Fråga huruvida löftesman, hvilken, ingått proprie borgen för räntan å en skuldsedel, är pligtig att utbetala räntan äfven sedan skuldsedelns utgifvare i sin konkurs erhållit ackord för skuldsedeln och ackordsbeloppet erlagt. Konkurslagens 110 §.
5 augusti 1873
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1874, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 0,5 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 315–318 i årgången 1874. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Elfte årgången, 1874 i litteraturen — s. 315–318 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 5 Augusti 1873»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Den 22 Maj 1867 utgaf expeditionssekreteraren F. Rythén till ryttmästaren L. Bergendahl eller ordres en revers å 21,000 rdr med sex procent årlig ränta derå tills betalning följde. Årligen den 3 Juni borde afbetalas 3,000 rdr jemte förfallen ränta å oguldna kapitalet.
A denna revers tecknade boktryckaren J. A. Walldén och landshöfdingen Munthe följande borgen:
»För ordentliga erläggande af ofvanskrifne ränta gå undertecknade, en för begge och begge för en, i borgen såsom för egen skuld».
A reversen fanns vidare tecknadt, att 3,000 rdr afbetalts den 3 Juni 1868; att räntan guldits till den 3 Juni 1870; och att genom ackord i Rythéns konkurs erlagts den 22 Juni 1870 tolf procent med 2,160 rdr.
Såsom innehafvare af skuldsedeln stämde vice häradshöfdingen O. J. Hultgren till Stockholms rådstufvurätt bemälde Walldén och yrkade, att denne på grund af sin borgen måtte förpligtas att till Hultgren betala sex procent ränta å kapitalåterstoden 15,840 rdr från den 3 Juni 1870 till den 3 Juni 1871 och & 2,160 rdr från den 3 Juni 1870 till den 22 i samma månad,
Såsom ostridigt parterna emellan antecknades till protokollet, att Bergendahl uti Rythéns, år 1869 inträffade, konkurs bevakat reversen till dess då oguldna innehåll samt att Rythén erbjudit och borgenärerna (jemväl Bergendahl) antagit 12 procent ackord, hvilket af Stockholms rådstufvurätt den 16 Maj 1870 faststälts.
Käromålet bestreds. Om Rythéns tillgångar förslagit till betalning af hela reverserade kapitalet, hvilket i följd af
s. 316 Sida 316 i årgången börjar här
konkursen på en gång förfallit till betalning, så hade naturligtvis med detsamma löftesmännen varit fria från skyldighet att vidare ansvara för räntan. Nu hade emellertid fordringsägaren genom ackordets antagande åtnöjt sig med 12 procent af bevakade 18,000 rdr och således emot erhållande af 2,160 rdr för öfrigt efterskänkt sin fordran. Detta borde dock i rättsligt hänseende medföra samma påföljd som om hela kapitalet guldits. Enligt den gamla rättssatsen: »accessorium sequitur suum principale» kunde rimligtvis icke löftemännen vara skyldiga att erlägga ränta på ett kapital, som icke vidare vore gällande.
Under åberopande af 110 § Konkurslagen bestred Hultgren allt afseende å hvad å svarandesidan invändts samt yrkade bifall till käromålet.
