Angående förpantning af fastighet på nittio år. Jordabalkens 9 kap. K. F. d. 6 Augusti 1864. Inteckning för panteskillingen.
9 oktober 1873
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1874, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 0,8 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 137–141 i årgången 1874. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Elfte årgången, 1874 i litteraturen — s. 137–141 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 9 Oktober 1873»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Genom kontrakt af den 22 Februari 1833 upplät och förpantade Andor Berntsson och hans hustru på 90 år från den 25 påföljde Mars till deras inåg Peter Carlsson och hans hustru Maja Andersdotter af sitt ägande 1/4 mantal Osteröd ett utmarksstycke, Hasslehagen kalladt, »emot det att — såsom det i kontraktet heter — nämnde panthafvare hos mig såsom förpantningssumma insatt 500 rdr rg:s uti mitt ägande 1/4 mantal kronoskatte båtsmanshållshemman Österöd». Detta kontrakt öfverläts den 13 Juni 1834 af Peter Carlsson till Lars Olsson med enahanda rätt; hvarefter på grund af kontraktet inteckning i berörde hemman den 1 December sistnämnde
s. 138 Sida 138 i årgången börjar här
år meddelades till säkerhet för panteskillingen 500 rdr jemte öfrige vilkor.
Sedan inteckningen emellertid kommit att förfalla, sökte dåmera aflidne Lars Olssons sterbhusdelägare vid Lane häradsrätt den 25 Januari 1856 ny inteckning; öfver hvilken ansökning häradsrätten, efter det vederbörande blifvit hörde och upplysning vunnits att Andor Berntssons hustru vore afliden, den 10 nästpåföljde November meddelade det beslut, att då lägenheten Hasslehagen utgjorde pant för 500 rdr, som Peter Carlsson och hans hustru, emot erhållen besittningsrätt till samma lägenhet af Andor Berntsson, utgifvit, fann häradsrätten någon ytterligare panträtt genom inteckning i 1/4 mantal Österöd icke kunna emot Andor Berntssons och håns hustrus sterbhusdelägares bestridande meddelas; men då hustruns arfvingar voro lika förbundna med henne i afseende på ifrågavarande jordafsöndring, förklarade häradsrätten: att, sedan kontraktet af den 22 Februari 1833 blifvit ordagrannt infördt i häradsrättens inteckningsprotokoll för den 25 Januari 1856, denna åtgärd komme att medföra den kraft och verkan lag förmådde. Denna inteckning hade den 15 September 1865 blifvit förnyad.
Till 1871-års hösteting med Lane härad instämde dåvarande ägare af hemmanet Österöd innehafvarne af lägenheten Hasslehagen, hvilka då utgjordes af Lars Olssons son Olof Magnus Larsson och dennes moder, Lars Olssons enka, jemte hennes man i ett senare äktenskap Johannes Olsson, samt yrkade åläggande för dem att lägenheten den 14 Mars 1873 afträda. Såsom skäl för berörda yrkande anfördes: att förste pantinnehafvaren Peter Carlsson till annan person afstått sin panträtt, utan att kungöra pantägaren, hvilken icke heller dertill lemnat samtycke; att afsöndrade lägenheten, i strid med 1827 och 1864-årens K. Förordningar, angående grunderna och vilkoren för hemmansklyfning och jordafsöndring, utgjorde mer än 1/10 af stamhemmanet och vore upplåten på längre tid än femtio år; samt att viss årlig afgäld icke i vederbörlig ordning vore bestämd; dock medgåfvo käranderne att såsom skälig lösen för lägenheten vid af-
s. 139 Sida 139 i årgången börjar här
trädet utgifva den pantskilling, lägenhetsinnehafvarne kunde visa sig hafva betalt. Om stämningspåståendet icke på dessa grunder kunde vinna bifall, yrkade käranderne, såsom Andor Berntssons rättsinnehafvare, att, jemlikt 9 kap. 6 och 9 §§ Jordabalken, få lägenheten till.sig lösa.
Olof Magnus Larsson bestred att afträda lägenheten, enär han i följd af arfsrätt vore rätt innehafvare deraf; men Johannes Olsson, å egna och hustruns vägnar, medgaf att emot återbekommande af hvad de för lägenheten utbetalt, eller 357 rdr, densamma efter åtnjuten fardag afträda.
