Må förlagsinteckning lagligen meddelas jemväl i fabriks »fordringar och balancer»?
19 september 1873
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1874, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,7 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 212–214 i årgången 1874. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Elfte årgången, 1874 i litteraturen — s. 212–214 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 19 September 1873»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Jemför denna tidskrift. Årg. 1871, sid. 209 o. f.
Joh. C. Nilsson anhöll hos magistraten i Malmö om förlagsinteckning på grund af två utaf C. M. Nilsson för erhållna förlagslån till innehafvaren utgifna skuldebref, det ena den 25 Oktober 1871 å 2,000 rdr och det andra den 6 Februari 1872 å 6,000 rdr, till säkerhet för hvilka belopp jemte förskrifven sex procent ränta och utfåst ersättning för alla omkostnader för lånens bevakning och indrifning m. m., beräknade för hvartdera lånet till 20 rdr, medgifvits förlagsinteckning uti en C. M. Nilsson tillhörig, i Malmö belägen »cigarr- och tobaksfabrik, »Föreningen» kallad, uti alla till denna hörande inventarier, machiner, rudimaterier, lager, fordringar och balancer».
Medelst beslut den 10 Februari 1872, fann magistraten, i enlighet med 5 artikeln 5 § Hallordningen den 2 April
s. 213 Sida 213 i årgången börjar här
1770 och Kongl. Förordningen den 25 Februari 1846, skäligt i så måtto bifalla ansökningen, att uti de till C. M. Nilssons cigarr- och tobaksfabrik, Föreningen kallad, hörande inventarier, machiner, rudimaterier och lager beviljades inteckning, innehafvaren af ofvananmärkta skuldebref till säkerhet för deri förskrifna förlagslån till ofvannämnda belopp med derå utfåst ränta och ersättning.
Joh. C. Nilsson anförde besvär i hofrätten öfver Skåne och Blekinge, under yrkande af den ändring, att inteckning måtte varda meddelad jemväl uti fabrikens fordringar och balancer. Något hinder i lag mot sådan inteckning förefunnes ej. Det vore opraktiskt och stridande mot förlagsinstitutionens ändamål att ej meddela inteckning i fordringar och balancer. Vid somliga industriela anläggningar hade nemligen inventarier och machiner underordnadt värde, men tillverkningen desto större, och då inteckning kunde äga rum i tillverkningen, måste den ock kunna meddelas i den genom tillverkningens försäljning uppkomna fordran.
Hofrätten, i utslag den 28 Juni 1872, faun skäl icke hafva förekommit, ledande till den sökta ändringen i öfverklagade beslutet.
Joh. C. Nilsson sökte i underdånighet ändring och klagade jemväl deröfver att hofrätten icke tillstadt honom fullfölja talan utan emot revisionsskillings erläggande.
I saken åberopades, utom det förut anförda, att en förlagsintecknings säkerhet, som ej jemväl omfattade fordringar och balancer, blefve ofta illusorisk. Gäldenären kunde ju till fordringar förvandla hela sitt inventarium och lager, hvarigenom fordringsägaren komme att stå utan säkerhet.
Nedre revisionen (revisionssekreterarne Svedelius och Wedberg samt konstituerade revisionssekreteraren Glimstedt, den sistnämnde föredragande) hemställde i underdånigt betänkande den 12 Februari 1873, att Kongl. Maj:t måtte finna sökandens omförmälda klagan i fråga om den honom för sakens underdåniga fullföljd meddelade hänvisning icke förtjena afseende, samt, beträffande sjelfva saken, pröfva lagligt gilla hofrättens utslag.
s. 214 Sida 214 i årgången börjar här
Detta betänkande blef af Högsta Domstolen bifallet vid sakens föredragning den 20 Augusti 1873 (i närvaro af justitieråden Almqvist, Wretman, von Hofsten, Olivecrona, Lagerstråle och Huss).
Kongl. Maj:ts dom utgafs den 19 September 1873.