Naumanns tidskrift 1874 s. 237

Den 7 September 1867 utställde A. J. Sandstedt i Knäfvelsby till sig sjelf eller ordres en vexel â 2,500 rdr, hvilken accepterades af P. A. Sandstedt att betalas tre månader à dato hos herrar Engström & Petersson i Stockholm. Vexeln transporterades af utställaren på A. Medin eller ordres och af Medin den 14 September 1867 på innehafvaren eller ordres samt af Engström & Petersson på Sveriges riksbank, der den inlöstes af Engström & Petersson.

Såsom innehafvare af vexeln, hvilken blifvit i behörig ordning protesterad och å hvars baksida jemväl fanns tecknadt endossement in blanco af Engström & Petersson, stämde vice häradshöfdingen Axel Hertzman till Allbo häradsrätt A. Medin och yrkade åläggande för honom att på grund af hans indossement och då han derefter den 2 Mars 1868, efter hvad genom vittnesförhör blifvit utredt, förbundit sig att utan lagsökning sagde vexel infria, till Hertzman betala 2,500 rdr jemte ränta.

Enligt företedt protokollsutdrag hade på begäran af grosshandlanden Carl Johan Petersson inför Stockholms rådstufvurätt för dödsfalls skull den 27 Juli 1868 hållits vittnesförhör med nedannämnde personer, hvilka berättat:

Grosshandlanden Öberg: att vittnet, som vore bekant både med Petersson och Medin, hade närvarit å Stockholms börs den 1 eller 2 Mars 1868 under börstimman, då Petersson af Medin begärt liqvid för en af Sandstedt accepterad vexel å 2,500 rdr, den Petersson, som vexeln endosserat, måst till följd af bristande liqvid hos acceptanten uti riksbanken infria; att Medin yttrat, att det vore hårdt att han, sedan acceptanten gjort konkurs, skulle infria vexeln, helst han derför icke fått valuta, samt tillika hemställt, om ej

s. 238 Sida 238 i årgången börjar härKopiera citering

Petersson skulle vara villig att såsom liqvid åtnöja sig med vexelns halfva belopp; men att Petersson härpå icke velat ingå utan fordrat bestämdt förklarande af Medin, att denne skulle inlösa vexeln till hela dess belopp, emedan Petersson i annat fall ämnade lagsöka Medin; att Medin då bedt Petersson att icke vidtaga sådan åtgärd och afgifvit bestämdt löfte att antingen samma dag eller påföljande dag infinna sig å Peterssons kontor och derstädes infria vexeln, hvilket löfte Medin upprepat, under yttrande, såsom orden fallit, »denna affär skall oss emellan vänskapligen uppgöras», hvarefter Petersson och Medin tagit hvarandra i handen; samt att vid omvittnade tillfället jemväl närvarit handelsagenterne Kock och Rosenberg.

Bemälde handelsagenter sammanstämmande: att de varit jemte Öberg närvarande, då under börstimman den 2 Mars 1868 grosshandlanden Petersson affordrat Medin liqvid för en af riksdagsfullmäktigen Sandstedt trasserad, af dennes son landtbrukaren Sandstedt accepterad och af Medin endosserad vexel å 2,500 rdr, hvilken Petersson, såsom senare endossent, måst i någon af Stockholms banker inlösa; att Medin hemställt till Petersson, om han icke, vid det förhållande att acceptanten blifvit försatt i konkurs, skulle vara hågad att åtnöja sig med att af Medin bekomma vexelns halfva belopp och för återstoden hålla sig till trassenten, hvilket förslag Petersson dock icke velat antaga, utan förklarat att, derest Medin ej godvilligt till Petersson betalde vexelns belopp, Petersson skulle emot Medin anställa lagsökning; att Medin då yttrat: »Det skall bror ej göra, ty jag skall komma in och göra upp», hvilket löfte, efter det Petersson yttrat, att en sådan uppgörelse borde till undvikande af lagsökning ske med det aldra snaraste, Medin ytterligare upprepat, utan att dock, så vidt vittnena erinrade sig, bestämdt uppgifva dagen, ffå uppgörelsen skulle ske; samt att sedan Petersson och Medin tagit hvarandra i hand, Medin, hinan han och Petersson åtskiljdes, jakande besvarat en af Petersson framställd fråga om han med säkerhet kunde räkna på Medins nyssberörda löfte.

s. 239 Sida 239 i årgången börjar härKopiera citering

Hertzman anförde: att, då, enligt vittnesmålen, Medin lofvat att utan lagsökning infria ifrågavarande vexel, föreskrifterna i vexel-lagen icke blifvit emot Medin iakttagne, och att Medin borde på grund af sin inför vittnena gjorda utfästelse ådömas den påyrkade betalningsskyldigheten.

