Förkommen skuldförbindelse. Domhafvandes åtgärd att ensam utsätta dag för ådömd värjemålseds afläggande. Yrkande af återförvisning till häradsrätten af denna anledning. Rättegångsbalkens 25 kap. 22 §-
24 februari 1874
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1874, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 0,4 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 295–298 i årgången 1874. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Elfte årgången, 1874 i litteraturen — s. 295–298 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 24 Februari 1874»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Efter stämning å Jöns Svensson i Marklunda till Östra Göinge häradsrätt, hade enkan Malena Svensdotter i Ousby yrkat, att som Jöns Svensson, vid afresa från Californien, af hennes der vistande son Per Svensson emottagit 300 dollars i guld eller 1,000 rdr rmt, mot skyldighet att, på sätt en af Jöns Svensson den 5 Mars 1863 utfärdad förbindelse jemväl innehölle, vid anfordran återbetala beloppet till Per Svensson och derå under tiden från den 1 påföljande Juli till Malena Svensdotter erlägga fem procent ränta, samt Per Svensson derefter i särskilda skrifvelser på Malena Svensdotter till full ägo öfverlåtit sin berörda fordran, Jöns Svensson alltså måtte åläggas till Malena Svensdotter utgifva 1,000 rdr jemte ränta derå från den 1 Juli 1863, med afdrag likväl af å räntan guldna 50 rdr.
Sedan häradsrätten medelst utslag den 13 April 1870 af anförda orsaker förelagt Jöns Svensson att å viss dag med ed betyga, att han af Malena Svensdotters son Per Svensson på de vilkor, förbindelsen af den 5 Mars 1863 omförmälde, eller ock med förpligtelse att Malena Svensdotter desamma tillställa, icke emottagit 1,000 rdr rmt eller 300 dollars i guld eller det mindre belopp deraf, som han kunde under eden begripa, äfvensom stadgat, bland annat, att om Jöns Svensson på edgångsdagen utan styrkt laga förfall från rätten uteblefve, han komme att åt saken fällas; samt detta utslag, emot hvilket talan fullföljdes, blifvit af hofrätten öfver Skåne och Blekinge samt slutligen af Kongl. Maj:t den 18 December 1871 faststäldt, i följd hvaraf häradsrätten ägde att på anmälan
s. 296 Sida 296 i årgången börjar här
utsätta ny dag för edgångens fullgörande och vidare med målet lagligen förfara; så och efter det, uppå ansökning derom af Malena Svensdotter, Jöns Svensson blifvit genom honom den 17 Januari 1872 behörigen delgifven stämning kallad att under nämnde hösteting vid häradsrätten sig inställa för edens afläggande, men Jöns Svensson, då målet den 27 påföljde Februari till handläggning uppropades, icke lät sig afhöra, meddelade häradsrätten den 13 April 1872 det utslag: att som Jöns Svensson, genom sin utevaro utan anmäldt laga förfall å den för edgången bestämda dag, brustit åt eden och förty ådagalagdt vore, att Jöns Svensson af Malena Svensdotters son Per Svensson, på de vilkor, förbindelsen den 5 Mars 1863 omförmälde, eller ock med förpligtelse att Malena Svensdotter tillställas, emottagit 1,000 riksdaler eller 300 dollars i guld, pröfvade häradsrätten rättvist förpligta Jöns Svensson att, emot betalningsbevis och återfående af berörda förbindelse i hufvudskrift, genast vid tvång af utmätning till Malena Svensdotter utgifva fordrade 1,000 rdr jemte fem procent ränta derå från den 1 Juli 1863 tills betalning skedde, med afdrag dock för å räntan guldne 50 riksdaler.
Malena Svensdotter vädjade till hofrätten öfver Skåne och Blekinge med yrkande om ändring i häradsrättens utslag så vidt deri stadgats skyldighet för henne ’att för sin fordrans utbekommande återställa Jöns Svenssons förbindelse i hufvudskrift, hvilket för henne vore omöjligt, enär förbindelsen uppbrunnit. Hon företedde derjemte dels ett exemplar af Post och Inrikestidningar för den 27 Augusti 1872, hvari hon låtit införa tillkännagifvande, att ifrågavarande originalskuldförbindelse förklarades dödad och kraftlös, dels ock en af två personer, en för begge och begge för en, såsom för egen skuld, ingången borgen för möjlig återbäring af sådant penningebelopp, som Malena Svensdotter kunde komma att för denna hennes fordran lyfta, tillika med ränta och afgäld.
