Kongl. Förordningen den 23 Oktober I860 om främmrnde trosbekännare och deras religionsöfning, 8 § tillämplig eller icke?
4 februari 1873
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1874, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 3,3 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 235–236 i årgången 1874. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Elfte årgången, 1874 i litteraturen — s. 235–236 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredragning den 4 Februari 1873». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Af främmande trosförvandter inrättad »skola», eller icke?
Efter angifvelse af folkskoleinspektören 0. Kyhlberg, med anledning af honom utaf Norrköpings skolråd lemnadt uppdrag, tilltalade stadsfiskalen C. A. Rosengren vid rådstufvurätten i Norrköping skomakaren Anders Askling för det han, som vore baptist, i strid med stadgandet i 8 § af K. Förordningen den 23 Oktober 1860, om främmande trosbekännare och deras religionsöfning, och oaktadt han derför blifvit af skolrådet varnad, hållit skola i Norrköping.
Rådstufvurätten yttrade medelst utslag den 20 Juli 1872: att af den i målet hållna undersökning inhemtades, hurusom Askling erkänt, det han, som hyllade det s. k. baptistiska religionssamfundets trossatser och år 1863 låtit sig efter detta samfunds bruk ånyo döpas, men icke undergått de i 14 § af ofvannämnde förordning föreskrifne varningar eller blifvit, på sätt i sistberörde § stadgades, från svenska kyrkan lagligen skiljd, å åtskilliga söndagar under tiden från
s. 236 Sida 236 i årgången börjar här
kl. half två till half fyra eftermiddagen, i Norrköping haft religiösa sammankomster med såväl äldre personer som barn af omkring sju till femton års ålder, hvarvid så tillgått, att Askling, efter det en sång utur svenska psalmboken eller ock den så kallade Pilgrimsboken afsjungits, förrättat en kort bön och låtit något af barnen uppläsa ett stycke ur Nya Testamentet, hvilket Askling förklarat, hvarefter sammankomsten med sång afslutats; men då omförmälde sammankomster, ehuru bevistade af barn, tillhörande den svenska kyrkoförsamlingen, icke vore att hänföra till sådane affrämmande trosförvandter inrättade skolor och undervisningsanstalter, som i 8 § af meranämnda förordning afsåges, samt det icke vore uppgifvet, mindre visadt, att Askling vid nyssberörda, af honom föranstaltade sammankomster framställt några mot den rena evangeliska läran stridande lärosatser eller sökt att locka till affall från samma lära, kunde Askling ej för hvad honom blifvit till last fördt fällas till laga ansvar.
Göta hofnätt, hvarest Rosengren besvärade sig, fann, enligt utslag den 30 Augusti 1872, skäl icke hafva förekommit, ledande till ändring i rådstufvurättens utslag.
Rosengren fullföljde underdånig talan.
Vid målets föredragning den 4 Februari 1873 inför Högsta, Domstolen (i närvaro af justitieråden Södergren, Wretman, Naumann, ron Hofsten, Hass och von Segebaden) fann Högsta Domstolen skäl ej vara anfördt, som i hofrättens utslag kunde verka ändring.