•(e I laga ordning verkstäldt ägoutbyte, eller icke ! Forum för utbytets fastställande? Skiftesstadgans 56, 58, 50, 124 och 136 §§.
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1874, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,5 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 188–190 i årgången 1874. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, D) Byggningabalken. Fattigvårdsstadgan. Förordningen om all- mnänna skogarne. Jagtstadgan. Fiskeristadgan. skiftesstadgan. Förordningar om hemmansklyfning och jordafsöndringar, sjö- sänkning, vattenverk, bergverk, eldskada, brandstod, pensions- inrättningar, tillverkning och försäljning af bränvin. Kommunal-, nr 6 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 99 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Byggningabalken. Fattigvårdsstadgan. Förordningen om all- mnänna skogarne. Jagtstadgan. Fiskeristadgan. skiftesstadgan. Förordningar om hemmansklyfning och jordafsöndringar, sjö- sänkning, vattenverk, bergverk, eldskada, brandstod, pensions- inrättningar, tillverkning och försäljning af bränvin. Kommunal-, nr 6.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Elfte årgången, 1874 i litteraturen — s. 188–190 där är samma sidor som här.
- Dag: bandet skriver inte ut någon dag för avgörandet i det här referatet, och ingen har härletts.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Den 7 Juni 1853 fastställdes af särskild magistrat i Linköping ett af landtmätaren Stuart förrättadt laga skifte å all inom nämnde stads rågång belägen jord. Vid detta skifte hade den i S:t Lars socken belägna s. k. ») Walla utjord)) blifvit förlagd i ett skifte norr om staden intill. Stångån, hvaremot staden erhöll ägor vester om den s. k. Griftegården intill hemmanet Wallas gräns.
Efter vederbörligt förordnande hade kommissionslandtmätaren J. Kraft med biträde af gode män företagit och den 13 September 1872 afslutat utbyte af stadens sistnämnda ägor emot utjordens mark; hvarefter handlingarne för pröfning och fastställelse inlemnades till Hanekinds härads ägodelningsrätt.
s. 189 Sida 189 i årgången börjar här
Genom resolution den 23 November 1872 yttrade rättens ordförande: att ifrågavarande förrättning hade till ändamål att utbyta den ägaren af Walla egendom tillhöriga jord, som i jordeboken för Hanekinds härad och Sanct Lars’ socken upptoges under rubriken »kronoskatteängar» med namn »Qvarngärdet, en åker», och »ibidem en äng», men som i allmänt tal kallades »Walla utjord», emot krono-donationsjord, tillhörande Linköpings stad, och sådant med den verkan, såsom 14 § i förrättningsprotokollet gåfve vid. handen, att den förra utjorden skulle ikläda sig egenskap af krono-donationsjord och utgöra del af stadens område, samt den senare i stället tillhöra landet med de skatter och onera, den förra jorden tillförene ålegat; men emedan med. ägoutbyte, hvarom 7 kap. i Skiftesstadgan den 9 November 1866 handlade, afsåges allenast, jemte rågångsrätning, utbyte af ägor, som under hemman lydde och i dess mantal och ränta vore inbegripna, men icke utbyte af jord, hvilken utgjorde hemman för sig eller annan dermed jemförlig lägenhet, såsom med den s. k. Walla utjord vore förhållandet, till följd hvaraf ifrågavarande byte, ehuru verkstäldt på sätt som om ägoutbyte stadgades, i sjelfva verket vore af den beskaffenhet, som i Jordabalken omförmäldes under benämning skifte; samt härtill komme, att icke vare sig Linköpings stad eller ägarne till utjordarne lagligen tillkomme att, utan vetskap och tillåtelse af vederbörande myndigheter, genom byte af förevarande beskaffenhet förändra gränserna för stadens och Hanekinds härads judiciela och administrativa område, hvilken förändring dock genom upptagande och pröfning af förrättningen kunde anses hlifva en följd: ty fann ordföranden ifrågavarande förrättning icke kunna af Hanekinds härads ägodelningsrätt till pröfning upptagas.
Stadsfullmäktige i Linköping sökte i underdånighet ändring. Efter deras uppfattning, medgåfve Skiftesstadgans 56, 58 och 59 §§ ett sådant ägoutbyte som det ifrågavarande. Enligt 58 § finge ägoutbyte ske, när derigenom beqvämlighet för odling eller häfd eller annan dylik fördel kunde vinnas och jordägarne om utbytet sig förenade. 159 § föreskrefves.
s. 190 Sida 190 i årgången börjar här
att livad rörande ägoutbyte emellan hemman och byar i förening med ägoskifte vore stadgadt, skulle gälla äfven då fråga derom, utan sammanhang med sådant skifte, förekomme, »likasom och då stadsjord möter ägor å landet eller fråga eljest uppstår om utbyte af stadsjord mot äga a landet». I förevarande fall hade ej blott Linköpings stad och ägaren af hemmanet Walla med Walla utjord, utan ock kronan genom dess lagligen befullmäktigade ombud, förenat sig om ägoutbytet. Det vore ock ostridigt, hvad förrättningsprotokollets 4 och 5 §§ jemväl utvisade, att såväl staden som hemmanet komme att genom utbytet å ömse sidor tillskyndas särdeles stora fördelar. Något klander emot ägoutbytet hade ej anförts. På dessa skäl och under åberopande af 136 § Skiftesstadgan yrkade klaganderna, att Kongl. Maj:t måtte, med upphäfvande af öfverklagade resolutionen, förklara, att ifrågavarande ägoutbyte, såsom i laga ordning verkstäldt, skulle af ägodelningsrätten till pröfning och fastställelse upptagas.
Nedre revisionen (revisionssekreterarne Svedelius och Ryding, den sistnämnde föredragande, samt t. f. revisionssekreteraren von Bahr) hemställde i underdånigt betänkande den 10 Maj 1873, att Kongl. Maj:t måtte pröfva lagligt fastställa öfverklagade resolutionen.
Ärendet föredrogs inför Högsta Domstolen den 13 i nyssnämnde månad; och som vid jemförelse mellan §§ 58, 59, 124 och 136 i Stadgan om skiftesverket i riket den 9 November 1866, frågan huruvida sökt fastställelse å förevarande ägoutbyte skall meddelas eller icke, tillhör äg o delning srätts pröfning, funno Högsta Domstolens flesta ledamöter (justitieråden Qvensel, Wretman, von Hofsten, Rabe, Lagerstråle och Strandberg) skäligt öfverklagade resolutionen att undanrödja.
Justitierådet Naumann yttrade, att han, mod tillämpning af de lagrum, Högsta Domstolens flesta ledamöter åberopat, fann ordföranden i ägodelningsrätten icke hafva ägt att ensam pröfva frågan huruvida sökt fastställelse å förevarande ägoutbyte skulle meddelas eller icke, hvadan han instämde i förestående beslut.