Medin hördes en gång i saken och yttrade då endast, att han bestridde krafvet, emedan detsamma redan blifvit guldet. Sedan Medin aflidit, förmälde hans sterbhusdelägare, att omvittnade samtalet på Stockholms börs ådagalade endast att Medin lofvat att infria vexeln, men ingalunda, att han dertill förbundit sig. Med sitt yttrande inför domstolen, att vexeln blifvit gulden, hade Medin säkerligen menat, att Engström & Petersson såsom öfverlåtare redan inlöst vexeln hos riksbanken. Sjelfva vexeln utgjorde numera icke sådant fordringsbevis, att någon betalningsskyldighet derpå kunde grundas. Hertzman grundade sitt fordrings anspråk jemväl på omvittnade samtalet på Stockholms börs; men livad Medin derunder lofvat kunde, såsom icke varande af löpande egenskap, icke medföra för Hertzman någon betalningsrätt för vexeln. Ifrågakomna löfte hade affordrats Medin under tid, då han såsom riksdagsman hade åtskilligt att tänka på och följaktligen ej varit i tillfälle att så noga öfverväga, huruvida han till vexelns inlösande haft juridisk förpligtelse. Och det framginge tydligt af vittnesmålen, att Medin endast för att undvika den hotade lagsökningen sökt åstadkomma en billig uppgörelse.

Hertzman erinrade, att Medin uttryckligen åtagit sig att gälda vexeln till Petersson, och demies rätt derutinnan hade genom vexelns endosserande af Engström & Petersson in blanco öfvergått på Hertzman. Detta åtagande hade dessutom varit öfverflödigt, enär Medin i allt fall varit lagligen ■skyldig att infria vexeln.

Häradsrätten yttrade enligt utslag den 30 December 1871: att då A. Medin i lifstiden vid häradsrätten icke gittat bestämdt förneka att han häftade i skuld för ifrågavarande beloppet enligt den till grund för krafvet åberopade vexeln och särskildt gjordt åtagande, samt det icke vore styrkt, att,

s. 240 Sida 240 i årgången börjar härKopiera citering

såsom bemälde Medin föreburit, hans berörde skuld blifvit gulden, förpligtades Medins sterbhusdelägare att, emot vexelns återfående och särskildt qvitto, till Hertzman genast utgifva 2,500 rdr med sex procent ränta derå från förfallodagen den 7 December 1867 till dess betalning skedde.

Medins sterbhusdelägare sökte ändring i Göta hofrätt.

Vid sakens företagande derstädes till afgörande yppades skiljaktiga meningar, i anledning hvaraf verkställdes omröstning, hvarvid referenten vice häradshöfdingen Svalander utlät sig: »Emedan A. Medin, då han blifvit i målet inför häradsrätten hörd, icke haft annat att emot stämningspåståendet invända, än att han skulle vara från krafvet befriad på den grund, att detsamma vore guldet, men sådant icke blifvit i någon mån styrkt, varder det slut, till hvilket häradsrätten kommit, af mig faststäldt».

Assessoren Bergius anförde: »Enär genom de berättelser, grosshandlanden Öberg samt handelsagenterne Kock och Rosenberg, hvilka blifvit för dödsfalls skull på ed hörde, inför rådstufvurätten i Stockholm afgifvit, är lagligen styrkt, att A. Medin den 2 Mars 1868, på det att lagsökning icke skulle emot honom anställas, förbundit sig att infria vexeln till grosshandelsfirman Engström & Petersson, som efter Medin tecknat öfverlåtelse å vexeln och i följd deraf måst inlösa den; alltså och då på grund af hvad i målet förekommit Hertzman är att anse såsom innehafvare af firmans rätt, pröfvar jag rättvist fastställa häradsrättens beslut».

Assessoren Uggla var ense med referenten.