Rådstufvurätten yttrade medelst dom den 29 Januari 1872: att emedan genom ifrågavarande borgen löftesmännen förbundit sig en för begge och begge för en att såsom för egen skuld ansvara för den i skuldebrefvet förskrifna räntans erläggande, och den omständighet, att ryttmästaren Bergendahl, hvilken på grund af berörde skuldebref i Rythéns konkurs bevakat då återstående 18,000 rdr jemte ogulden ränta, lika med öfrige borgenärer antagit af Rythén erbjudet ackord af tolf procent utaf bevakade fordringar, hvilket ackord den 16 Maj 1870 af rådstufvurätten faststälts, och till följd hvaraf den 22 Juni samma år det på ryttmästaren Bergendahls fordran belöpande ackordet 2,160 rdr erlagts och å skuldebrefvet afskrifvits, icke, med afseende å innehållet af 110 § Konkurslagen och enär vid ackordets antagande förbehåll ej blifvit gjordt derom, att Walldén skulle derigenom vara från sin omförmälde borgensförbindelse befriad, kunde, såsom Walldén förmenat, till en sådan befrielse lagligen föranleda, samt ostridigt vore att, efter hvad anteckningarne å skuldebrefvet utvisade, ränta å deri förskrifna oguldna kapital ej blifvit betald för längre tid än till den 3 Juni 1870, förpligtades Walldén att till Hultgren emot qvitto å skuldsedeln genast erlägga oguiden och den 3 Juni 1871 förfallen sex procent årlig ränta å 18,000 rdr från den 3 till den 22 Juni 1870
s. 317 Sida 317 i årgången börjar här
och derifrån å det efter sistnämnde dag återstående kapitalet 15,848 rdr till den 3 Juni 1871.
Walldén vädjade till Svea hofrätt, som enligt dom den 27 Februari 1873 gillade rådstufvurättens dom.
Om detta beslut förenade sig vice häradshöfdingen Lundberg, assessoren Böök och hofrättsrådet Ramsay.
Vice häradshöfdingen Selling yttrade: »Som ryttmästaren Bergendahl uti expeditionssekreteraren Rythéns konkurs lika med öfrige borgenärer antagit ackord och den på Bergendahls bevakade fordran belöpande summa uppburit, samt gäldenären härigenom är vorden från vidare betalningsskyldighet på grund af ifrågavarande förbindelse befriad; alltså och då boktryckaren Walldén icke iklädt sig borgen för betalningen af det i förbindelsen förskrifna kapital, vid hviket förhållande den i 110 § Konkurslagen fordringsägare medgifna rätt att, utan hinder deraf att han godkänt ackordsförslag, emot gäldenärens löftesmän föra den talan, hvartill han eljest varit lagligen berättigad, icke, enligt mitt omdöme, i förevarande fall äger rum, pröfvar jag rättvist, med ändring af rådstufvurättens utslag, vice häradshöfdingen Hultgrens i saken förda talan att ogilla».
Assessoren Munthe yttrade: »Jag instämmer med vice häradshöfdingen Selling och tillägger, att det af Hultgren åberopade lagrum desto hellre måste anses icke vara i denna sak tillämpligt, som af ett motsatt antagande följer, att en löftesmän, hvilken, såsom i förevarande fall är händelsen, borgat icke för betalningen af annan persons gäld, utan endast för ordentliga erläggandet af derå utfäst ränta, skulle, efter det fordringsägaren begagnat sig af erbjudet ackord i gäldenärens konkurs, och genom ackordet möjligheten att få det ursprungliga kapitalbeloppet af gäldenären guldet blifvit omintetgjord, det oaktadt tvingas antingen att fullgöra en årlig räntebetalning af den beskaffenhet att hvarken löftesmannen eller hans efterkommande någonsin skulle kunna sig densamma afskudda, eller ock att infria en kapitalskuld, för hvilken han icke borgat, något som efter mitt omdöme icke kan vara öfverensstämmande med lagens grund och mening».
s. 318 Sida 318 i årgången börjar här
Walldén sökte i underdånighet ändring i hofrättens dom.
Nedre revisionen (revisionssekreterarne Östergren och Ryding samt konstituerade revisionssekreteraren Lagergren, den sistnämnde föredragande) hemställde i underdånigt betänkande den 2 Juli 1873, att Kongl. Maj:t mätte pröfva rättvist gilla hofrättens dom, hvilket betänkande bifölls vid sakens föredragning den 17 i samma månad inför Högsta Domstolen (i närvaro af justitieråden Södergren, friherre Leuhusen, Almqvist, Carleson, Huss och von Segebaden).
Kongl. Maj:ts dom utgafs den 5 Augusti 1873.