Den 25 Februari 1873 ingaf Jöns Svensson till hofrätten en skrift, hvari denne, enär han, ehuru frånvarande, blifvit i saken dömd, under åberopande af 25 kap. 22 § Rättegångs-
s. 297 Sida 297 i årgången börjar här
balken besvärade sig öfver häradsrättens utslag, om hvars tillvaro han erhållit kännedom å inställelsedagen i sin konkurs den 29 Oktober 1872, då Malena Svensdotter bevakat fordran på grund af samma utslag, hvilket, enligt hvad han då erfor, tillkommit derigenom att domhafvanden, och icke häradsrätten, utsatt dag för edgången; och yrkade Jöns Svensson, med anledning häraf, att ny dag för edgången måtte af hofrätten bestämmas, i hvilket yrkande sysslomannen i konkursen Olof Nilsson i Ebbarp förmälde sig instämma.
Hofrätten, efter att hafva infordrat förklaring från domhafvanden, häradshöfdingen Strömberg, yttrade i dom den 30 Maj 1873: att enär Jöns Svensson icke bestridt, att sedan Kongl. Maj:t i dom den 18 December 1871 förelagt Jöns Svensson att å dag, som häradsrätten ägde bestämma, fullgöra honom i saken ådömd värjemålsed, Jöns Svensson fått del af domhafvandens Jöns Svensson meddelade föreskrift att å utsatt dag inför häradsrätten tillstädeskomma för att eden aflägga, samt vid sådant förhållande, om än domhafvanden icke finge anses hafva varit behörig att bestämma edgångsdagen, Jöns Svensson likväl erhållit kännedom derom, att saken till förnyad behandling vid häradsrätten förekommit, hvadan ock Jöns Svensson ägt tillfälle att sin talan i saken iakttaga och bevaka, funne hofrätten Jöns Svensson på grund af 25 kapitlet 22 § Rättegångsbalken icke hafva rätt till talan mot häradsrättens i saken gifna utslag; i följd hvaraf hans besvär af hofrätten icke till pröfning upptogs. Och som, beträffande Malena Svensdotters ändringssökande, häradsrätten genom ofvanberörda utslag, hvilket mot Jöns Svensson vunnit laga kraft, ålagt honom betalningsskyldighet emot rättighet att återfå det till grund för krafvet åberopade skuldebref; men i saken vore upplyst, att samma skuldebref förkommit, så att det ej kunde återställas; pröfvade hofrätten rättvist, med bifall till Malena Svensdotters vadetalan, på det sätt ändra häradsrättens utslag, att Jöns Svensson tillförbundes att, emot erhållande af betalningsbevis, till Malena Svensdotter utgifva ådömda beloppet med stadgad ränta.
s. 298 Sida 298 i årgången börjar här
En ledamot, assessoren Lindencrona var skiljaktig och yttrade, att enär ej något af de fall, hvilka omnämndes i 25 kap. 22 § Rättegångsbalken, inträffat i förevarande sak, samt Jöns Svensson icke besvärat sig inom den i 21 § stadgade tid, assessoren funne Jöns Svenssons klagan icke kunna upptagas till pröfning; men enär häradsrättens utslag tillkommit i olaglig ordning och med förnärmande af Jöns Svenssons rätt, ansåg assessoren sig icke kunna, såsom Malena Svensdotter yrkat, till hennes förmån ändra häradsrättens utslag,
o .
A Jöns Svenssons konkursmassas vägnar söktes i underdånighet ändring under yrkande att målet måtte visas åter till häradsrätten på det Jöns Svensson kunde få tillgodonjuta laga rättegångsförmån, eller ock att Jöns Svensson, endast emot återfående af förbindelsen, ålades betalningsskyldighet.
Nedre revisionen (revisionssekreterarne Östergren och Fâhræus, den senare föredragande, samt konstituerade revisionssekreteraren Lagergren) hemställde i underdånigt betänkande den 12 Januari 1874, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist hofrättens öfverklagade dom att fastställa; och vid sakens föredragning inför Högsta Domstolen den 23 i samma månad (i närvaro af justitieråden Södergren, Cramér, Carleson, Wretman, Naumann, Dolin, och Huss) bifölls det underdåniga betänkandet.
Kongl. Maj:ts dom utgafs den 24 Februari 1874.