Behörig klagan öfver auktionsåtgärd i afseende på fastighet, eller icke?
19 september 1873
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1874, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 0,8 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 247–251 i årgången 1874. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Elfte årgången, 1874 i litteraturen — s. 247–251 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom är utgifven den 19 September 1873»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Frälsehemmanet Sanna n:o 1 om 1/4 mantal eller sex seland, beläget i Hemrö kapellförsamling af Wester-Norrlands län samt tillhörigt vice häradshöfdingen Fr. Tornérhjelm, för hvars gäld till sammanräknadt belopp af 72,000 rdr inteckningar deri blifvit fastställda, togs i mät den 25 Oktober 1870 af länsmannen C. V. Särenholm för en Tornérhjelms icke intecknade skuld till apotekaren S. E. Berg, och uppskattades vid den 1 påföljande November af Särenholm med biträden hållen värdering till 15,975 rdr. Den 3 April 1872 förrättades å landskansliet i Hernösand auktion till hemmanets försäljning, men då något anbud dervid icke erhölls, utsattes ny auktion att å landskansliet hållas den 15 näst-
s. 248 Sida 248 i årgången börjar här
påföljande Maj. Sistnämnde dag inropades hemmanet af kronofogden C. A. Eckhell, för 9,500 rdr.
Tornérhjelm klagade hos Svea hofrätt öfver försäljningsåtgärden och åberopade till stöd för yrkandet om auktionens ogillande: att han särskildt öfverklagat värderingsförrättningen, hvadan någon auktion å hemmanet ej bort äga rum förr än berörda fråga blifvit afgjord; att en i Post- och Inrikestidningar för den 19 Mars 1872 af Särenholm till inteckningshafvarnes underrättelse utfärdad kungörelse, som vore daterad den .9 Maj 1872, innehölle, att hemmanet komme att försäljas å exsekutiv auktion den 3 nästinstundande April, hvarigenom sålunda inteckningshafvarne meddelats den vilseledande uppgift att auktionen skolat hållas först den 3 April 1873, hvarföre ock ej någon af inteckningshafvarne vid auktionen år 1872 kommit tillstädes och sina rättigheter bevakat; att kungörelse om auktionen den 3 April 1872 icke blifvit uppläst i häradets kyrkor minst två månader förut; att Tornérhjelm likaledes bestrede att auktionen den 15 Maj 1872 blifvit behörigen kungjord fjorton dagar derförinnan; att sistnämnde auktion icke, på sätt protokollet innehöll, skett i närvaro af ett större antal spekulanter, utan hade Eckhell och en annan person varit de enda bjudande, men öfriga närvarande sju personer endast åhörare; samt att, enär den exsekutiva auktionen endast haft till ändamål att ur köpeskillingen bereda betalning för utmätningssökandens fordran, men vid det förhållande att den af Eckhell erbjudna köpeskillingen icke öfverstege det belopp, hvarför hemmanet vore intecknadt, omförmälda ändamål icke kunnat genom sådan försäljning uppnås, Eckhells köpeanbud icke bort antagas.
Uti afgifvet utlåtande öfver besvären anförde konungens befallningshafvande: Tornérhjelm hade den 22 Augusti 1871 i landskansliet inlemnat besvär öfver utmätnings- och värderingsförrättningen, i anledning af hvilka besvär konungens befallningshafvande den 11 påföljde September resolverat, att enär Tornérhjelm ej visat att han i enlighet med Kongl. Förordningen den 27 April 1810 hos domaren sökt ny värdering i stället för den redan hållna, i fråga hvarom konun-
s. 249 Sida 249 i årgången börjar här
gens befallningshafvande ej ägde pröfningsrätt, kunde hans besvär, hvilka uteslutande grundade sig på uppgiften om för låg värdering, icke föranleda ändring i öfverklagade delen af utmätningsförrättningen. Denna resolution hade hållits Tornérhjelm till handa å landskansliet till den 4 November 1871, då den öfversändes till länsmannen i orten för att Tornérhjelm emot lösen tillställas, hvilket likväl i anseende till hans frånvaro å okänd ort ej lyckats. Att Tornérhjelm hos domaren i behörig tid sökt ny värdering, vore ej ådagalagdt. Kungörelsen om auktionen den 3 April var intagen bland länsstyrelsens allmänna kungörelser den 19 Januari, hvilka blifvit upplästa i länets kyrkor mer än två månader före den 3 April.
I affordrad förklaring öfver besvären yttrade Eckhell, bland annat, att då Tornérhjelm icke inom laga besvärstid öfverklagat första auktionen eller sättet för dess kungörande, borde anmärkningarne derom icke upptagas till pröfning.
Hofrätten meddelade utslag den 6 November 1872: att som det lagligen ålegat Tornérhjelm, derest han ville anföra besvär emot konungens befallningshafvandes auktions åtgärd den 3 April 1872, att till hofrätten ingifva sina besvär senast före kl. 12 å trettionde dagen derefter; men besvären först den 10 Juni nämnda år till hofrätten inkommit, kunde hvad Tornérhjelm anfört derom, att nämnda åtgärd icke lagligen tillkommit, ej till pröfning upptagas; och vidkommande besvären, så vidt de afsåge klagan öfver auktionen den 15 Maj 1872, funne hofrätten Tornérhjelm ej hafva ådagalagt sådana omständigheter, att nämnda auktion borde ogillas.
