Naumanns tidskrift 1874 s. 216

Pä ansökning af vice konsuln C. F. Carlsson, såsom ägare af 1/8 mantal Åsjöhyttetorp, förordnade konungens befallningshafvande i Örebro län kommissionslandtmätaren 0. Romel att förrätta laga skifte â inägorna till 1/2 mantal Asjöhyttetorp. Vid förrättningens början företeddes karta med tillhörande protokoll och beskrifning öfver »Asjöhyttetorpens) ägor, upprättad år 1785 af G. W. Örn, och fanns å kartan tecknadt ett så lydande bevis: »År 1793 den 4 Februari vid laga tinget med Karlskoga härad vardt denna karta stadfästad. På häradsrättens vägnar: Jonas Ferner».

Ägarne af öfriga 3/8 mantal i hemmanet yrkade: att, enär storskifte förut öfvergått skifteslaget, samt företrädesvis deras ägor hade det läge och vore af den beskaffenhet, att nytt skifte, utan att medföra någon fördel och utan att ägorna derigenom skulle kunna erhålla för deras skötsel lämpligare indelning eller genom beredda tillfällen till odling kunna uppbringas till högre afkastning, endast skulle för dessa delägare medföra kostnad och olägenhet, förrättningsmännen måtte, jemlikt 89 § Skiftesstadgan, förklara att nytt skifte icke erfordrades. Dessutom anmärktes, att, enligt hvad 1785-års ofvanomförmälda karta utvisade, bemälde delägares ägolotter voro så utbrutna, att de kunde afstängas och särskildt brukas, samt att några omständigheter icke i öfrigt förekommit, som kunde lagligen föranleda deras deltagande i skiftet; på grund hvaraf och med åberopadt stöd af 85 § 2 mom. Skiftesstadgan allt deltagande och all delaktighet i det ifrågasatta skiftet bestreds.

s. 217 Sida 217 i årgången börjar härKopiera citering

Carlsson invände, att storskifte ej öfvergått ägorna och. att det å 1785-års karta tecknade bevis icke kunnat afse fastställelse af delning, enär sådan ej blifvit verkställd, utan hade beviset endast haft afseende på rågångarne emot an- ■ gränsande hemman. Han påyrkade alltså, att laga skifte måtte förrättas å alla hemmanets inägor.

Det upplystes inför förrättningsmännen: att storskifte i Åsjöhyttetorp blifvit af landtmätaren Örn, på grund af vederbörligt förordnande, börjadt den 15 September 1785 och sedermera fortsatt så att alla ägorna blifvit å karta affattade och graderats, hvarefter å densamma upprättats uträkning, utvisande hvarje jordägares då tillhörande ägor så till areal som uppskattning; att tvist dock uppstått om sjelfva delningen och hänvisats till domstols afgörande, hvaremellertid förrättningens fortsättning uppskjutits; att denna tvist bestått deri, att två delägare C. Nilsson och P. G. Wickland protesterat mot all delning, emedan Åsjöhyttetorpen aldrig med hvarandra haft samhäfd, utan hvart och ett torp haft sin särskilda skattning i ossmundsjern; att C. Nilsson i tvisten •företett ett häradsrättens utslag af den 11 Mars 1762, hvarigenom, i anledning af då anhängiggjordt enahanda påstående om jemkning af ägorna till Asjöhyttetorpen, samma påstående ogillats på den grund, att dessa torpen aldrig varit under en shattning eller med hvarandra haft något gemensamt; och som detta utslag vunnit laga kraft, samt sökanden till ofvanberörda storskifte icke heller nu gittat visa, att dessa torpen, som ijordeboken stodo uppförda hvart och ett med sin särskilda skatt, någon tid haft samhäfd med hvarandra, fann häradsrätten någon delning eller jemkning dessa torpen emellan icke böra äga rum, »utan finge en hvar af dem behålla hvad han lagligen sig förvärfvat och njuta sin enskilda flit och idoghet till godo»; att emot detta häradsrättens i utslag den 1 Februari 1786 meddelade beslut af parterne å ömse sidor vädjats till Wermlands lagmansrätt; men att någon handling, som utvisade huruvida vadet fullföljts eller ej, icke blifvit företedd.

. Sedan förrättningsmännen derefter besigtigat marken och beskrifvit åtskilliga förhållanden, yttrade de i afgifvet ut-

s. 218 Sida 218 i årgången börjar härKopiera citering

låtande: att då, enligt hvad af protokollet vid ett i Åsjöhyttetorp den 15 September 1785 påbörjadt storskifte inhemtats, storskifte väl blifvit börjadt och fortsatt, men till följd af tvist om delningssättet uppskjutet och ej fullbordadt; då således storskifte ej fullständigt öfvergått skifteslagets ägor, på sätt 89 § Skiftesstadgan bestämde för befrielse från nytt skifte, och då, äfven under antagande att förra mdelningen af ägorna, grundad på häradsrättens utslag den 1 Februari 1786 samt å kartan tecknadt bevis, vore liktydig med storskifte, ägolotternas antal utgjorde, för litt. A fyra, för litt. B tre, för litt C och D två, samt för litt. F ett skifte, funne förrättningsmännen, med stöd af nyss åberopade lagrum, jemfördt med mom. 2 i 85 § Skiftesstadgan, och alldenstund fördelaktigare indelning här kunde vinnas genom ägornas sammandragning i ett mindre antal skiften och genom formligare läge, samt lättnad såmedelst beredas i ägornas brukning och häfd, skäligt besluta, att laga skifte skulle förrättas å inägorna till ett halft mantal Asjöhyttetorp.