Hofrättsrådet von Gegerfelt yttrade: »Jag har vidgranskning af handlingarne inhemtat, att A. Medin inför häradsrätten bestridt krafvet, under uppgift att detsamma blifvit guldet; och enär hans sålunda afgifna genmäle å stämningen, fastän berörde uppgift icke blifvit styrkt, ej kan för honom eller hans sterbhusdelägare medföra vidsträcktare betalningsskyldighet än som ty förutan dem ålegat; alltså och emedan den ansvarighet för åberopade vexelns betalning, A. Medin, jemlikt 15 § i K. Förordningen den 23 Augusti 1851, måste anses hafva åtagit sig genom vexelns öfverlätande.

s. 241 Sida 241 i årgången börjar härKopiera citering

jemlikt 77 § i nämnde förordning, på sätt Hertzman jemväl vidgått, förfallit; samt, äfven om det genom vittnesmålen må anses styrkt, att A. Medin den 2 Mars 1868 under samtal med grosshandlanden C. J. Petersson, till hvars firma, Engström & Petersson, P. A. Sandstedt enligt accepten skulle betala vexelns innehåll, förbundit sig ovilkorligt ansvar derför, en sådan förbindelse icke kan af Hertzman, hvilken ej visat sig hafva fått öfverlåtelse af Peterssons derå grundade rätt, lagligen emot A. Medin eller hans sterbhusdelägare göras gällande; ty pröfvar jag rättvist att, med upphäfvande af motvädjade utslaget, stämningspåståendet ogilla».

Hofrättens dom, som affattades i enlighet med referentens yttrande, meddelades den 2 Augusti 1872.

Underdånig talan fullföljdes af sterbhusdelägarne emot samma dom.

Vid förhör inför nedre revisionen inlemnade Hertzman skriftlig förklaring af Petersson, att han på Hertzman öfverläte all sin rätt på grund af vexeln och vittnesförhöret.

Nedre revisionen (revisionssekreterarne Svedelius och Östergren) hemställde i underdånigt betänkande den 5 Februari 1873, det Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist hofrättens dom att gilla.

Föredraganden konstituerade revisionssekreteraren Lagergren yttrade: »Enär genom vittnens berättelser torde anses vara lagligen styrkt, att förre riksdagsfullmäktigen A. Medin den 2 Mars 1868 förbundit sig att infria vexeln hos handelsfirman Engström & Petersson, som efter Medin derå tecknat öfverlåtelse och i följd deraf måst vexeln inlösa; alltså och då, på grund af hvad i saken förekommit, svaranden lärer få anses såsom innehafvare af nämnde firmas rätt, hemställer jag i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist gilla hofrättens domslut».

Vid sakens föredragning den 20 Februari 1873 inför Högsta Domstolen biföllo dess fleste ledamöter (justitieråden Södergren., Cramér, friherre Leuhusen, Carleson, Naumann och Huss) den af föredraganden yttrade särskilda mening.

Tidskrift för lagstiftning etc. 11:te årg. 16

s. 242 Sida 242 i årgången börjar härKopiera citering

Justitierådet Wretman yttrade: »Emedan den rätt, bolaget Engström & Petersson, enligt 15 § Wexellagen den 23 Augusti 1851, ägt mot Medin i lifstiden, som före bolaget öfverlåtit ifrågavarande vexel, icke blifvit anhängiggjord inom den i 78 § af samma lag stadgade tid, samt enligt min åsigt något af de i 96 § omförmälda fall, då vexelinnehafvare ändock hos slik vexelgäldenär derefter äger fordran på grund af vexelns infriande, icke i denna sak visats vara för handen; ty och som Medin i lifstiden derigenom att han. den 2 Mars 1868 vid samtal med grosshandlanden C. J. Petersson, på sätt hörde vittnen förmält, åtagit sig att utan lagsökning uppgöra om sin förbindelse att vexeln infria, icke efter min åsigt åtagit sig annan betalningsskyldighet än den, som enligt vexellagen honom såsom öfverlåtare ålåg och hvilken skyldighet då ännu icke var förfallen; alltså pröfvar jag, med ändring af domstolarnes öfverklagade beslut, rättvist käromålet i saken att ogilla».

Kongl. Maj:ts dom utgafs den 14 Mars 1873.