Detta utslag beslöts den 17 Oktober, och den 22 i samma månad hade Tornérhjelm till hofrätten ingifvit, jemte skrift, intyg af pastor i Hemrö, att konungens befallningshafvandes kungörelse den 19 Januari 1872 angående auktionen den 3 April blifvit af pastorn uppläst i Hemrö kyrka den 24 Mars 1872. I skriften androg Tornérhjelm: Auktionen den 3 April vore således ej behörigen kungjord ens i Hemrö, som låge blott en mil från Hernösand. Inteckningshafvarne hade följaktligen icke blifvit kallade till nämnde auktion, hvilket.
s. 250 Sida 250 i årgången börjar här
ock vore till förfång för Tornérhjelm, som för intecknade skulderna hade jemväl personlig ansvarighet. När nu auktionen den 3 April icke vore någon laglig första auktion, kunde auktionen den 15 Maj ej betraktas såsom en andra auktion, och alltså egendomen icke då säljas under värderingssumman.
Tornérhjelm sökte i underdånighet ändring och företedde dels vederbörligt bevis att han i hofrätten öfverklagat konungens befallningshafvandes resolution af den 11 September 1871, dels ock intyg af ortens domare derom, att Tornérhjelm uti en till honom den 10 Augusti 1871 ingifven skrift, reservationsvis anhållit om domarevärdering å hemmanet Sanna. Tornérhjelm anförde vidare: Då han nu inom laga tid från delfåendet öfverklagat konungens befallningshafvandes resolution angående värderingen, och om denna ogillades, komme ny värdering af exsekutor att förrättas. Blefve värderingen åter fastställd, ägde Tornérhjelm att inom en månad derefter söka den värdering af domare, hvarom han redan den 10 Augusti 1871 reservationsvis gjort framställning. Frågan om värderingen vore således ännu oafgjod, och dessförinnan kunde någon auktionsåtgärd ej lagligen företagas. — Öfver auktionen den 3 April hade särskilda besvär hvarken bort eller kunnat få anföras, hvartill besvärshänvisning ej heller blifvit meddelad. Först sedan försäljning skett, förefanns anledning att anföra besvär och då på en gång anmärka livad i de vidtagna auktionsåtgärderna varit felaktigt.
Nedre revisionen (konstituerade revisionssekreterarne Lagergren och Glimstedt, den senare föredragande, samt t. f. revisionssekreteraren Moberg) afgaf underdånigt betänkande den 30 Juli 1873 af följande innehåll: Som den Kongl. Maj:ts befallninghafvandes åtgärd, hvarigenom ifrågavarande hemman den 3 April 1872 till försäljning å auktion utbjudits, men, enär anbud derå icke erhållits, beslut om anställande af ny auktion meddelats, icke är af hufvudsaklig beskaffenhet, utan står i sådant förhållande till den sedermera den 15 Maj samma år förrättade auktion, dervid hemmanet försåldes, att hvad sökanden anmärkt mot lagligheten af förstberörda åt-
s. 251 Sida 251 i årgången börjar här
gärd och. jemväl åberopat såsom grund för sitt yrkande om den gjorda försäljningens ogillande torde hafva bort i sammanhang med besvären mot försäljningsåtgärden till pröfning upptagas; men sådan pröfning i hofrätten ej ägt rum, hemställde nedre revisionen i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte finna skäligt, med undanrödjande af hofrättens utslag, visa saken åter till bemälde rätt, som borde densamma, uppå anmälan, ånyo upptaga och dermed vidare lagligen förfara.
Saken föredrogs inför Högsta Domstolen den 21 Augusti 1873 (i närvaro af justitieråden Almqvist, Wretman, von Hofsten, Olivecrona, Lagerstråle och Huss): och emedan den handläggning af ifrågavarande ärende, som hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande ägde rum den 3 April 1872, då hemmanet Sanna till försäljning utbjöds och beslutet om anställande af ny auktion af Kongl. Maj:ts befallningshafvande meddelades, icke innefattade slutfig behandling af den på Kongl. Maj:ts befallningshafvande beroende exsekutiva åtgärden, utan står i sådant sammanhang med den af Kongl. Maj:ts befallningshafvande den 15 Maj vidtagna försäljning af hemmanet, att vid bedömande af denna försäljnings laglighet bör tagas i betraktande äfven hvad af sökanden, i besvären deröfver, blifvit emot den föregående åtgärden anmärkt och till stöd för hans yrkande om försäljningens ogillande âberopadt; ty och då den omständighet, att sökandens besvärsskrift till hofrätten icke inkom inom trettio dagar efter den 3 April 1872 följaktligen ej, såsom hofrätten antagit, utgjort hinder för hofrätten att till pröfning upptaga hvad sökanden i nämnda syftning anfört emot auktions åtgärden sistnämnda dag, fann Högsta Domstolen skäligt att, med undanrödjande af hofrättens utslag, visa målet åter till hofrätten, som hade att detsamma på anmälan åter företaga och dermed vidare lagligen förfara.
Kongl. Maj:ts dom är utgifven den 19 September 1873.