Naumanns tidskrift 1874 s. 242

Kungörelsen den 24 April 1866.

Lotsfördelningschefen löjtnanten H. Ramsten tilltalade vid rådstufvurätten i Helsingborg skepparen A. Bengtsson från Höganäs, för det han, såsom befälhafvare å däckade båten »Tapperheten», skulle åren 1870 och 1871 underlåtit att taga lots vid båtens afsegling från Höganäs till utrikes ort, 16 gånger 1870 och 12 gånger 1871, samt vid båtens ankomst från utrikes ort till Höganäs, 11 gånger 1870 och 12 gånger 1871; hvarjemte Ramsten yrkade åläggande för Bengts-

s. 243 Sida 243 i årgången börjar härKopiera citering

son att gälda fulla lotspenningar för alla ofvannämnde resor och godtgöra Ramstens rättegångskostnad.

Ramsten åberopade en af kustsergeanten Leweau vid Wikens tullstation upprättad förteckning, utvisande, att Bengtsson, »kommande från Höganäs till Wiken utklarerat på Danmark med last» under 1870 sexton gånger och under 1871 tolf gånger; samt »kommande från Danmark i barlast, inseglat vid Wiken samt inklarerat i Helsingborg och sedan afgått till Höganäs», under 1870 elfva gånger och under 1871 tolf gånger.

Bengtsson medgaf, att hans resor riktigt upptagits i förteckningen, och att han icke i Wiken intagit last till Danmark eller der verkställt lossning vid ankomst utrikes ifrån, men påstod, att han icke gjort sig skyldig till någon förseelse emot lotsförfattningarne. Resorne från Höganäs till Wiken, såsom varande mellan inrikes orter, finge nemligen företagas utan skyldighet att begagna lots eller erlägga lotspenningar. Vid Wiken, der han utklarerat på Danmark, hade han ej kunnat taga lots, då icke någon sådan funnes der stationerad; och då han ej varit i tillfälle att erhålla biträde af lots, borde ej heller lotspenningar kunna honom affordras. Bengtsson yrkade förty, att Ramstens talan måtte ogillas.

Ramsten anmärkte, att Bengtsson på sina resor till och från Danmark uppenbart anlupit Wiken endast för att såmedelst undvika att erlägga lotspenningar.

Rådstufvurätten yttrade medelst utslag den 27 November 1871: att som skepparen Bengtsson medgifvit, att han med däckade båten »Tapperheten» under åren 1870 och 1871 dels 28 gånger med last afseglat från Höganäs till Danmark och vid de besök, han under resorna gjort i Wiken, ej derstädes intagit last, dels ock 23 gånger från Danmark afseglat i barlast till Höganäs, och de besök, han under sistnämnda resor gjort i Wiken, der han ej haft lossning att verkställa, måste antagas hafva skett af tillfällig anledning, samt Höganäs således, jemlikt K. Kungörelsen den 24 April 1866, borde anses såsom sista svenska hamn vid Bengtssons utgående

s. 244 Sida 244 i årgången börjar härKopiera citering

till Danmark, och första af honom anlöpta svenska hamn vid ankomsten utrikes ifrån, hvadan Bengtsson, enligt 1 och 3 §§ i K. Förordningen den 9 Juli 1862, varit skyldig att å Höganäs så väl vid utgåendet som vid inkommandet taga lots; men Bengtsson sådant uraktlåtit och han ej ens uppgifvit, att vid något tillfälle lots ej varit att tillgå; fälldes Bengtsson, jemlikt 8 § i sistnämnde förordning, att böta ett hundra riksdaler, deraf en tredjedel skulle tillfalla angifvaren, en tredjedel åklagaren och en tredjedel amiralitets-krigsmanskassan; hvarförutan Bengtsson förpligtades ej mindre att utgifva lotspenningar för utfart ifrån och infart till Höganäs vid femtioett tillfällen, uppgående enligt Ramstens, af Bengtsson obestridd lemnade uppgift, för hvarje gång till fyra riksdaler 75 öre, med 242 rdr 25 öre, än äfven att godtgöra Ramstens kostnader å målet med 23 rdr 40 öre.

Bengtsson besvärade sig i hofrätten öfver Skåne och Blekinge. Hvad först anginge resorna från Höganäs till Wiken, så innehölle väl K. Kungörelsen den 24 April 1866, att med sista svenska hamn enligt mom. 1 b af 3 § i K. Förordningen den 9 Juli 1862 skulle förstås fartygets sista lastningsort vid utgående, men icke hamn, som af tillfällig anledning besöktes. Men det åberopade momentet afsåge de fall, då inhemska fartyg äro destinerade till utrikes orter och således då de från svensk hamn afsegla direkt till utrikes ort. Men sådant hade förhållandet icke varit uti förevarande fall. Bengtsson hade nemligen i Höganäs utklarerat, icke till Danmark eller annan utrikes ort, utan till Wikens tullstation, som varit målet för hans resa vid afgåendet från Höganäs. Väl vore det sannt, att han innehaft last, men deraf upphäfdes icke det obestridliga förhållandet, att resorna företagits emellan platser, belägna inom riket. Och då han vid afgåendet från Höganäs utklarerat på Wiken och således efter behörigt tillkännagifvande å tullkammaren vid Höganäs bestämt sin resa till Wiken, kunde det ej med skäl påstås, att han endast af tillfällig anledning besökt Wiken. För afresan dit hade han haft giltig orsak, som han ej behöfde uppgifva, då han vid afresan från Höganäs betalt

s. 245 Sida 245 i årgången börjar härKopiera citering

de umgälder, som honom författningsenligt affordrats. Således vore det icke från Höganäs, utan från Wiken, som Bengtsson, efter skedd utklarering å sistnämnde ställe, afseglat till utrikes ort. Hade lots varit anställd på Wiken, hade det ålegat Bengsson att utgifva lotspenningar; men när ingen lots funnits, vore det orimligt att affordra honom lotspennin gar.