Häradsrätten yttrade i utslag den 4 Mars 1872: att af häradsrättens inteckningsprotokoll den 16 September 1856, under n:o 5, inhemtades, att ej mindre Andor Berntsson för egen del och såsom förmyndare för sina omyndiga barn, än äfven hans aflidna hustrus öfriga sterbhusdelägare blifvit hörda och haft tillfälle att förklara sig öfver Lars Olssons sterbhusdelägares ansökning om inteckning uti 1/4 mantal Österöd till säkerhet för ifrågavarande förpantningskontrakt; att desse förklarande, till bestridande af ansökningen, icke åberopat annat skäl, än att lägenheten Hasslehagen blifvit på nittio år afsöndrad från berörda hemman; samt att häradsrätten, utan afseende å denna invändning, bifallit den sökta inteckningen; och enär Lars Olsson, hans enka Anna Stina Persdotter och son Olof Magnus Larsson, efter det inteckning redan den 21 Juni 1834 blifvit sökt och den 1 December samma år meddelad uti 1/4 mantal Österöd till säkerhet för den i kontraktet bestämda förpantnings summan 500 rdr, jemte de i öfrigt i kontraktet bestämda vilkoren, sutit i oklandrad besittning af lägenheten, hvaraf följde, att Andor Berntsson godkänt kontraktets öfverlåtelse å Lars Olsson; samt käranderna, vid det förhållande att kontraktet vore behörigen intecknadt, icke kunde hafva åtkommit hemmanet med bättre rätt än Andor Berntsson och hans hustru det ägt; enår det af käranderna styrkta förhållandet att lägenheten innehölle i ägorymd mera än en tiondedel af stamhemanets hela vidd, emot 18 § i K. Förordningen den 6 Augusti 1864, icke kunde leda till annan påföljd än rättelse och jemkning till öfverensstäm-
s. 140 Sida 140 i årgången börjar här
melse med de vilkor, som i åberopade författningen fannes i detta hänseende stadgade, emot skadestånd till den, som deraf blefve lidande, men hvarom nu likväl icke vore fråga; enär den omständigheten, att lägenheten blifvit på längre tid än femtio år upplåten, destomindre för närvarande kunde leda till skyldighet för Olof Magnus Larsson och hans medparter att lägenheten afträda, som nämnde tid af femtio år ännu icke förflutit ; och enär uraktlåtenheten att stadga afgäld för lägenheten till stamhemmanet ej heller kunde till dylik påföljd, utan endast till rättelse föranleda; alltså och då åberopade 9 kapitlet 6 och 9 §§ Jordabalken icke vore på ifrågavarande jordafsöndring tillämplige emot hvad 11 § i K. Förordningen den 6 Augusti 1864 innehölle, blef käromålet ogilladt.
Hemmanets ägare fullföljde, efter erlagdt vad, talan i Göta hofrätt, som i saken gaf dom den 10 Januari 1873 af följande innehåll: Emedan Andor Berntsson icke, så vidt visadt vore, lemnat lägenhetens förste innehafvare Peter Carlsson tillstånd att lägenheten på Lars Olsson öfverlåta eller sedermera godkänt öfverlåtelsen, pröfvade hofrätten, jemlikt 2 kap. 6 § i K. Förordningen den 6 Augusti 1864, lagligt att, med upphäfvande af häradsrättens utslag, förpligta Olof Magnus Larsson, Johannes Olsson och Anna Stina Persdotter att mot skälig lösen lägenheten till käranderna afträda fardagen näst efter den Thomedag, som först infölle sedan löseskillingen blifvit till beloppet bestämd, hvilket, i brist af åsämjande, skulle ske genom gode män, utsedda en å hvardera sidan eller, om någondera tredskades, af vederbörande exsekutor i den tredskandes ställe, med skyldighet för de sålunda utsedde att, i händelse af skiljaktiga meningar, tillkalla en tredje god man; men derest antingen käranderna eller deras vederparter ej kunde om val af god man sig förena, eller om emellan de två gode män, som först blefvo utsedde, tvist yppades om hvem till tredje god man skulle väljas, borde valrätten utöfvas af vederbörande exsekutor, och ägde den af parterna, som icke åtnöjdes med gode männens beslut, att detsamma klandra genom stämning senast
s. 141 Sida 141 i årgången börjar här
till det ting, som i Lane härad infölle tre månader'efter beslutets meddelande.
Olof Magnus Larsson sökte i underdånighet ändring, under åberopande af ett utaf två personer såsom vittnen undertecknadt, den 21 Augusti 1834 af Andor Berntsson utgifvet bevis att han samma dag erhållit del af Lars Olssons ansökning om inteckning uti 1 4 mantal Österöd till säkerhet för förpantningskontraktet om ifrågavarande lägenhet samt bekommit afskrift af häradsrättens protokollsutdrag beträffande inteckningsansökningen. Och då Andor Berntsson följaktligen antingen lemnat samtycke till den derefter den 1 December meddelade inteckningen, eller tvingats dertill, hade något vidare godkännande af kontraktets öfverlåtande på Lars Olsson icke erfordrats.
Medelst underdånigt betänkande den 20 Augusti 1873 hemställde nedre revisionen (revisionssekreterarne Wedberg och Lilienberg samt t. f. revisionssekreteraren Moberg, den sistnämnde föredragande) att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist att, med ändring af hofrättens dom i hvad saken rörde Olof Magnus Larsson, fastställa häradsrättens derutinnan meddelade utslag.
Detta betänkande blef, vid sakens föredragning inför Högsta Domstolen den 10 derpåföljde September, bifallet af Högsta Domstolens flesta ledamöter (justitieråden Bolin, von Hofsten, Lagerstråle och von Segebaden).
Justitieråden Almqvist, Wretman och Olivecrona pröfvade rättvist fastställa hofrättens dom.
Kongl. Maj:ts dom utgafs den 9 Oktober 1873.