Beträffande begärd förklaring öfver kompromissariers beslut.
10 februari 1874
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1874, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,2 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 303–304 i årgången 1874. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Elfte årgången, 1874 i litteraturen — s. 303–304 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 10 Februari 1874»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Sedan grosshandlanden G. F. Trotzig och handlanden J. O. Utterström öfverenskommit att till kompromissarier hänskjuta utredningen och afgörandet af sina ömsesidiga fordringsanspråk, hvilka kompromissarier » skulle äga att utan appell afgöra alla tvistiga fordringsanspråk med den kraft och verkan, att blifvande utlåtande antoge egenskap af laga kraftvunnen dom, som genast kunde i laga ordning verkställas»; så och efter det de utsedde kompromissarierna handlanderna J. O. Boström, P. A. Nyman och J. W. Lindh, sammanträdt och den 1 Maj 1867 afgifvit sin dom; samt Trotzig sökt verkställighet deraf hos Konungens befallningshafvande i Norrbottens län, som dock medelst beslut den 19 Mars 1868 förklarat, att då beloppet af Trotsigs fordran icke kunde af domen utrönas, den begärda verkställigheten ej kunde meddelas, hvilket beslut Svea hofrätt i utslag den 15 påföljde Maj fastställt med öppen lemnad rätt för Trotzig att hos kompromissarierna begära förklaring öfver domen, — yrkade Trotzig, efter stämning till Öfver-Torneå tingslags häradsrätt, att Nyman, Lindh och Boström, hvilka undandragit sig att öfver berörda dom afgifva äskad förklaring, måtte vid lämpligt äfventyr åläggas sådant fullgöra.
Häradsrätten yttrade i utslag den 10 April 1872: Enär Nyman, Lindh och Boström genom sitt åtagande att såsom gode män utreda och afgöra Trotzigs och Utterströms fordringsanspråk varit skyldiga att meddela tydlig och utmätningsgild dom, men sådant ej skett, fann häradrätten skäligt ålägga Nyman, Lindh och Boström, vid vite af 50 rdr för dem hvar, att senast inom två månader från den dag, häradsrättens utslag vunnit laga kraft, sammanträda å af dem öfverenskommen tid och ort samt afgifva ordentlig förklaring öfver den af dem den 1 Maj 1867 meddelade dom.
s. 304 Sida 304 i årgången börjar här
Svea hofrätt, der talan häremot fullföljdes, gillade i dom den 19 Juni 1873 häradsrättens utslag.
Underdånig ändring söktes af Nyman, Lindh och Utterström.
Nedre revisionen (revisionssekreterarne Wedberg och Ryding samt. t. f. revisionssekreteraren Bråkenhjelm, föredragande) hemställde i underdånigt betänkande den 7 Januari 1874: att emedan Nyman och Lindh, mot sitt bestridande, icke lagligen torde kunna förpligtas att den äskade förklaringen öfver ifrågavarande kompromissdom afgifva, Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist att, med upphäfvande af domstolarnes beslut, ogilla Trotzigs härom instämda yrkande.
Saken föredrogs den 15 i nyssnämnde månad inför Högsta Domstolen. Och enär den omständighet, att den af sökanderna Nyman och Lindh jemte handlanden Boström gemensamt afgifna skrift, hvarmed de skolat fullgöra sitt åtagande att såsom skiljedomare afgöra alla tvistiga fordringsanspråk emellan svaranden och sökanden Utterström, blifvit så affattad, att för dess tillämpning och verkställighet skulle fordras jemförelse med innehållet af de räkningar och andra handlingar, medelst hvilkas företeende och åberopande de till pröfning hänskjutna tvistefrågorna blifvit bestämda, icke finge betraktas såsom underlåtenhet af bemälde skiljedomare att fullgöra det värf, som genom deras åtgörande och ärendets började handläggning blifvit deras lagliga skyldighet; och i förevarande rättegång, der nämnda räkningar och handlingar icke blifvit företedda, det hvarken funnes utredt, att desse skiljedomare genom förbigående af någon anmäld tvistefråga brustit i sin pligt, eller antagas kunde, att i någon till behandling upptagen fråga den meddelade domen saknade den egenskap af slutligt afgörande, som i det emottagna uppdraget var afsedd, bifölls nedre revisionens hemställan af Högsta Domstolens flesta ledamöter (justitieråden Södergren, friherre Leuhusen, Wretman, Naumann och Huss).
Justitieråden Cramér och Carleson biföllo det underdåniga betänkandet.
Kongl. Maj:ts dom utgafs den 10 Februari 1874.