Angående delning af ståndskog, hvilken vid arfskifte blifvit bestämd att tills vidare vara gemensam tillhörighet. Skiftesstadgan tillämplig, eller icke? 120 § i samma stadga.
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1874, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 0,5 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 214–215 i årgången 1874. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, D) Byggningabalken. Fattigvårdsstadgan. Förordningen om all- mnänna skogarne. Jagtstadgan. Fiskeristadgan. skiftesstadgan. Förordningar om hemmansklyfning och jordafsöndringar, sjö- sänkning, vattenverk, bergverk, eldskada, brandstod, pensions- inrättningar, tillverkning och försäljning af bränvin. Kommunal-, nr 7 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 36 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Byggningabalken. Fattigvårdsstadgan. Förordningen om all- mnänna skogarne. Jagtstadgan. Fiskeristadgan. skiftesstadgan. Förordningar om hemmansklyfning och jordafsöndringar, sjö- sänkning, vattenverk, bergverk, eldskada, brandstod, pensions- inrättningar, tillverkning och försäljning af bränvin. Kommunal-, nr 7.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Elfte årgången, 1874 i litteraturen — s. 214–215 där är samma sidor som här.
- Dag: bandet skriver inte ut någon dag för avgörandet i det här referatet, och ingen har härletts.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Hos konungens befallningshafvande i Wermlands län hade Daniel. Nilsson i Stommen, uti en den 1 Juni 1872 ingifven skrift, under förmälan, att vid i September månad 1869 förrättadt arfskifte emellan sterbhusdelägarne efter Per Olsson från Stora Gårdsås blifvit bestämdt att den å boets fastigheter Stommen samt Stora och Lilla Gårdsås befintliga ståndskog skulle tillsvidare vara gemensam tillhörighet, anhållit att, då någon värdering eller liqvid derå sedermera icke skett,, landtmätare måtte förordnas att med biträde af gode män verkställa samma värdering och liqvid emellan sökanden och hans medarfvingar.
Sedan vice kommissionslandtmätaren A. F. Rennerfeldt på grund häraf förordnats att, derest laga hinder ej mötte, i laga ordning verkställa sökta förrättningen; men vid densammas företagande öfrige sterbhusdelägarne bestridt fortgången deraf, på den grund, att ståndskogen vore att anse såsom lösegendom och för öfrigt af arfskiftesförrättare emellan vederbörande fördelats, mot hvilken delning klander kunde anställas, yttrade landtmätaren i afgifvet utlåtande: att som besigtning och värdering af växande skog jemte fördelnings och liqvids upprättande deröfver vore ämnen, hvilka enligt
s. 215 Sida 215 i årgången börjar här
skiftesstadgan tillhörde landtmätares och gode mäns behandling, samt förordnande till förrättningen blifvit af konungens befallningshafvande utfärdadt; alltså ogillades den emot sökta delningen gjorda invändning. Och enär den åberopade ståndskogsliqviden hvarken blifvit i behörig ordning upprättad eller af Daniel Nilsson erkänts eller underskrifvits och ej heller efterlefvats, funno förrättningsmännen hinder icke förefinnas för förrättningens fortgång.
Detta utlåtande' godkändes endast af Daniel Nilsson och hänsköts derföre till Jösse härads äg o delning srätt, hvars ordförande i resolution den 25 November 1872 förklarade: att då förevarande fråga ej rörde delning af sådan samfällighet, som utgjorde föremål för behandling enligt skiftesstadgan, utan endast anginge så beskaffad liqvidation arfvingarne emellan, som hade sin grund i verkstäldt arfskifte, kunde, jemlikt 120 § Skiftesstadgan, det anmälda ärendet icke af ägodelningsrätten till pröfning upptagas.
Daniel Nilsson sökte i underdånighet ändring under åberopande, att ståndskogen icke på annat sätt varit föremål för arfskiftet, än att dervid bestämts att en hvar sterbhusdelägare skulle erhålla en sjundedel af sammanlagda beloppet växande skog efter framdeles skeende värdering.
Nedre revisionen (revisionssekreterarne Svedelius och Ryding, den sistnämnde föredragande, samt t. f. revisionssekreteraren von Bahr) hemställde i underdånigt betänkande den 10 Maj 1873, att Kongl. Maj:t måtte finna skäl icke hafva förekommit till ändring i öfverklagade resolutionen.
Vid ärendets föredragning inför Högsta Domstolen den 13 i nyssnämnde månad (i närvaro af justitieråden Qvensel, Wretman, Naumann, von Hofsten, Babe, Lagerstråle och Strandberg) bifölls det underdåniga betänkandet.