till grund för bestämmande af Kjerstin Persdotters och hennes omyndiga barns andel uti ifrågavarande skifteslag.

Uppå Nils Nilssons anförda underdåniga besvär meddelades den 9 November 1869 Kongl. Maj:ts utslag af innehåll, att Kongl. Maj:t väl fann, att dess ofvan åberopade

s. 123 Sida 123 i årgången börjar härKopiera citering

dom, hvilken endast afsett rätta tydningen af den emellan Nils Olsson och Ingar Jonsdotter samt Jöns Nilsson och Kjerstin Persdotter upprättade köpeafhandling, icke innefattade bestämmelse i afseende på den delningsgrund, som vid ifrågavarande skifte borde följas, hvilken fråga måste afgöras i den ordning, författningarne om laga skiftes verkställighet stadgade; men emedan någon häfdeförteckning, oaktadt delägarne antagligen häfdade vissa ägor, icke blifvit af förrättningsmannen upprättad, samt frågan om delningsgrunden ej bort dessförinnan, enligt 53 § Skiftes stadgan, för delägarne föredragas; ty och som härtill komme åtskilliga andra i utslaget uppräknade felaktigheter och brister; pröfvade Kongl. Maj:t skäligt att, med undanrödjande af ägodelningsrättens öfverklagade utslag och förrättningsmännens åtgärder efter återförvisningen den 1 Mars 1864, visa ärendet åter till skiftesmannen och gode män, som skulle dermed laglikmätigt vidare förfara.

Den 3 Maj 1870 företogs förrättningen ånyo. Sedan häfdeförteckning upprättats och underskrifvits af alla närvarande delägare, förekom dem emellan åter tvist om delningsgrunden. Nils Mårtensson och Lars Persson yrkade, under åberopande af Kongl. Maj:ts dom den 9 Mars 1869, att hemmantalet, men-öfrige parter att ägoinnehafvet, sådant det vid skiftets början befunnits, skulle utgöra grunden för ägodelningen.

Skiftesmannen och gode männen yttrade i afgifvet utlåtande: att enär Kongl. Maj:t genom utslag den 9 November 1869 föreskrifvit, att frågan om delningsgrunden vid ifrågavararande förrättning skulle bestämmas i den ordning, författningarne om laga skiftes verkställighet stadgade, samt, med återförvisande af ärendet till skiftesmannen och gode män, undanröjt alla förut deri vidtagna åtgärder och fattade beslut, bland annat derföre, att häfdeförteckning icke varit upprättad, funne förrättningsmännen häri tydlig anledningvara för handen att, med tillämpning af föreskriften i 94 § af Stadgan om skiftesverket i riket den 9 November 1866, jemförd med K. Förordningen den 14 November 1766, angå-

s. 124 Sida 124 i årgången börjar härKopiera citering

12. Angående delningsgrunden vid laga skifte.

ende delningsgrunden för skiften i Skåne, bestämma hvar och en delägares innehaf såsom grund för den ifrågavarande skiftesåtgärden inom hemmanet 1. mantal n;o 2 Toarp.

Oxie härads ägodelningsrätt, hvars pröfning berörde utlåtande underställdes, fann, medelst utslag don 27 Juni 1870, skäligt godkänna detsamma, i följd hvaraf och med stöd af 69 § i Skiftesstadgan samt Kongl. Förordningen den 14 November 1766 delningsgrunden vid ifrågavarande skifte skulle vara delägarnes före skiftet ägande innehaf, sådant detsamma blifvit uti den uppgjorda och af parterna godkända häfdebeskrifningen upptaget.

Nils Mårtensson och Lars Persson sökte i underdånighet ändring. Enligt deras förmenande, vore 1766-års K. Förordning icke tillämplig på förevarande fråga. Kongl. Maj:ts dom den 9 Mars 1869 borde väl anses äga någon betydelse. Klaganderne yrkade följaktligen, att hvarje delägares mantal måtte förklaras utgöra den efter skiftes stadgan rätta, såväl i Skåne som öfriga delar af riket följda delningsgrund.

. Nedre revisionen (revisionssekreteraren Wedberg, konstituerade revisionssekreteraren Ryding, föredragande, och t. f. revisionssekreteraren Glimstedt) hemställde i underdånigt betänkande den 9 November 1870, att Kongl. Maj:t måtte finna klagandernas besvär icke föranleda ändring i ägodelningsrättens öfverklagade utslag.

Vid ärendets föredragning inför Högsta Domstolen den 17 i nyssnämnde månad (i närvaro af justitieråden Qvensel, Cramér, friherre Leuhusen, Almqvist, Bolin, Olivecrona och. Lagerstråle) bifölls det underdåniga betänkandet.

s. 125 Sida 125 i årgången börjar härKopiera citering

Angående syner och besigtningar på Jandet.