Angående hyresgästs skyldighet att, derest hyran icke betalas i rätt tid, ej allenast genast afflytta frän den hyrda lägenheten, utan äfven betala hyran för återstående tiden, fastän husägaren derunder till annan person uthyrt lägenheten mot högre hyresbelopp.
24 februari 1874
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1874, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,3 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 318–320 i årgången 1874. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, C) Jordabalken, nr 2 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 59 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Jordabalken, nr 2.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Elfte årgången, 1874 i litteraturen — s. 318–320 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 24 Februari 1874»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Pantlånaren A. E. Unman hade, enligt ett den 1 Juli 1870 med grufingeniören A. E. Molin upprättadt hyreskontrakt, af Molin på fem års tid, räknad från den 1 Oktober samma år till den 1 Oktober 1875, förhyrt åtskilliga lägenheter i huset n:o 4 vid Stora Badstugatan i Stockholm mot öfverenskommen hyra af 500 riksdaler för helt år, som skulle betalas med 125 riksdaler sist å dagen före Iwarje qvartals början, vid påföljd att, om hyran ej å utsatt tid erlades, Molin skulle äga rätt att hyresmannen från lägenheterna skilja och hyresmannen ändock vara pligtig att betala hyran för den efter kontraktet återstående hyrestiden. Emedan Unman uraktlåtit att å den sålunda bestämda tiden erlägga hyran för qvartalet från den 1 Januari till den 1 April 1872, i följd af hvilken försummelse Unman blifvit genom rådstufvurättens dom den 26 Februari 1872 förpligtad att genast från förhyrda lägenheterna afflytta, yrkade Molin i stämning till Stockholms rådstufvurätt, det måtte, i enlighet med hyreskontraktets bestämmelse och utan afseende derå att han efter
s. 319 Sida 319 i årgången börjar här
rådstufvurättens nämnde dom jemväl vore från lägenheterna afhyst, Unman varda ålagdt att för qvartalet från den 1 April till och med den 30 Juni 1872 till Molin utgifva hyra med 125 riksdaler jemte ränta derå.
Unman bestred krafvet på den grund, att Molin under sist omförmälda qvartal haft lägenheterna uthyrda till annan person för högre hyra än den Unman skolat betala. Bestämmelsen i hyreskontraktet måste så förstås, att Unman, i öfverensstämmelse med stadgandet i 16 kapitlet 11 § Jordabalken, iklädt sig betalningsansvar för hyran, men att i samma stund husägaren blefve, genom lägenheternas uthyrande till annan, fullt godtgjord, hans anspråk på betalning af den förre hyresgästen förfallit.
Rådstufvurätten yttrade i dom den 8 Juni 1872: att ehuru det emellan parterna den 1 Juli 1870 upprättade kontrakt, enligt hvilket Unman af Molin på 5 års tid, räknad från den 1 påföljande Oktober till den 1 Oktober 1875, förhyrt åtskilliga lägenheter i huset n:o 4 vid Stora Badstugatan och utfäst sig att derför i årlig hyra till Molin erlägga 500 riksdaler, som med 125 riksdaler bort sist å dagen före hvarje qvartals början till Molin erläggas, derjemte innehölle den bestämmelsen, att om hyran ej erlades å utsatt tid, Molin ägde rätt att Unman från lägenheterna genast skilja, men Unman ändock skulle vara pligtig betala hyran för den efter kontraktet återstående hyrestiden; samt ostridigt vore ej mindre att Unman, till följd af underlåtenhet att å utfäst tid betala hyran för första qvartalet af år 1872, blifvit genom rådstufvurättens den 26 Februari 1872 meddelade dom förpligtad att från lägenheterna genast afflytta, utan äfven att Unman före den 1 påföljande April från nämnde lägenheter afflyttat och derefter icke till Molin erlagt hyran för det sistnämnda dag ingångna hyresqvartalet; likväl och som kontraktets omförmälda bestämmelse icke skäligen kunde anses innefatta förpligtelse för hyresman, som till följd af uraktlåten hyresbetalning förverkat kontraktet, att i annan händelse, än att lägenheterna blefve outhyrda eller att de uthyrdes mot lägre hyra, än den, hvartill förre hyresmannen
s. 320 Sida 320 i årgången börjar här
sig utfäst, till legostämmans slut hälla husvärd skadeslös för den förlust, som i sådant afseende kunde för honom uppkomma, samt Molin medgifvit att han för minst lika stor hyra, som Unman utfäst sig att betala, till annan person uthyrt ifrågavarande af Unman förut begagnade lägenheter, och icke ens föreburit att samma hyra ej till fulla beloppet ingått, blef, utan afseende å hvad i öfrigt till stöd för käromålet anförts, Molins i saken förda talan ogillad.
Svea hofrätt, der vadetalan af Molin fullföljdes, meddelade i saken dom den 17 April 1873: Med afseende å ofvan omförmälda stadgande i hyreskontraktet, hviket Unman till riktigheten erkänt, och då den omständigheten, att efter det Unman blifvit till följd af försummelse i afseende å hyrans erläggande skiljd från lägenheterna, dessa blifvit till annan uthyrda mot minst lika stor hyra, som den af Unman utfästa, icke kunde, på sätt Unman förmenat, föranleda till Unmans befriande från den påföljd, han i kontraktet sig åtagit för händelse af slik försummelse, pröfvade hofrätten rättvist, med ändring af rådstufvurättens dom, förpligta Unman, hvilken icke erlagt hyran för qvartalet från den 1 April till den 1 Juli 1872, att till Molin emot qvitto genast utgifva nämnda qvartals hyra med 125 riksdaler jemte 6 procent ränta derå från den 1 April 1872 tills liqvid skedde.
Unman sökte i underdånighet ändring.
Och hemställde nedre revisionen (revisionssekreterarne Östergren och Fâhrœus, den senare föredragande, samt konstituerade revisionssekreteraren Lagergren) medelst underdånigt betänkande den 12 Januari 1874, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist, med ändring af hofrättens dom, fastställa rådstufvurättens beslut.
Vid sakens föredragning inför Högsta Domstolen den 20 i nyssnämnde månad bifölls underdåniga betänkandet af Högsta Domstolens flesta ledamöter (justitieråden Södergren, Wretman, Naumann, Bolin och Huss).
Justitieråden Cramér och Carleson pröfvade rättvist fastställa hofrättens dom.
Kongl. Maj:ts dom utgafs den 24 Februari 1874.