Hvad åter anginge resorna från Danmark till Wiken, der Bengtsson inklarerat och sedermera, efter något upphåll derstädes, afgått till Höganäs, så syntes det vara uppenbart, att K. Kungörelsen den 24 April 1866 icke på dessa resor kunde vara tillämplig. I denna kungörelse stadgades nemligen, att med första svenska hamn, enligt förordningen den 9 Juli 1862, skulle förstås fartygets första lossningsort vid ankomst utrikes ifrån, men icke hamn, som af tillfällig anledning anlöptes. Nu hade dock Bengtsson, hvad handlingarna ock utvisade, vid seglationerne från Danmark till Wiken ankommit dit i barlast, och hade följaktligen hvarken der eller annorstädes haft någon last att lossa. Då tullstation fuîmes vid Wiken, hade Bengtsson varit berättigad att i Danmark utklarera på Wiken. Denna hamn hade ock varit den första, i hvilken Bengtsson inkommit efter afseglingen från Danmark, och till denna hamn hade Bengtsson efter utklarering i Danmark direkt afgått. Det kunde således icke med fog påstås, att Bengtsson endast af tillfällig anledning inlupit till Wiken. Efter ankomsten till Wiken hade det stått Bengtsson öppet att derifrån utklarera till annan plats, och att han dervid valt Höganäs borde icke kunna förminska verkan af den inklarering, som vid ankomsten till Wiken ägt rum.

På dessa grunder yrkades, att rådstufvurättens utslag måtte upphäfvas och Ramstens talan ogillas; och påstods tillika att i hvarje fall någon rättegångskostnadsersättning icke måtte Ramsten tillerkännas. Det vore icke med lag förenligt, att embetsman, som å tjenstens vägnar anställde åtal, skulle för kostnaderna i målet tilläggas särskild ersättning af den sakfällde, helst då åklagaren finge del af de ådömda böterna.

s. 246 Sida 246 i årgången börjar härKopiera citering

Ramsten åberopade de skäl, som i rådstufvurättens utslag voro anförda, och yrkade fastställelse af samma utslag. Hamn, som under resa anlöptes, men der hvarken lastning eller lossning ägt rum, vore tydligen sådan hamn, som endast tillfälligtvis anlöptes; och då Bengtsson icke i Wiken lastat eller lossat, hade anledningen till anlöpandet af Wiken säkerligen endast varit den att söka kringgå gällande lotsförordning. Vid Wiken vore icke anställd kronolots, emedan sådan icke der behöfdes. Hvad anginge frågan om rättegångskostnadsersättningen, åberopade Ramsten 36 § 2 momentet i K. Förordningen den 9 Juli 1862, hvarest stagades, att kronans rätt i så beskaffade mål som förevarande skulle bevakas af vederbörande lotsfördelningschef. Det vore således billigt att Bengtsson ålades ersätta lotsverket de kostnader, som varit en följd af förevarande åtal.

Hofrätten yttrade medelst utslag den 3 Maj 1872: att emedan ostridigt vore, att däckade båten »Tapperheten» vid afseglingen från Höganäs och ankomsten dit under de resor, åtalet afsåg, varit i förra fallet destinerad till och i senare fallet, utan att innehafva å utrikes ort intagen last, kommit från annan svensk hamn, hvarest båten blifvit vederbörligen klarerad vid afgång till och ankomst från utrikes ort, vid hvilket förhållande Bengtssson icke kunde anses hafva haft laglig skyldighet att i Höganäs för ifrågavarande resor taga lots; alltså blef, med upphäfvande af rådstufvurättens utslag, Ramstens emot Bengtsson förda talan af hofrätten ogillad.

Ramsten sökte i underdånighet ändring i hofrättens utslag.

Målet föredrogs den 5 Februari 1873 inför Högsta Domstolen, hvars fleste ledamöter (justitieråden Carleson, Naumann, von Hofsten, Huss och von Segebaden) pröfvade skäligt att, med ändring af hofrättens utslag, fastställa rådstufvurättens i målet meddelade beslut.

Justitierådet Södergren yttrade: »Som af hvad i målet förekommit det enligt min tanke är uppenbart, att skepparen Bengtsson för ifrågavarande resor från Höganäs intagit last icke för att lossa don i Wiken, utan för att, om ock denna tullstation anlöptes, föra lasten till utrikes ort, såsom ock

s. 247 Sida 247 i årgången börjar härKopiera citering

vid dessa tillfällen skett; samt att Bengtsson vid de anmärkta resor, då han från utrikes ort återkommit, icke haft ändamål af den i fartyget inrymda lastens aflemnande i Wiken, utan dermed skolat framgå till Höganäs, såsom jemväl inträffat; alltså och enär 1 § 2 punkten i Förordningen den 9 Juli 1862 bjuder, att fartyg af sådan beskaffenhet, som det af Bengtsson förda ägde, skall, då det kommer från utrikes ort, vid infart från öppen sjö taga lots och sådan derefter begagna, så länge det innehar last, hvilken det å utrikes ort intagit, och att, när fartyget till utrikes ort afgår, det skall begagna lots från inlastningsstället ut till öppen sjö; så och då anmärkning emot beräkningen af de fordrade lotspenningarnes belopp icke skett, biträder jag den af Högsta Domstolens fleste ledamöter yttrade mening».

Justitierådet Wretman fann skäl ej vara anfördt, som i hofrättens öfverklagade utslag kunde verka ändring.