Angående rättighet för ägare af hemman att hos konungens befallningshafvande mot borgen lyfta ersättning för exproprierad jord, oaktadt gravationsbevis om sagde hemman icke kunnat fullständigt företes, i anseende till inteckningsprotokollens förstö-
19 september 1873
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1874, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,6 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 185–188 i årgången 1874. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, D) Byggningabalken. Fattigvårdsstadgan. Förordningen om all- mnänna skogarne. Jagtstadgan. Fiskeristadgan. skiftesstadgan. Förordningar om hemmansklyfning och jordafsöndringar, sjö- sänkning, vattenverk, bergverk, eldskada, brandstod, pensions- inrättningar, tillverkning och försäljning af bränvin. Kommunal-, nr 5 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 31 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Byggningabalken. Fattigvårdsstadgan. Förordningen om all- mnänna skogarne. Jagtstadgan. Fiskeristadgan. skiftesstadgan. Förordningar om hemmansklyfning och jordafsöndringar, sjö- sänkning, vattenverk, bergverk, eldskada, brandstod, pensions- inrättningar, tillverkning och försäljning af bränvin. Kommunal-, nr 5.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Elfte årgången, 1874 i litteraturen — s. 185–188 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 19 September 1873»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Anders Olsson i Östanby jemte åtskilliga andra jordägare inom Lindesbergs församling, hvilka till anläggningen af Frövi-Ludvika-jernväg afstått jord, sökte hos konungens befallningshafvande i Örebro län, att dem måtte tillåtas eller beredas tillåtelse att mot borgen lyfta den hos konungens befallningshafvande innestående, af vederbörande levererade ersättning för jorden och för särskilda olägenheter till följd af berörda anläggning, och detta utan afseende derå, att de om deras fastigheter företedda gravationsbevis icke omfattade 1868-års hösteting i häradet, enär inteckningsprotokollen för nämnda ting uppbrunnit vid eldsvådan i staden Linde den 11 April 1869.
De ansökningen bilagda borgensförbindelserna, sex till antalet och underskrifna af hvarje bylags ersättningsberättigade, innehöllo, att de borgande, en för alla och alla för en, såsom för egen skuld ansvarade, att icke någon förlust skulle drabba konungens befallningshafvande i händelse det yppades att någon inteckning under berörde ting meddelats i fastighet inom angifna bylaget, för hvilken dess ägare fått uppbära ersättning för exproprierad jord och för särskilda olägenheter; hvarjemte sökanderna förklarade sig villige att ersätta konungens befallningshafvande för de besvär, konungens befallningshafvande finge vidkännas i och för pröfningen af den erbjudna säkerheten, med mera, som deraf kunde följa.
Landshöfdingeembetet yttrade i resolution den 21 Mars 1872: att som K. Förordningen om jords och lägenhets af-
s. 186 Sida 186 i årgången börjar här
stående för allmänt behof den 14 April 1866 icke medgåfve lyftning af medel, hos konungens befallningshafvande insatta för afträdd jord och särskilda olägenheter, mot borgen på sätt i ansökningen blifvit begärdt, och det icke tillkomme landshöfdingeembetet att medgifva afvikelse från hvad genom allmän författning i detta fall vore stadgadt, funne landshöfdingeembetet den gjorda ansökningen ej kunna af landshöfdingeembetet bifallas.
Besvär fullföljdes i Svea hofrätt. Klaganderne vore lika litet vållande till att deras jord blifvit tagen från dem i och för jernvägsanläggning, som dertill att giltiga gravationsbevis ej kunnat anskaffas. I förevarande fall vore konungens befallningshafvande lika med en redovisande exsekutiv myndighet. Utsökningsbalken tillstadde medels utbetalning mot borgen; klaganderne yrkade alltså, att konungens befallningshafvande måtte tillförbindas utbetala ifrågasatta medlen mot den erbjudna eller annan borgen eller säkerhet.
