Angående förmånsrätt i konkurs för medel, som ordförande hos stadsfullmäktige på grund af deras beslut uppburit, men ej redovisat. Inlagsfä, eller icke?

18 februari 1873


Så kom texten hit

  • Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
  • Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1874, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
  • Textkvalitet: högst omkring 1,7 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
  • Tryckta sidor: s. 157–159 i årgången 1874. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
  • Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
  • Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
  • Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Elfte årgången, 1874 i litteraturen — s. 157–159 där är samma sidor som här.
  • Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 18 Februari 1873»
  • Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.

Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.

Domstolens referat

Södertelge stads drätselkammare bevakade i postmästaren Johan Borgs vid nämnde stads rådstufvurätt anhängiga konkurs 447 rdr 62 öre jemte ränta, utgörande danaarfsmedel efter enkan Katarina Marschell, född Hemmendorff, hvilka Borg i lifstiden, i egenskap af ordförande hos stads-

s. 158 Sida 158 i årgången börjar här

fullmäktige i Södertelge, på grund af stadsfullmäktiges beslut uppburit i Stockholms läns landtränteri, men icke till staden redovisat, och yrkade drätselkammaren tillika, att medlen mätte med förmånsrätt enligt 17 kap. 2 § Handelsbalken få ur konkursboet först uttagas och godtgöras med de vid Borgs död i boet inneliggande kontanta penningar 413 rdr 17 öre rmt, så långt dessa försloge, enär ifrågavarande medel varit Borg anförtrodde och således voro att betrakta såsom inlagsfä, samt återstoden utgå ur konkursboets öfrige tillgångar enligt 11 § i åberopade kapitel och balk, på den grund att Borg, till följd af stadsfullmäktiges beslut, i egenskap af ordförande, borde för tillfället anses hafva varit satt att stadens omförmälda inkomst uppbära.

Berörde yrkanden bestredos.

Rådstufvurätten yttrade genom dom den 6 November 1871: att enär ej ens uppgifvet, mindre ådagalagdt vore, att ifrågavarande danaarfsmedel, dem Borg i lifstiden uppburit, funnits särskildt aflagda och bestämdt utmärkta för att sålunda från andra penningar kunna skiljas, samt att de till en del utgjorts af desamma kontanta penningar, hvilka, till belopp af 413 rdr 17 öre, vid Borgs död funnits i hans bo, kunde icke, emot hvad bestridt blifvit, drätselkammaren tillerkännas rätt att enligt 17 kap. 2 § Handelsbalken sagde medel ur boet uttaga; samt att, enär icke heller, så vidt visadt vore, Borg innehaft sådan befattning i Södertelge, att honom enligt tjenstepligt ålegat stadens inkomster uppbära, utan den befattning med ifrågavarande arfsmedel, som skulle blifvit åt Borg af stadsfullmäktige uppdragen, berott af det särskilda förtroende, stadsfullmäktige för honom ägt, den för denna fordran sökta, men bestridda förmånsrätt ogillades.

Drätselkammaren vädjade till Svea hofrätt, som medelst dom den 30 Maj 1872 fastställde rådstufvurättens dom.

Underdånig talan fullföljdes af drätselkammaren.

Nedre revisionen (revisionssekreteraren Östergren, föredragande, samt konstituerade revisionssekreterarne Adlers och. Lagergren) hemställde i underdånigt betänkande den 11 Januari 1873, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist gilla hof-

s. 159 Sida 159 i årgången börjar här

rättens dom; hvilket betänkande bifölls vid sakens underdåniga föredragning den 14 i nyssnämnde månad inför Högstcc Domstolen (i närvaro af justitieråden Cramér, Wretman, Naumann, von Hofsten och Strandberg).

Kongl. Maj:ts dom utgafs den 18 Februari 1873.