Carlskoga härads äg o delning srätt, hvars pröfning berörde utlåtande underställdes, meddelade den 24 Oktober 1872 utslag af innehåll: att upplyst blifvit, dels att, sedan Carlskoga häradsrätt medelst utslag den 11 Mars 1762 afslagit då begärd jemkning å så kallade Asjöhyttetorpens ägor, extra ordinarie landtmätaren G. W. Örn väl den 15 September 1785 hållit sammanträde för delning af dessa ägor och dervid desamma enligt dåvarande ägarnes innehaf å karta affattat, men, i anseende dertill att tvist om delningssättet yppats, afbrutit förrättningen med hänvisning för parterna att det stridiga till domstols pröfning öfverlemna, dels att nämnde häradsrätt, der i anledning af sagda hänvisning parterna den 1 Februari 1786 tillstädeskommit och hvarest nyssberörda karta i koncept uppvisats, genom beslut samma dag, under åberopande af sitt omförmälda äldre utslag och jemväl i öfrigt anförda skäl, förklarat någon jemkning eller delning i Asjöhyttetorp ej heller då skola äga rum, dels ock att, om än vad emot sistberörda beslut erlagts, hvarken, så vidt visats, beslutet blifvit upphäfdt, eller sådant finge antagas

s. 219 Sida 219 i årgången börjar härKopiera citering

hafva skett, viel det förhållande, att den år 1785 före jemkning eller delning af ägorna upprättade karta blifvit den 4 Februari 1793 af häradsrätten på delägarnes begäran till efterrättelse fastställd; och emedan det således icke, på sätt de icke skiftessökande delägarne förmenat, funnes stöd för antagandet att storskifte nu ifrågavarande ägor öfvergått, vid hvilket förhållande åter den grund förfölle, hvarpå fortgången af det begärda laga skiftet blifvit bestridd, pröfvade ägodelningsrätten, i förmågo af 2 § i Skiftes stadgan den 9 November 1866, lagligt gillla det slut, hvaruti förrättningsmännen i afgifna utlåtandet stannat.

Underdåniga besvär fullföljdes.

Nedre revisionen (revisionssekreterarne Svedelius och Ryding, den sistnämnde föredragande, samt t. f. revisionssekreteraren von Bahr) afgaf underdånigt betänkande den 10 Maj 1873: Emedan, enligt hvad handlingarne utvisade, Carlskoga häradsrätt, sedan Zakris Bihl vid Äsjöhyttan dit instämt Henrik Eriksson, Nils Andersson, Olof Nilsson och Erik Persson med påstående att laga jemkning måtte verkställas öfver parternas egendomar vid Äsjöhyttan, på det dervid måtte utrönas om hvar och en hade sin andel efter skattningen, men Henrik Eriksson och hans medparter invändt, att samma egendomar vore särskilda skattlagda torp, hvilka hvart för sig upptagits å hytteskogen och aldrig varit med hvarandra under någon samhäfd, dels i beslut den 11 Mars 1762, enär Bihl hvarken kunnat bestrida, att hans hemman äfvensom hans grannars vore särskilda torp, upptagna på hytteskogen, eller gittat bevisa, att dessa torp med hvarandra haft någon samhäfd eller gemensam brukning, funnit ingen anledning att anställa jemkning emellan dem, som med hvarandra icke haft något odelt, utan afslagit Bibls påstående, dels ock, efter det Kongl. Maj:ts befallningshafvande, på ansökan af Petter Persson, såsom ägare till det ena af ifrågavarande torp, förordnat Gustaf Örn att förrätta laga delning öfver Äsjöhyttetorpens inägor emellan bemälde Petter Persson samt öfriga dåvarande ägarne Olof Persson Nord, Olof Persson Sör, Carl Nilsson och Petter G. Wickland, men

s. 220 Sida 220 i årgången börjar härKopiera citering

desse begge sistnämnda protesterat mot all delning, under åberopande deraf, att Asjöhyttetorpen aldrig med hvarandra haft någon samhäfd, utan hvart och ett haft sin särskilda ■skattning af ossmundsjern, genom nytt beslut af den 1 Februari 1786 ytterligare förklarat, att som häradsrättens föregående utslag af den 11 Mars 1762 blifvit laga kraftvunnet, och ej heller Petter Persson gittat visa, att ifrågakomna torpen, hvilka i jordeboken stode uppförda hvart och ett med sin särskilda skatt, någon tid haft samband med hvarandra, häradsrätten funne någon delning eller jemkning dessa torpen emellan icke böra äga rum, utan finge en hvar af deras ägare behålla hvad han lagligen sig förvärfvat samt njuta sin enskilda flit och idoghet till godo; ty och som jemväl häradsrättens senare beslut ostridigt vunnit laga kraft, samt härtill komme, att, genom häradsrättens under ofvanupptagna förhållanden den 4 Februari 1793 meddelade fastställelse å Men af landtmätaren Örn öfver de särskilda torpens inägoområden upprättade karta, dessa områden torde få anses vara genom lagligen stadfästade rågångar från hvarandra skilda, hemställde nedre revisionen i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte finna ifrågavarande ägor icke utgöra en samfällighet, å hvilken laga skifte kan äga rum, samt förty, med upphäfvande af förrättningsmännens utlåtande och ägodelningsrättens utslag, förklara den å samma ägor påbörjade förrättning icke vidare böra fortgå.

Efter det kammarkollegiets underdåniga utlåtande blifvit inhemtadt, förekom ärendet till afgörande i Högsta Domstolen den 13 Maj 1873 (i närvaro af justitieråden Qvensel, Wretman, Naumann, von Hofsten, Rabe, Lagerstråle och Strandberg); och blef det underdåniga betänkandet bifallet af Högsta Domstolen, som tillika förpligtade skiftessökanden Carlsson att, likmätigt 12 § Skiftesstadgan, kostnaden för landtmäteriförrättningen ensam vidkännas.