Konungens befallningshafvande afgaf utlåtande öfver besvären af innehåll, bland annat: Ansökningen hade ej varit åtföljd af några handlingar, som styrkte klagandernas rätt att lyfta ifrågavarande medel, eller ens deras äganderätt till den afträdda joiden, utan klaganderna hade endast i allmänhet begärt att få mot borgen lyfta de insatta medlen. Vid sådant förhållande hade någon särskild pröfning af hvars och ens rätt till lyftning af större eller mindre belopp icke kunnat ske, om den ens varit åsyftad. Expropriationslagen medgåfve ej sådan lyftning utan föregående ordentlig liqvid emellan jordägare och inteckningshafvare.
Hofrätten meddelade utslag den 30 Oktober 1872: Som de klagande i detta mål icke ens visat, att eller i livad mån de vore till ersättning för afstådd jord till Frövi—Ludvika jernväg berättigade, funne hofrätten ej skäl göra ändring i det slut, öfverklagade beslutet innehölle.
Vederbörande sökte i underdånighet ändring och företedde ett af förste landtmätaren Öhrvall, i hans egenskap af tillförordnad expropriationslandtmätare vid Frövi—Ludvika jernväg, den 18 November 1872 utgifvet intyg af innehåll:
s. 187 Sida 187 i årgången börjar här
att »pä begäran lemnas till bevis, det nedanantecknade hemmansägare m. fl. inom Lindes socken af expropriationsnämnden för Frövi—Ludvika jernväg blifvit för afstådd jord m. m. till samma jernväg tillerkända ersättningar med följande belopp, som skola vara för vederbörandes räkning i länets ränteri (här följer nu uppräknade personernas namn och hemvist samt det på en hvar belöpande belopp, och utgjorde slutsumman 121,576 rdr 74 öre); varande handlingen försedd med bevis af vederbörande landträntmästare, att nämnde summa vore i ränteriet insatt.
Nedre revisionen (konstituerade revisionssekreterarne Lagergren och Glimstedt, den sistnämnde föredragande, samt t. f. revisionssekreteraren Moberg) hemställde medelst underdånigt betänkande den 30 Juli 1873, att Kongl. Maj:t ej måtte finna skäl göra ändring i hofrättens utslag.
Saken föredrogs den 19 påföljde Augusti inför Högsta Domstolen, hvars flesta ledamöter (justitieråden Almqvist, Wretman, Olivecrona och Huss) funno i. denna sak, der sökanderne gemensamt fört talan, och utredning saknas huruvida för någondera af dem sådana förhållanden äga rum, som må kunna till bifall å ansökningen om lyftning af större eller mindre del af på hvar och en belöpande andel af ifrågavarande medel lagligen föranleda, ej skäl att göra ändring i det slut, hvari Kongl. Maj:ts befallningshafvande och hofrätten stannat.
Justitieråden von Hofsten och Lagerstråle yttrade: att emedan sökanderne med en af förste landtmätaren Öhrvall, såsom tillförordnad expropriationslandtmätare vid Frövi—Ludvika jernväg, den 18 November 1872 utfärdad handling styrkt, att åtminstone flertalet bland dem fått sig tillerkänd ersättning för afträdd jord till nämnda jernväg, och det icke är vordet bestridt, att äfven öfrige sökanderne äga hemman, för hvilka sådan ersättning blifvit bestämd och hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande nedsatt; samt Förord ningen den 14 April 1866 för det fall, som nu inträffat, att jordägare utan eget förvållande vore urståndsatta att fullständiga gravationsbevis öfver inteckningarne i deras hemman förete, lika
s. 188 Sida 188 i årgången börjar här
litet innehölle någon särskild föreskrift huru förfaras borde med ersättningsmedlens lyftning, som något förbud för jordägare att mot borgen lyfta desamma, när inteckningsägare, oaktadt kungjorde om nedsättningen, icke anmäla sig till medlens lyftning; ty och då icke visadt vore att Kongl. Maj:ts befallningshafvande, i öfverensstämmelse med föreskriften i 3 mom. af 24 § i förenämnda författning, i afseende å nu ifrågavarande medel uppgjort liqvid emellan vederbörande ersättningstagande och inteckningsägare; men förevarande ansökning bort till en sådan liqvid föranleda, pröfvade justitieråden skäligt att, med undanrödjande af öfverklagade besluten, visa ärendet åter till Kongl. Maj:ts befallningshafvande, som hade att detsamma, på anmälan, åter företaga och dermed lagligen förfara.
Kongl. Maj:ts dom utgafs den 19 September 1873.